Jessicas grotta

I jobbet har jag en hel del kontakter med olika häkten och anstalter, eftersom min chef emellanåt har klienter som sitter häktade eller avtjänar någon påföljd. Jag har noterat att rutinerna skiljer sig ganska mycket från häkte till häkte, men även från person till person. Ena dagen kan personalen låta mig få prata med en av min chefs klienter, medan en annan (samma dag) kan svara att det är min chef som personligen måste ringa (jag får alltså inte ringa upp åt henne och sedan koppla över, vilket jag gjort i över tre år). På de mindre häktena brukar de efter ett kort tag känna igen mig och då brukar kontakterna gå smidigare.

 

En anledning till att det kan vara bökigt att ha att göra med häkten, är för att det råder sekretess. Många gånger vill de motringa för att kontrollera att jag ringer från den advokatfirman jag ringer ifrån, fast ibland räcker det att de ser mitt telefonnummer på sin display. Det är fullt förståeligt och det har jag respekt för. Vad jag däremot kan irritera mig på, är när jag ringer ett häkte eller en anstalt och förklarar att vi antingen behöver prata med eller bara få bekräftat att en viss klient finns hos dem. Jag brukar nämligen då få svaret att de återkommer om klienten finns där.

 

Hade det inte varit för att jag vet att det faktiskt kan dröja innan de får möjlighet att återkomma, hade det inte varit några problem. Och visst, de har kanske för mycket att göra för att hinna ringa tillbaka, men är det egentligen för mycket begärt att önska att de faktiskt ringer tillbaka och meddelar att klienten inte finns där? Det hade sparat tid och en del arbete. För om det nu är så att klienten har flyttats till en annan anstalt eller annat häkte, då är det ju bra för oss att veta det. Det är nämligen långt ifrån alla ställen som ringer och meddelar oss sådan information. Nu senast då de skulle återkomma om klienten fanns hos dem, väntade jag en timme och därefter ringde jag centralvakten. Jag förklarade att avdelningen inte ringt tillbaka och undrade om det möjligen var så att klienten hade flyttats? Japp. Till en annan avdelning på häktet.

 

 

Suck!

 

Är det verkligen så svårt att lite snabbt bara motringa och tala om att nej, klienten finns inte här eller tala om var vi numera kan få tag i klienten? Ett sådant samtal brukar gå ganska snabbt. En gång ringde jag runt för att få reda på var en av min chefs klienter hade blivit placerad. Jag hade nämligen sett på en av handlingarna från tingsrätten att de skickat handlingen till häktet i Göteborg. Jag ringde därför dit. Klienten fanns inte på häktet i Göteborg. Borås då? Det häktet tillhör ju också Göteborg. Nej, inte i Borås heller. När jag slutligen ringde till häktet i Halmstad (och hoppades få napp) fick jag samma besked där. Fast då motringde faktiskt det vakthavande befälet och talade om det för mig. Han var dessutom så gullig och hjälpte mig att försöka lokalisera klienten. Till slut kom vi fram till att klienten fanns i Borås (minns dock inte varför jag inte fick någon bekräftelse därifrån). Men det var just det att det vakthavande befälet tog sig tid att dels ringa tillbaka och säga att klienten tyvärr inte fanns där, dels hjälpte mig så gott han kunde med att försöka få fram var klienten fanns - det uppskattade jag otroligt mycket!

 

Fast givetvis kan det ju vara så att det bara är jag som är gnällig. Som vanligt.

Dagens citat:

"Kärleken klänger sig inte fast; att klänga sig fast är inte kärlek."
(Nisargadatta Maharaj)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie