Daisypath Anniversary tickers

Mörkrädd (Andreas Roman)

Uppläsare: Morgan Alling
 
"David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har rädslan för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som kommer närmare när rädslan blir som värst. Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar allt närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in."
 
 
 
Andreas Romans berättelse Mörkrädd började spännande, men så snart man fått förklarat för sig varför saker och ting är som de är tappar den fart och lika snabbt dalade mitt intresse. Jag tycker att han gjorde ett tappert försök när han försökte antyda att saker och ting inte är som de tycks vara, fast i mina ögon var det inte mycket till hjälp. Skadan var redan skedd.
 
Utöver detta tycker jag faktiskt att Mörkrädd är en välskriven berättelse. Dock passade inte Morgan Alling riktigt till att läsa den, men det kan knappast läggas Andreas Roman till last. Jag ser fram emot att läsa mer av Andreas Roman och hoppas att hans andra verk faller mig mer i smaken.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Storytel.


Dagens citat:

"Jag kan tro på allt förutsatt att det är otroligt."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 17: Jag om fem år [30 dagar]

Jag brukar avsky den här typen av frågor som man ibland får på anställningsintervjuer. Hur ska jag kunna veta hur det ser ut för mig om fem år? Realistiskt sett? Givetvis vet jag att det handlar om mina önskningar - hur vill jag att det ska se ut? Men det känns ändå inte riktigt rätt att göra en sådan prognos. Fast jag gör ett försök.
 
 
Om fem år har jag ett jobb som jag trivs med och inte känner ångest inför att gå till. Mitt skrivande har utvecklat sig som så att det ger mig en stadig sidoinkomst och jag har lyckats ge ut åtminstone en roman samt novellsamlingen som jag håller på att skriva. Då har jag också lyckats lägga depressionen helt bakom mig och känner mig därför för det allra mesta nöjd och glad.
 
Ungefär så vill jag att det ska se ut om fem år. Kanske lika bra att sätta igång att jobba på att det ska bli så, eller vad säger du? ;-)


Dagens citat:

"Om vi verkligen älskar oss själva, trots våra brister, då vi kan älska andra trots deras."
(Stephen Richards)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det gäller att uttrycka sig så andra förstår

Ibland är det riktigt underhållande att läsa Bondmorans inlägg! Som exempelvis den där gången då hon behövde vaselin för sitt måleri och fick butikspersonalen att tro att det var annat som hon behövde det till ...
 
Jag vet inte om jag har lyckats med något sådant missförstånd? Inte som jag kan komma på i alla fall. Fast jag och älsklingen är duktiga på att inför varandra säga saker som andra antagligen skulle ha tolkat som något helt annat ... Det tycker jag är lite roligt med intern jargong!
 
 
 
På det stora hela kan jag nog ändå vara ganska dålig på att uttrycka mig helt tydligt när jag pratar med andra. Det är mer regeln än undantag att jag tänker något och sedan får jag för mig att den jag pratar med vet vad jag tänker. Oftast kan älsklingen förstå vad det är jag vill ha sagt eller vad det är jag pratar om, men det blir ju problem om man pratar med någon annan som man kanske inte känner lika väl. Då kan det bli ganska tokigt.
 
Jag tycker hur som helst att det är skönt att jag har personer i min närhet som förstår vad jag menar, trots att jag många gånger uttrycker mig klumpigt eller otydligt. Nackdelen är ju att jag tar för givet att andra utomstående förstår mig lika bra ... Jag får nog helt enkelt försöka tänka på att vara mer tydlig i min kommunikation helt enkelt.


Dagens citat:

"Det är inte vad du har, vem du är, var du är eller vad du gör som avgör om du blir lycklig eller olycklig. Det är vad du tänker på."
(Dale Carnegie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 16: Jag för fem år sedan [30 dagar]

För fem år sedan hade jag vid det här laget läst en termin på paralegalutbildningen och höll under våren 2011 på med min andra termin. Den våren sökte jag också efter en praktikplats att ha till hösten.
 
Under våren 2011 var jag också rätt stressad, eftersom jag och älsklingen höll på med detaljerna inför vårt bröllop - vilket ägde rum i juli det året. Trots att vi hade ett litet bröllop var det en massa saker som behövde fixas (kändes det som). Men det gick och jag var mer än nöjd med vårt bröllop. ^^ Och huvudsaken var att vi blev gifta, vilket vi naturligtvis blev!
 
Jag i Rom för fem år sedan.
 
Det är med ett styng av sorg som jag även inser att jag var gladare för fem år sedan. Jag hade mer energi och ork till att göra saker och jag ville faktiskt göra saker. Att vistas i större sällskap var inte så jobbigt som det är nu. Någonstans - jag vet dock inte exakt när - gick denna glada tjej vilse. Fast jag är på god väg att hitta henne igen och det är naturligtvis positivt!


Dagens citat:

"Vad är skillnaden mellan en möjlighet och ett problem? Vår attityd! Varje möjlighet har ett problem och varje problem har en möjlighet."
(J. Sidlow Baxter, författare)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stockholms undergång (Anders Fager m.fl.)

"Slutet är här. Gör dig redo.
 
Sömngångare demolerar Stockholm. Pesten bryter ut, monster samlar lik och skadedjur utrotas. Ett väderfenomen drabbar staden, demoner kommer till Kungens Kurva och en komet närmar sig Sergels Torg. Människor förfryser inifrån och Hötorgsskraporna faller som dominobrickor.
 
”Stockholms Undergång” är en samling skräcknoveller om hur staden möter sitt slut i nutid, dåtid och framtid. De tolv fristående berättelserna tar plats i ett Stockholm som är obehagligt välbekant. I ett Stockholm där vardagen raseras. I ett Stockholm där vad som helst kan hända."
 
 
 
Titeln på den här novellantologin tilltalade mig mycket. Stockholms undergång. Äntligen skulle jag få se (okej, läsa) hur Stockholm går under! Mohaha! Därför var det med stor entusiasm som jag tog mig an denna födelsedagspresent (som jag fick 2014, tror jag).
 
Det finns några bra noveller, fast över lag tyckte jag att de flesta mest var ... Inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag tyckte aldrig att det var någon riktig undergång och några noveller var rent ut sagt antingen en aning tråkiga eller lite svårbegripliga. Det var därför som det tog sådan tid för mig att ta mig igenom samlingen. Jag ska inte skriva omdömen om samtliga noveller i Stockholms undergång, utan jag väljer att ta upp några av de som jag tyckte om.
 
Erik Odeldahls Lönelördag tycker jag hade passat som en skräckfilm. I början var det svårt att hålla koll på alla karaktärer, men mot slutet gick det lättare. Själv slutet var ett så kallat öppet slut, som tvingar läsaren att tänka själv och dra egna slutsatser.
 
Regnbågen, som Eira A. Ekre hade skrivit, var en av de läskigaste i samlingen. Här stegrades spänningen ända tills det sorgliga slutet. Efter att ha läst den här novellen, kommer jag inte att se på regnbågar på samma sätt ...
 
Även Öde land var en av de läskigare novellerna. Dock tyckte jag att språket gott hade kunnat putsas till lite.
 
Fast om man vill ha en riktig undergång, då rekommenderar jag Anders Fagers Fem timmar. Trots att jag redan från början visste att allt skulle gå åt helvete, satt jag som fastklistrad och kunde inte sluta läsa. Även den här hade kunnat passa som film!
 
Det här e-boksexemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, även om vi kan lära av den. Framtiden är inte ännu vår, även om vi planerar för den. Vår tid är nu. Vi har bara idag."
(Charles Hummel, författare)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Går det att förstå allt?

Michael Larsen skriver så klokt i ett av sina inlägg om det här med att man inte alltid förstår allt som man själv eller partnern gör.
 
Just det där med att man inte alltid förstår vad man själv gör, är jag ett levande bevis på. Det kan låta konstigt, men det händer faktiskt att jag säger eller gör saker som senare får mig att tänka "Hur tusan tänkte jag där? Vad tog det åt mig?" Det händer också ibland att jag inte kommer ihåg att jag sagt en viss sak och när jag ändå konfronteras med att jag gjort det, känns det vissa gånger overkligt. "Så skulle jag väl aldrig säga?"
 
 
Hur kan det komma sig att det blir så? Att man säger eller gör saker som man faktiskt inte riktigt kan förklara? Hur är det möjligt att hjärnan kan leva ett eget liv? Samtidigt som jag kan tycka att det är en smula fascinerande, är det också tämligen skrämmande. Vad kan komma att hända härnäst? Är det möjligt att hjärnan kan få mig att säga eller göra något som är mycket värre än det andra som jag inte riktigt fattar att jag sagt och gjort?
 
När jag tänker tillbaka på de gånger då det hänt mig själv, tror jag att jag varit utsatt för någon form av stress de gånger då det hänt. Att jag inte riktigt mått bra. Kan det vara hjärnans sätt att klara situationen? Eller kan det vara så att hjärnan faktiskt är oskyldig? Men vad är det i så fall som gör att man säger eller gör saker som man inte alltid förstår?
 
Kanske finns det ingen mening med att sitta och fundera över det, utan man får kanske bara acceptera att det händer och försöka hantera situationen när den uppstår. Fast dessvärre är jag en sådan person som gärna vill ha svar på saker och ting. Jag vill kunna förstå.
 
Har det hänt dig?
 
med det här inlägget vill jag önska dig
en riktigt GLAD PÅSK!


Dagens citat:

"Titta aldrig ner när du tar nästa steg. Bara den som höjer blicken och fokuserar på horisonten hittar rätta vägen."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 15: Min favoritplats [30 dagar]

I den förra 30-dagarsutmaningen skrev jag om min favoritstad, men visst blir det lite tjatigt om jag svarar samma sak varje gång? Nu gäller det alltså favoritplats och måste därför inte vara just en stad. Hmm...
 
Ätran!
 
Jag vet faktiskt inte om jag har någon direkt favoritplats. Just nu sitter jag och funderar som bara den, men kan inte komma på en enda idé. Finns det något ställe i Falkenberg som jag tycker om mer än andra? Nja, inte direkt. Visst är det väldigt fint vid Ätran (framförallt på vår och sommar), men att kalla det för min favoritplats skulle jag nog inte vilja göra.
 
Inte ens hemma i lägenheten finns det något specifikt ställe som jag tycker mer om än andra. Eller, sovrummet är ju ganska trevligt, fast där är jag främst när jag ska sova.
 
Jaha, det här blev ju ett ganska tråkigt svar. Skärpning Jessica!


Dagens citat:

"Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Om vi alla gjorde något, skulle vi tillsammans klara allt."
(Robert L Schimmel)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad som gäller när man vill sälja noveller till Hemmets Veckotidning

I samband med att jag skrev ett inlägg om att jag funderade på att inte skriva någon ytterligare novell för att skicka in till Hemmets Veckotidning, fick jag kontakt med Pia Ljungqvist på Hemmets. Inlägget jag skrivit handlade kort om att jag läst en kommentar på deras sida där en kvinna skrev att hon först blivit lovad av Hemmets att de skulle köpa hennes novell, men att de sedan ändrat sig. Utifrån den kommentaren och att Hemmets Veckotidning inte hade bemött just den delen av kommentaren, tyckte jag att det inte längre kändes lika meningsfullt att fortsätta skriva noveller och skicka in till dem. Tänk ifall de gjorde likadant mot mig?

Pia Ljungqvist förklarade dock bakgrunden till just det här fallet och det gav mig mer förståelse. Det var aldrig fråga om att lura någon novellist, utan det låg annat bakom och handlade även om ett missförstånd. Pia förklarade också hur urvalet av noveller går till. De köper nämligen inte in novellerna kronologiskt, utan de kollar regelbundet i sitt arkiv efter noveller som passar in på längd, årstid m.m. Därför kan det ta lite längre tid innan man får svar.
 
 

Den informationen borde verkligen stå i klartext på deras novellsida, vilket jag också skrev till Pia. Att låta det stå på hemsidan är känns ärligare och ger novellisterna mer förståelse till varför det kan dröja innan man får ett svar. Om den informationen hade funnits på sidan tror jag att färre hade blivit irriterade på varför det tar tid att få svar. Jag uppfattade hur som helst Pias svar som att hon skulle ta tag i det.

Den här kontakten har alltså fått mig att ändra inställning och jag har nu beslutat mig för att fortsätta att skriva noveller och skicka in till dem. I skrivande stund har jag bestämt mig för att redigera en novell som jag skrivit tidigare och skicka in. Jag tror att just den novellen kan passa in mer än den tidigare som jag skickade in. Vi får se vad Hemmets tycker.


Dagens citat:

"Glädje och sorg går hand i hand. Sorg är en del av livet. Vi måste hitta lyckan som ligger bortom det."
(Debdas)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det var en gång en lugn kväll

Jag skäms så in i norden. Det dåliga samvetet skulle kunna fylla en hangar. Hur kunde jag missa det? Vad tog det åt mig?!
 
En torsdagskväll i februari, pratade jag med älsklingen i telefon medan jag var på väg hem från jobbet och älsklingen var på väg ned till Halmstad för att spela brädspel. Inget konstigt med det. När vi väl lade på (när älsklingen nådde sin brädspelsförening), hade jag hunnit hem till lägenheten och det blev dags för mig att diska. Klockan var då cirka 18.00. Fåntratten gjorde mig uppmärksam på att han - återigen - höll på att svälta ihjäl, men tycktes nöja sig med mitt svar att han skulle få mat när jag hade diskat klart.
 
Då disken var klar, plockade jag fram respektive lejons mat och ropade på dem. Endast Fåntratten kom. Märkligt, för Ninjan kommer alltid när man ropar på honom. Han kommer bara man gör ljud ifrån sig. Han kommer även om man är fullkomligt tyst. Jag fortsatte att ropa på honom en liten stund till, men tänkte att han antagligen låg och sov och skulle väl komma när han blev hungrig.
 
 
 
Jag gjorde det bekvämt för mig i soffan, påbörjade ett avsnitt av Lilla huset på prärien, men avslutade det för att istället prata med mina föräldrar i telefon. När klockan blev ungefär 20.30, hörde jag att någon katt krafsade på en dörr på övervåningen. Ilsket rusade jag upp och började skälla på Ninjan, eftersom han har börjat med den lilla ovanan att runt kl. 04.00 varje morgon krafsa på dörren till klädkammaren i sovrummet. När jag kom in i sovrummet hade krafsandet upphört och jag såg inte skymten av katten. Svärandes gick jag ned, men strax därpå började krafsandet igen. Rusade upp, men återigen slutade det och ingen katt så långt ögat kunde nå. "Vilken liten djävul", tänkte jag medan jag gnisslade tänder.
 
Tredje gången det hände höll jag på att krevera, men bestämde mig för att smyga upp till övervåningen och försöka överraska odågan. Ha! Det skulle allt ge honom. Sagt och gjort, smygandes tog jag mig upp på övervåningen och ... Då gick det upp för mig och jag blev iskall i kroppen. Krafsandet kom inte från sovrummet. Det kom från vårt datorrum där det även finns en toalett. För att vara mer exakt var det från den lilla toaletten som krafsandet hördes. På dörrens insida!
 
Med uppspärrade ögon öppnade jag toalettdörren och ut kom Ninjan, som gav mig en smått mordisk blick. Dock verkade han ha förlåtit mig efter att ha fått både en ordentlig kram och lite mat. Jösses vad han åt! Fast det är ju klart, man blir nog hungrig av att vara instängd i cirka tre timmar.
 
Vad jag inte kan förstå är hur jag kunde missa det? Varför märkte jag inte att han inte var hos mig - som han ALLTID brukar vara? Han brukar alltid hålla både mig och älsklingen sällskap och hitta på en massa bus. Jag måste ha fått någon form av tillfälligt hjärnsläpp. Går inte att förklara på något annat sätt. Stackars lille katt.
 
 


Dagens citat:

"Den som aldrig har gjort ett misstag har aldrig provat något nytt."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 14: Mina rädslor [30 dagar]

Hmm ... Det här var en knepig fråga. Eller, när jag har fått tänka efter en stund är den väl inte så knepig i och för sig. Dock kommer jag mest på ytterst privata rädslor som jag inte har någon större lust att redogöra för här på bloggen. Jag ska emellertid försöka ge ett svar ändå.
 
Det första som jag kommer att tänka på är spindlar, vilket jag har berättat om tidigare här på bloggen. Jag avskyr dem otroligt mycket och springer min väg så fort jag ser en. Det spelar ingen roll hur liten eller stor den är - alla sorters spindlar är lika hemska i mina ögon. Jag vet att spindlarna här i Sverige är ofarliga (även om en och annan giftspindel lyckas ta sig in till Skåne emellanåt), men det spelar ingen roll. Att jag också troligtvis blev spindelbiten så gott som varje natt under en period då jag var yngre, gör inte saken bättre.
 
 
Ja, de resterande rädslorna som jag kan komma på är som sagt av väldigt privat natur. Jag håller dock på att arbeta med dem, men än så länge finns de kvar hos mig.


Dagens citat:

"Den ene går inte samma väg som den andre."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dessa telefonförsäljare ...

Jag kunde inte annat än nicka igenkännande när jag läste Dag Öhrlunds blogginlägg om telefonförsäljare. Likt honom avskyr jag dessa och för några år sedan registrerade jag mig i NIX-registret. Fast dessvärre händer det att jag ändå blir uppringd av telefonförsäljare och anledningen är att jag antagligen blivit medlem i någon kundklubb eller liknande. Många gånger går man nämligen i de fallen med på att företaget där man blir kund hos, får lämna ut ens kontaktuppgifter till sina samarbetspartners. Då funkar det inte att vifta med NIX-kortet, eftersom NIX-registreringen inte gäller där.
 
Sedan jag deltog i en utlottning för ett tag sedan har jag blivit uppringd av två nummer. Det ena numret har visat sig vara något marketing-företag. De envisas med att ringa nästan varje dag, men jag har inte svarat en enda gång av den simpla anledningen att de ringer under arbetstid. Eftersom jag sitter vid byråns telefonväxel, har jag ingen möjlighet att prata i min privata telefon under arbetstid. Naturligtvis svarar jag om jag kan när nära och kära ringer, eftersom de vet att jag inte kan prata i telefon under arbetstid och ringer därför bara om det är något akut eller extremt viktigt.
 
Jag förundras över dessa två nummer som ringer mig. Med tanke på att de ringer så gott som dagligen, borde det vara något viktigt som de vill mig. För de har hållit på att ringa i några veckor nu. Fast inte en enda gång har de lämnat ett röstmeddelande, trots att jag har ett personligt hälsningsmeddelande där jag presenterar mig med namn. Jag inbillar mig nämligen att om det är något väldigt viktigt, talar den som söker mig in på min telefonsvarare så att jag har möjlighet att återkomma. Om de inte gör det ... Tja, då får de helt enkelt skylla sig själva, för jag ringer aldrig upp telefonnummer som jag inte känner igen.
 
 
 
Oftast försöker telefonförsäljarna vara trevliga, men det har hänt att de har varit väldigt dryga. Så var det när jag blev uppringd av någon från någon "Historia"-tidning. Jag lät killen hållas när han ivrigt berättade om förmånerna jag skulle få om jag valde att tacka ja till erbjudandet. När han hade tystnat, förklarade jag vänligt men bestämt att jag inte har tid att läsa tidningar nuförtiden och att det därför bara skulle vara bortkastade pengar för min del. Då blev han plötsligt stöddig och försökte läxa upp mig om att man minsann får ta sig tid att göra vissa saker - han var exempel nitton år, men hann både plugga, jobba extra (var väl två eller tre jobb som han hade), gymma och festa. Kul för honom, men det spelar ingen roll för mig. Om han tror att ett sådant bemötande - där han snäsigt talar om för mig hur jag ska prioritera min tid (han föreslog också att jag kunde läsa tidningarna när jag går på toaletten ...) - kommer få mig att ändra uppfattning, tar han gruvligt fel. Jag tar inte order från främlingar och om han inte kan vara trevlig eller visa respekt för mina åsikter, kan han torka sig ändan med sina. Punkt. Han blev mäkta sur när jag vidhöll att jag inte tänkte tacka ja till erbjudandet och avslutade abrupt samtalet.
 
En annan försäljare blev desperat och frågade mig om hon hade gjort eller sagt något fel, då jag vidhöll att jag inte tänkte köpa något startpaket av någon tablett som skulle ge mig energi och gud vet vad. Då tyckte jag faktiskt synd om henne, men förklarade vänligt att det inte berodde på henne utan att jag helt enkelt inte var intresserad.
 
Om du är någon slags telefonförsäljare och läser det här, vill jag ge dig ett tips. Kom ihåg att många redan är negativt inställda till att bli uppringd av diverse försäljare som vill försöka pracka på en olika saker. Om kunden säger nej, blir det inte bättre av att du fortsätter tjata eller till och med blir sur och otrevlig. Respektera hellre ett nej, tacka för dig och gå vidare med ditt liv. Om du gör på det sättet, ökar chanserna att man faktiskt inte tycker lika illa om telefonförsäljare. För mig är det just det här envetna tjatet och att telefonförsäljare inte tycks kunna ta ett nej, som gör att jag blir så irriterad.
 
Fast det är bara min åsikt.


Dagens citat:

"Det avgörande är inte vad som händer oss utan hur vi svarar på det som sker."
(Jean-Paul Satre)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kulning och annan "sång"

Har du hört kulning någon gång? Jag hade tidigare hört själva sången, men visste inte att det hette just kulning. Inte förrän jag läste Jonna Jintons inlägg och såg hennes video där hon ger ett smakprov på hur det kan låta. Så kraftfullt och magiskt! Jag rös av välbehag och ville gärna höra mer. Jag hoppas på att hon lägger upp fler videor av det här slaget! Riktigt imponerande. Lyssna gärna själv:
 
 
Jag önskar att jag också var så talangfull. Eller att jag kunde sjunga överhuvudtaget. Jag tycker förvisso om att "sjunga", men att till och med katterna smiter sin väg så snart jag sätter igång, borde nog tala sitt tydliga språk. Dock hindrar det inte mig från att fortsätta att yla hemma i lägenheten. I början av mitt och älsklingens förhållande klarade jag inte av att sjunga när jag visste att han hörde. Så i början försökte jag göra det i smyg. Under den tid då depressionen var som värst sjöng jag inte alls särskilt mycket. Fast nu börjar det som sagt bli ändring på det och nu drar jag mig inte heller för att sjunga när jag sitter och kör. Det låter kanske konstigt, men på något sätt gör det körningen lite enklare. Mer avkopplande på något sätt. Fast det kan som sagt bara bara jag som är konstig. Eller galen.


Dagens citat:

"Man vet inte alltid vad man söker, bara att det finns och att det är vackert."
(Yuja Wang)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 13: Något som får mig att gråta [30 dagar]

Även om jag har blivit mer känslosam de senaste åren, är det inte mycket som får mig att gråta. Fast det finns några saker.
 
Om jag blir arg eller väldigt irriterad kommer gråten snabbare än blixten. Det har genom åren lett till att jag har svårt att kunna diskutera något med någon om jag är arg eller irriterad. Jag har försökt att bli av med detta, men det går helt enkelt inte. Gråten i det fallet är inget som jag kan styra över. Jag får alltså acceptera att jag är en gråtare - åtminstone när jag är arg.
 
 
Jag kan också börja gråta om jag blir berörd. Det finns några böcker som fått mig att i tysthet fälla en tår eller två genom åren och i skrivande stund finns det två filmer som jag garanterat gråter till när jag ser dem; Titanic och A walk to remember. Det spelar ingen roll att jag har sett dem femtioelva gånger. Jag gråter varje gång. Eller, när jag och älsklingen såg Titanic första gången tillsammans, grät jag inte och det gjorde mig förvånad. Fast det var ett sällsynt undantag.


Dagens citat:

"Var jag än är, där är mitt hem."
(Kanai Das Baul)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kråkornas fest (George R.R. Martin)

Kråkornas fest är fortsättningen på Svärdets makt och därmed fjärde delen av serien Sagan om is och eld. Med anledning av det finns det risk för att spoilers kan förekomma i inlägget.
 
Uppläsare: Harald Leander
 
"Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.
 
Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.
 
Tiden är kommen för de visa och de ärelystna, för de starka och de svekfulla, för ädlingar och ofrälse, för magiker och mördare, för de rättrogna och de fredlösa. De mänskliga asätarna är inte sena att samlas och nya intriger uppstår och farliga allianser bildas när krafter från det förflutna dyker upp igen i spåren efter strider och kaos, beredda att än en gång ta upp kampen om järntronen.
 
Till kråkornas fest är många inbjudna men bara ett fåtal överlever."
 
 
 
Spänningen (och det eviga namnuppräknandet) fortsätter. Vem blir segraren som slutligen får sitta på järntronen? De oändliga intrigerna staplas hela tiden på varandra.
 
Dock måste jag erkänna att Kråkornas fest är sämre än de andra böckerna i serien hittills. George R.R. Martin har erkänt att Kråkornas fest och Drakarnas dans egentligen ska vara en bok, men att den blev för stor och att han därför tvingades göra två böcker utav den. Tyvärr märks detta ganska tydligt, då minst hälften kändes som enbart utfyllnad. Jag hoppas att Drakarnas dans håller bättre kvalitet.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"She was unstoppable. Not because she did not have failures or doubts, bit because she continued on despite them."
(Beau Taplin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ninja-massage erbjudes!

När Ninjan blev ett halvår var det dags för kastrering för hans del. Efter detta märkte vi att han blev mer "bäddig" av sig. Med det menar jag att han utvecklade ett beteende där han trampar mycket på oss så fort han ska lägga sig i våra knän, på våra magar etc. Under året som gått sedan dess, tycker jag att det här bädd-beteendet har eskalerat, vilket har fått mig att fundera på om det i själva verket är så att Ninjan funderar på att öppna eget massage-ställe.
 
 
Vid närmare eftertanke hade det nog inte varit så dumt! Ninjan är mycket engagerad och målmedveten när han masserar och han kan massera en precis var man vill. Mage, ljumske, rygg, lår ... You name it! Ibland blir det även lite av akupunktur då han smygande också använder klorna när man minst anar det. Han tycks dock föredra att massera ens mage precis efter att man har ätit kvällsmat. Det är hans specialitet!
 
Sugen på Ninja-massage? ;-)


Dagens citat:

"Där det saknas inre frihet, där saknas det liv."
(Radhanath Swami)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kommer medverka i "#älskanoveller - 30 nyanser av saknad"!

Nu har jag äntligen fått svar från Ordberoende förlag och de erbjuder mig att ingå i novellsamlingen #älskanoveller - 30 nyanser av saknad! När jag först såg mailet i inkorgen, vågade jag inte öppna det. "Åh, nej!" var min första tanke. Jag kände på mig att det skulle stå något i stil med "tack, men nej tack". Så det var med nervositet som jag öppnade mailet och när jag läste inledningen, satt jag bara och gapade.

"Kära novellist!

Juryn har nu enats, och vi vill härmed meddela att du är en av författarna som erbjuds att ingå i novellsamlingen #älskanoveller – 30 nyanser av saknad."
 
 

Det känns rätt stort för mig och framförallt som en form av bekräftelse på att jag trots allt har en viss läggning för att skriva. Annars skulle de väl inte ha velat ha med mig? Det här beskedet stärkte definitivt självkänslan och självförtroendet! Dessutom blir jag sporrad till att fortsätta att skriva. Vilken tur att jag inte har gett upp!

Novellen som kommer att medverka, har sin grund i en av mina egna erfarenheter. Fast den handlar inte om mig. Bakgrunden är (kortfattat) följande. Under låg- och mellanstadietiden umgicks jag mycket med en kille, som jag kom att se som min bästa vän. Under sista året på mellanstadiet samt under högstadiet gick dock vår vänskap i kras och när vi slutade nian hade vi inte längre någon kontakt med varandra. För ungefär tre år sedan berättade min syster att den här killen hade kontaktat henne på Facebook och frågat hur det var med mig, eftersom vi inte hade setts sedan nian. Jag - som inte hade något intresse av att återuppta kontakten med honom med anledning av vad han hade varit med och gjort mot mig - tänkte inte mer på saken. Inte förrän jag skulle skriva en novell som handlade om saknad. Då tänkte jag återigen på min tidigare vän och började leka med tanken på hur en person som han eventuellt tänkte och kände efter alla dessa år. Jag måste dock påpeka att personen i novellen inte är min tidigare vän. Jag har som sagt bara lånat själva situationen.

Jag håller dig uppdaterad om fortsättningen!


Dagens citat:

"Om vi dömer andra efter deras brister, då faller vi i en fälla."
(Swami Satchidananda)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 12: Min familj [30 dagar]

Hmm, återigen kan man tolka den här frågan på olika sätt; om man har flyttat hemifrån blir ens familj de som man idag lever tillsammans med, annars brukar det vanligtvis vara föräldrar, syskon etc. Därför ger jag två olika svar, men av respekt för varje familjemedlem (jag vet ju inte hur gärna de vill bli beskrivna i min blogg) kommer jag inte ge några utförliga beskrivningar.
 
Nuförtiden är min primära familj älsklingen, våra två vilja lejon (här i bloggen kallade Ninjan och Fåntratten) samt vår lilla arga kanin (här i bloggen kallad "den lilla arga"). Jag och älsklingen flyttade ihop 2009, den lilla arga blev vår familjemedlem i augusti 2011 och Ninjan samt Fåntratten kom till vår familj i september 2014. Jag älskar allihop av hela mitt hjärta. <3
 
 
Innan jag flyttade hemifrån bestod min familj av mig, min syster, mina båda föräldrar, Jocke och vår kanin. Mina föräldrar och min syster bor kvar nere i Malmö. Min syster har i sin tur sin egen lilla familj. Jag är enormt förtjust i min charmiga systerson som ska bli fyra år nu till sommaren. Jag har som mål att göra honom till en lika stor boknörd som jag och hittills ser det ljust ut på den fronten. ;-) Mohaha!


Dagens citat:

"Du behöver inte sträcka dig efter framtiden – framtiden kommer till dig på egen hand."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När det plötsligt händer

Bokbloggsjerka: Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?
 
Ja, både sakerna har faktiskt hänt mig några gånger och när det oväntade händer, då tycker jag att det är en bra bok. När det gäller sådant som jag inte tyckte om, kan det tolkas på två sätt. Tyckte jag inte om det för att det var dåligt skrivet eller tyckte jag inte om det eftersom jag tyckte att det var sorgligt och hellre hade velat ha en gladare händelse? När jag försöker komma på vilka böcker som jag har upplevt dessa situationer i, har jag svårt att komma på exakt vilka böcker. Några minns jag, medan andra har förpassats till halvt glömska.
 
 
 
I den sista boken i Hungerspelen-trilogin (Revolt) händer faktiskt en sak som jag inte hade väntat. Eller, det gör det i och för sig i alla tre böckerna, men den där händelsen i sista boken var både sorglig och oväntad. Det fick mig att faktiskt börja gråta. Även i Allegiant (sista boken i Divergent-trilogin) händer också något oväntat. Dock tyckte jag inte att det var särskilt sorgligt, men det kan bero på att jag är en aning ondskefull ...
 
I Stephen Kings bok Köplust händer en sak som jag inte alls tyckte om och den händelsen fick mig att nästan sluta läsa. Det var så fruktansvärt grymt att jag bara ville gråta (vilket jag i och för sig gjorde också).
 
Jag gillar Niclas Christoffers böcker, men när jag hade läst färdigt Som James Dean fast snyggare kände jag mig faktiskt ganska lurad, även om vändningen i slutet på samma gång var en aning skön eftersom jag tyckte att berättelsen hade börjat bli lite för skruvad. Fast jag förlåter honom som sagt. Han skriver bra och det är viktiga ämnen som han tar upp.
 
Jag vill minnas att det har funnits en bok som jag läste för inte så många år sedan som hade flera vändningar och som jag därför uppskattade. Fast jag kan naturligtvis minnas fel. Får kanske titta igenom mitt arkiv med bokomdömesinlägg och se om jag kan komma fram till vilken bok det var.


Dagens citat:

"När jag misströstar tänker jag på att i alla tider har sanningen och kärleken alltid segrat."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag gillar inte reklamfilmer, men ...

Jag är en sådan person som inte alls tycker om reklamfilmer. I och för sig tittar vi inte så mycket på TV-kanaler längre, utan det blir mest Netflix eller annan form av streaming och jag brukade inte heller bläddra till en annan kanal så snart reklam dök upp i rutan - fast jag gjorde alltid något annat när det blev reklam. Det gör jag nu också de få gånger vi ser på TV4 eller Sexan. På Youtube klickar jag bort reklamsnuttarna så fort jag kan.
 
Dock finns det ett (okej, två) undantag och det är Flygresors urgulliga reklam med kattungar som får agera flygplan! Jag vet att det säkert kan räknas som en aning djurplågeri, men de är så förbaskat söta när de springer omkring! Titta själv:
 
 
 
Älsklingen bara suckar när reklamfilmen/-filmerna visas, för jag går igång direkt och utbrister "Naaaw!" och annat gulligull. Jag kan helt enkelt inte låta bli!


Dagens citat:

"Trettio ekrar förenas i ett nav: det är Intet i dess inre som gör vagnen användbar."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fantasynörden inom mig

Jag har egentligen aldrig tyckt om litteraturgenren fantasy och det beror på att jag inte längre är så förtjust i fantasi och påhittade världar/figurer. När jag läser eller ser på TV, föredrar jag verklighetstroget. Det ska vara så nära min verklighet som möjligt för att jag ska uppskatta det jag läser eller ser. Men visst, jag ser då och då på fantasyfilmer tillsammans med älsklingen, eftersom det är hans typ av genre.
 
 En förhistorisk drake?
 
Dock har jag insett att det nog bor en liten fantasynörd inom mig trots allt. När vi började se Game of thrones, trodde jag att det skulle sluta med att älsklingen skulle få se serien själv. Jag menar, drakar ... Fast till min egen stora förvåning tyckte jag om serien. Jag TYCKER om den väldigt mycket och har sett alla fem säsonger som finns hittills (säsong sex kommer i april i USA) och jag har lyssnat på de fem böcker som finns (George R.R. Martin har lovat läsarna att den sjätte ska komma till sommaren). Trots att det finns magi och drakar och annat mystiskt, tycker jag om det. Jag sväljer serien med hull och hår och det är imponerande, med tanke på hur mycket jag i vanliga fall tycker illa om den här typen av företeelser.
 
Fast den här insikten gick upp för mig först när jag hade läst Elin Holmerins bok Sår - tredje delen i bokserien om ätten Svarthamn (omdöme dyker upp så småningom här på bloggen). Den fantasytrilogin innehåller som sagt fantasyinslag, men den utspelar sig i vår verklighet. Kanske är det den blandningen som mjukat upp mig? Kanske var det den lilla mjukstarten som jag behövde för att den lilla fantasynörden - som tydligen fanns inom mig? - skulle vakna. Det har till och med gått så långt att jag själv är sugen på att skriva något eget inom den här genren. Och då har det banne mig gått långt! Fast först kommer jag behöva läsa på och dessutom ska jag slutföra några andra skrivprojekt innan jag påbörjar något nytt.


Dagens citat:

"Ty liksom timmermannens material är trä och bronsgjutarens brons, så är levnadskonstens material vars och ens egen levnad."
(Epiktetos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 11: Tre mål jag har just nu [30 dagar]

I mitt sista inlägg för 2015 skrev jag om några mål som jag har, men jag kan utveckla dem lite.
 
För tillfället håller jag på med en novellsamling på ett visst tema som jag har skrivit på under cirka tre år. Jag har inte haft så mycket tid att jobba på den, men i år ska den bli klar! Därför har jag gjort upp en plan på vilka slags noveller som ska skrivas och hittills har jag lyckats skriva två stycken nya. Så snart alla noveller är färdigskrivna och redigerade, kommer jag se om det finns någon som är intresserad av att testläsa. Efter det får jag se hur jag gör. Som det ser ut nu verkar det inte finnas alltför många förlag som är villiga att ge ut novellsamlingar av debutanter.
 
 
Jag ska försöka bli bättre på att fotografera. Det innebär att jag ska läsa på om ISO och annat som fotointresserade kan så mycket om. Sedan får vi se om bilderna här i bloggen blir snyggare. ;-)  Hittills har jag inte hunnit ta mig tid att läsa på om ämnet, men året är långt. Jag har tid på mig. :-D Dessutom har jag inte som mål att jag ska bli proffs. Bara att jag ska bli bättre och med tanke på att jag inte kan något om fotografering för tillfället, kan jag inte bli annat än bättre. ;-)
 
Dock tycker jag att det viktigaste målet som jag har satt upp, är att jag ska bli gladare. Jag är trött på att vara slav under den nattsvarta depressionen och nu när jag har några verktyg som krävs för att kunna jobba på mitt mående, ska jag göra allt jag kan för att ta mig ur den här mörka gropen. Hittills har det gått riktigt bra och även om jag har fått några återfall, känner jag mig för det mesta helt okej. Några dagar har jag till och med känt mig riktigt glad. :-D Jag har bestämt mig för att 2016 ska bli ett glädjens år för mig.


Dagens citat:

"Visdom är att se allt i relation till helheten."
(Anandamayi Ma)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sår (Elin Holmerin)

Sår är den tredje delen i serien om ätten Svarthamn. De två andra delarna är Eldfloder och De två odjuren. Med andra ord finns det risk för att det kan förekomma spoilers i inlägget.
 
"Anjas bakgrund är full av hål. Ingen i hennes närhet är beredd att svara på hennes frågor, inte ens hennes far. Det enda hon vet är att hon har fått sitt andranamn av Marjoreslori – en mystisk drakhona som tidigt försvann ur familjens liv.
 
Men varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt namn och sitt smycke? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Majoreslori har helt andra planer."
 
 
 
Det har tyvärr gått några år sedan jag läste del två i den här serien (De två odjuren) och därför kände jag mig lite förvirrad när jag började läsa Sår. Fast ganska snart påminner Elin Holmerin mig om det viktigaste som jag behöver komma ihåg för att kunna ta till mig fortsättningen och berättelsen flyter på bra. Det är något med Elin Holmerins sätt att skriva som gör att jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Redan från första sidan sugs jag tag och fångas av den spänning som hon snabbt och skickligt bygger upp. Om jag hade kunnat, skulle jag ha läst Sår från pärm till pärm i ett svep.
 
Om man vill ha intriger som ger upphov till komplicerade känslor, är det här verkligen rätt bok. Jag är rädd för att avslöja för mycket om jag säger mer, men inte ens jag visste vad jag skulle tycka eller känna inför det som jag uppfattade som huvudkonflikt i boken, men mest tyckte jag ändå synd om Anja. Jag har svårt att föreställa mig hur jag själv skulle ha gjort i en liknande situation.
 
Det enda negativa med boken - eller i varje fall just den upplaga som jag själv har - och som inte har med själva berättelsen att göra, är stavfelen som finns i framförallt början av boken. Tyvärr blev de lite för många för att jag helt skulle kunna bortse från dem. Fast som tur är, är det relativt lätt att fixa till för Elin Holmerin om hon väljer att trycka om den! :-)
 
Bortsett från det kunde jag inte hitta något negativt med själva berättelsen. Sår är en bra avslutning på serien och jag läser gärna mer av Elin Holmerin.
 
Det här signerade exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan."
(William James, professor)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Växter och jag

Jag har aldrig haft några gröna fingrar. Mina fingrar är snarare svarta, eftersom blommor/växter inte får leva särskilt länge så snart jag börjar ta hand om dem. Därför är det ganska praktiskt att vi mest har kaktusar hemma. Fast visst saknar jag att ha lite andra fina blommor hemma hos oss, så det händer att jag köper hem växter då och då. Stackars dessa växter. De anar aldrig vilket öde de kommer tvingas gå till mötes ...
 
 
Dock har det faktiskt hänt att jag har lyckats väcka liv i tämligen döda växter, fast det händer inte så ofta. Men ibland så!
 
När jag först började arbeta på advokatbyrån jag jobbar på nu, envisades min chef med att köpa otroligt fina och svårskötta blommor till kontoret. Och då blev det givetvis min uppgift att sköta dem. Ha! Det har krävts tämligen många lik innan min chef nu äntligen har börjat inse att det inte är lönt att köpa dessa växter. Jag har ändå bara ihjäl dem. Nu tycks hon istället vara förtjust i att vi ska ha tulpaner på kontoret. Tulpaner tycker jag är bra. De dör snabbt - utan min hjälp!
 
 
 
Eller ...
 
Det kan nog vara så att de tyvärr tenderar att dö lite snabbare än vanligt när de flyttar in här på kontoret, men den lilla detaljen väljer jag att blunda för. ;-)


Dagens citat:

"Vuxen är du när du är beredd att ta fullt ansvar för var du befinner dig i livet, och inte längre skyller på andra eller på omständigheter."
(Joe Westbrook, filosof)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 10: Något jag avskyr [30 dagar]

Det finns en hel del som jag inte tycker om. Fast avskyr? "Avsky" är ett väldigt starkt ord och det skrämmer mig att det idag rent ut sagt missbrukas hej vilt med våra olika starka begrepp. Visst, jag är säkert också skyldig till en del missbruk av de starka begreppen, även om jag gärna vill tro att jag nuförtiden är mer restriktiv med mitt begreppsanvändande.
 
Hur som helst, finns det då något som jag verkligen avskyr? Jo, faktiskt. Spindlar är en av de sakerna. Usch, de är verkligen för hemska! Min pappa brukade säga att när jag såg en spindel, skrek jag som om det vore en haj ... Tja, i min värld är det inte särskilt stor skillnad på dem.
 
En av alla våra inneboende i lägenheten i Köping.
 
Jag har verkligen försökt att inte avsky dem, men det är svårt och nästintill omöjligt. :-( Spindlar är något som jag inte kan klara av. Undrar hur det kommer sig att jag känner så stark avsky för dem?


Dagens citat:

"Glöm aldrig, då något kommer i din väg, att vända dig till ditt eget inre och rannsaka, vilket värn som är dig givet för ett sådant fall."
(Epiktetos)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bra reklam?

Kommer du ihåg mitt experiment med den resande boken? Tyvärr har jag fortfarande inte fått några fler livstecken från boken, så jag utgår från att den har fått ett permanent hem någonstans. Jag hoppas att upphittaren fått glädje av boken.
 
 
Hur som helst, det var ju faktiskt en som hörde av sig angående att han hittat boken och i samband med att han mailade mig, undrade han om det var ett sätt för mig att sprida reklam om mig, i egenskap av författare? Då hade jag faktiskt inte tänkt den tanken, men tyckte att det i och för sig inte lät så dumt. Därför försökte jag mig på detta i december förra året, när jag ändå åkte upp till Stockholm. Då lämnade jag ett exemplar av boken på centralstationen i Stockholm samt ett exemplar  på bussterminalen här i Falkenberg. I båda böckerna hade jag skrivit en liten hälsning samt adressen till min hemsida.

Hur pass bra marknadsföring detta var vet jag inte, eftersom det inte är någon som har hört av sig angående att böckerna har hittats, men jag tänker i alla fall intala mig att det är ett bra sätt att marknadsföra sig på. :-)

Har du andra tips på hur man kan marknadsföra sig?


Dagens citat:

"Den störste snidaren verkar utan att splittra."
(Lao Zi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Begravningsplatsen i Prag (Umberto Eco)

Uppläsare: Björn Granath
 
"Simone Simonini har levt ett dubbelliv. Till det yttre har han varit en antikhandlare i Paris men bakom den stillsamma fasaden har han ägnat sig åt förfalskningar av brev och andra dokument. Förfalskningar som ändrat historiens gång. På ålderns höst bestämmer sig Simonini för att det är dags att avslöja sanningen. Äventyret kan börja.

Begravningsplatsen i Prag är en fartfylld, myllrande och oavbrutet spännande roman om frimurare, häxor, satanister och tempelriddare i 1800-talets Europa. Med undantag för Simonini har alla de personer, händelser och dokument som Eco berättar om sina motsvarigheter i den faktiska historien; romanen är en "sann" historia om en tid och en värld där sanningen stod mycket lågt i kurs; där allt var lögn, sken och plagiat, där ingenting var vad det utgav sig för att vara."
 
 
 
 
Jag blev tvungen att sluta lyssna på Begravningsplatsen i Prag efter sjunde kapitlet. Längre än så förmådde jag mig inte att fortsätta.
 
För mig var Begravningsplatsen i Prag alldeles för spretig (tar lång tid innan man fattar vad författaren vill ha fram), pratig och fullproppad med historisk fakta. Dessutom föll inte Simoninis har mig i smaken. Att inleda en bok med så pass mycket förakt och hat mot olika folkgrupper/religioner, är inget att rekommendera. Jag hade kunnat gå med på att det hade kommit senare, för om man då hade hunnit få en relation till huvudpersonen hade det kanske varit lättare att svälja. Men inte nu. Nu fick jag bara en stor dos med avsmak som vägrade försvinna. Tack, men nej tack.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Vi måste alla möta valet mellan vad som är rätt och vad som är lätt."
(J.K. Rowling)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 9: Något som betyder mycket [30 dagar]

Jag tolkar det här som att det antingen kan vara en gest som betyder mycket eller en sak som betyder mycket för en. Därför kommer jag ge exempel på båda.
 
Älsklingen är en mästare på att överraska och visa hur mycket han älskar mig. En dag när jag hade djävulsk migrän och hade haft det under arbetsdagen, hade jag skickat ett sms till honom och berättat det. Just den kvällen skulle han inte vara hemma och med tanke på hur jag mådde, var det lika bra - jag skulle inte ha varit något bra sällskap. När jag kom hem till lägenheten, upptäckte jag att älsklingen hade mörklagt vardagsrummet genom att dra för gardinerna. Bara det fick mitt hjärta att värka av tacksamhet, för när jag har mina migränanfall och ett tag efteråt, klarar mitt huvud och mina ögon inte av ljus. På vardagsrumsbordet hade han tänt två elektroniska värmeljus samt ställt fram en skål med chokladbitar och lagt fram en liten present åt mig. För att jag mådde dåligt och behövde muntras upp. Hur kan man inte bli glad? <3
 
 
Nuförtiden fäster jag mig inte lika mycket vid saker som jag gjorde förr. Visst värdesätter jag och tycker mycket om saker som bland annat älsklingen ger mig, men jag gör det fortfarande inte på samma nästintill besatta sätt som man gjorde när man var yngre. Däremot så finns det en gammal leksak som betyder väldigt mycket för mig och det är det här flygplanet:
 
 
Både Jocke och Pippi (undulaten vi hade innan Jocke) älskade det här flygplanet. Det betydde så himla mycket för dem och de skulle alltid leka med det när de var ute i lägenheten och flög. Jocke brukade sitta och härma flygplanets läte innan han gav det en ljudlig puss. Den här leksaken bär på så många minnen att jag inte kan göra annat än att värdesätta den.


Dagens citat:

"Tänk om förlåtelse inte handlar om att ge med sig, utan om befrielse."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Attraktionslagen får en chans

När det har inlägget publiceras, har jag under en tid testat på den så kallade attraktionslagen. Jag har tidigare avfärdat detta som nonsens, men nu känner jag att jag inte har något att förlora. Om attraktionslagen kan hjälpa mig att bryta mina negativa tankemönster och få mig att må bättre, då tycker jag att det är värt ett försök.
 
Det var när jag hittade in till Cecilia Kärvegårds sida som jag bestämde mig för att ge det hela ett försök. Hon tycks ha upplevt en massa skit i sitt liv, men verkar ändå vara lycklig. Varför skulle inte jag också kunna vara det? Visst låter attraktionslagen ganska flummig - att de tankar vi tänker och känslor vi känner sänder ut vibrationer till omvärlden och att liknande vibrationer kommer sedan tillbaka till oss - och jag tror fortfarande inte riktigt på det där med att universum eller någon annan högre makt försöker tolka de vibrationer som vi sänder ut. För mig innebär attraktionslagen helt enkelt att försöka bryta negativa tankemönster och lära mig att hålla kvar positiva tankar och känslor. Det tycker jag att Cecilia Kärvegård förklarar väldigt bra och pedagogiskt.
 
 
 
Exempelvis har hon skrivit ett inlägg där hon på ett mycket bra sätt besvarar olika frågor om attraktionslagen. Bland annat ger hon tips på hur man med hjälp av attraktionslagen kan vakna pigg och utvilad (dock har detta ännu inte funkat på mig), att det är viktigt att styra om fokus och hur man kan göra för att bryta negativa tankebanor. Hennes inlägg är väl värda att läsas!
 
Min tanke är att jag successivt ska få grepp om de olika verktygen för att kunna må bättre och jag kommer som vanligt att skriva om mina erfarenheter här på bloggen. Delvis för min egen skull, men även i hopp om att jag kan hjälpa andra att må bättre. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Vi alla förtjänar att få må bra!
 
Har du själv testat på attraktionslagen? Vilka erfarenheter har du?


Dagens citat:

"Där kärleken tittar in genom fönstret, går olyckan ut genom dörren."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Brädspelskvällar i Falkenberg

Sedan den 17 februari, har det börjat anordnas bräd- och kortspelskvällar på onsdagar i Falkenberg. Spelandet äger rum på kaféet Annas bakgård (f.d. Falkmanska) på Storgatan 42, med start kl. 18.00. Om du är intresserad av att spela bräd- eller kortspel och befinner dig i närheten av Falkenberg, är du välkommen att dyka upp!
 
Jag och älsklingen var där den första kvällen och jag tyckte att det var trevligt, trots att älsklingen krossade mig och en annan i spelet Evolution. Jag spelade två spel totalt innan det var dags för mig att tänka på refrängen och traska hem. Jag får se när jag kan delta nästa gång, eftersom dessa kvällar krockar med zumbapassen som jag går på.
 
 
 
Jag tycker att det är trevligt när sådana här initiativ tas. :-) Förutom att man lär känna nya personer, får man också en trevlig och avkopplande kväll. Förvisso blev det lite stressigt för mig eftersom tåget var lite försenat och på vägen hem började jag känna av min depression igen, men när jag väl satt på kaféet och spelade, kunde jag koppla bort depressionen för stunden och ha det trevligt - trots att jag nästan blev hängd i One Night Ultimate Werewolf (minns dock inte vilken version). Jag var blott en vanlig byinvånare! Den som anklagade mig mest för att vara varulv, var älsklingen! :-o


Dagens citat:

"Att låta det inre ha försteg framför det yttre, själen framför världen – vart det än för."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 8: Favoriter i garderoben [30 dagar]

Jag skrev ett liknande inlägg i den förra 30-dagarsutmaningen, men tänker här välja andra plagg. Omväxling förnöjer!
 
Ett av de senaste tillskotten i garderoben är den här klänningen som älsklingen gav mig som julklapp nu i julas:
 
 
 
 
Den är så himla fin, fast dessvärre har jag blivit tvungen att spänna upp den ganska mycket, eftersom min byst som bekant är liten. Men för min del gör det inget. Den är så himla fin ändå. ^^ Dock kommer det antagligen inte finnas särskilt många tillfällen då jag kommer kunna ha den utanför hemmet, med tanke på att den inte är en vardagsklänning direkt ...
 
En annan favorit är det här linnet som jag köpte i Varberg förra sommaren när H&M hade rea:
 
 
 
 
Jag har ett liknande linne sedan tidigare, fast i grönt. Jag tycker att de är så fina och sitter bra! Och när jag är hemma fungerar de utmärkt att använda som små klänningar. ;-)


Dagens citat:

"Måste du vet allt i förväg? Var inte orolig för din framtid – var tyst nu och allt kommer att falla på plats."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rotera mera!

Det här är så makalöst att jag knappt tror att det är sant! Min mobilskärm kan rotera igen! Rena rama magin.
 
Jo, skärmarna på tafs-telefoner brukar rotera när man vänder på telefonen - det vet till och med jag. Fast någon gång i höstas bestämde sig min telefon plötsligt för att sluta göra detta. Okej, det var kanske inte så plötsligt som jag får det att låta som. Fram till dess (under cirka ett års tid) hade jag tappat och Ninjan puttat ned telefonen ett antal gånger i golvet. De gånger då jag var skyldig till dådet, berodde det helt och hållet på min sedvanliga klumpighet. Ninjan är enbart ondskefull. Han har fått för sig att han ska äta upp alternativt slänga ned telefonen på golvet så fort den ger ljud ifrån sig. *suck*
 
 
 
Hur som helst, efter en morgon i november när telefonen återigen hade åkt i golvet, kunde skärmen inte rotera mer. Det spelade ingen roll hur mycket jag var inne och pillade med inställningarna - telefonen vägrade. Jag var på väg att göra en systemåterställning och säkerhetskopierade därför innehållet till minneskortet. Fast när jag väl skulle genomföra återställningen, tyckte jag att det stod något om att även minneskortet skulle komma att återställas. Då vågade jag inte längre utföra det, utan lät det bero. Trots ett antal försök att säkerhetskopiera innehållet till datorn, hade inte det gått. Efter det blev jag inte färdig till att komma på en ny lösning.
 
Men så kom det sig en dag i februari, när jag av en slump upptäckte att skärmen återigen hade börjat rotera! Jag hade precis skickat ett sms till min chef och när jag lade telefonen på receptionsdisken, roterade skärmen. Jag tittade storögt på telefonen, tog upp den och började vrida och vända på den. Hade jag sett fel? Inte alls! Skärmen roterade för glatta livet och därför stod jag - till min lycka - och fortsatte att vrida och vända på telefonen ett litet tag till.
 
När jag lite senare började fundera på hur det kunde komma sig att den fixat sig själv, kom jag på att jag den morgonen - återigen - råkat tappa telefonen i golvet. I ärlighetens namn är jag väldigt imponerad av min telefon. Inte många tafs-telefonen tycks klara av att bli tappade i golvet så många gånger som min har - och inte få en enda skråma på skärmen! Hur som helst, jag hade alltså tappat ned den i golvet igen, men inte tänkt mer på det. Fast tydligen var det just det som hade behövts. Märkligt.


Dagens citat:

"Tänk om det enda som kan vara fel är att du tar dina tankar för allvarligt och tror på dem."
(Tomas Lydahl)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!