Dag 30: Min bil [30 dagar]
Tja, som jag skrev för ett tag sedan har vi ju skaffat oss en ny bil; en Renault Kadjar (uttalas Kadjaaar - med en nypa snobberi i rösten för bästa effekt). Till min stora förskräckelse är det en massa - för att citera älsklingen - "lull-lull" i denna bil. Som du nog vet vid det här laget är jag lite av en teknofob. Åtminstone delvis. Fast det finns givetvis fördelar med allt detta "lull-lull".
Exempelvis kan man koppla ihop min telefon med bilen genom bluetooth, så jag kan svara i telefon och även ringa medan jag kör. Jag som är nybliven förare vägrar prata i telefon om jag måste hålla den i handen, eftersom jag känner mig säkrare om jag har båda händerna på ratten. Och att prata medan jag kör är faktiskt inga problem (vilket jag har testat på vid ett tillfälle), i och med att jag fokuserar på körningen i första hand. Samtalet blir så att säga sekundärt och om något händer på vägen som kräver min totala uppmärksamhet, kommer jag "dessvärre" bli frånvarande och koppla bort telefonsamtalet från hjärnan.
Något annat positivt med bilens "lull-lull" är att vi kan använda usb-minne för att lyssna på musik. CD-skivor är ett minne blott och med dessa små "minnepinnar" (det norska ordet för "usb-minne") får man plats med mååånga fler låtar än på en skiva (vi har runt 800 st låtar på vårt 4 GB) OCH bilen blandar glatt låtarna. Dock tog det tid innan bilen fattade att det var vad vi ville att den skulle köra vid varje start, men nu verkar det som om bilen har fattat galoppen. Vi tycks inte behöva ställa in att låtarna ska blandas. Smart bil!
Backningssensor är väl förvisso bra, även om jag föredrar den gamla hederliga metoden att titta bakåt, över axeln och i speglarna. Men visst, om det skulle dyka upp något bakom bilen som jag inte ser kan det vara bra om bilen tjuter till för att varna. Dock tycker jag att det mest är störigt och bilen är lite väl nojig kan jag tycka. Jag menar, den tjuter för glatta livet när det är kanske en meter mellan bilen och hindret - om inte mer! Litet varningstjut hade jag kunnat acceptera, men att den tjuter som om någon håller på att dö känns lite väl överdrivet ... Eller är det bara jag?
Något som jag absolut INTE tycker om med bilen är att det inte finns någon bilnyckel! Nej, det är sant. Det enda vi har är en liten dosa med knappar så att vi kan låsa och låsa upp bilen med och denna dosa måste medföras i bilen för att man ska kunna köra. Om den inte gör det (vilket hände oss när älsklingen hade den i fickan och gick ur bilen medan jag skulle försöka parkera i vårt garage), säger bilen till. Jaha, hur ska man då få igång bilen? Jo, genom en start/stopp-knapp i bilen. Jag säger bara usch! Känns onaturligt att inte vrida om en nyckel och då har jag ändå inte haft körkort särskilt länge. Nåväl, jag lär väl vänja mig. Det positiva är att om man får motorstopp, startar bilen automatiskt om man håller in kopplingen.
Det finns mer "lull-lull", men både du och jag skulle bli tvungna att sitta här resten av dagen om jag skulle rada upp allt och det har jag inte tid med. Är du nyfiken på modellen är det bara att googla.
Vad tycker jag då om bilen som helhet? Om man bortsett från allt tekniskt trams, är den helt okej att köra. Rätt skön att sitta i. Jag lär väl vänja mig vid bilen med tiden. Som med allt annat.
Om du har missat Renault Kadjars (läskiga) parkeringshjälp (som jag skrev om tidigare), kan du kika på klippet nedan:
Dagens citat:
"När passion är frustrerad, förlorar människan förståndet."
(Radhanath Swami)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie