Daisypath Anniversary tickers

Insidan: Brotten, pengarna, tiden (Liam Norberg)

"Livet såg ljust ut för Liam Norberg den där vinterdagen 1993. Han hade gott om kontanter efter ett flertal lyckade kupper och han hade sopat igen alla spår efter sig. Trodde han.

Insidan är berättelsen om Liams väg, från hängiven kampsportskille till yrkeskriminell. Det är en berättelse om ger en unik inblick i de kriminellas värld och deras sätt att se på samhället. Men det är också en bok som visar att det finns en väg ut, en väg till något nytt.

Liam Norberg är känd för sina filmroller i bland annat Stockholmsnatt och Sökarna. Men även för att han dömdes till ett rekordlångt fängelsestraff för 930-miljonerskuppen mot Gota-banken 1990 och ett värdetransportrån i Göteborg."
 
 
 
 
När jag köpte Liam Norbergs bok Insidan: Brotten, pengarna, tiden, hade jag ingen aning om vem han var. Då brotten begicks och när han släpptes, var jag för ung för att bry mig om nyheter m.m. Jag tror inte att jag ens sett filmerna som han medverkar i. Denna okunnighet gjorde att jag inte hade några förväntningar på boken.
 
Om man bortser från att berättelsen säkert hade mått bra av att korrekturläsas ytterligare en gång, att Liam Norberg använder juridiska begrepp på fel sätt (såsom häktad, omhäktad och domsaga) och att han skriver "brottsmål" (vilket är felaktigt) när det rätteligen heter "brottmål" - utan "s", skriver han bra. Förutom vissa tillbakablicksutsvävningar som gjorde mig lite förvirrad, håller han en bra kronologi i sin berättelse och det är relativt lätt att hänga med. Jag fångades nästan med en gång och hölls kvar i ett järngrepp till sista punkten. Jag ville bara läsa vidare hela tiden och hade därför svårt att lägga ifrån mig boken. Om jag hade kunnat, skulle jag ha läst Insidan i ett enda svep.
 
Jag insåg också att det var lätt att fatta tycke för Liam. Trots att jag har en ganska klar åsikt om kriminella och brott, tyckte jag synd om honom och önskade då och då att han skulle klara sig och slippa undan "blåhattarna".
 
Liam Norberg använder ganska mycket slang och vardagsuttryck, men bortsett från detta var det ändå lätt att hänga med och ta till sig berättelsen.
 
Insidan var intressant att läsa och jag rekommenderar den varmt, men jag hade gärna sett att Liam Norberg nämnt lite mer om filmprojekten som han hade vid sidan av - hur han fick det att passa ihop med sitt kriminella liv o.s.v. Nu kom det lite som en chock att han plötsligt spelade huvudrollen i en film.
 
Nyfiken som jag är, kände jag mig tvungen att google på honom under tiden som jag läste boken och fick mig ett gott skratt när jag gick in på Wikipedia. Jag gillar beskrivningen av hans yrkesliv:
 
 
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Ingenting hände i det förflutna som kan hindra dig från att vara närvarande nu."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bok i hemtrakten

Bokbloggsjerka: Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?
 
Först och främst behöver jag nog fundera över vad som är mina hemtrakter. Jag är ju uppvuxen i Malmö, men bor numera i Falkenberg. Däremellan har jag bott i Åkers Styckebruk, i Köping och i Getinge. Nåväl, jag gör ett försök!
 
Vi kan börja med kära Malmö. Det finns ju en del böcker som utspelar sig där. Jag har själv (tillsammans med min vän Hanan) skrivit en bok som utspelar sig där. Om jag inte minns helt fel, utspelar sig Kalla det vad fan du vill i Malmö, fast det var en bok som jag aldrig var riktigt förtjust i. Tyvärr. Mikael Bergstrands böcker om Leyla Abdallah (bland annat Doft av hämnd, som jag har för mig att jag läste på gymnasiet) utspelar sig också i Malmö. Eftersom det var så pass många år sedan, minns jag inte riktigt vad jag tyckte om boken. Däremot träffade jag och pratade med Mikael Bergstrand när han besökte vår gymnasieskola vid ett tillfälle! Han verkade vara en trevlig prick! Just det, kom på att jag även läste Mikael Bergstrands Heta hallon på gymnasiet och den utspelar sig också i Malmö, vilket även Malin Johanssons Kär lek? gör.
 
 
 
Dessvärre har jag inte läst någon bok som utspelar sig i Falkenberg (men har fått höra att Tom Rob Smiths bok Gården ska göra det). Däremot har jag läst Sofie Trinh Johanssons Vatten och salt som utspelar sig i Varberg. Om jag minns rätt tyckte jag att det var en helt okej bok och att den väckte en del känslor hos mig.
 
Det ska finnas åtminstone en bok som utspelar sig i Åkers Styckebruk och jag själv håller på att skriva en roman som ska göra det, men än så länge har jag inte läst någon bok som gör det. Eller, nu ljög jag faktiskt. Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har en del av sin handling i det lilla brukssamhället! Det hade jag faktiskt glömt bort. Sedan har jag även läst två stycken böcker som utspelar sig i Strängnäs - den lite större orten vars kommun Åker tillhör. Den första är Döden i Strängnäs och tyvärr tyckte jag inte alls att den var bra. Jag blev ganska besviken på den och främst var det för att jag tyckte att den var så dåligt skriven. En bok som jag tyckte lite bättre om var Lars Rambes Spåren på bryggan. Jag har uppföljaren liggandes i bokhyllan som jag ska försöka ta mig tid att läsa.
 
I skrivande stund kan jag inte komma på någon bok som utspelar sig i Köping eller Getinge (men jag har för mig att Getinge har nämnts i en bok som jag läste nyligen, fast jag kan inte komma på vilken ...), vilket i och för sig är lite synd. Känner du till någon bok som gör det?
 
Har du läst någon bok som utspelar sig i dina hemtrakter?


Dagens citat:

"Du måste lära dig ett nytt sätt att tänka innan du kan bemästra ett nytt sätt att vara."
(Marianne Williamson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

På toppen av Globen!

Under vår Stockholmsresa lyckades jag ju på fredagskvällen bli sjuk (och hade troligtvis feber) och på lördagen mådde jag inte alls bra. Fast eftersom jag inte ville förstöra något för min mamma och min syster, bet jag ihop och drog ut dem på nya äventyr. Dock skippade jag att ta med mig kameran, så det blev endast mobilbilder den här gången för min del.
 
På fredagskvällen hade vi pratat lite och insett att jag glömt bort att ta med Globen i min planering! Därför tog vi tunnelbanan ut till Globen och gick runt på torget och kikade lite.
 
 
 
Jag har ju tidigare varit inne i Globen (när jag såg Josh Groban första gången), men åkt upp med Sky View hade jag aldrig gjort. Både mamma och syrran var intresserade av att göra det, så vi köpte biljetter och fick vänta en timme innan vi äntligen kunde stiga ombord.
 
 
 
Jag gillar i och för sig inte Stockholm, men jag måste erkänna att det var en häftig upplevelse att se staden ovanifrån! Då insåg man verkligen hur stort det är. Jösses! Om du är i Stockholm någon gång och inte har åkt Sky View, rekommenderar jag dig att göra det! Jag kommer antagligen vilja göra det åtminstone en gång till och då ha med mig systemkameran och kunna ta bättre bilder.
 
 
 
Till skillnad från vad jag trodde, går gondolen inte alls fort och man märker knappt att man åker upp. Så jag som är åksjuk hade inga som helst problem med att åka den.
 
 
 
När vi var klara med Globen, åkte vi tillbaka in till stan och jag visade dem Odenplan, Drottninggatan, platsen där Olof Palme sköts och så Hötorget. Sedan mådde jag rätt dåligt, så vi såg till att äta och tillbringade sedan resten av kvällen på hotellrummet.
 
Tidigt dagen därpå tog vi tåget tillbaka till Malmö (och sedan fick jag skjuts upp till Falkenberg). Eftersom vi då åkte 1 klass (som vid bokningen var ganska mycket billigare än 2 klass), fick vi frukost. När jag senast fått 1 klass-frukost hos SJ var det endast någon liten drickyoghurt, en frukt och en juice. Den här gången fick vi detta:
 
 
 
Kul att SJ har uppgraderat sig! För det här var ju en riktig frukost. SJ kan inte få något annat än tumme upp för detta.


Dagens citat:

"Att hålla kärlet upprätt och fylla det till brädden går inte upp mot att låta bli."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sjungande vargar

Det var lite av en slump som jag stötte på den här videon på MSN, som fick det att låta som att det var en slump att vargarna kom. När jag väl såg videon förstod jag att det inte var en slump, men det var ändå lite häftigt att vargarna började stämma in i sången. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite synd att det inte var en slump att det kom vargar, för om det hade varit det skulle det ha varit en lite mer häftig upplevelse. Håller du inte med? :-)
 


Dagens citat:

"Tänk om lugn och ro inte kommer fastän alla omständigheter fallit på plats. Tänk om det istället fungerar så att när du hittar ditt lugn och ro, så faller allt på plats."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tokigheter man kan göra

Fröken duktig lider av utmattningssyndrom och genom hennes blogg får vi läsare följa hennes väg tillbaka till ett "normalt" liv. Utifrån det hon beskriver förstår jag att det är en tung kamp och jag avundas henne verkligen inte. Ingen borde behöva drabbas av detta. Men det är starkt av henne att våga berätta om sin situation och det är flera gånger som jag delvis känner igen mig i hennes beskrivningar.
 
Ett inlägg där jag definitivt kunde känna igen mig, var det hon skrev om de tokigheter som man kan hitta på under utmattningssyndrom. Situationerna som hon beskriver i sitt inlägg är tagna från Facebookgruppen för folk med utmattningssyndrom.
 
 
När jag läste inlägget försökte jag komma på vilka egna tokigheter som jag hittat på - för under depressionen har jag verkligen gjort ett och annat knäppt. Tyvärr kan jag bara komma på en sak så här på rak arm och den är inte jätterolig (eller så är det möjligt att du faktiskt tycker det, vad vet jag!).
 
Jag stod och duschade och började tvåla in kroppen. Det gick ganska trögt och duschtvålen ville aldrig börja löddra. Det gjorde att jag tog ännu mer och blev mer sur för att det aldrig blev någon effekt. Då tittade jag på flaskan och insåg att jag stod och tvålade in kroppen med balsam. Tja, då är det inte så underligt att det inte blev särskilt mycket lödder. En annan gång var jag så tankspridd att jag tvättade håret, trots att jag redan gjort det dagen innan och strax innan jag klev in i duschen hade jag sagt åt mig själv att håret inte skulle tvättas.
 
Att jag "skyller på" depressionen är för att jag inte var fullt så tankspridd innan. Efter att depressionen grep tag om mig, har jag blivit fasligt glömsk och oerhört tankspridd. Jag hoppas på att det ska försvinna med tiden, nu när jag har börjat må bättre.
 
Har du själv hittat på något tokigt någon gång? :-)


Dagens citat:

"Så skall världen varje morgon skapas på nytt, förlåten – i dig, av dig."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag finns (Maja-Maria Henriksson)

Uppläsare: Ester Claesson
 
"Johanna går i åttan. Hon bor med sin mamma och lillebror i en medelstor stad, någonstans i Sverige. Allting borde vara bra. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan, göra det som andra 14-åringar gör. Men hennes tillvaro är inte som andras. Hennes kännetecknas av kaos och ångest. I skolan blir hon fysiskt och psykiskt misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma."
 
 
 
 
Maja-Maria Henrikssons Jag finns är en hemsk berättelse om utsatthet och mobbing - både i skolan och hemma. Jag blir otroligt arg på skolan, Wedin och Johannas mamma. Ingen borde bli utsatt för sådant här och det är med obehagligt igenkännande som jag förstår Johanna och hur hon känner det.
 
Ändå blir jag inte så berörd som jag hade hoppats på, med tanke på vad det är för typ av berättelse. Vad det beror på kan jag inte svara på, men jag tror att det kan ha att göra med uppläsaren och hennes sätt att läsa boken (uttal m.m.). Dessvärre tilltalade Ester Claessons uppläsning inte mig. Kanske hade upplevelsen blivit en annan om jag hade läst boken istället för att lyssna.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Smärta och njutning är vågornas toppar och dalar i havet av lycksalighet. På djupet finns total fullkomlighet."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skansen och ABBA-museet

Under vår andra dag i Stockholm hann vi med en del. Vi inledde dagen med att åka bort till hyresnämnden så att jag fick säga hej till de få som jobbade på klämdagen. Därefter tog vi tunnelbanan bort till Fridhemsplan och gick till butiken Choklad & lakrits som flyttat till Fridhemsgatan. Butiken låg tidigare på Sankt Eriksgatan. När vi hade shoppat färdigt, tog vi gröna linjen bort till Slussen. Vi ämnade nämligen åka Djurgårdsfärjan över till Djurgården och besöka Skansen.
 
När vi steg av vid Slussen, sprang vi först runt som yra höns (vilket mest var mitt fel), eftersom de bygger om där borta och jag glömde bort åt vilket håll man skulle gå upp för att enklast ta sig till färjorna. Men vi lyckades till sist. Dock var inte vi de enda som tänkt åka med färjorna, så vi fick stå en stund i en ganska lång kö. Turligt nog var vi bland de första som steg på nästa färja, så vi fick åtminstone en sittplats. Helst hade vi velat stå ute vid relingen, men de platserna var redan upptagna - av förståeliga skäl!
 
 
 
Så snart vi gått i land, köpte vi mjukglass och styrde därefter stegen mot Skansen. Jag hade aldrig varit på Skansen, så jag såg fram emot besöket. Vad jag däremot inte hade räknat med var att det är så ofantligt stort! Jösses! Jag tror inte att vi lyckades ta oss igenom ens halva stället. Får nog försöka ta mig dit vid något annat tillfälle. Men besöket där var trevligt. Vi såg en stund på glasblåsning och sedan letade vi efter djur att se. Bland annat såg vi en liten elak ekorre som vägrade vara med på bild. Den skuttade fram, men så snart vi gjort kamerorna redo, hade den gömt sig. Hmm ...
 
 
 
Några djur som inte gömde sig var grisarna, påfåglarna, getterna och kossorna. Sälarna befann sig mest under vattnet och tittade bara då och då upp från sitt gömställe. Ena påfågeln som vi såg var ganska rolig. Han stod och spände ut fjädrarna för oss och när han blivit fotograferad en stund, vände han sig mot byggnaden och speglade sig i glaset där en stund, innan han åter vände sig om för att bli fotograferad. Jag tänkte aldrig på att filma honom, vilket jag naturligtvis borde ha gjort.
 
 
 
 
Det fanns naturligtvis fler djur att se, men vid det laget kände vi oss ganska möra i benen och beslutade oss för att Skansen-besöket fick vara över för vår del. Eftersom mamma älskar ABBA, hade jag planerat att vi skulle besöka museet efter Skansen och hade endast sagt till henne att vi hade en liten överraskning åt henne efter Skansen. Som tur var hittade vi dit utan några problem, trots att vi kom ut från någon sidoingång till Skansen. När vi stannade utanför museet, förklarade jag för mamma att vi var framme. Det tog en stund innan polletten föll ned och hennes reaktion inne på museet var obetalbar. Det var så himla härligt att se henne på det viset. Nästan som ett barn på julafton. Eftersom jag till en början enbart fotograferade med min mammas kamera (tills batteriet tog slut), så att hon själv kunde få njuta av själva besöket, har jag inte särskilt många bilder från besöket den här gången.
 
 
 
 
Därefter tog vi spårvagnen tillbaka in till stan och stannade för att äta lite innan vi tog pendeltåget tillbaka till hotellet. Dock insåg jag när vi väl var tillbaka på hotellrummet att jag lyckats dra på mig en förkylning och troligtvis fick jag även feber under kvällen. Jag mådde nämligen ganska dåligt. Dock hindrade det inte mig från att dra ut min mamma och syster på nya äventyr under lördagen. Men det får bli ett annat inlägg. Fortsättning följer!
 
Med det här inlägget vill jag önska dig en riktigt trevlig midsommar!


Dagens citat:

"Äkta kärlek måste var osjälvisk, helt utan själviska motiv."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att äga eller inte äga ..?

Bokbloggsfråga: Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)?
 
Egentligen spelar det ingen större roll för mig om jag äger böckerna eller lånar dem. Just nu har jag ändå bokköpstopp i och med den stora mängd olästa böcker som jag har hemma, så för tillfället köper jag inga böcker utan lånar endast. Dock är det för tillfället enbart ljudböcker som jag lånar, eftersom jag som sagt behöver läsa det jag har hemma. För trots att jag själv inte köper böcker längre får jag böcker från andra, vilket innebär att boksamlingen ändå ökar i antal.
 
 
När det gäller ljudböcker, känner jag för tillfället att det går alldeles utmärkt att låna dessa på biblioteket. Om det skulle vara någon ljudbok som jag tycker särskilt bra om, då kan jag överväga att köpa den. Annars känner jag inget behov av att äga den.
 
Förr var det viktigt för mig att ha alla böcker i en serie, men det kravet har jag emellertid släppt nu när jag blivit äldre. Nu föredrar jag endast att ha alla böcker i de serier som jag tycker om. Känns tämligen onödigt att samla böcker i en serie som jag inte gillar, men där jag inhandlade första boken innan jag visste om jag skulle tycka om boken eller ej. Och om jag väljer att samla alla böcker i en serie, då vill jag allra helst ha dem i samma format. Det vill säga, om det är en inbunden bok (eller en bok med hård pärm), då vill jag ha de övriga böckerna i samma format. Det ser snyggast ut. Dock är det ytterst sällan som en pocketbok får komma hem till mig. Det händer endast vid de tillfällen då jag får en bok från någon. Jag själv köper aldrig pocketböcker av den enkla anledningen att jag inte gillar hur lätt de förstörs när man läser. Därför finns det nästan enbart böcker med hård pärm i bokhyllorna här hemma.


Dagens citat:

"Framtiden är inget man önskar, den måste man göra sig förtjänt av."
(Carlos Ruiz Zafón)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad är egentligen okej att skriva?

För ett tag sedan läste jag Evahs inlägg om en presentation som hon stött på, på en av alla de dejtingsidor som finns. Presentationen tillhörde en kille och där hade han skrivit att han sökte en tjej som ville inleda en relation, men det fick inte vara någon "tjock, knubbig" eller "kurvig" tjej. Han ville att hon skulle vara smal. Detta reagerade Evah starkt på och menade kort och gott att man måste tänka sig för innan man formulerar sina presentationer, eftersom sådana här presentationer sätter mer press och krav på tjejer. Bland kommentarerna till inlägget var det några (främst killar om jag fattade det rätt?) som inte höll med Evah och tyckte att det var bra att killen var öppen med vad han ville ha och att man ska kunna få skippa det politiskt korrekta när man skriver på sin egen presentation.
 
Jag funderade själv på vad jag tycker om saken och samtidigt som jag håller med Evah till viss del, kan jag även tycka att de där kommentarerna jag nämnde ovan har en viss poäng de med.
 
 
Du som har följt mig ett tag vet om att jag är emot det ideal som för tillfället råder i samhället; att vi människor - oavsett kön - ska se ut eller bete oss på ett visst givet sätt. Tjejer ska vara smala. Killar ska vara nästintill muskelknippen. Man ska göra si. Man ska göra så. För att passa in behöver man leva upp till denna norm. Jag avskyr detta och vad det gör mot människor och försöker göra vad jag själv kan för att slå tillbaka och försöka motverka detta ideal. Alla är vi perfekta som vi är, oavsett hur vi ser ut. Alla är vi vackra var och en på sitt sätt.
 
Med anledning av detta, reagerade jag först lite som Evah och om jag hade varit singel och stött på den här presentationen, skulle jag aldrig ha kontaktat killen. Främst för att jag själv inte ansett mig som smal. Förr tyckte jag ju att jag var tjock och försökte banta i perioder. Men det är också lite så som Evah skriver; vad skulle hända om jag plötsligt gick upp i vikt? Skulle killen göra slut då?
 
Fast samtidigt håller jag ändå inte riktigt med Evah. Visst, hans presentation bidrar väl till att spä på och stärka idealet och göra kvinnor osäkra på sig själv etc. Jag själv tycker att insidan är viktigast och att utseendet är sekundärt. Det har hänt mer än en gång att någon som jag tyckt varit snygg/vacker, plötsligt blivit ful i mina ögon när jag lärt känna personen bättre. Och tvärtom - någon som jag inte alls tyckte var särskilt snygg/vacker från början, blev det när jag väl lärt känna personen. Alltså spelar utseende inte så stor roll för mig, eftersom jag är medveten om att det kan komma att ändras när personens personlighet blir synlig. Därför kan jag tycka att killen kanske borde vara mer öppen för möjligheten att han kanske blir försälskad i en kraftig person tack vare personligheten.
 
 
Dock är det ändå den här killens presentation och jag kan hålla med om att det är bra att han är ärlig om vad han är ute efter. Då slipper man lägga ned tid på honom om det skulle visa sig att han inte alls är intresserad av att ha kontakt med "kraftiga" tjejer. Vi tycker alla olika och om han enbart tänder på smala tjejer, får vi dessvärre respektera det. Han får stå sitt kast om det visar sig att ingen tjej vill kontakta honom p.g.a. vad han skrivit.
 
En presentation är något personligt och ett ställe där man får chans att berätta om vem man är. Därför kan jag tycka att man inte ska behöva vara politiskt korrekt eller tänka på hur andra kan komma att må av det man skriver. Man presenterar ju sig själv i sin presentation för att andra ska kunna få en snabb bild av vem man är som person. Tro inte att jag försvarar den här killen, för det gör jag verkligen inte. Jag blir ledsen av att han föredrar yta framför innehåll. Men till syvende och sist är vi alla olika. Vi tycker om olika saker. Det måste man respektera. Och oavsett hur mycket mer accepterande samhället blir mot andra utseenden än idealet, kommer det alltid finnas de som föredrar idealet. Det kommer alltid finnas de som föredrar smala tjejer, de som föredrar killar med muskler, de som föredrar tjejer med stora bröst eller stora rumpor o.s.v. Men det kommer också alltid finnas de som föredrar en trevlig personlighet, de som föredrar killar med skägg (jag själv har svårt för killar/män med bockskägg, så jag är glad över att älsklingen inte har det!), de som föredrar större tjejer, de som föredrar tjejer med små bröst o.s.v.
 
Vi kan aldrig tvinga någon att tycka något. Alla måste få fatta sina egna beslut. Däremot kan vi göra vad vi kan för att påverka och få andra att inse att det finns mer än enbart ett utseende. Att utseenden inte spelar så stor roll i det långa loppet. Att alla är bra så som de är.


Dagens citat:

"Gråt inte över det förflutna, det är borta. Stressa inte upp dig över framtiden, den har inte anlänt. Lev i nuet och gör det storslaget."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Återkopplingar är inte Fabos grej

Jag är relativt nöjd med vår hyresvärd Fabo. Jag uppskattar att deras personal kommer väldigt snabbt när man felanmäler olika saker i lägenheten. Om jag inte tar fel, har de hittills alltid kommit dagen efter att vi felanmält och försökt fixa felet. Fast om felet kräver att de måste beställa hem saker och på så vis måste återkomma senare för att slutföra jobbet, är de mindre bra på att komma tillbaka och faktiskt slutföra det de påbörjat. Det är mer regel än undantag att jag och älsklingen gång på gång får felanmäla sakerna igen.
 
Ett exempel är från i höstas. Vi felanmälde vårt badkar, eftersom "fronten" hade lossnat och det gick inte att sätta fast den längre (vilket vi kunnat fram till dess). Fabo kom och bytte ut vårt badkar mot ett nytt. Dock uppstod då ett nytt problem; duschslangen var för kort, vilket gjorde att den dels fastnade när vi skulle duscha, dels fick vi stå böjda eftersom den inte räckte ända fram. Dessutom var kranen nu för kort, eftersom badkarskanten är för bred på kortändorna, vilket innebär att vi inte kan skölja något under kranen, eftersom kranen räcker bara tillräckligt långt för att strålen ska hamna i badkaret (vattnet rinner längs kanten med andra ord). Vi försökte klara oss ett tag, men när vi kände att det blev ganska ohållbart i längden, försökte älsklingen få tag på någon som kunde hjälpa oss. Han blev hänvisad än till den ena, än till den andra. Någon lovade att återkomma om någon vecka. Det gick någon månad utan att vi hörde något.
 
 
 
Strax efter jul/nyår felanmälde vi på nytt och förklarade vårt problem. Den 5 januari fick vi besök av en på Fabo som bytte slangen så att den nu inte fastnar och dessutom räcker så långt att vi slipper stå böjda varje gång vi ska duscha. Dock lämnade han - av oklar anledning - kvar den gamla slangen. Han lämnade även en lapp där han skrev att han behövde beställa hem några saker till kranen, men kunde förhoppningsvis kunna komma veckan därpå och slutföra bytet.
 
Det var den 5 januari. Vi har fortfarande inte fått kranen bytt och när Fabo skulle komma och byta filtret i vår köksfläkt i maj, passade jag på att nämna detta för dem när jag ändå skulle maila dem och tala om att de kunde gå in i lägenheten med huvudnyckel (men att de skulle vara försiktiga så att katterna inte sprang ut när Fabo-gubbarna gick in och ur lägenheten). Jag citerade lappen vi fått från deras medarbetare och förklarade att varken jag eller älsklingen tycker att det är roligt att behöva tjata om dessa saker.
 
Resultatet? Dagen därpå hade någon från Fabo lämnat en oöppnad förpackning med en duschslang utanför vår dörr.
 
 
...
 
Tja, det var i och för sig snällt, men som jag tydligt påpekade var det inte längre slangen som var problemet (jag dubbelkollade mitt mail för att se så att det inte var jag som skrivit fel). I skrivande stund har jag inte orkat ta kontakt med Fabo för att påpeka detta. Jag känner mig bara så himla tjatig och gnällig och är rädd för att de ska tycka att jag och älsklingen är besvärliga, vilket vi absolut inte vill att de ska tycka.


Dagens citat:

"Tänk om ingen kan såra dig utan att du tillåter det. Tänk om det endast är dina tankar om saker och ting som sårar dig."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Underliga drömmar

Drömmar brukar inte vara logiska. Genom åren har jag drömt både den ena och den andra konstiga drömmen, som dock känns fullkomligt logiska när man väl drömmer. Vid endast ett tillfälle (om jag minns rätt?) har jag i drömmen insett att det jag drömt har varit ologiskt och måste vara en dröm. Jag har för mig att älsklingen lyckades med detta ganska ofta förr och då kunde han få sig själv att vakna.
 
Även om mina drömmar är ganska ologiska, har jag under de senaste månaderna drömt riktigt skumma drömmar. Jag minns långt ifrån alla och vissa har jag glömt bort så snart jag vaknat och endast lämnats kvar med en känsla av att det varit en riktigt konstig dröm.
 
Min vän Cherry brukar föreslå att det är fullmånen som påverkar mina drömmar och gör så att jag drömmer så där fasligt skumma drömmar. Visst, många gånger då jag drömt en riktigt konstig dröm har det varit fullmåne runt dessa dagar. Ibland har det inte varit någon fullmåne i sikte. Jag vet alltså inte om jag riktigt köper det här med fullmånens påverkan. Tror jag behöver kolla upp det närmare.
 
 
 
Däremot har jag jämt fått höra att det vi drömmer, är hjärnans sätt att bearbeta tankar och känslor som uppstått under dagen. Då kan man fråga sig varför hjärnan väljer att framkalla så pass underliga drömmar? Efter en underlig dröm, brukar jag försöka komma på vad jag tänkte eller kände dagen innan och se om det kan finnas ett samband med den dröm jag nyss haft. Oftast kan jag inte hitta något sådant tydligt samband, men det är kanske inte meningen?
 
En dröm som egentligen inte var så konstig när jag tänkte efter, var en dröm jag hade om min hund som avlivades i februari 2003. I drömmen levde fortfarande hunden och hade inte alls blivit avlivad. Det var bara jag som glömt bort henne under alla dessa år och det var hunden mycket ledsen över. Jag fick enormt dåligt samvete över detta och försökte gottgöra henne så mycket jag kunde. När jag vaknade och hade funderat en stund på drömmens betydelse, insåg jag att den hade att göra med mitt dåliga samvete gentemot den lilla arga här hemma. Hon har nu fyllt fem år och även om dvärgkaniner (hon är en hermelinkanin) brukar bli över tio år gamla, kan man inte undgå det faktum att hon börjat bli till åren och att jag för var dag som går känner att jag inte har gett henne den uppmärksamhet som hon faktiskt förtjänar (vilket jag numer börjat ge henne). Fast det är antagligen den enda dröm som jag kunnat se det logiska i. Alla andra drömmar har bara varit skumma. Bland annat drömde jag någon gång om att jag och min syster - mitt i natten - var på jakt efter en bilaffär som sålde nya bilar ute i det område där vi växte upp. Haha, jag sade ju att mina drömmar är konstiga.
 
Brukar du också drömma konstiga drömmar, eller brukar du kunna relatera dem till dina tankar och upplevelser?


Dagens citat:

"Om du verkligen vill upptäcka, då måste du gräva på ett enda ställe – inom dig."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rhododendronparken i Halmstad

En lördagseftermiddag i april när älsklingen hade kommit hem från jobbet, bestämde vi oss för att sticka bort till en våtmark en liten bit från Flygstaden i Halmstad, för att se om vi kunde se några trevliga fåglar. Dessvärre fick vi inte se några sensationer, men det var avkopplande att vara där. Det är älsklingen som  filmat klippet som förekommer i det här inlägget, men jag har fått hans tillåtelse att använda det.
 
 
 
När vi kände oss färdiga där, bestämde vi oss för att åka till det stället där man hade sett en val av något slag tidigare i våras. Vi förväntade oss givetvis inte att få se någon val, men det kunde inte skada att åka ut och kanske se något annat trevligt. Dock kom inte jag och GPS:en överens, så det blev lite krånglande innan vi slutligen kunde parkera. Fast så snart vi hade klivit ur bilen såg älsklingen att vi hade kommit till Rhododendronparken och vi bestämde oss för att ta en promenad där.
 
 
 
 
Det var en relativt fin dag och väldigt många fåglar var aktiva och bjöd oss på sång. Vi fick till och med se en liten ekorre som slickade på trädets grenar. Trädet måste ha smakat gott, för jösses vad ekorren slickade och slickade! Strax innan vi skulle hem fick vi se upptakten till en kråk-trekant, men de blev nog lite blyga när de insåg att de hade publik, så de flög åt olika håll efter en stund.
 
Den grenslickande ekorren.
 
 
 
Jag kan tänka mig att ta mig en till promenad där när det har blivit varmare. Kanske hade en picknick inte varit fel?
 
Avslutningsvis bjuder jag och älsklingen på ett litet klipp från vår promenad:
 


Dagens citat:

"Säg alltid ”ja” till nuet. Vad skulle kunna vara mer fåfängt, mer galet, än att skapa inre motstånd mot något som redan är?"
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig

Det är tämligen vanligt att jag sitter och tänker att jag ska se till att göra det där eller det där när jag kommer hem från jobbet. Dock är det ganska ofta som det händer att det inte blir så. Trots mina goda avsikter och min bestämdhet under dagen, lyckas jag inte få till det så som jag föreställt mig det i tanken.
 
Jag brukar försöka att inte ge mig skuldkänslor när jag dagen därpå "utvärderar" situationen, utan jag brukar försöka tänka att det kommer en ny dag då jag kan göra ett nytt försök. En dag mer eller mindre spelar väl ingen roll? Tja, på sista tiden har jag börjat inse att det faktiskt finns en risk för att det inte blir någon ny morgondag. Inte för att låta som en riktig pessimist, men om man ser nyktert på det kan ju vad som helst hända. Man kan råka ut för en plötslig olycka, drabbas av en dödlig sjukdom etc. Vill jag verkligen då ångra att jag aldrig gjorde det som jag dagligen gick och tänkte?
 
 
 
Jag måste se till att få till en förändring. Jag måste ta mig i kragen och se till att göra det som jag tänker att jag ska göra. Både för min egen skull, men även för nära och kära. Livet är alldeles för kort och för dyrbart för att slösas bort på ånger och dåligt samvete. Frågan är bara hur man ska gå tillväga.
 
För egen del handlar det oftast om att jag under depressionen utvecklade dåliga vanor eftersom jag varken hade ork eller lust att göra saker och ting. Jag befann mig i detta mörker ganska länge och eftersom jag tyvärr är en vanemänniska, satte sig dessa vanor ganska lätt hos mig. Och eftersom jag är just en vanemänniska, brukar det vara svårt för mig att ändra vanor och rutiner. Men jag tänker mig att jag skulle kunna göra det i små steg. En liten del i taget. Börja att få in en liten vana. När jag fått det, lägger jag till nästa och sedan nästa o.s.v. Till slut borde jag ha fått bort den dåliga vanan och ersatt den med en bra. För mig är det nämligen svårt att plötsligt bryta en vana. Dock tror jag att lösningen för mig som sagt är små steg. En del i taget.


Dagens citat:

"Alltid nånting du gjort fel och nåt hemskt du sagt. Men ingen bryr sig som du gör, ingen människa väger alla orden. Och om nån ändå skulle göra det, låt då den stackaren göra det."
(Tomas Andersson Wij)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Man kan inte alltid få som man vill

Jag är en person som är väldigt noga med tider och sådant som jag har inbokat. Har jag något inbokat, försäkrar jag mig om att jag påminns om detta tillräckligt för att inte glömma bort det. Om jag skulle få förhinder, ser jag till att i så god tid som möjligt boka om. Har jag en tid att passa, brukar jag föredra att hellre komma för tidigt än för sent. Jag avskyr att komma för sent. Dock blir detta tänk ett problem när jag på olika sätt stämmer träff med personer som är precis tvärtom. Som gärna glömmer bort inbokade tider eller inte hör av sig om det uppstår förhinder.
 
Min chef har varit offentlig försvarare åt en kille vid några tillfällen och vid ett var hon även hans målsägandebiträde. Det är mer regeln än undantag att denne kille är svår att nå. För att inte säga omöjlig. Vid något tillfälle när vi hade bokat in en besökstid åt honom med min chef inför en kommande huvudförhandling, dök han aldrig upp men ringde däremot när det passerat x antal minuter efter den inbokade tiden och sade glatt - med munnen full av mat? - att han satt på en pizzeria och käkade och att han hade glömt bort tiden. I det senaste ärendet hade vi gång på gång försökt få tag på honom per telefon, utan att lyckas. Då fick jag istället skriva brev till honom vid varje tillfälle, där jag förklarade att vi hade bokat in en tid åt honom. Han dök inte upp vid något av tillfällena. Däremot hörde han faktiskt av sig vid det senaste tillfället - om än två arbetsdagar för sent.
 
 
 
Vi hade bokat in en tid på torsdagen åt honom. Han dök inte upp. På måndagen ringde han och sade att han hade glömt bort tiden och ville ha en ny tid hos min chef under måndagen. Förhandling i tingsrätten skulle nämligen äga rum dagen därpå, på tisdagen. Jag förklarade att det dessvärre inte gick, eftersom min chef var fullbokad under måndagen. Då frågade killen - en aning förorättad - om det inte var viktigt att han fick träffa min chef innan förhandlingen?
 
...
 
Just den attityden gör mig så himla lack. Jo, det är väl klart att det är viktigt att få träffa sin offentliga försvarare, men det borde han väl ha tänkt på innan och sett till att komma på den inbokade tiden?! Vi hade ju gjort vad vi kunnat för att ge honom en tid så att de kunde gå igenom saken. Då får han ta sitt ansvar  - killen är trots allt runt 20 år! - och faktiskt dyka upp. Man kan dessvärre inte räkna med att advokater kan ta emot besök med kort varsel. Just nu har min chef exempelvis väldigt mycket att göra och hon är praktiskt taget fullbokad fram till midsommar. Nu börjar även hösten bli fullbokad, så det kommer bli ett riktigt pussel att få ihop tider till de förhandlingar som ska sättas ut efter sommaren.
 
Vad jag vill ha sagt är att som vuxen måste man faktiskt ta eget ansvar och anpassa sig till rådande situationer. Man kan inte alltid räkna med att alla andra alltid ska göra så som man själv vill. Livet funkar inte så.


Dagens citat:

"Den som framhäver sig själv framstår inte som en ledare."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Riksdagshuset och slottet

När vi som sagt hade spanat in Sergels torg, begav vi oss vidare nedför Drottninggatan mot slottet och Riksdagshuset. Jag tänkte att det är två ställen som man garanterat bör se om man är i Stockholm.
 
 
 
Det var mycket människor i rörelse, men vi lyckades få till några bilder på båda byggnaderna. Även Musse Pigg sprang omkring, så min mamma fick posera bredvid honom. Inte varje dag som man träffar självaste herr Pigg!
 
 
 
Min mamma var inte särskilt imponerad av slottet och vi nöjde oss bara med att se "baksidan" (tror jag det var). Jag tyckte så synd om vakten som stod utanför, för alla som gick förbi ville ta bilder på honom och med honom. Själv hade jag nog inte orkat med detta dag ut och dag in. Och att dessutom behöva stå där i värmen.
 
 
 
Vi köpte varsin mjukglass efteråt och fortsatte att promenera runt, i och med att vi fortfarande hade ganska lång stund över innan konserten skulle börja. Vi gick bort mot stadshuset och sedan satte vi oss på en bänk i mindre park intill, tills det var dags att ställa sig i kön för att komma in till Stockholm Waterfront.
 
Vad vi pysslade med under dag två kommer i ett annat inlägg. Fortsättning följer!


Dagens citat:

"Vår livsvilja lever endast så länge vi vilja livet utan tanke på om det är vårt."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bröder i brott (Sean Rodman)

Uppläsare: Michael Borch
 
"Ett oväntat byte …

… möter de två bröderna ombord på färjan på väg mot Seattle. Planen var att i lugn och ro bryta sig in i de parkerade bilarna på bildäcket och stjäla pengar. Men i en skåpbil gör de ett helt annat fynd – en kidnappad flicka. Resan, som skulle bli brödernas väg ut ur kriminaliteten, tar en helt annan vändning. Plötsligt blir allt på liv och död."
 
 
 
Tyärr föll inte Bröder i brott mig i smaken. Jag hade svårt att hänga med i den, då den dels var lite seg i starten, dels kändes allmänt rörig. Dessvärre minns jag heller knappt något av handlingen. Fast det kan förstås vara så att jag helt enkelt inte var på rätt humör när jag lyssnade på Bröder i brott. Kanske försöker jag mig på att läsa den i framtiden, istället för att lyssna.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Livet handlar inte om att vänta tills ovädret går över, utan det handlar om att lära sig dansa i regnet."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kontrast mellan röst och utseende

Jag vet inte om du själv har upplevt det här, men ända sedan min praktik på tingsrätten hösten 2011 har jag varit med om följande. Om jag inte har träffat en person eller på annat sätt fått se personens utseende utan endast hört personens röst upprepade gånger, skapar jag mig ofta en egen bild av hur personen ser ut. När jag sedan väl får se en bild eller träffa personen ifråga, har det hänt ganska många gånger att den bild jag har skapat mig inte alls stämmer överens med verkligheten.
 
 
 
Ett exempel är en av min chefs klienter. Han var misstänkt för en ganska grov misshandel och under hela ärendets gång fick jag prata några gånger med honom - framförallt efter att han släpptes ut från häktet. Han låter som en riktigt mjuk och gullig kille och är hur trevlig som helst, men utifrån vad jag har fått berättat för mig är han tydligen med i ett kriminellt gäng där han är relativt högt uppsatt. Av nyfikenhet tittade jag också på ett foto i förundersökningsprotokollet som föreställde honom och där ser han ut som en riktig kriminell typ (du vet så som de framställs på TV). Det utseendet går inte riktigt ihop med hans röst, vilket gjorde att jag blev riktigt förvånad när jag såg bilden. Fast det säger kanske mer om mig och de fördomar jag uppenbarligen har om kriminella?
 
Men den här kontrasten har även gällt domstolshandläggare och andra juridiska ombud (mest under den tid då jag arbetade på hyresnämnden). Det är ganska intressant vilka bilder man skapar sig av en person utifrån rösten. En annan gång hade jag föreställt mig personen som korthårig brunett, men det visade sig att det var en långhårig blondin och virce versa.
 
Har du varit med om något liknande?


Dagens citat:

"Kärlek kan inte vara lat."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att vräka någon

Minns du att jag berättade om att våra grannar mittemot verkade vara på väg att gå skilda vägar? Lyckligtvis tycks det som om de sansade sig och flyttade ihop igen. Eller så hittade ena duvan en ny duva att bo ihop med ... Inte för att låta rasistisk, men det är väääldigt svårt att se skillnad på de där. Alla ser likadana ut! Fjädrar, näbb, klor ....
 
 
 
Hursomhelst har våra grannar blivit vräkta - igen. Den här gången gjorde Fabo det med besked:
 
 
 
Jag kan förstå Fabo, för det såg minsann inte särskilt mysigt ut med allt fågelbajs på trappan och räcket upp till vår våning, fast samtidigt tycker jag väldigt synd om dessa duvor. Jag menar, uppenbarligen har de ingen tanke på att flytta från huset, för nu sitter de på taket strax ovanför vårt köksfönster och på taket vid deras senaste bostad. På sätt och vis blir det bara att flytta på problemet hela tiden, fast förslag på någon annan lösning har jag dessvärre inte. Jag tycker bara som sagt synd om dessa duvor som tvingas flytta på sig hela tiden.
 
Jag hoppas att de snart hittar en annan - och lämpligare - bostad.
 
 


Dagens citat:

"Vad som än händer runt omkring dig, ta det inte personligt. Vad andra gör är inte på grund av dig, det är på grund av dem själva."
(Don Miguel Ruiz)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen bra start för mig

Inför 2016 deklarerade jag ju som bekant att det här skulle bli mitt år. 2016 skulle bli ett bättre år än 2015! Tja, med tanke på hur året - ur hälsosynpunkt - har börjat, har det hittills inte varit något särskilt bra år för mig.
 
Redan den 1 januari i år lyckades jag bli ordentligt förkyld och så har det sedan fortsatt. Jag lyckas bli frisk och är det ett par, tre veckor, men sedan blir jag förkyld igen! I början trotsade jag förkylningen och fortsatte att träna ändå. Dock insåg jag tämligen snart att just det inte var någon särskilt god idé. Så med andra ord har jag med jämna mellanrum blivit tvungen att hoppa över träningen i en till två veckor tills jag blivit frisk igen.
 
 
Det krävs ingen Einstein för att inse att det inte är optimalt, i och med att det känns som om jag tvingas börja om från början så snart jag blir tillräckligt frisk för att kunna träna igen. Konditionen åker ned till noll och det känns som om jag knappt orkar ta mig igenom cirkelpassen.
 
Jag måste kolla upp vad det finns för olika sätt för att stärka immunförsvaret så att jag slipper åka på dessa förkylningar jämt. Jösses, förr blev jag nästan aldrig förkyld. Nu är det snarare tvärtom. Jag är inget annat än förkyld!
 
Om du har några förslag på hur man kan stärka immunförsvaret lyssnar jag mer än gärna. Vill inte att nästa halva av 2016 ska bli som första halvan har varit.


Dagens citat:

"Det är viktigare att inse sina egna bevekelsegrunder än att förstå den andres motiv."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hallands Nyheter idag

Idag kan man på sidan 39 i dagens Hallands Nyheter läsa om mitt och Ylva Olssons deltagande i novellantologin #Älskanoveller - 30 nyanser av saknad. Jag ska erkänna att jag fick ångest efter att jag pratat med Martin Erlandsson i torsdags kväll, eftersom jag egentligen inte är så förtjust i den här sortens uppmärksamhet. Jag inser att jag behöver komma över den här obehagskänslan. Det är något som jag får jobba på.
 

 

Vem är jag i Game of Thrones?

Ja, ända sedan jag och älsklingen började se Game of Thrones har jag varit såld på serien och jag blev det ännu mer sedan jag hade lyssnat på böckerna. Det är synd att varje säsong är så kort och att det dröjer länge innan någon ny säsong kommer. Fast hur det kommer kännas när serien är definitivt slut, vill jag inte tänka på ...
 
Jag gillar ju att göra tester av olika slag och när jag såg att man kunde testa och se vem man är i GoT, kunde jag inte låta bli! Du hittar testet här.
 
Mitt resultat blev:
 
 
 
Förutom det där om att jag är en stark ledare, var jag nöjd med resultatet. Jag gillar Daenerys skarpt och tycker att hon är bra på alla sätt och vis. Ska bli intressant att få se vilket öde som George R.R. Martin har skapat åt henne.
 
Vilken karaktär blev du? :-)


Dagens citat:

"Du kan endast börja från där du är."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det var en kväll i Glommen

Jag och älsklingen har blivit lite av fågelskådare på sista tiden. Fast det ligger något i det som älsklingen brukar säga - att vi egentligen skulle vilja se lite andra djur, men att fåglar är de djur som är lättast att se. Men men. Fåglar kan vara trevliga att se på de också. :-)
 
En kväll stack vi ut till Munkagårdsfloen för att kolla lite. Jag kan inte påstå att det var särskilt mycket liv och rörelse där, men vi fick åtminstone se en sångsvan som stod/satt och sjöng lite emellanåt. Tror att det var den första sångsvan jag någonsin sett. Annars har det nog "bara" varit knölsvan. Efter en stund fick vi höra något fågelläte som vi inte riktigt kände igen. När älsklingen undrade vad det var för något, svarade jag att det säkert bara var Kanadagäss eller något. Det visade sig att det var tranor! Haha, jag är definitivt duktig på det där med att känna igen djur ...
 
 
När vi var klara vid fågeltornet och efter att ha stått och försökt få bild på en gullig blåmes, drog vi vidare mot hamnen i Glommen. Älsklingen sade att det hände att folk såg knubbsälar där ute. Inte för att vi inbillade oss att vi skulle se någon knubbsäl. Vi har liksom aldrig haft turen att se något särskilt djur, trots att vi befunnit oss i områden där man brukar kunna se dem. Fast det hindrade inte oss och vi brummade dit.
 
 
 
Det var så himla mysigt där ute, men dessvärre tycker jag inte att bilderna som jag tog verkligen visar hur pass mysigt det var. Jag stod en lång stod och bara betraktade de små husen och bryggan. Därefter vände jag mig mot solnedgången och tog den här bilden:
 
 
 
Efter att ha mixtrat lite med inställningarna (bland annat ISO), tog jag följande bild:
 
 
 
Jag blev ganska nöjd. :-) Efter det begav vi oss hemåt, men plötsligt såg vi ett gäng människor som stod längs vägkanten och blickade ut över en mindre äng. Vi stannade bilen och såg till slut en rovfågel som flög omkring. Älsklingen försökte ta några bilder med vår nya kamera och när vi sedan kollade i kameran och zoomade in på bilden, såg vi att det var en uggla! När vi kom hem kollade älsklingen upp vad det var för uggla och kunde konstatera att vi sett en jorduggla. Trevligt!


Dagens citat:

"Den enda vägen ut ur lidandets labyrint är genom förlåtelse."
(John Green)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Två par i leken (Bibbi Kronning)

"Angelica eller Angi som hon kallas, lånar sin mormors 'Momos' blå safirer till en förlovningsmiddag där hon ska föreställa Gunnars fästmö Mia. När Momo lämnar örhängen och halsband till Angi berättar hon att hon fått dem i present av sin stora kärlek Carl. De fick ett barn tillsammans, Angis mor.  Momo och Carl träffades bara några månader. Momo gifte sig med en barndomsvän och flyttade från Stockholm. Carl, som inte visste något om barnet, kunde inte finna henne.
 
Vid middagen förstår Angi att onkel Charles kanske är Momos Carl. Har hon hittat sin morfar?
 
Men människan spår och Gud rår. Allt utvecklar sig inte som Angi tänkt sig. Inte alls..."
 
 
 
 
 
Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade på Bibbi Kronnings Två par i leken, bortsett från misstanken att det antagligen var någon form av tant-snusk (vilket det faktiskt inte var). Dock hade jag förväntat mig att den skulle vara bättre skriven än vad den faktiskt var.
 
Vad jag först och främst reagerade på var att det inte finns något djup i Två par i leken. Istället för att visa läsaren och låta denne uppleva, redogör Bibbi Kronning mycket kortfattat om allt. Jag tyckte att det var mycket "han sade", "hon sade", "hon kände", "han gjorde" m.m., men knappt något annat däremellan. Som läsare får jag aldrig lära känna någon av karaktärerna och kan därför varken tycka om eller tycka illa om någon. Om Bibbi Kronning istället hade satsat på att visa (exempelvis beskriva en karaktärs ansiktsuttryck eller kroppsspråk istället för att skriva att denne är arg etc.), tror jag att det här hade kunnat bli en mysig och intressant berättelse.
 
Dessutom går allt för fort i berättelsen. Innan jag riktigt har hunnit fatta hur det har gått till, befinner de sig plötsligt i Frankrike. Och att alla tycks lita på främlingar efter bara fem minuters umgänge - så pass mycket att man till och med lämnar ifrån sig bilnycklar eller låter dem sova på ens soffa - har jag svårt att tro på och ta till mig. I min värld känns detta för naivt och att alla beter sig på det här sättet känns därför bara absurt!
 
Bibbi Kronning skriver aldrig rent ut vilket årtal boken utspelar sig, men genom att hon nämner att "Momo" och Carl träffades på femtiotalet och att de sedan inte träffats på cirka fyrtio, femtio år, kan man lista ut att den här berättelsen antagligen utspelar sig på nittio- eller början av tjugohundratalet. Fast om jag ska vara brutalt ärlig, känns det snarare som att berättelsen utspelar sig på femtio- eller sextiotalet. Det är i varje fall så karaktärerna framställs och detta framkallade en irritation hos mig under läsningen.
 
Med anledning av ovanstående och att boken borde ha korrekturlästs några fler gånger, tyckte jag att Två par i leken dessvärre är en av de sämre böcker som jag har läst - trots att berättelsen egentligen har potential! Instinktivt känns det som att det är en tonåring som har skrivit det här. I hyllan står minst ett par böcker till som Bibbi Kronning har skrivit, men jag överväger att faktiskt inte läsa dessa.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Hur långt vi reser i livet betyder långt mindre än vad vi möter på vägen."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tabletop Day 2016

För två år sedan skrev jag om det första tillfället som Tabletop day anordnandes i Halmstad. Bakom detta event stod brädspelsbutiken Mantikora. Även förra året var vi där, precis som i år. Den 30 april i år ägnades större delen av dagen åt brädspelande.
 
 
Som vanligt hade Mantikora hyrt ett konferensrum på Hotell Good Morning Halmstad (tidigare Quality Hotel) ute vid Eurostop och precis som de andra två åren anordnades det små tävlingar, såsom quiz och Pretense. Pretense var en tävling som höll på hela dagen och gick ut på följande. När man anlände till konferensrummet, fick man ett guldkort som man skulle hålla hemligt. Dock skulle man under dagen och kvällen försöka sig på att sno så många kort som möjligt av de andra spelarna. På sitt kort stod det nämligen vad som behöves göras för att man skulle få ta någon annans kort.
 
 
 
Jag fick detta roliga kort:
 
 
 
Jaha, hur tusan skulle jag bära mig åt? Eftersom jag inte hade tillräckligt med fantasi, kunde jag inte komma på ett sätt för att så smidigt som möjligt få någon att fotografera mig utan att det verkade misstänkt. Senare, när tävlingen väl var över och pris hade delats ut, berättade en av de andra deltagarna om en annan person som hade haft ett likadant kort som mig och att personen ifråga hade bett någon att fotografera honom och hans fru. Det var smart. Att inte jag tänkte på det? Nåväl, jag lyckades i alla fall behålla mitt kort hela dagen. Älsklingen däremot förlorade sitt när vi lurades till att spela ett spel (Rat-a-tat Cat) med en kille. Spelet går ut på att man har fyra uppochnedvända kort och under spelets gång ska man byta ut sina kort mot nya. Killen som gärna ville spela spelet med oss, var mycket tydlig med att förklara att spelet gick ut på att man skulle ha så låga kort i slutet som möjligt. Vi satte igång och det var ett rätt kul spel. Dock hade killen vi spelade med ett annat mål. På hans Pretense-kort stod det nämligen att han skulle komma sist i ett spel, vilket han också gjorde och eftersom älsklingen vann (hans summa blev sju, medan min egen blev åtta) var det hans kort som killen tog.
 
 
 
Någon vinst blev det inte heller i quizen, men snälla som Mantikora är, fick var och en en fin goodie-bag:
 
 
 
 
Vi spelade även andra spel under dagen och som helhet var det en trevlig dag. Dock blev det lite väl sent för min del (vi körde från Halmstad runt 02.30), vilket innebar att jag satt och nickade till ungefär den sista timmen. Tur att vi inte är borta så sent varje helg!
 
 
 
Jag gillade den här skylten:
 
 
 
 


Dagens citat:

"Tänk om det inte är semestern i sig som får dig att må bra utan att det är lugnet bland dina tankar som får dig att slappna av och njuta."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokrea och bokhandeln

Bokbloggsjerka: Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internetbokhandeln och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.
 
Själva bokrean har inte spelat ut sin roll enligt mig. Visserligen handlar jag knappt från bokrean längre, men det beror ju mest på min digra samling böcker här hemma. Så snart jag har lyckats ta mig igenom dessa, kommer jag troligtvis börja fynda igen på bokrean. För om det är en bra bokrea, finns där alltid någon bok som man kanske inte skulle ha hittat annars eller tänkt på. Och så är det ju det här med att böckerna är billiga. På vissa ställen brukar böckerna vara löjligt billiga och då kan man helt enkelt inte motstå att köpa en eller två (om man har någon form av självdisciplin i alla fall).
 
 
 
Bokhandeln däremot är en annan femma. Det tar emot att säga det här, men jag tror att bokhandelns framtid dessvärre ser tämligen dyster ut i och med alla internetbokhandlar. Jag menar, hur många är beredda att ge 200 kr för en bok, när man kanske kan få den för 120 kr? När jag handlar - och då gäller det det allra mesta och inte bara böcker - går jag mycket efter priset. Var kan jag få produkten billigast? Man vill ju oftast försöka spara så mycket som möjligt. Fast det ger mig dåligt samvete, för jag har alltid tyckt att det är otroligt mysigt att gå runt och titta på böcker i en bokhandel. Det inger inte samma känsla att klicka runt i en nätbokhandel. Det skulle smärta mig djupt om de fysiska bokhandlarna måste lägga av med sin försäljning. Jag inser nu att jag måste bli bättre på att stödja de fysiska bokhandlarna, för jag vill ju inte att de ska försvinna!


Dagens citat:

"Förtröstan kommer inte av att alltid ha rätt, utan av att inte vara rädd för att ha fel."
(Peter McIntyre)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad en advokat egentligen gör

När jag var yngre trodde jag länge att advokater var onda människor som endast tänkte på pengar. Att de försvarade mördare och andra "onda" människor och försökte få de frikända i varenda rättegång. Det var den bild jag hade fått från diverse filmer och serier (dock mest amerikanska). Därför ryggade jag tillbaka när en i min klass på högstadiet föreslog att jag kunde bli advokat, med tanke på mina bra betyg. Aldrig! Då var det under min värdighet att ens fundera på saken.
 
Antagligen är det en del personer som tror att det faktiskt är på det här sättet (det händer att vissa potentiella klienter till min chef antyder detta), men genom åren har jag insett att den bilden som jag målade upp ovan är - i normalfallet - så långt ifrån sanningen man kan komma.
 
 
 
Den offentliga försvararen har inte som uppgift att få en person frikänd om det kan bevisas att personen begått det brott som denne är misstänkt för. Däremot ska den offentliga försvararen se till så att processen - förundersökningen och eventuell rättegång - går till på rätt sätt och att klientens rättigheter tillvaratas. Om exempelvis en person har gett en annan person en lavett och sedan åtalas för det (vilket jag i och för sig skulle ha svårt att tro att en åklagare väljer att göra), är det inte rimligt att den åtalade döms till fängelse i fyra år för detta. Beroende på omständigheterna är det kanske mer rimligt med dagsböter? Om det finns skäl för att den åtalade ska frikännas (det saknas kanske uppsåt för brottet m.m.), då ska den offentliga försvararen argumentera för och lägga fram underlag för detta. Men målet är inte att det alltid ska bli en frikännande dom.
 
Under t.ex. ett polisförhör kan inte polisen bete sig hur som helst, men det kan vara svårt för gemene man att veta om man aldrig varit på ett polisförhör tidigare. Den offentliga försvararen ser då till att ens rättigheter tillvaratas under förhöret, om man väljer att ha sin offentliga försvarare närvarande (för man kan naturligtvis välja att inte ha det).
 
Beroende på vad det är för en sorts byrå som advokaten jobbar på, gör advokaten mer än bara försvarar personer. Att vara målsägandebiträde är också ganska vanligt (det vill säga att man stöttar den som utsatts för brott, ser till att begära skadestånd om målsäganden vill det etc.), men även att ge rådgivningar och vara ombud i tvister (t.ex. vårdnadsmål) förekommer.
 
Att veta allt detta förändrade min syn på advokater och deras arbete och jag insåg att advokater inte alls är de där ondskefulla människorna som jag först trodde att de var. Fast givetvis kan det finnas undantag och rötägg, men förhoppningsvis är de tämligen få.


Dagens citat:

"Du vet inte din styrka förrän du utmanas … och du kommer att utmanas tills du förstår."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kungsträdgården och Sergels torg

I samband med Josh Grobans konsert i Stockholm den 5 maj, passade jag, min mamma och syster på att stanna kvar i Stockholm över helgen eftersom varken mamma eller syrran hade besökt Stockholm tidigare. Eller, syrran och hennes sambo hängde förstås med mig och älsklingen 2010 (tror jag det var?) till Gröna Lund, men det var bara raka vägen fram och tillbaka mellan vår lägenhet och Grönan den dagen, så det blev inte särskilt mycket tittande i själva huvudstaden. Men nu passade vi alltså på och jag fick rollen som någon form av reseledare och guide. Problemet var väl bara att jag antagligen inte var någon särskilt bra guide, men jag visade dem åtminstone sådant som jag kände till och hittade till!
 
Vi började med att checka in på vår hotell; Quality Hotel Friends i Solna som låg vid Friends arena och Mall of Scandinavia. Jag är mycket nöjd med all den service vi fick och de som jobbar på hotellet är mycket trevliga. Jag kan definitivt tänka mig att bo där fler gånger.
 
 
 
När det var klart, passade vi på att äta och det blev på Le Crosissant i Mall of Scandinavia. Jag åt där i julas med Hanan och Cherry och tyckte då att de hade väldigt god mat. Maten var lika god den här gången! Haha, när både jag och syrran tog upp våra telefoner för att fotografera maten, skämdes mamma en smula.
 
 
 
När vi var mätta och belåtna, hade vi några timmar över innan det var dags för Josh Grobans konsert. Vi passade då på att först åka till Kungsträdgården för att spana in körsbärsträdsblomningen som Cherry pratat om. Det blev premiäråkning i tunnelbanan för mamma och syrran och det var roligt att se hur pass snabbt de påverkades av den allmänna stress som råder i Stockholm. Vår tunnelbanelinje skulle gå om två minuter när vi höll på att ta oss ned och trots att nästa skulle komma några få minuter senare, tyckte både syrran och min mamma att vi fick skynda oss så vi hann med den som skulle gå om två minuter.
 
Dock blev vi besvikna när vi anlände till Kungsträdgården, då det faktiskt inte var särskilt många träd som hade blommat ordentligt och de som hade det, fanns på andra sidan Eurovision-avspärrningarna. Men jag lyckades få några bilder i alla fall! Tyvärr blev de lite småsuddiga. :-(
 
 
 
När vi var klara där, gick vi ned till Sergels torg och spanade in den besjungna fontänen som Samir och Viktor tjatade om att de ville bada nakna i. Något nakenbad blev det inte för vår del, även om jag försökte få min syster att göra det. Hon vägrade envetet. Hmm ... Tyckte gott att hon hade kunnat "ställa upp för laget", men men. Fontänen fick vi i alla fall se. Jag blev förresten häpen när vi kom ned till Sergels torg, för det visade sig ju att de har byggt om sedan jag sist var där! När hände det? :-o
 
 
 
Därefter fortsatte vi ned mot riksdagshuset och kungliga slottet, men det får jag ta i ett annat inlägg. Fortsättning följer med andra ord!


Dagens citat:

"Vad som än händer, beror det av mig själv att därav skörda det allra största gagn."
(Epiktetos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skulpturerna på Lustholmen - Skeppsholmens konst i det fria (Rikard Larsson)

"Med storslagen utsikt över vattnet, och med Moderna Museet som kronan på verket, är Skeppsholmen en plats där många promenader tar sin början. Varför inte passa på att upptäcka all den offentliga konst som finns tillgänglig för Stockholms invånare och turister, helt gratis? Niki de Saint Phalles färgsprakande skapelser från 70-talet är välkända, likaså Jean Tinguelys uppseendeväckande skulpturer i metall. Men det finns så mycket mer att se. Den här boken ger en målande bild av de undangömda skulpturer och konstverk som bidrar till Skeppsholmens unika atmosfär."
 
 
För ett tag sedan skrev jag ju vad jag tyckte om Rikard Larssons bok Portalerna i Gamla stan, som jag fick som gåva av mina f.d. kollegor på hyresnämnden när jag slutade där för snart tre år sedan. Inför att Rikard Larssons nya bok - Skulpturerna på Lustholmen - skulle utkomma den 24 maj i år, blev jag kontaktad av Bokförlaget Langenskiöld, som undrade om jag var intresserad av ett recensionsexemplar av denna nya bok i och med att jag skrivit om en av hans tidigare? Eftersom jag egentligen inte har något större intresse för konst i och för sig, funderade jag ett slag och kollade upp boken innan jag svarade förlaget. Dock var det något med den här boken som trots allt fångade mitt intresse, så det blev att jag tackade ja till ett recensionsexemplar.Skulpturerna på Lustholmen är den senaste boken i Rikard Larssons serie om Stockholm.
 
 
 
 
Jag är som sagt inte konstintresserad egentligen och brukar aldrig förstå mig på målningar, skulpturer etc. Fast Rikard Larsson får mig ändå att bli intresserad av skulpturerna som han skriver om i Skulpturerna på Lustholmen, eftersom han skriver på ett lättbegripligt och intresseväckande sätt. Bilderna är dessutom väldigt vackra och får mig att vilja besöka Skeppsholmen och kika på alla dessa skulpturer i verkligheten. Eftersom Rikard Larsson skriver både om bakgrunden till de olika skulpturerna och även lite om konstnärernas liv och egna bakgrunder, ser jag på dessa skulpturer på ett annat sätt än om jag utan den här boken skulle ha varit på Skeppsholmen och sett dem i verkligheten.
 
 
 
Om man är intresserad av en avkopplande läsning om konstverk på Skeppsholmen som man annars kanske inte skulle ha lagt märke till, eller förstått innebörden av, tycker jag absolut att man ska läsa Skulpturerna på Lustholmen. Jag blev själv glatt överraskad över det intresse som väcktes hos mig under läsningens gång. Det blir nog att försöka ta mig till Skeppsholmen nästa gång jag besöker Stockholm.
 
Det här exemplaret har jag fått. Tack Langenskiölds för recensionsexemplaret!

Ifrågasatt av en dator

Min chef är ombud i en del vårdnadsmål (eller liknande, som exempelvis barns boende etc.) och om man ska ge in en stämningsansökan till tingsrätten, krävs det att man bifogar personbevis avseende barnen. Det innebär att jag får ringa till Skatteverket och be dem faxa över dessa personbevis. Svårare än så är det inte och har under mina cirka tre år på byrån aldrig varit några problem.
 
Senaste gången som vi skulle ge in en ansökan till tingsrätten (den här gången gällde det ansökan om verkställighet enligt 21 kap föräldrabalken - det vill säga att man begär att tingsrätten "tvingar" ena föräldern att överlämna barnen till den andra föräldern när det är dags för umgängen, om den första föräldern vägrar), gjorde jag som jag alltid gör och ringde Skatteverket. När datorrösten bad mig beskriva mitt ärende, sade jag som alltid "personbevis". Jag har gjort det här så många gånger att jag nästan kan göra det i sömnen.
 
 
 
Fast istället för att tala om för mig att jag då skulle bli kopplad till en handläggare på folkbokföringen, frågade datorrösten - med ett avvaktande tonfall? - vad jag skulle ha personbevisen till.
 
...
 
Jag satt och gapade i några sekunder, för jag har ALDRIG blivit ifrågasatt tidigare. Jag svarade till slut "vårdnadsmål" och då blev datorrösten mycket vänligare och talade om att jag nu skulle bli kopplad till en handläggare på folkbokföringen.
 
Jag visste att det skulle hända! Det är exakt som på film. Tekniken börjar få eget liv. Är väl bara en tidsfråga innan de startar krig mot oss människor. Vänta så får du själv se!


Dagens citat:

"Den som försöker skina skymmer sitt eget ljus."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var tog kärleken vägen?

Det känns som om hatet på nätet har exploderat de senaste åren. Innan hörde man inte så mycket om det, men nu pratas det knappt om något annat. Är det ett nytt fenomen eller är det helt enkelt så att vi äntligen har fått ett namn på företeelsen så att man enklare kan identifiera vad det egentligen handlar om?
 
Jag själv har inte blivit utsatt för näthat såvitt jag vet, tack och lov. Däremot händer det att jag ser sådant på andra bloggar som jag följer. Den senaste tiden har LCHFingenjören My fått ta en hel del skit. Vissa har varit kritiska till uttalanden som My gjort, medan andra bara tycks vilja tala om för My att hon är dum etc. Jag lade också märkte till att Jonna Jinton fick en ganska elak kommentar i samband med att hon vunnit pris som "Årets inspiratör" på Finest awards i år. Personen skrev att denne kände sig tvungen att kolla in Jonnas blogg med anledning av alla skriverier om att Jonna på fult sätt röstfiskat och att personen mycket väl förstod hur de andra i kategorin inte hade någon chans att vinna, så som Jonna höll på.
 
 
Visst har man rätt att vara kritisk om man känner att det finns anledning till det och givetvis har man rätt att få uttrycka denna kritik. Men det är skillnad på kritik och ren elakhet. De flesta av de "kritiska" kommentarerna på LCHFingenjörens blogg är bara rena elakheter och personliga påhopp. Jag förstår inte varför man tar sig tid att besöka Mys blogg om man inte tycker om det hon skriver om? Och varför tar man sig då tid att författa en kommentar där man talar om att man inte tycker om hennes blogg? Det enklaste är väl ändå att sluta besöka den? Så gör jag med vissa bloggar när jag känner att de inte riktigt längre passar mig. Min tid är för värdefull för att jag bittert ska skriva något elakt till blogginnehavaren.
 
Den som skrev den elaka kommentaren till Jonna Jinton, skrev aldrig på vilket "fult" sätt Jonna "röstfiskat" eller vad hon menade när hon skrev så som Jonna håller på. Med anledning av det tycker jag bara att kommentaren var elak och ämnad att göra Jonna ledsen. Om personen däremot hade tagit sig tid och förklarat vad det var för fult sätt Jonna röstfiskat m.m., hade jag snarare sett kommentaren som kritik. Fast något röstfiske tyckte jag inte att Jonna höll på med och inte heller skaffade hon röster på något fult sätt. Det hon gjorde var att hon var ärlig och skrev att det skulle betyda mycket för henne att få vinna titeln som "Årets inspiratör" och att hon skulle bli glad om vi läsare ville rösta på henne. Därefter - på uppmaning av en läsare om jag inte minns fel - länkade hon till röstningen i varje inlägg. Ingenting annat. Hon lovade inte att ge oss läsare något ifall vi röstade eller för den händelse att hon faktiskt vann. Jag beundrar Jonna för hennes ärlighet och jag uppskattade länkningen mycket, eftersom jag själv är en person som nuförtiden ofta glömmer saker. Jag ville väldigt gärna rösta på Jonna eftersom jag tyckte att hon förtjänade det (hon verkar vara en ärlig och äkta person) och gjorde det varje dag. Innan hon länkade till röstningen i varje inlägg, glömde jag faktiskt bort att rösta på henne vissa dagar. Om du förstår var det "fula" består i gällande ovanstående, får du mer än gärna förklara det för mig.
 
 
Vad tjänar man på att vara elak? Jag kan inte förstå att folk faktiskt kan bli glada av att göra andra ledsna. Såvitt jag ser det, vinner man inget på det. Däremot kan det vara nyttigt att ofta tänka på hur man själv skulle ha reagerat om man blev utsatt för samma sak. Hade du blivit glad om någon hade skrivit att du var ful, dum etc.? Jag tror inte det.
 
Vad jag också har reagerat på är att det många gånger är anonyma personer som skriver dessa elaka saker. Det tycker jag är lågt. Om man nu hemskt gärna vill tala om något för någon, varför kan man då inte stå för det man säger? Jag anser att om man inte kan stå för något man säger, borde man inte säga det över huvud taget.
 
Jag minns inte var jag läste det någonstans, men någon skrev vid ett tillfälle att bara för att man anser att något är sant, innebär det inte att man i alla lägen måste tala om det för något. Om jag tycker att din frisyr är förskräckligt ful, behöver jag inte tala om det för dig. Möjligtvis kan jag på ett snällt sätt tala om att jag själv inte skulle ha valt den frisyren, men jag måste inte säga till dig att jag tycker att den är förskräckligt ful. Förutom några få absoluta sanningar (jorden roterar kring sin egen axel m.m.), är sanningen oftast subjektiv. Bara för att jag tycker att något är på ett visst sätt, innebär det inte per automatik att alla andra också måste tycka det. I samspelet med andra människor - både i det fysiska och bakom skärmen - gäller det att tänka sig för innan man talar/skriver och tänka några varv till; Vad skulle jag tycka om någon sade samma sak till mig? Vilka konsekvenser kan det bli utav detta? O.s.v.
 
Jag är faktiskt ledsen över att folk nuförtiden verkar sikta på att skada varandra på alla sätt som det går, istället för att ta hand om varandra. Vara rädda om varandra. Vad vinner vi på att ha ett hatiskt klimat? Vad förlorar vi på att hålla god ton när vi konverserar med andra människor?


Dagens citat:

"Kärlek är hjärtats offergåva."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Violinisten (Mats Ahlstedt)

Violinisten är en fristående fortsättning på Dödsängeln och det kan därför förekomma spoilers i inlägget.
 
Uppläsare: Anders Ekborg
 
"En liten flicka på Marstrand försvinner och länskriminalen i Göteborg sätter in alla resurser för att söka efter henne. Spaningarna leds av Fatima Wallinder, en ung kriminalinspektör med rötterna i Somalia. Hon har inte bara kollegornas fördomar att kämpa emot. När flickan hittas mördad ställs hon inför sitt mest komplicerade fall hittills.

Samtidigt återvänder den världsberömda violinisten Beatrice Larsdotter till sitt hem i Göteborg för att vila ut efter en krävande utlandsturné. Men det blir inte som hon har tänkt sig. Någon förföljer henne. Långsamt förvandlas hennes liv till en mardröm. Polisen utreder nu parallellt två fall av grov brottslighet, vilka visar sig ha lika oväntade som dramatiska beröringspunkter.
"
 
 
 
Jag tyckte att det var lättare att hänga med i Violinisten än i Dödsängeln. Dessutom tyckte jag att polisernas slutsatser var mer logiska i den här boken än i den förra.
 
Violinisten är en helt okej bok, även om det i mina ögon ligger för mycket fokus på Sörens och Fatimas "förhållande". Utöver det låter Mats Ahlstedt läsarens hjärna jobba en hel del och man får mer ledtrådar i den här boken än i den förra - vilket naturligtvis bara är positivt.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet, en optimist ser möjligheter i varje svårighet."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu har antologin äntligen kommit!

Igår hämtade jag ut mina exemplar av #Älskanoveller - 30 nyanser av saknad. Releasedatumet är den 3 juni och på kvällen den dagen anordnas en releasefest i Stockholm. Jag hade gärna deltagit, men dessvärre har jag ingen möjlighet till det den här gången.
 
 

Trots att det här är andra gången som jag är med i en antologi, känns det konstigt att se min bild och mitt namn i en tryckt bok. Undrar om den känslan någonsin kommer försvinna?

Om du är intresserad av att köpa ett exemplar av antologin av mig (jag medverkar med min novell För länge sedan), är det bara att höra av dig. Jag återkommer med prisuppgift inom kort på min hemsida och skrivblogg.

Bra flyt just nu

Ända sedan jag började planera min läsning, har det gått förvånansvärt bättre och just nu har jag riktigt flyt i läsningen av de olästa böckerna i bokhyllorna här hemma. Det har hänt ett par gånger att jag till och med legat före i planeringen! Kanske kan jag ta mig igenom en del böcker i hyllan innan året är slut. När jag skriver det här inlägget har jag läst tio stycken av de olästa böckerna i hyllorna och jag har lyssnat på tolv ljudböcker. Det är inte illa.
 
 
 
Jag borde nog testa att planera fler saker i mitt liv, för tydligen fungerar jag bäst med planeringar. Kanske är det därifrån min kärlek till att göra listor kommer ifrån? Risken med att planera sitt liv så här, är att det tenderar att bli förutsägbart och det upplevde jag tidigare när jag under en lång period hade fasta rutiner vissa dagar i veckan. Rutinernas förutsägbarhet fick mig faktiskt att må sämre eftersom jag gjorde samma sak den dagen, vecka ut och vecka in. Dock tror jag att variation i planeringen kan motverka detta. Om jag exempelvis broderar ena veckan, kan jag skriva eller läsa veckan därpå. Jag skulle till och med kunna planera in att arbeta med mitt mående, så att jag får bättre flyt där med.
 
Hur ser du på den här typen av planering? Vad har du för egna erfarenheter?


Dagens citat:

"Lova inget när du är lycklig, svara inte när du är arg, besluta inget när du är ledsen."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!