Stötta någon som inte vill ha hjälp?
När mina nära och kära mår dåligt, brukar jag försöka att finnas där för dem. Göra vad jag kan för att de ska må bra igen. Det är inte alltid som jag vet vad jag ska säga eller göra (tyvärr händer det att jag säger korkade saker), men jag gör i alla fall mitt bästa. Men hur ska man göra när den man försöker hjälpa, gör dumma saker för att orka med vardagen och som uppenbart visar att han/hon inte vill ha hjälp?
För en tid sedan hamnade jag själv i just en sådan situation och försökte förtvivlat komma på hur jag skulle bära mig åt för att hjälpa. Det skar i hjärtat av att höra vad personen gjorde för att orka med sin vardag. Därför började jag med att "läxa upp" genom att säga saker i stil med att personen visste väl att sådant inte är bra att hålla på med, inget blir bättre i längden av att hålla på så etc. Ganska snart märkte jag att personen tycktes - av förklarliga skäl - bli irriterad på mig, så jag slutade med min predikan. Det sista jag ville var att bli ovän med min vän.
Fast hur skulle jag då bära mig åt? Jag försökte att inte predika eller läxa upp, men det var svårt att bara se på när personen gjorde så mot sig själv och hela tiden tycktes slänga tillbaka min hjälp i ansiktet på mig. Personen verkade inte vilja må bättre. Jag blev förtvivlad.
Jag vet av egen erfarenhet att när man mår dåligt, kan det vara svårt att lyssna på andra och ta till sig det de säger. När jag mådde som sämst hade jag problem med det. Nu i efterhand skäms jag för hur jag behandlade älsklingen när han gjorde vad han kunde för att få mig att må bättre. Med andra ord vet jag hur det är, men att vara närstående till någon som mår dåligt är inte lätt.
Man har rätt att känna som man gör och det är klart att man ska få chansen att må dåligt eller sörja. Åtminstone ett tag. Dock är det viktigt att försöka ta sig ur det innan man fastnar. För om man fastnar - vilket jag dessvärre gjorde - kan det dåliga måendet bli en vana och den onda spiralen fortsätter. Till slut kan det vara svårt att ta sig ur det. Jag jobbar allt vad jag kan på att bryta de vanor som uppstod när jag mådde som värst.
Men hur ska man bära sig åt för att hjälpa någon som mår dåligt och som inte verkar vilja ha hjälp? Att ge hjälp till någon som inte vill ha den går tyvärr inte. Personen måste själv vilja ha hjälp och vilja må bättre. Jag lärde mig dock att det man kan göra är att gång på gång visa att man finns där för personen - oavsett vad. Visa att man bryr sig. Fråga hur personen mår. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Då kan man kanske bryta sig igenom skalet och till slut kunna ge personen den hjälp som personen behöver.
Jag säger kanske, för allt är individuellt. Allt beror på från person till person. Jag säger inte heller att detta är en absolut sanning, utan detta är enbart min egen erfarenhet.
Har du varit med om en sådan här situation? Vilka erfarenheter har du?
Dagens citat:
"Galen är den som anser sig klok och tror att de dumma inte når upp till hans nivå."
(Carlos Ruiz Zafón)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Som du säger så tror jag inte att man kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Ibland förstår man inte ens att man behöver hjälp när man inte mår bra och då blir det så klart rätt dumt om någon kommer och ska försöka hjälpa en. Måendet i sig kan ju också vara en trygghet om man haft det ett tag och det är oerhört klurigt alltihop med sådant där.
Jag tror dock att det du säger med att visa att man finns där oavsett är en nyckel i det hela. När man mår dåligt och kanske beter sig illa mot nära och kära så kan det ju bli så att man blir och känner sig väldigt ensam. Jag tror inte att man ska acceptera vad som helst givetvis, det är viktigt att säga ifrån och diskutera dåliga beteenden även med någon som mår dåligt, men man kanske behöver hantera det lite annorlunda än man vanligtvis gjort. Vara lite mer försiktig och pedagogisk till exempel.
Något jag själv tagit till fast på när folk omkring mig mår dåligt på olika sätt (för det händer ju tyvärr) är att fråga personen hur den själv känner, varför den tror att den känner så eller varför det blev på det här viset osv beroende på vad som hänt. Jag bekräftar personens känslor och lyssnar kravlöst. Om personen inte vill prata om det så släpper jag det omedelbart och fokuserar på annat så personen kan känna att det inte behöver vara något som förändras mellan oss bara för att det pågår jobbiga saker just nu. Behöver jag säga ifrån om något så gör jag det på det sätt jag tror passar den personen bäst. Det kan vara väldigt pedagogiskt och inlindat, men vissa gånger så behövs kanske ett "nej, det här är faktiskt inte okej" (oftast handlar de gångerna dock om att personen nedvärderar sig själv eller sina erfarenheter, så det handlar mycket om att försöka bygga upp personens tro på sig själv).
Det är svårt sådant här för en metod som fungerar för en person behöver inte fungera för nästa. Om man har riktig tur kanske man kan hjälpa någon att komma till insikt med vad som felas, men ofta är det nog bara att finnas där. Som redan konstaterats.
Kom dock ihåg att inte göra avkall på din egen hälsa för någon annans skull. Det hjälper inte någon utav er <3