Jessicas grotta

De skumma Twitter-människorna

Är folk på nätet i allmänhet knäppa? På Twitter finns det i alla fall en hel drös med människor som verkar vara tappade bakom en vagn eller något. Åtminstone om man klickar sig in till kändisars inlägg. Eller så är det bara skådespelaren Ryan Reynolds som har maximal otur att råka ut för dessa nissar. Se nedanstående exempel:
 
 
Ska detta vara roligt? Jag skrattar i alla fall inte, utan tycker mest synd om Ryan Reynolds. Vad är det som driver folk till att skriva sådana här saker? Jag förstår verkligen inte!
 
Återigen vill jag slå ett slag för det här med att tänka hur man själv skulle ha reagerat om man fått exakt samma meddelande. Jag tror nämligen att om rollerna hade varit omvända, skulle detta inte vara lika roligt. Varför ska kändisar behöva tåla detta?!
 
Jag blir så himla ledsen av att folk tycks tro att man kan bete sig hur som helst på nätet. Som om internetbeteende inte kan såra lika mycket som öga-mot-öga-beteende. Är folk verkligen så pass dumma att de tror det?! Eller gör de sig bara till?
 


Dagens citat:

"Jag vill bli den bästa versionen i världen av mig själv."
(Stina Nilsson)


Ha det så bra!
Skumma kramar
Jessie
Taggar: internetbeteende;

Är det någon där? (Marian Keyes)

Uppläsare: Rachel Mohlin
 
"Vattenmelonen hade sin Claire, i En oväntad semester handlade det om Rachel och i Änglar hette hon Maggie - alla tre är systrar i familjen Walsh. Nu drar det ihop sig igen. I romanen Är det någon där? får vi möta den förut så vilda och "galna" Anna, den fjärde systern, som skärpt sig och skaffat sig drömjobbet på sminkföretaget Candy Girrrl (med obegränsad tillgång på gratisprover) - och gift sig med drömprinsen, Aidan. Vi får förstås också veta hur det har gått för de tre andra systrarna sedan sist.

Världens bästa jobb och världens bästa man - hur kunde det ändå gå så snett?! Men det gjorde det.

Nedbruten och omskakad ligger hon på soffan hemma hos mor och far i Dublin. Hon är ett vrak i allas ögon men har bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till NewYork! New York betyder allt: hennes lägenhet, drömjobbet - och världens bästa man och make, Aidan. Men inget är sig längre likt i Annas liv...

Tillbaka på Manhattan - och ruta ett - är det inte bara de fysiska och själsliga ärren som gör återkomsten komplicerad utan också det faktum att Aidan verkar ha försvunnit.

Är det dags för Anna att gå vidare i ny relation - är det över huvud taget möjligt? Frågorna tornar upp sig, men en brokig skara av olycksbröder - och systrar - två födslar och ett helknäppt bröllop verkar för att få henne på rätt köl igen."
 
 
 
 
Jag har tidigare läst två av Marian Keyes böcker om familjen Walsh; Änglar (som handlade om Maggie) och Hemligheten på Mercy Close (som handlade om Helen). I Är det någon där? handlar det den här gången om Anna.
 
Boken är uppdelad i tre delar, där man i första delen sakta men säkert får veta vad som hänt. Den delen är bokens styrka och den del jag tyckte bäst om. För trots att Marian Keyes skriver på ett mycket underhållande sätt, kändes andra delen mest som en tråkig och väldigt lång transportsträcka. Den delen hade med fördel kunnat kortas ned betydligt. Även om bokens tredje och sista del inte var lika spännande som den första, var den betydligt bättre än del två, även om den kanske var lite väl sockersöt mot slutet.
 
Är det någon där? är egentligen en mycket sorglig historia, men tack vare Marian Keyes ständiga humor blir den inte så mörk som den annars hade kunnat bli. Jag tycker om att Marian Keyes skildrar Annas känslor och reaktioner på ett realistiskt sätt. Jag gillar att karaktärerna inte alltid handlar "rätt" och så som man kanske förväntar sig att någon ska göra. Det gör att karaktärerna blir mer mänskliga.
 
Jag vågar inte säga mer eftersom det finns en risk för att jag avslöjar för mycket då, men Marian Keyes lyckades väcka en hel del känslor inom mig under lyssnandets gång och fick mig även att känna med Anna. Jag önskar att varken jag eller någon jag känner ska behöva uppleva det Anna tvingades göra.
 
Trots det tunga ämnet är detta en lättsam bok som inte kräver något särskilt av läsaren. En behaglig avkoppling helt enkelt.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Det är när vi ger, som vi får."
(Franciskus av Assisi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: Familjen Walsh, Marian Keyes, rachel mohlin, Är det någon där?;

Fegen-sjön och Kummeludden

Under sommaren som var, besökte jag och älsklingen Fegen-sjön vid ett par tillfällen. Dels ensamma, dels med mina föräldrar. Utifrån vad jag läst, lät det som om man kunde promenera runt sjön vid vattnet, men när vi var där med mina föräldrar och försökte gå en bit, insåg vi att om vi skulle ta oss runt sjön, var vi tvungna att promenera genom ett bostadsområde. Inte riktigt vad jag hade föreställt mig, men men.
 
Det fanns en väldigt gullig berättelse om gumman och krukan som finns vid hennes fötter.
 
 
 
Vad som däremot inte var en besvikelse var det gravfält från järnåldern som finns vid sjön (vid Kummeludden närmare bestämt). Det var lite spännande att gå runt och titta och veta att man betraktade ett så pass gammalt gravfält.
 
 
 
 
 
När vi besökte Fegen-sjön den andra gången, var som sagt med mina föräldrar och då fick både älsklingen och min mamma en liten pratstund med fåren som sprang runt i hagen. När jag försökte prata med dem bemöttes vi enbart av tystnad, vilket fick övriga i sällskapet att brista ut i skratt. Dock var dessa får inte heller särskilt intresserade av att bli filmade och sprang således iväg så snart jag fått till inspelningsfunktionen på kameran. Just min tur. Jag tror att de tyckte särskilt illa om just mig? Dock gick de med på att bli fotograferade.
 
 
 
 
Att ta sig till gravfältet är faktiskt inte det lättaste. Antagligen skulle vi ha missat det om vi inte hade använt GPS:en, vilket är synd.


Dagens citat:

"Det enda absolut verkliga under din resa är det steg du tar just nu."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: Fegen, gravfält, kummeludden, ohyfsade får;