Jessicas grotta

Bokbloggsfråga: Vad anser du – är bloggen död som fenomen? Har de sociala medierna tagit över eller är det snarare så att de sociala medierna bara är ett komplement till bloggen? Vilka är dina upplevelser och erfarenheter av att vara bokbloggare och att läsa bokbloggar?

 

Då jag inte är en bokbloggare, kan jag inte svara på delen om erfarenhet av att vara bokbloggare (jag har ju endast minst ett bokomdöme i veckan på bloggen), men i övrigt ska jag göra ett försök, utifrån mitt eget perspektiv.

 

Nej, jag anser inte att bloggen är död som fenomen. Det känns som om det aldrig tidigare har funnits så många bloggar som det gör nu. Nuförtiden har nästan var och varannan människa en blogg. Jag själv har tre. Blogg är ett relativt enkelt sätt att dels nå ut med sina åsikter och erfarenheter, dels uppdatera nära och kära (som man kanske inte har daglig kontakt med) om vad som händer i ens liv. För egen del är den här bloggen ett sätt för mig att skriva av mig olika tankar och känslor som dyker upp med jämna mellanrum - och så har älsklingen något att läsa förstås.

 

 

När det gäller de sociala medierna, anser jag att de enbart är ett komplement till bloggen. Oftast har man ett begränsat antal tecken som man kan använda på sociala medier (kanske främst på Twitter - där jag är relativt aktiv nuförtiden) - vilket man inte har på sin blogg. Jag själv brukar därför använda Twitter som ett sätt att locka fler till min skrivblogg, genom att lägga upp länkar till mina olika inlägg eller videoklipp på YouTube.

 

Jag har förvisso dragit ned på bokbloggsläsandet (ett tag följde jag alldeles för många), men det verkar gå rätt bra för de bokbloggar som jag följer. För författare kan bokbloggare vara ovärderliga, då man genom dem kan nå ut till en stor mängd boknördar och på så vis sprida sina böcker. För boknördar är bokbloggar ett bra sätt att upptäcka böcker som man kanske inte skulle upptäckt annars. Och så får man ett hum om ifall boken kan vara värd att ge sig kast med eller ej.