Jessicas grotta

Jag är en person som är väldigt noga med tider och sådant som jag har inbokat. Har jag något inbokat, försäkrar jag mig om att jag påminns om detta tillräckligt för att inte glömma bort det. Om jag skulle få förhinder, ser jag till att i så god tid som möjligt boka om. Har jag en tid att passa, brukar jag föredra att hellre komma för tidigt än för sent. Jag avskyr att komma för sent. Dock blir detta tänk ett problem när jag på olika sätt stämmer träff med personer som är precis tvärtom. Som gärna glömmer bort inbokade tider eller inte hör av sig om det uppstår förhinder.

 

Min chef har varit offentlig försvarare åt en kille vid några tillfällen och vid ett var hon även hans målsägandebiträde. Det är mer regeln än undantag att denne kille är svår att nå. För att inte säga omöjlig. Vid något tillfälle när vi hade bokat in en besökstid åt honom med min chef inför en kommande huvudförhandling, dök han aldrig upp men ringde däremot när det passerat x antal minuter efter den inbokade tiden och sade glatt - med munnen full av mat? - att han satt på en pizzeria och käkade och att han hade glömt bort tiden. I det senaste ärendet hade vi gång på gång försökt få tag på honom per telefon, utan att lyckas. Då fick jag istället skriva brev till honom vid varje tillfälle, där jag förklarade att vi hade bokat in en tid åt honom. Han dök inte upp vid något av tillfällena. Däremot hörde han faktiskt av sig vid det senaste tillfället - om än två arbetsdagar för sent.

 

 

Vi hade bokat in en tid på torsdagen åt honom. Han dök inte upp. På måndagen ringde han och sade att han hade glömt bort tiden och ville ha en ny tid hos min chef under måndagen. Förhandling i tingsrätten skulle nämligen äga rum dagen därpå, på tisdagen. Jag förklarade att det dessvärre inte gick, eftersom min chef var fullbokad under måndagen. Då frågade killen - en aning förorättad - om det inte var viktigt att han fick träffa min chef innan förhandlingen?

 

 

Just den attityden gör mig så himla lack. Jo, det är väl klart att det är viktigt att få träffa sin offentliga försvarare, men det borde han väl ha tänkt på innan och sett till att komma på den inbokade tiden?! Vi hade ju gjort vad vi kunnat för att ge honom en tid så att de kunde gå igenom saken. Då får han ta sitt ansvar  - killen är trots allt runt 20 år! - och faktiskt dyka upp. Man kan dessvärre inte räkna med att advokater kan ta emot besök med kort varsel. Just nu har min chef exempelvis väldigt mycket att göra och hon är praktiskt taget fullbokad fram till midsommar. Nu börjar även hösten bli fullbokad, så det kommer bli ett riktigt pussel att få ihop tider till de förhandlingar som ska sättas ut efter sommaren.

 

Vad jag vill ha sagt är att som vuxen måste man faktiskt ta eget ansvar och anpassa sig till rådande situationer. Man kan inte alltid räkna med att alla andra alltid ska göra så som man själv vill. Livet funkar inte så.