Daisypath Anniversary tickers

En studie i isländska

En kväll när vi satt och åt middag, bläddrade älsklingen bland de få TV-kanaler vi har för att försöka hitta något vi kunde ha på i bakgrunden och stannade slutligen vid ett matlagningsprogram. När kvinnan i rutan började prata, kunde jag konstatera att det var finsk matlagning vi satt och tittade på.
 
Efter en stunds tystnad sade älsklingen tvekande att det kunde väl inte vara finska? Enligt honom måste det ju vara danska eller norska. Mycket bestämt höll jag fast vid att det måste vara finska, för hade det varit danska skulle jag ha hört det direkt.
 
Dock blev jag tvungen att efter en stunds lyssnande medge att det nog inte var finska när allt kom omkring, för det var ju flera ord som liknande svenska. Men danska eller norska var det i alla fall inte. På den punkten vek jag mig inte. Då kollade älsklingen upp via tv.nu att det var ett isländskt matlagningsprogram. Minsann? Kunde det verkligen stämma att isländska påminde så pass mycket om svenska? På högstadiet hade jag ju fått lära mig att isländska är obegripligt för oss svenskar och att det är en rest från den fornnordiska som vi pratade här uppe förr.
 
Under tiden som jag satt och funderade över detta, letade älsklingen fram videoklippen nedan som vi hade rätt roligt åt. Förhoppningsvis kan de locka fram ett leende även hos dig.
 
 
 
 
 
Det är intressant hur de nordiska språken kan skilja så sig mycket från varandra.


Dagens citat:

"Det är i givandet som vi tar emot."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kanske dags för mig att bli modern?

Jag är lite av en teknofob och skäms inte ett dugg för att erkänna det. Hur jag trots detta ändå har lyckats hålla mig hyfsat modern, har jag ingen aning om.
 
Till skillnad från många andra har jag varken Swish eller Mobilt BankID. Anledningen är enkel: jag känner mig inte tillräckligt trygg med detta för att börja använda dessa tjänster. Dessutom är jag osäker på om det finns tillräckligt med minne i min telefon för dessa appar.
 
 
 
 
När min chef ganska nyligen ville skaffa Mobilt BankID för att kunna fortsätta att logga in på ICA-banken, bad hon mig om hjälp med detta. Givetvis hjälpte jag henne och på hennes begäran stod jag också därefter bredvid och såg på när hon skulle använda Mobilt BankID för första gången (hon ville ha mig i närheten ifall något skulle krångla).
 
Både jag och min chef häpnade över hur smidigt Mobilt BankID är. Det var så pass smidigt att till och med jag funderade på att kanske överväga att skaffa det. Fast jag får se. Än är jag inte helt övertygad.


Dagens citat:

"Framgång är att tycka om dig själv, att tycka om det du gör, och att tycka om hur du gör det."
(Maya Angelou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Världens längsta namn?

Min chef har inte särskilt många klienter som jag behöver prata engelska med. Fast i somras var hon målsägandebiträde för en person som nyss kommit från Syrien och nu väntar på att få ett beslut från Migrationsverket huruvida personen får stanna här eller ej.
 
 
 
Hur som helst, jag behövde alltså prata engelska med den här personen och i samband med att vi hjälpte denne att få sin brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten (personen hade blivit utsatt för en grov misshandel), behövde jag kolla upp vad myndigheten heter på engelska. Jag gick alltså in på deras hemsida och valde engelska som språk. Den metoden brukar kännas säkrare än Google Translate. Då fick jag - från Brottsoffermyndighetens egen sida - upp det här namnet på myndigheten:
 
The Swedish crime victim compensation and support authority
 
Säg det namnet snabbt tio gånger ...


Dagens citat:

"Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet."
(Steven Pressfield)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur ska jag göra med novellsamlingen?

Jag har ännu inte blivit klar med min novellsamling, men planerar att försöka ta mig tid till det inom kort. Dock har jag gått och funderat på vad jag ska göra med den när den väl är klar.

I samband med att jag sist trodde att den var klar, kollade jag runt bland förlagen för att se om det skulle vara värt att skicka in manuset i hopp om att få novellsamlingen utgiven. Jag hade bland annat mailkontakt med ett förlag som ger ut noveller, men någon novellsamling var inte intressant för deras del. Det verkade vara samma sak med andra förlag som jag kollade upp (även om jag aldrig hade någon direktkontakt med dessa förlag). De gånger då novellsamlingar/-antologier tycks vara av intresse, är när förlagen själva tar initiativ till det. Med andra ord tycks det mest vara slöseri med min tid att kontakta olika förlag.
 
 
 
 
Att ge ut den själv genom en av alla de utgivningstjänster som finns, har varit en tanke som slagit mig. Fast med ett sådant beslut uppstår en del frågeställningar som man måste överväga. Kan en sådan "egenutgivning" skada en eventuell förlagsutgivning i framtiden? Agenten i Skrivarpoddens sjätte avsnitt sade att den risken finns. Man kan bara ge ut en bok en gång. Man har med andra ord bara en chans på sig att ge sig själv ett ansikte så att säga. Om man då marknadsför sig på ett dåligt sätt första gången, finns risken att förlagen inte vill arbeta med en i framtiden. Dessutom är en sådan utgivning förenat med vissa kostnader och man måste själv ombesörja marknadsföringen. Har jag den tid och ork som krävs? Inte som det känns nu, om jag ska vara ärlig.

Ett tredje alternativ är att låta manuset ligga i byrålådan, så att säga. Med det menar jag att jag kan göra klart novellsamlingen nu, men sedan inte göra något mer åt den. Tills vidare.

I skrivande stund har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra. Det troligaste i nuläget blir dock byrålådealternativet. Åtminstone tills vidare.

Hur skulle du ha gjort?


Dagens citat:

"Minnet är en bra tjänare, men en dålig mästare."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Namnbyte på gång igen

Äntligen kommer det bli verklighet - det som jag har efterfrågat i flera år! Du som har följt mig ett tag kanske minns att jag inför mitt bröllop både blev besviken och förvånad över att vi i Sverige inte kan ha dubbla efternamn? Du hittar det inlägget här ifall du vill friska upp minnet.
 
Kanske blir du nu lika förvånad som jag blev då - för visst finns det en hel del som har två efternamn? Jovisst, men båda namnen betecknas inte idag i lagens mening som efternamn. För att ha "dubbla efternamn" måste det ena registreras som mellannamn, medan det andra registreras som efternamn. Mellannamnet anses många gånger som ett extra efternamn, men dessvärre inte alltid. Om du vill fördjupa dig i reglerna, hittar du den nuvarande namnlagen här.
 
 
 
När jag säger "mellannamn" menar jag inte extra förnamn, som många gånger slarvigt benämns som mellannamn, vilket jag trodde till en början då jag skulle ansöka om att få älsklingens efternamn som mellannamn. Man kan ha flera förnamn, varav ett tilltalsnamn. Jag själv har två förnamn, ett mellannamn (= älsklingens efternamn) och ett efternamn (= det efternamn jag hade under min uppväxt).
 
Detta är väl förvisso inget egentligt problem. Jag har ju överlevt de senaste fem åren med denna konstruktion. Vad som dock blir ett problem med dagens namnlag, är som de två personer som gifter sig vill ha bådas efternamn som ett gemensamt dubbelnamn. Det går nämligen inte. Antingen kan båda ta den enas efternamn som efternamn, eller så kan man göra som jag gjorde (en tar den andras efternamn som mellannamn). Dock får inte den andra göra på samma sätt. Då återstår det att båda tar varandras efternamn som mellannamn, men då blir inte namnföljden likadan för de båda personerna.
 
 
 
Men nu kommer det bli ändring! Den 1 juli 2017 träder den nya namnlagen i kraft och kommer i korthet innebära:
  • "barn inte längre får ett efternamn automatiskt efter födsel eller adoption
  • alla efternamn ska fås genom ansökan
  • det ska finnas många möjliga efternamn att välja bland
  • de vanligaste efternamnen ska kunna väljas av alla
  • det ska gå att ha dubbla efternamn
  • det ska bli enklare att byta namn och det ska gå att byta namn flera gånger."
 
Du hittar information om den nya namnlagen här.
 
Ända sedan jag hörde talas om att det var på förslag att namnlagen skulle ändras, har jag med spänd förväntan hållit koll. Man kommer inte kunna ta något namn som mellannamn i fortsättningen, men de (bland annat jag) som redan har ett mellannamn kommer få möjlighet att göra om det till ett extra efternamn - vilket jag naturligtvis kommer göra. Då kommer ju mitt "dubbla efternamn" vara på riktigt. Som tur är kommer jag inte behöva fixa något nytt körkort, då det på körkortet inte har gjorts någon skillnad på mellan- och efternamn.
 
Jag välkomnar denna ändring i namnlagen med öppna armar, då det kommer underlätta för familjer som vill ha samma efternamn, men kanske inte vill "byta bort" sitt eget. Jag ville ju inte det, då mitt eget efternamn är ett släktnamn (gavs till min farfars farfar när han var soldat).
 


Dagens citat:

"Dåren ropade på torget. Ingen stannade för att svara. Så bekräftades det då att hans teser var oemotsägliga."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mörkt motiv (Louise Penny)

Uppläsare: Tomas Bolme
 
"När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?
 
Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen."
 
 
 
 
 
Jag har ganska delade känslor när det gäller Louise Pennys Mörkt motiv. Förvisso har den sina spännings- och överraskningsmoment, för när man väl tror att man vet vem som är den skyldige i berättelsen får man plötsligt andra ledtrådar som gör att man tvivlar på om man gissat rätt. Även hela den här grejen med tavlan måste jag erkänna är lite spännande. Fast tyvärr är Mörkt motiv på det stora hela ändå ganska tråkig och har alldeles för många sidospår som jag känner inte tillför själva berättelsen något. Dessutom skriver Louise Penny många gånger läsaren på näsan, vilket känns tråkigt. Man behöver inte förklara uppenbara saker. Det räcker att beskriva hur personerna känner eller reagera, för att läsaren ska förstå det. Jag blev tyvärr inte lockad av att läsa någon mer bok i den här serien.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Skillnaden mellan en framgångsrik person och andra är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap, utan snarare en brist på vilja."
(Vince Lombardi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gristårta

Genom åren har jag gjort en del modellerade tårtor, varav vissa har blivit snyggare än andra. Eftersom det går relativt lång tid mellan gångerna då jag bakar och modellerar tårtor, får jag inte den övning som jag egentligen skulle ha behövt.
 
Nåväl, till älsklingens födelsedag valde jag att göra en enkel tårta:
 
 
 
Tårtan bestod av två tårtbottnar med hallonlakritsmousse emellan (jag följde receptet för hallonmousse och tillsatte lakritspulver). Jag spacklade tårtan med centersmörkräm och täckte den med ett rosa marsipanlock som jag fick springa och panikhandla, då jag insåg att den sugarpaste som jag hade köpt inte skulle räcka. Detaljerna på grisen gjordes med köpt sugarpaste. Pupillerna målades dit med svart hushållsfärg.
 
Då jag varken hade tid eller ork till att göra hemmagjord sugarpaste, blev det som sagt köpt. Jag tycker inte om att behöva köpa utan föredrar att göra saker och ting från grunden, men nöden har ingen lag.
 
Älsklingen tyckte i alla fall att tårtan var söt och god och det var det viktigaste.


Dagens citat:

"Det är inte lycka som gör oss tacksamma, utan tacksamhet som gör oss lyckliga."
(David Steindl-Rast)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Här kommer jag!"

Jag skulle vilja dela med mig av en rätt rolig konversation som min chef hade med en advokatkollega en eftermiddag på vårt kontor:
 
Advokatkollegan: Då ses vi på måndag.
 
Min chef: På måndag ..?
 
*nu funderar min chef på vad advokatkollegan egentligen menar*
 
Min chef: Menar du ..? Va? Kommer du?
 
Advokatkollegan: Jajemen, här kommer jag!
 
 
Okej, jag erkänner att jag inte är säker på att det ordagrant sades så här, men i huvudsak sades detta. Bakgrunden är följande.
 
Min chef och den här advokatkollegan är varandras motpartsombud i en umgängestvist. Advokatkollegan gav in stämningsansökan och därefter blev min chef kontaktad av sina klienter. Dock fick vi i somras ett meddelande om att advokatkollegan avträtt som ombud i målet och att motparterna skulle anlita nytt ombud. Sedan dess har vi inte hört något mer, bortsett från att vi fått veta från tingsrätten att motparterna inte anmält något nytt ombud.
 
Advokatkollegan hjälpte min chef med att ta ett par polisförhör i ett ärende där hon har en häktad klient. Sådana ärenden är brådskande och eftersom min chef är så gott som fullbokad just nu, kunde hon inte själv ordna så att hon kunde medverka vid polisförhören. Den fredagseftermiddagen som advokatkollegan var på vårt kontor och hade denna konversation med min chef, hade advokatkollegan under förmiddagen varit på ett av dessa polisförhör och skulle nu återlämna akten.
 
Ja, jag vet. Jag är lättroad ...


Dagens citat:

"Lycka är inte att återfinna i det du äger, utan i det du har modet att släppa."
(Nathaniel Hawthorne)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Onödig oro

I ett ärende som min chef hade tidigare i år, där hon var offentlig försvarare, gällde saken smuggling och det var flera misstänkta inblandade. I det ärendet var också en hyrbil från Norge inblandad och det var rätt mycket krångel kring den här bilen. Alla trodde till en början att tullen hade ordnat så att den kommit tillbaka till Norge, men det visade sig sedan att den stod kvar i Varberg och att nyckeln fanns på Tullkriminalen i Göteborg. Med anledning av denna fördömda bil, hade jag och min chef rätt mycket kontakt med en av medförsvararna här i stan - eftersom både hans klient och min chefs klient var inblandade när det gällde den här bilen. Medförsvararen försökte ordna så att bilen kunde hämtas, men jag och min chef var beredda på att själva behöva kontakta bilfirman i Norge och få den hämtad.
 
En eftermiddag ringde medförsvararen till vårt kontor och så snart jag hörde att det var han, trodde jag att det var om bilen som han ringde. Vid det laget hade jag hunnit bli rejält trött på den där bilen som aldrig hämtades, men eftersom jag har problem med att förstå norska, oroades jag mest över att jag nu skulle behöva bli tvungen att ordna med hämtning av bilen. Alltså, att jag skulle behöva ringa till bilfirman i Norge och få till en lösning.
 
 
 
 
 
Istället inledde medförsvararen samtalet med följande:
 
Vad gör du idag?
 
Medförsvararens fråga överrumplade mig kan man säga. Jag minns inte riktigt vad det var han ringde om, men om jag minns rätt var det i alla fall inte om den där bilen. Fast under mina tre år på byrån har ingen av advokatkollegorna till min chef frågat vad jag gör under dagen. Och eftersom frågan var just oväntad, tyckte jag att det lät lite kul. Fast mest var jag lättad över att jag slapp ta itu med den där bilen. Medförsvararen löste det till slut, tack och lov.
 
Det känns som att det ganska ofta händer att när jag har gått och förberett mig på och många gånger oroat mig för något - ett problem eller annat krångel som jag måste ta itu med - brukar det lösa sig ganska smärtfritt. Med andra ord brukar min oro vara helt onödig. Jag försöker påminna mig om det och komma ihåg det i andra sammanhang, även om det ibland kan vara svårt.


Dagens citat:

"Man bör vänja sig vid att söka sanningen i små ting, annars kommer man att ta grundligt miste i de stora."
(Voltaire)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Det gör ont nu men det läker"

Jag gillar att läsa Evahs blogginlägg. Många gånger blir jag peppad att kämpa vidare med mitt mående och hon ger även tips då och då på hur man kan göra för att jobba med sig själv.
 
Ett inlägg som jag uppskattar, är det där hon hade bäddat in den peppande låten från BRIS "Det gör ont nu men det läker" (se videon nedan). Jag håller med Evah om att texten är peppande och melodin går inte heller av för hackor. :-)
 
 
All vinst från videon och låten går oavkortat till BRIS och deras verksamhet. Hur bra är inte det? :-) Sprid gärna låten vidare!


Dagens citat:

"Själen är född gammal men blir ständigt yngre."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Yngre" innebär inte per automatik att man är ett barn

Kanske är det enbart jag som "utsätts" för det här, men när jag är i kontakt med personer som är äldre än mig - och då menar jag att dessa personer är mer än tio år äldre än mig - har de en tendens att tala till mig som om jag vore ett barn. Vad är grejen med det?
 
Visst, jag är yngre och hade många gånger kunnat vara deras dotter. Fast det innebär inte att jag automatiskt faktiskt är ett barn. Jag är trots allt 27 år. Okej, det händer att jag kan bete mig lite barnsligt åt, men det brukar jag aldrig göra i de här sammanhangen. De äldre bemöter mig på det här sättet ändå.
 
Är det jag som utstrålar något särskilt? Står det skrivet i pannan på mig att jag mentalt är ett barn, trots att jag utseendemässigt är en vuxen? Eller är det bara de äldre som har problem med att bemöta någon som är så pass mycket yngre än dem?
 
Drottninggatan i Stockholm.
 
Jag har ingen aning. Det enda jag vet är att jag är trött på det. När är man tillräckligt vuxen för att ha rätt att bli behandlad som en vuxen? Jag gör vad jag själv kan för att bli betraktad som vuxen, men i de här sammanhangen verkar det inte spela någon roll. Då tycks enbart åldersskillnaden ge de äldre rätt att bemöta mig som om jag vore ett barn.
 
Kanske borde jag sätta ned foten - utan att för den sakens skull vara ohövlig mot de äldre. Jag är trots allt uppfostrad med att visa äldre respekt och bemöta äldre respektfullt. Jag borde nog försöka träna på det där och sluta med att alltid svälja allt. Jag måste lära mig att göra mig förtjänt av titeln "vuxen".
 
Har du samma problem, eller är jag ensam om det här?


Dagens citat:

"Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min bäste väns bröllop (Linda Sunshine)

"Julianne drabbas av panik när hennes bäste vän, Michael, berättar att han ska gifta sig. Känslorna svallar och Julianne inser sanningen: Hon älskar Michael.
 
Bröllopet måste ställas in! Julianne tänker inte låta en annan kvinna få Michael.
 
Hals över huvud reser Julianne till Chicago för att rädda Michael från att göra sitt livs misstag. Hon tänker ta till alla knep för att få honom att förstå att det är hon som är kvinnan i hans liv!
 
Och på bröllopsdagen gifter sig Michael. Men med vem?"
 
 
 
 
 
Jag minns inte hur gammal jag var när jag såg filmen första gången, men från den stunden blev det en av mina favoritfilmer (detta var innan jag började ogilla Julia Roberts). Med anledning av det hade jag höga förväntningar på Linda Sunshines Min bäste väns bröllop, eftersom boken är baserad på filmmanuset.
 
Och visst, att läsa Linda Sunshines bokversion blir som att se filmen igen, trots att det finns några mindre förändringar. Det är möjligt att det kanske inte är några förändringar egentligen, men det som jag ansåg var det var sådant som enligt mitt minne inte ägde rum i filmen. Men det var trots allt flera år sedan som jag såg filmen, så jag kan alltså minnas fel.
 
Med tanke på hur mycket jag tycker om filmen kan det med andra ord vara den som påverkar mitt omdme av boken, men jag tyckte i alla fall att boken var lättläst och humoristisk och om jag inte redan på förhand hade känt till slutet, hade berättelsen kunnat vara spännande. Det var även kul att få se berättelsen ur vissa andra karaktärers synvinkel, vilket man inte fick i filmen såvitt jag minns.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"När ett hjärta står i brand, flyger stundom gnistor ur munnen."
(Engelskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dancing on my own

Jag hade hört låten några gånger på radion vissa kvällar när jag och älsklingen satt och spelade spel. Jag reagerade över att det inte var originalet, men tyckte att den här versionen var riktigt bra. Undrade lite förstrött vem artisten var. Planerade att försöka söka upp låten på YouTube vid tillfälle.
 
Då bad älsklingen mig en kväll att se ett klipp på YouTube från Britain's Got Talent. Han trodde att jag skulle känna igen låten, eftersom de spelat den flera gånger på radion. Så jag tittade på klippet. Lyssnade. Och rös - av välbehag. Det var ju den låten! Fast när jag såg på klippet berörde låten mig ännu mer och jag blev nästan rörd till tårar. Vilken talang! Återigen önskade jag att jag själv kunde sjunga så där fint.
 
Har du inte hört Calum Scotts version av Robyns Dancing on my own? Se då klippet nedan. Jag hoppas att du blir lika berörd som jag.
 
 


Dagens citat:

"Allt du får genom att vänta är mer väntande."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag + nagellack = inte sant

Jag gillar att ha nagellack. De gångerna som jag har det brukar jag känna mig lite finare och hemma i badrumsskåpet står en uppsjö av olika nagellack. Dock är det alltför sällan som jag har tiden (och orken) att måla mina naglar och de gånger då jag ändå tar mig tid att göra det varar inte länge.
 
Ett fint ljusblått nagellack.
 
 
Jag vet inte vad jag gör för fel. Kanske är jag bara för dålig för att ha nagellack, men oavsett hur jag gör och oavsett om jag har ett skyddande lack över eller ej, slits nagellacket bort väldigt snabbt från mina naglar. Har jag tur, är naglarna fina i några timmar. Sedan börjar flaga för flaga att lossna.
 
Vad är hemligheten? Hur kan andra kvinnor ha målade och fina naglar så där länge som de har? Vad gör jag för fel?!
 
Kanske är det inte meningen att jag ska ha nagellack. :-( Kanske är det meningen att mina naglar ska vara dömda till att vara omålade. Nåväl, oavsett vilket har jag en massa olika lack hemma som behöver användas. Och ju fortare det slits bort, desto större anledning har jag att byta till nästa, inte sant? ;-)


Dagens citat:

"Ja, visst kan det tänkas en bättre värld, men denna är den som finns."
(Artur Lundkvist)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När man tror att man är klar

I somras trodde jag att jag äntligen hade blivit färdig med novellsamlingen som jag håller på med. Eller, att jag i varje fall nästan var klar med den. Det var bara lite justeringar kvar. Då kom jag på att det nog hade varit bra om jag också hade med en novell som handlade om ytterligare en känsla. Och en till. Och en till ...
 
 
 
Då insåg jag att jag inte alls var klar med den. Fast det kan i och för sig vara bra, på sätt och vis. För jag trodde ju för cirka tre år sedan att jag var klar med novellsamlingen och lät några personer få testläsa den, men sedan insåg jag att jag inte alls var nöjd. Det var flera noveller som jag inte tyckte om eller som jag tyckte inte var särskilt bra skrivna. Så jag påbörjade arbetet med att göra om den.

Dessvärre har jag inte haft särskilt mycket tid till att skriva, för dels har livet kommit emellan, dels har jag försökt skriva noveller till olika uttagningar. Jag hade ju som mål att bli klar med novellsamlingen det här året, men nu när det inte är särskilt långt kvar av 2016, inser jag att jag antagligen inte kommer lyckas med mitt mål. Tyvärr.

Fast vad gör det. För mig är det viktigare att göra ett bra arbete och sedan kunna vara nöjd med novellerna som jag skrivit. Då får det ta den tid det tar.


Dagens citat:

"Alla stora idéer är farliga."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Te och samtycke

För ett litet tag sedan på Twitter, såg jag ett inlägg med en länk till den här videon. Det är en väldigt humoristisk video, men med ett viktigt budskap.
 
I korthet gör videoskaparen en liknelse mellan att bjuda någon på te och att ha sex med någon. Själv förstår jag inte hur svårt det kan vara att inte förstå när någon samtycker eller inte samtycker till sex, men uppenbarligen är detta en svårighet för en del människor. Den här videon visar på ett som sagt humoristiskt sätt det absurda i att tro att man har rätt till sex med någon trots att denne sagt nej. Se gärna videon och dela gärna vidare.
 
 


Dagens citat:

"Man kan vara ett föredöme även i förnuftig njutning."
(Gustaf Fröding)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När klienten tar saken i egna händer

Något som en del klienter har svårt för, är att förstå att när man väl anlitat en advokat i ett ärende, då är det advokaten som sköter ärendet. Klienten själv ska inte vidta något utan att först stämma av med advokaten. Om klienten gör detta, blir advokatens arbete mer komplicerat och det blir alldeles för rörigt.
 
På grund av klientsekretess kan jag inte i detalj gå in på de exempel jag har, men lite översiktligt är okej. I ett fall hade min chef en klient som förde "förlikningsdiskussioner" med motparten utan min chefs kännedom. Det innebar att klienten sade en sak till motparten, medan min chef hade en annan uppfattning - som hon trodde att klienten hade. I slutändan tvingades min chef att avsäga sig uppdraget eftersom det inte gick att arbeta med en klient som envisades med att göra på detta sätt - trots tillsägelser.
 
 
 
En annan klient kontaktade ett - i dennes ögon - potentiellt vittne i ett ärende, som i sin tur ringde min chef. Problemet var bara att min chef inte hade tagit ställning till någon bevisning i ärendet - eller om det ens skulle bli nödvändigt med någon bevisning, då detta fortfarande låg i startskedet.
 
Kanske låter inte detta som några större katastrofer och kanske är det inte heller det. Fast man måste tänka på att ens agerande - om man inte förankrat det med sitt ombud - kan stjälpa ärendet. Dessutom blir det alldeles för rörigt om klienten sysslar med saker och ting på egen hand. Oftast vet ju advokaten vad som är bäst för ärendet och oavsett vilket ser advokaten alltid till att ha klientens godkännande innan åtgärder vidtas. Det måste finnas ömsesidig tillit mellan advokat och klient och om man känner att advokaten som man anlitat inte gör på det sätt man önskar, är det bättre att avsluta det samarbetet.
 


Dagens citat:

"Det enda du behöver göra är att sluta söka utanför dig efter det som endast kan hittas inom dig."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Livet är till för att levas

I någon av alla ljudböcker som jag lyssnat på under sista tiden hörde jag en mening som tog sig raka vägen till mitt hjärta:
 
Livet är inte till för att härdas ut - det är till för att levas.
 
Jag reserverar mig för att citatet inte blivit 100% korrekt, men det var i alla fall innebörden av denna mening.
 
Hur som helst. Meningen berörde mig väldigt mycket och det är ju sant. Varför fortsätter vi då dag efter dag att försöka härda ut livet? Fortsätta gå till jobb som man vantrivs med? Leva i förhållanden som uppenbarligen bryter ned en och där kärleken för länge sedan checkat ut för gott? Varför fortsätter vi i dessa hjulspår, istället för att se till att verkligen leva livet?
 
Visst, det är inte bara att säga upp sig från ett jobb man vantrivs med, även om vissa har den "turen" att kunna göra det. Jag själv skulle aldrig kunna säga upp mig från ett jobb om jag inte visste att jag hade ett nytt som väntade. Många är helt enkelt i behov av sin lön och att plötsligt bli av med sin inkomstkälla kan vara ett tufft och hårt slag för många.
 
 
 
Vad ska man då göra? Det blir knappast bättre av att fortsätta att gå till detta jobb, om man vantrivs så mycket där. Vi tillbringar trots allt större delen av vår vakna tid på jobbet. Därför är det viktigt att trivas där. Tyvärr har jag inget bra svar. Jag har ingen lösning på problemet. Däremot tror jag att det bästa man kan göra är att försöka söka ett nytt jobb och försöka göra det bästa av sin situation under tiden.
 
Jag har fortfarande inte riktigt fått kläm på attraktionslagen och fått det positiva tänkandet att fungera för mig. Ständigt händer det något som får mig att tappa fotfästet och jag tvingas börja om på nytt. Men jag tänker inte ge mig. Jag är övertygad om att attraktionslagen kan hjälpa mig att bryta mina negativa tankemönster och få mig att se livet från den ljusa sidan. Jag är övertygad om att jag en vacker dag med hjälp av attraktionslagen en gång för alla kan ge depressionen fingret och skadeglatt vinka adjö åt vad som varit min ständiga följeslagare under flera år. Jag måste bara hitta en rutin som fungerar för mig för att jag ska få detta att fungera.
 
Livet är helt enkelt för kort för att slösas på att må dåligt. Vi förtjänar att må så bra som möjligt. Fast det är bara vi som själva kan se till att det blir så. Vi har makten över våra egna liv. Ingen annan.


Dagens citat:

"Vi är ju alla ansvariga för hur samhället ser ut, och att vi inte pratat med varandra tillräckligt."
(Jason Diakité)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vattenfallet i Torup

En av utflykterna som vi gjorde i somras, var till Torup och det vattenfall (Bosgårdsfallet) som finns där. Jag hade ganska länge velat besöka det här vattenfallet och i somras blev det alltså av.
 
 
 
Det här vattenfallet var förvisso inte lika högt som Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets nationalpark som jag och älsklingen besökte sommaren 2014, men det var ändå en trevlig upplevelse att se det. Jag är väldigt förtjust i naturen och naturupplevelser. Jag och älsklingen får försöka ta oss ut på fler sådana utflykter. Med rätt sällskap är det mysigt och kan bli till trevliga minnen (även om man är med om en nära-döden-upplevelse ...).
 
 
 
Finns det någon särskild naturupplevelse som du vill tipsa om?


Dagens citat:

"Alla välsignelser kommer inifrån."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För många bollar i luften

Jag har i tidigare inlägg flera gånger påpekat att jag inte känner att jag riktigt har tiden på min sida. För mig har dynget alldeles för få timmar och jag hinner aldrig riktigt med det jag vill göra. Med jämna mellanrum försöker jag därför planera min tid. Strukturera upp mina dagar och i förväg planera när jag ska göra ditten eller datten. Dessa planeringar håller inte särskilt länge och varje gång en planering går i kras blir jag irriterad på mig själv. Dock har jag börjat ana vad som kan vara orsaken till dessa misslyckanden.
 
Eftersom jag som sagt inte känner att jag hinner med saker och ting, har allt som jag vill och behöver göra börjat samlas till en (mentalt) gigantisk hög. Dessutom kommer jag hela tiden på nya saker som jag lägger på den här högen i väntan på att mer tid ska uppenbara sig.
 
Jag har inte särskilt stort tålamod och har nog aldrig haft det. Man kan nog snarare beskriva mig som tämligen otålig. När det då gäller ovanstående, innebär det att jag brukar vilja ta mig an allt på en gång och därför slutar det med att inget blir gjort. Hjärnan blir lite överhettad så att säga och då stänger den av istället.
 
 
 
Jag har funderat på hur jag ska lösa problemet och äntligen kunna ta tag i saker och ting så att denna hög med saker som ska göras, blir mindre. För det handlar egentligen inte enbart om för lite tid. Det handlar helt enkelt om planering. Planering är A och O. Jag gillar planering. Jag gör listor till precis allt! Ja, man kan nog påstå att jag är lite list-beroende. Dock verkar boknördar över lag vara extra förtjusta i att göra listor. Kan bero på det.
 
Hur som helst har jag nog kommit på vad jag behöver göra för att äntligen komma någon vart och sluta gnälla över denna tidsbrist. Jag behöver lära mig att ta en sak i taget. Jag har exempelvis en mängd olika handlingar och dokument som behöver sorteras upp i olika pärmar hemma. Istället för att försöka sortera upp alla handlingar på en gång, borde jag fokusera på en kategori i taget och sortera in alla de handlingarna i rätt pärm. Därefter kan jag ge mig i kast med nästa kategori. Samma sak med mitt skrivande. Nu har skrivandet i och för sig legat lite på vänt, men bortsett från det så håller jag för närvarande på med en roman och en novellsamling (samtidigt som jag har en massa andra idéer i huvudet). Där borde jag fokusera på att göra klart antingen romanen eller novellsamlingen först. Det funkar inte att skriva lite här, skriva lite där. Det blir för ostrukturerat och kommer ta fruktansvärt lång tid. Det har redan tagit för lång tid som det är nu.
 
Alltså. Jag måste lära mig att ha tålamod nog till att ta en sak i taget. Uppenbarligen fungerar det inte för mig att försöka göra flera saker samtidigt. Får se om jag lyckas med detta.
 
Har du samma "problem"?


Dagens citat:

"Den som tröstar får ta emot tröst."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

De ständiga skuldkänslorna

Antagligen är det bara jag som är "lagd" åt det här hållet, men oftast känns det som om jag ständigt går omkring med skuldkänslor över det mesta. Om jag inte gör si eller så, är jag övertygad om att den eller den blir sårad, besviken etc., och då kommer skuldkänslorna som ett brev på posten.  Även tankar på att göra förändringar i mitt liv som hade gagnat mitt mående kan ge mig skuldkänslor, eftersom risken finns att jag sviker någon annan.
 
Är jag ensam om att ständigt gå runt med skuldkänslor över än det ena, än det andra? Varför har jag det på det här sättet?
 
Jag har inte något konkret svar. Bara en gissning. Troligtvis har det med min sviktande självkänsla att göra. Åtminstone delvis. Fast mest har det väl att göra med att jag ständigt vill försöka vara alla till lags. Jag skulle kunna fortsätta att granska detta mer ingående och komma djupare ned i problemet, men jag känner inte att det riktigt lämpar sig här på bloggen, i och med att det är mer av privat natur.
 
 
 
 
Hur ska jag då göra för att slippa dessa ständiga skuldkänslor? För det är ju bara att inse att jag aldrig kommer kunna vara alla till lags. Det är en omöjlighet. Och dessutom riskerar jag att trampa på mig själv om jag alltid ska sätta andra före mig själv. I vissa situationer kan det naturligtvis vara befogat att tänka på andra först, men i andra situationer borde jag nog tänka mer på mig själv och mitt välmående. Oavsett vad jag tycker om mig själv, förtjänar jag att må bra, så länge det inte skadar någon annan.
 
Räcker det med att försöka stärka självkänslan? Eller måste jag fundera över en annan lösning? På senaste tiden har jag försökt att mer aktivt jobba med mitt mående och verkligen försöka lägga en gedigen grund för att kunna må bra. När den grunden är lagd, kommer jag kunna jobba vidare på detta och förhoppningsvis kunna lägga lite mer fokus på att försöka stärka min självkänsla. Fast det är bara att inse att detta arbete kommer ta tid. Jag måste försöka acceptera det.


Dagens citat:

"Hur död kan inte en man vara bakom en fasad av stor duglighet, plikttrohet – och ambition!"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Änglavakter (Kristina Ohlsson)

Änglavakter är fortsättningen på Tusenskönor och därmed tredje delen om Fredrika Bergman och Alex Recht. Det kan med andra ord förekomma spoilers i inlägget.
 
***
 
Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.

Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.

På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad.

Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan?

Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?"
 
 
 
 
 
Jag tror att Änglavakter är den bäst skrivna delen hittills i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Språket har definitivt förbättrats och nu har man börjat komma in under skinnet på karaktärerna och lära känna dem. Jag hade lite svårt för Fredrika Bergman i första boken, men nu börjar jag nog tycka om henne.
 
Man blir inte skriven på näsan som läsare och det är ett stort plus! Kristina Ohlsson har blivit bättre på att gestalta berättelsen. Ett annat plus är att hon på ett smidigt sätt lyckas förklara saker från de andra två böckerna som man kan behöva veta för att hänga med ordentligt i berättelsen. Jag tror därför att man skulle kunna hoppa in när som helst i den här serien utan att känna sig så förvirrad att man inte kan ta till sig det hon skriver, för det är annars en risk man tar om man inte läser serier från början. Jag gjorde ju det misstaget med serien om Kurt Wallander. Jag började med Innan frosten (som då var den senaste) och därefter hoppade jag hej vilt mellan de andra delarna. Men trots att Kristina Ohlsson förklarar dessa saker, tycker jag inte att det känns som någon onödig upprepning. Visst, jag hade klarat mig utan det eftersom jag fortfarande har det i färskt minne, men hon lyckas baka in det så smidigt att man knappt märker det. Bra gjort!
 
Själva intrigen är ganska invecklad och det är först i slutet som man någorlunda får en förklaring till hur allt hänger ihop och trots att jag egentligen vill tycka att berättelsen är lite väl otrolig och en aning orealistisk, kan jag inte annat än att köpa det med hull och hår - så pass bra lyckas Kristina Ohlsson övertyga mig! Under lyssnandets gång hade jag svårt för att lägga ifrån mig Änglavakter. Jag blev fångad redan från början och sedan lyckades Kristina Ohlsson hålla kvar mig ända fram till slutet. Det var till och med nästan så att jag blev förvånad när berättelsen slutligen tog slut.
 
Jag ser fram emot nästa del i serien!
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Om du hämtar fram det som finns inom dig, kommer det du hämtar fram att rädda dig."
(Elaine Pagels)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Att sova kräver mer än att enbart sova

Jag brukar inte uttala mig särskilt mycket i den våldtäktsdebatt som pågått under en tid. Det händer en och annan gång, men oftast försöker jag att hålla mig neutral. Visst håller jag med om att lagen kring våldtäkt behöver göras om en del och nu verkar det som om ett relativt rimligt förslag på förändring har lagts fram.
 
Vad jag däremot inte gör, är att hålla med de som anser att domstolarna borde se mer mellan fingrarna och inte hålla så hårt vid bevisning. Bara för att en åklagare påstår att någon har begått en våldtäkt, innebär det inte per automatik att personen faktiskt gjort det. Det finns trots allt de kvinnor som faktiskt ljuger om att de blivit våldtagna. Jag tycker att det är bra att vi har högt ställda krav när det kommer till bevisning. Jag förstår inte hur man kan tycka att det är bättre att en och annan oskyldig döms, bara för att kunna lagföra fler som begår brott. Att döma en oskyldig är aldrig okej. Oavsett vad det gäller.
 
Vad jag dock reagerade över för ett tag sedan, var det här inlägget på Twitter:
 
 
...
 
Ursäkta?!  Givetvis var jag tvungen att klicka mig in på själva artikeln och läsa vidare och då framgick detta:
 
 
 
Det här känns bara löjligt. Hur tusan ska någon - oavsett könstillhörighet - kunna signalera att man sover NÄR man faktiskt sover?! Visst finns det de som pratar i sömnen (det gjorde jag själv under många år och jag hade även ovanan att traska omkring i sömnen. En gång tog jag mig ända ut i trappuppgången, innan min pappa lyckades få stopp på mig), men då säger man knappast något vettigt. Och med tanke på att kvinnan sov, hur ska hon kunna redogöra för hur mannen betett sig som bevisar att han förstått att hon sovit? HON SOV JU!
 
Jag har inte läst själva domen, så jag uttalar mig alltså inte om huruvida jag anser att det var riktigt eller ej att han friades. Jag reagerar bara över resonemanget som hovrätten tycks ha haft. Hur tycker de att man ska signalera att man sover? Brukar de själva göra det? Och hur mycket uppfattar de själva av omgivningen när de sover? Hade det varit första april, skulle jag ha trott att hela artikeln var ett aprilskämt - för jag har fortfarande svårt att ta till mig att någon vettig människa resonerar på det här sättet.
 
Har du några egna tankar och funderingar kring detta?


Dagens citat:

"När det blir stilla omkring dig och du stannar i skräck, ser att arbetet blivit en flykt undan ångest och bort från ansvar, altruismen en nödtorftigt maskerad masochism, känner igen stäppvargens skadeglada, grymma hjärtelag – döva dig då inte genom att åter söka jäktet. Utan håll fast bilden tills du nått dess botten."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den opålitliga sekreteraren?

Över lag skulle jag vilja påstå att jag har relativt bra relation med min chefs klienter. En del skojar, medan andra pratar förtroligt med mig. Fast sedan finns det de klienter som inte tycks lita på mig och som enbart vill prata med min chef när de ringer till kontoret. Varje gång de ringer brukar de behandla mig som någon okänd - trots att vi oftast pratat en hel del i telefon och kanske även träffats några gånger.
 
Nu vet jag inte hur det är på större byråer, men på sådana små som den jag jobbar på - där det jobbar en advokat och en sekreterare - känner sekreteraren till saker och ting i ärendena. Att lämna ett meddelande till sekreteraren - mer än att enbart säga att advokaten ska ringa klienten - är med andra ord inte farligt. På byrån där jag jobbar, är det just nu nästan bättre att säga det man vill till mig, så att jag kan vidarebefordra det till min chef i och med att hon har väldigt mycket att göra för tillfället. Hon är knappt på kontoret, utan är nästan dagligen i någon domstol och har förhandling.
 
 
 
Av någon anledning tycks vissa klienter anse mig som en slags utomstående och vägrar meddela mig vad de vill prata med min chef om. Detta brukar leda till att min chef blir sur på mig - framförallt om det visar sig att klienten ville prata om något som jag lika gärna hade kunnat ta hand om. Men vad finns det som jag kan göra? Jag kan knappast tvinga dem att prata med mig.
 
Mitt tips till dig - om du någon gång kommer ha behov av advokathjälp - är därför att lita på sekreteraren. Oftast är det sekreteraren som har bäst koll på saker och ting, bortsett från rent juridiska råd. Då är det bättre att prata direkt med advokaten, fast det är något som sekreteraren själv kan avgöra och kommer i så fall att säga det till dig.


Dagens citat:

"När du känner ditt sanna jag, då har du inga problem."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inget NaNoWriMo i år

Jag har suttit och funderat på NaNoWriMo i och med att november har närmat sig med stormsteg. Kan knappt tro att det redan är november! Vart tusan har tiden egentligen tagit vägen?! Om du har missat vad NaNoWriMo är för något, skrev jag ett inlägg om det förra året. Jag deltog ju förra året, men dessvärre gick det inte särskilt bra för mig. Jag lyckades skriva lite, men det var långt ifrån vad jag hade hoppats på att kunna åstadkomma. Så när november tog slut förra året, hade jag tankar på att försöka få revansch i år.
 

På senaste tiden har det inte alls gått bra med skrivandet. Jag deltog i några tävlingar/uttagningar för ett tag sedan, men i ärlighetens namn har det inte blivit mer skrivande sedan dess. Bortsett från att jag nu håller på att skriva ihop en ny novell på temat "frihet". Det här med att hitta tid till skrivandet, när det finns miljontals andra saker som jag vill göra samtidigt, är inte lätt. Just nu försöker jag hitta en balans och det är inte det lättaste. Därför väljer jag att avstå från NaNoWriMo det här året. Det sista som jag behöver just nu är mer stress och press.

Men förhoppningsvis kan jag delta nästa år! Jag siktar i alla fall på det. :-)


Dagens citat:

"Hur ska vi kunna rädda planeten om vi inte kan rädda oss själva?"
(Robert Hunter)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Schärs glutenfria bröd

Det här inlägget skriver jag i egenskap av en buzzador och med anledning av att jag medverkar i en kampanj för Schär.
 
Genom Buzzador har jag återigen fått möjlighet att testa på en produkt. Den här gången blev det Schärs glutenfria bröd och till en början trodde jag att jag inte skulle kunna delta i kampanjen eftersom det var omöjligt att få tag på dessa färska glutenfria bröd. Jag sprang runt i varenda butik jag kunde komma åt i både Falkenberg och Varberg och just som jag hade gett upp och även meddelat Buzzador att jag dessvärre inte skulle kunna delta i kampanjen, hittade jag bröden på ICA Kvantum i Varberg! Jag valde att testa Rustica.
 
 
 
Dessa bröd är som sagt färska och på ICA Kvantum i Varberg finns de i den glutenfria avdelningen (alltså, inte bland frysvaror eller vanliga bröd).
 
Innan jag och älsklingen testade bröden hade jag läst en kommentar från någon som tyckte att de var torra, men att de smakade lite bättre om man rostade dem. Vi började därför med att rosta några stycken och enligt mig smakade de helt okej. Det enda "negativa" var att de var lite små i storleken. Däremot tyckte jag att de var ganska torra om man åt dem "orostade". Dessvärre räckte det inte med att ha på extra smör/margarin (eller vad man nu har på mackan), vilket jag tyckte var lite trist.
 
 
 
Såvitt jag vet är jag inte glutenintolerant, men med anledning av att jag under flera års tid haft problem med magen m.m., tycker jag att det inte skadar att testa sig fram och se vad som kan funka för kroppen. Det var det som gjorde att jag ville testa de här bröden. Jag kan tänka mig att köpa andra sorter av Schärs glutenfria bröd och testa även dem. Kanske smakar de bättre som "orostade".
 
 
 
Har du själv testat de här bröden? Vad tyckte du?


Dagens citat:

" 'På mina villkor.' Att leva under det tecknet är att köpa kunskap om livslinjen – till priset av ensamhet."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så kan man också kalla det

Ett tag i somras/strax efter sommaren hade jag ju vanan att ta en promenad kring fästningen i Varberg under min lunch. Då passade jag på att ta de pokéstoppen som jag gick förbi. Bakom fästningen finns det inte särskilt många, men ett av de sista stopen som man går förbi när man ska gå runt fästningen hade ett namn som jag reagerade på:
 
 
Ja ... Så kan man nog också kalla det. Undrar om den som har föreslagit namnet hade kul när denne gjorde det?
 
Har du hittat några roliga namn på pokéstops som du passerat?


Dagens citat:

"Si, efter natten kommer alltid dag, och såret läks och sorgen har en ände."
(Gustaf Fröding)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bilden av Phoebe (Kim Edwards)

"En vinternatt 1964 tvingar en snöstorm doktor David Henry att förlösa sin hustru, som föder tvillingar. Det första barnet, Paul, är en frisk pojke, men David ser genast att det andra barnet, Phoebe, har Downs syndrom.

David är en man med ett förflutet. Han har vuxit upp i skuggan av en hjärtsjuk syster, som dog vid tolv års ålder, och sorgen har tyngt honom hela hans liv. Nu fattar han ett snabbt beslut som kommer att förfölja familjen för alltid. För att skona sin fru Norah från ett liv i sorg över ett handikappat barn, ber han sköterskan Caroline att sätta barnet på en institution. Till Norah säger han att flickan var dödfödd. Men Caroline klarar inte av att lämna bort barnet, utan ger sig av för att uppfostra flickan som sin egen dotter.

Tiden går och Norah och David blir alltmer som främlingar för varandra. Norah skaffar ett jobb som blir till en uppslukande karriär, och David, plågad av sin hemlighet,söker tröst och mening i sitt liv genom de bilder han tar med sin kamera. Påverkad av föräldrarnas kyliga relation och sin egen längtan efter sin syster går Paul helt in i sig själv.

När David oväntat dör i en hjärtattack avslöjas hans fruktansvärda hemlighet vilket får förödande konsekvenser för familjen."
 
 
 
 
Bilden av Phoebe är på samma gång en gripande och en upprörande berättelse. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det skulle vara att tvingas uppleva det som karaktärerna i boken gör. Emellanåt blir jag arg på både David och Nora, även om jag till viss del kan förstå vissa av deras handlingar och tankar/känslor.
 
Kim Edwards skriver vackert, gripande och trovärdigt. Jag fastnade tidigt för berättelsen och var fast ända till den sista punkten. Jag uppskattar att hon inte skriver läsaren på näsan, utan att hon faktiskt gestaltar istället för att berätta (exempelvis beskriver hur någon känner när denne är arg istället för att skriva att personen är arg). Vad jag däremot har svårt för är all satsradning som förekommer i boken, fast det kan ha mer att göra med översättningen. Kanske hade hon skrivit annorlunda om hon varit svensk och skrivit på svenska.
 
Det är beundransvärt av Kim Edwards att ta upp frågan om mentala handikapp, för trots att vi har kommit långt i dagens samhälle existerar det fortfarande fördomar mot den här typen av personer. Jag själv har alltid haft svårt att förstå detta. Oavsett om vi har mentala handikapp eller ej är vi alla människor. Varför ska någon behandlas annorlunda?
 
Boken avslutas med frågor som Kim Edwards besvarar samt några diskussionsfrågor att själv fundera kring. Dessa två "kapitel" tycker jag är värda att läsas, även dem.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Den som förstår blir förstådd."
(Joann Davis)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Om att förverkliga sina drömmar

Förutom att Jonna Jinton tar så otroligt vackra bilder, lägger hon också upp kloka inlägg på sin blogg. Ett av dessa är det inlägg där hon ger tänkvärda tips på hur man förverkligar sina drömmar. För sex år sedan gjorde hon just det; hon flyttade från Göteborg till Grundtjärn och förändrade sitt liv helt och hållet. Det tycker jag är väldigt modigt gjort av henne. Visst flyttade jag från Malmö till lilla Åkers Styckebruk, men skillnaden för mig var att älsklingen fanns i Åkers Styckebruk. Jag behövde inte oroa mig för jobb etc., eftersom älsklingen hade fast jobb när vi flyttade ihop. Jonna hade inte någon sådan trygghet, om jag har förstått det rätt.
 
Egentligen borde det inte vara någon stor grej att förverkliga sina drömmar. Alla borde kunna göra det. Dock är det långt ifrån alla som lyckas. En stor orsak tror jag är en inneboende rädsla. Så är det i alla fall för mig. Alltför ofta lyckas jag skapa problem innan de ens existerar och dessa potentiella problem brukar få mig att inte våga ta steget att göra än det ena, än det andra. Detta är också något som Jonna tar upp i sitt inlägg.
 
 
 
Ett annat problem som jag har - och är ännu en sak som Jonna tar upp - är att jag tenderar att tänka för mycket. Jag kan tänka sönder saker och ting, vilket oftast slutar med att jag skippar att göra det jag tänkt. Detta tänkande stoppar mig också från att göra saker som skulle vara bra för mig, om det finns en risk att det kan ställa till problem för andra - även om jag egentligen inte ska behöva ta hänsyn till det. Dock är det fel att säga att jag därför borde lära mig att tänka mindre, eftersom det i vissa situationer kan vara bra att tänka igenom saker och ting. Var går då gränsen? Hur ska man kunna veta när man inte ska tänka så mycket inför ett beslut och när man ska fundera igenom det desto mer? Att basera beslut på rädslor är aldrig bra. Då är det bättre att försöka tänka sakligt på det och kanske till och med försöka sova på saken.
 
Jag har så smått börjat att tänka på mig själv när det gäller saker som jag vill göra eller vill uppnå. Sakta men säkert har jag börjat att sluta vika mig helt för andra. Givetvis menar jag inte att man aldrig ska tänka på andra och att man ska gå fram i livet som en bulldozer eller liknande. Självklart inte. Vad jag menar är att - åtminstone när det gäller mig själv - behöver överväga besluten. Är det rimligt att andras bekvämlighet ska gå före ens eget välbefinnande?
 
Vad jag helt enkelt vill ha sagt är att vi i allmänhet behöver ta mer vara på oss själva och försöka leva de liv vi vill. Vi lever bara en gång. Är det inte bättre att vi därför försöker göra det bästa vi kan åt våra liv? Vi kan alltid påverka våra liv. Det gäller bara att se det ur "rätt" perspektiv. Även en situation som ser hopplös ut kan vändas till ens fördel. Man behöver bara ha "rätt" inställning. Håller du inte med?


Dagens citat:

"Sol och stillhet. Genom jadegrönt vatten ser du bottenlivets vidunder leka på revet. Är detta tillfället för rädsla? Känner du dig tryggare när rykande sjö döljer vad som göms under ytan?"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vallarnas eget troll

Det var någon gång i somras som jag upptäckte den här lilla filuren borta vid lekplatsen på Vallarna här i Falkenberg:
 
 
 
Även om den här typen av dekorationer kanske inte ser så mycket ut för världen, tycker jag att de livar upp. Förhoppningsvis roar detta troll barnen som leker på lekplatsen.
 
Undrar om trollet fortfarande står kvar? Borde ta en promenad dit bort och kolla.
 
Eller, kanske är det inget troll? Kanske är det bara jag som tolkar det som ett troll. Vad tycker du själv?
 
 
 
Dagens citat:

"Ingenting kan göra dig lyckligare än du redan är."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!