Går det att förstå allt?

Michael Larsen skriver så klokt i ett av sina inlägg om det här med att man inte alltid förstår allt som man själv eller partnern gör.
 
Just det där med att man inte alltid förstår vad man själv gör, är jag ett levande bevis på. Det kan låta konstigt, men det händer faktiskt att jag säger eller gör saker som senare får mig att tänka "Hur tusan tänkte jag där? Vad tog det åt mig?" Det händer också ibland att jag inte kommer ihåg att jag sagt en viss sak och när jag ändå konfronteras med att jag gjort det, känns det vissa gånger overkligt. "Så skulle jag väl aldrig säga?"
 
 
Hur kan det komma sig att det blir så? Att man säger eller gör saker som man faktiskt inte riktigt kan förklara? Hur är det möjligt att hjärnan kan leva ett eget liv? Samtidigt som jag kan tycka att det är en smula fascinerande, är det också tämligen skrämmande. Vad kan komma att hända härnäst? Är det möjligt att hjärnan kan få mig att säga eller göra något som är mycket värre än det andra som jag inte riktigt fattar att jag sagt och gjort?
 
När jag tänker tillbaka på de gånger då det hänt mig själv, tror jag att jag varit utsatt för någon form av stress de gånger då det hänt. Att jag inte riktigt mått bra. Kan det vara hjärnans sätt att klara situationen? Eller kan det vara så att hjärnan faktiskt är oskyldig? Men vad är det i så fall som gör att man säger eller gör saker som man inte alltid förstår?
 
Kanske finns det ingen mening med att sitta och fundera över det, utan man får kanske bara acceptera att det händer och försöka hantera situationen när den uppstår. Fast dessvärre är jag en sådan person som gärna vill ha svar på saker och ting. Jag vill kunna förstå.
 
Har det hänt dig?
 
med det här inlägget vill jag önska dig
en riktigt GLAD PÅSK!


Dagens citat:

"Titta aldrig ner när du tar nästa steg. Bara den som höjer blicken och fokuserar på horisonten hittar rätta vägen."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie