Jessicas grotta

Nyligen lyssnade jag på en ljudbok, där författaren har skrivit om en verklig - och förvisso numera död - person. Det i sig är väl inget konstigt. Jag har läst både den ena och den andra romanen där författaren valt att ta med verkliga personer i berättelsen. Vad som dock gjorde den här situationen lite mer komplicerad, är att författaren valt att skildra personen på ett mycket negativt sätt. Det fick mig att tänka till några gånger och fundera på huruvida det kan vara okej eller inte.

 

Genast kom jag att tänka på förtalsparagrafen i brottsbalken (5 kap 1 § brottsbalken, grovt förtal tas upp i 5 kap 2 § brottsbalken). Så här står det om förtal;

 

"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."

 

 

Genom porträtteringen i romanen tycker jag absolut att den verkliga personen framstod som klandervärd i sitt levnadssätt och det som skrevs om denne riskerar att utsätta personen (trots att han är död) för andras missaktning. Dock vet jag inte om man verkligen kan säga att författaren skrev på det här sättet just för att utsätta personen för andras missaktning. Jag kan heller inte uttala mig om andra stycket i paragrafen, för jag kände inte den verkliga personen och vet alltså inte hur denne var till sin person.

 

I lagkommentaren till paragrafen uppges att brottet är fullbordat när uppgiften kommit till tredje mans kännedom. För att det ska handla om en uppgift, krävs det enligt lagkommentaren att det handlar om ett påstående som "är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas". Uppgiften kan lämnas både i tal och i skrift.

 

Så långt anser jag att romanen faktiskt uppfyller kriterierna för att det ska handla om förtal. Fast när man läser vidare i kommentaren, får man veta att paragrafen inte omfattar avlidna personer. Häpp, där föll ju det. Dock finns det en annan paragraf som inriktar sig just på avlidna personer och det är 5 kap 4 § i brottsbalken;

 

"Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne."

 

 

Jag kan personligen tycka att porträtteringen i romanen mycket väl skulle kunna framstå som sårande för de efterlevande. Vem som avses som efterlevande stadgas i 5 kap 5 § brottsbalken. Om förtalet sker i tryckt skrift ska - enligt lagkommentaren - tryckfrihetsförordningen tillämpas.

 

Jag väljer nu att inte fortsätta gräva i författningarna i det här inlägget. Fast om du som läsare tycker att det skulle vara intressant, kan jag göra det i ett annat inlägg. Däremot tänkte jag skriva om mina egna tankar kring detta med att skriva om verkliga personer.

 

Själv är jag inte helt förtjust i att skriva om verkliga personer, utan jag föredrar att bygga upp helt nya. Men om jag nu skulle ha skrivit om en levande person, skulle jag nog först ha kontaktat denne, förklarat hur jag tänkt att jag ska skriva och slutligen frågat hur personen ställer sig till detta. Om det hade gällt en avliden, hade jag kontaktat dennes anhöriga - om det hade varit möjligt. För mig skulle det kännas bäst om man ändå har ett godkännande som man kan luta sig mot.

 

Kanske är jag omständlig, men jag tänker på hur jag själv skulle ha reagerat om någon skrivit om mig. Kanske hade jag blivit smickrad om det stod något trevligt, men antagligen skulle jag mest ha reagerat negativt på att inte ha blivit tillfrågad först. Vem ger någon annan rätt att skriva om mig och framförallt utan mitt samtycke? Sedan spelar det ingen roll om det är positivt eller negativt. Ska jag behöva förekomma i en roman om jag inte själv vill det?

 

Jag säger inte att det finns något rätt eller fel, bara att man måste tänka ett varv till innan man ger sig in i den här sortens lek. Man måste fråga sig hur man själv skulle ha reagerat om någon skulle gjort samma sak mot en själv. Och om man är inne på att skriva om något negativt, ska man nog titta igenom lagstiftningen noga innan man börjar skriva. Är det värt att riskera att begå ett brott, bara för att man känner ett behov av att skriva just det där som man skulle vilja skriva om?

 

Dagens citat:

"Även i den minsta gåva måste du ha viljan att ge allt."
(Dag Hammarskjöld)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie