När man har minne som en ...

För kanske ett och ett halvt till två år sedan fick advokatbyrån där jag jobbar en ny telefonväxel. Med den nya växeln blev det mycket enklare att exempelvis koppla över samtal - både till de interna telefonerna, men också till mobiler. Till växelnumret finns en mobil kopplad och tack vare detta är jag inte lika bunden av att hela tiden vara på kontoret för att "passa" telefonen. Nu kan jag till exempel gå och hämta posten, utföra ärenden på banken eller handla till kontoret och ändå kunna svara i telefonen om det ringer. Skitsmart!
 
Min privata mobil - inte den jag har på kontoret för att koppla över växeln till.
 
Fast det förutsätter naturligtvis att man - efter att ha kopplat över växeln till denna mobil - kommer ihåg att ta med sig mobiltelefonen i fråga. Just den biten kan vara lite knivig. I alla fall om man heter Jessica och har minne som en ... Tja, något som inte har särskilt bra eller långt minne. Guldfiskar har man ju kommit fram till att de faktiskt har rätt bra minne! Därför väljer jag att inte säga att jag har minne som en guldfisk. Men något annat. En sten kanske? Ja, jag har minne som en sten!


Dagens citat:

"Det enda säkra är att inget är säkert."
(Plinius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie