Jessicas grotta

 

"En vacker söndagsmorgon hade någon lagt en varelse på bänken utanför kyrkan. Där brukade man lägga hittebarn för att de skulle bli omhändertagna av fattigvården. Det som nu låg där hade lockat en samling nyfikna till sig. Och anledningen var att det inte var något nyfött barn utan ett missfoster ? en mycket kantig och orolig sak, inlindad i en linnesäck. Det hade ett vanskapt huvud, en skog av rött hår, ett öga, en mun som skrek och tänder som såg ut att vilja bitas.

- Man kan ju bara se ena ögat. Det andra är täckt av en vårta, sade en i skocken.
- Säkert ett djävulsägg som varslar om olyckor, sa en annan.
- Vore bättre om man brände upp det, utbrast en tredje.

Sedan några minuter hade en ung präst stått och lyssnat till pratet. Utan ett ord sköt han undan dem som stod framför honom - Jag adopterar detta barn, sade han och svepte in det i sin rock och försvann in i kyrkan.

Så börjar det levnadsöde som gjort Victor Hugos ringaren i Notre Dame till den världsberömda klassiker den är. En roman som legat till grund för musikaler, filmer och tv-serier i mer eller mindre omarbetat skick."

 

 

När jag lyssnade på Victor Hugos Ringaren i Notre Dame blev jag faktiskt besviken. Disney's filmversion är bättre och mer spännande än boken och Disney's version slutar inte alls lika sorgligt. I och för sig klagar jag inte på det sorgliga slutet, utan problemet är att berättelsen inte var i närheten av att vara så spännande som jag hade förväntat mig.

 

Kanske hade jag uppskattat berättelsen lite mer om jag hade läst den istället för att lyssna. Jag uppskattar att Tomas Löfdahl försöker leva sig in i läsandet och berättelsen, men oftast blir hans olika röstlägen bara  irriterande.

 

Dagens citat:

"Den enda skillnaden mellan att vara glad och att vara ledsen är vilka tankar du uppmärksammar för stunden."
(Tomas Lydahl)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie