Jessicas grotta

Det här är något som jag har gått och funderat ett tag på. Hur länge ska man ge en ny bekantskap en chans? När är det dags att avsluta en vänskapsrelation? Vad är meningen med olika bekantskaper?

 

Jag tycker mycket om att stifta nya bekantskaper och på det sättet är internet riktigt bra, eftersom man på det sättet ganska enkelt kan komma i kontakt med nya människor. Utan internet hade antagligen jag och älsklingen inte fått kontakt med varandra. Jag är också av den uppfattningen att man inte ska döma ut någon på en gång, utan jag vill gärna ge människor en ärlig chans. Se vad de går för. Men hur länge ska man då ge någon en chans? Vad är rimligt?

 

Efter att jag haft mailkontakt ett tag med en ny bekantskap, pratade jag lite om detta med en vän (dock utan att nämna några detaljer). Utifrån mina beskrivningar och funderingar tyckte min vän att jag borde avsluta den där bekantskapen, eftersom min vän inte ansåg att det gav mig något. I min väns ögon tog det bara av min energi.

 

 

Är det verkligen ett kriterium för en vänskap? Att det måste ge en själv något? Visst, min vän hade rätt. Så långt in i den bekantskapen gav den här kontakten mig ingenting. Däremot tycktes jag ge personen något: någon att prata av sig hos. Därför kände inte jag att det var rätt av mig att bara avsluta vår bekantskap, för jag vet själv hur uppskattat det är att ha någon att prata med.

 

Fast min vän hade också rätt på en annan punkt. Bekantskapen slukade en del energi av mig. Är det då värt att utstå det - när det gäller en person som man knappt känner - bara för att personen behöver någon att prata med? Hur långt är det värt att gå för att ställa upp för någon annan? Hur mycket av sig själv ska man offra?

 

Jag är fortfarande kluven. Visst vill man gärna ha ut något av en relation och i längden kan det vara frustrerande att jämt vara den som ger och ger, utan att få något tillbaka. Men vad exakt är det som man ska få tillbaka? I just det här fallet vet jag faktiskt inte riktigt vad jag förväntar mig av den här bekantskapen. Dock känns det inte som att personen egentligen vill lära känna mig, trots att personen själv säger det. Det är bara jag som ställer frågor. Jag har knappt berättat om mig själv, för det mesta fokuset ligger på personen själv och dennes intresse.

 

Vad är dina tankar om det här?

 

 

Dagens citat:

"Det inre ljuset, som skiner fridfullt och tidlöst i hjärtat, är den verklige gurun."
(Nisargadatta Maharaj)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie