Jessicas grotta

Jag brukar avsky den här typen av frågor som man ibland får på anställningsintervjuer. Hur ska jag kunna veta hur det ser ut för mig om fem år? Realistiskt sett? Givetvis vet jag att det handlar om mina önskningar - hur vill jag att det ska se ut? Men det känns ändå inte riktigt rätt att göra en sådan prognos. Fast jag gör ett försök.

 

 

Om fem år har jag ett jobb som jag trivs med och inte känner ångest inför att gå till. Mitt skrivande har utvecklat sig som så att det ger mig en stadig sidoinkomst och jag har lyckats ge ut åtminstone en roman samt novellsamlingen som jag håller på att skriva. Då har jag också lyckats lägga depressionen helt bakom mig och känner mig därför för det allra mesta nöjd och glad.

 

Ungefär så vill jag att det ska se ut om fem år. Kanske lika bra att sätta igång att jobba på att det ska bli så, eller vad säger du? ;-)

Dagens citat:

"Om vi verkligen älskar oss själva, trots våra brister, då vi kan älska andra trots deras."
(Stephen Richards)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie