Dag 13: Något som får mig att gråta [30 dagar]
Även om jag har blivit mer känslosam de senaste åren, är det inte mycket som får mig att gråta. Fast det finns några saker.
Om jag blir arg eller väldigt irriterad kommer gråten snabbare än blixten. Det har genom åren lett till att jag har svårt att kunna diskutera något med någon om jag är arg eller irriterad. Jag har försökt att bli av med detta, men det går helt enkelt inte. Gråten i det fallet är inget som jag kan styra över. Jag får alltså acceptera att jag är en gråtare - åtminstone när jag är arg.
Jag kan också börja gråta om jag blir berörd. Det finns några böcker som fått mig att i tysthet fälla en tår eller två genom åren och i skrivande stund finns det två filmer som jag garanterat gråter till när jag ser dem; Titanic och A walk to remember. Det spelar ingen roll att jag har sett dem femtioelva gånger. Jag gråter varje gång. Eller, när jag och älsklingen såg Titanic första gången tillsammans, grät jag inte och det gjorde mig förvånad. Fast det var ett sällsynt undantag.
Dagens citat:
"Var jag än är, där är mitt hem."
(Kanai Das Baul)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie