Daisypath Anniversary tickers

Konsekvensen av att släppa lös en boknörd på Bokmässan

Under flera år har jag varit väldigt intresserad av att besöka Bokmässan i Göteborg, som går av stapeln i slutet av september varje år. Innan vi flyttade ned till Halland var det lite problematiskt att få en sådan utflykt att funka. Men efter flytten ned till Halland har möjligheten till ett besök genast uppenbarats. Dock blev det aldrig av 2013 och 2014, i och med att honkatten och därefter hankatten tragiskt gick bort. Förra året var det något annat som kom emellan (fast idag minns jag inte riktigt vad). I år blev det hur som helst av! Fick ett besök till bokmässan i födelsedagspresent och då fick jag helt enkelt stoppa undan alla undanflykter (för jag höll på att missa mässan i år igen av olika anledningar). :-)
 
Eftersom älsklingen inte kände att detta var något för honom, fick jag ensam åka upp till Göteborg för detta spännande besök. Varje år hade jag läst på olika bokbloggar om att det gäller att ha en plan och vara förberedd när man väl kommer till mässan, så jag satte igång och gjorde upp en tidsplan ungefär en vecka innan. Jag skrev ut karta och markerade var de olika händelserna skulle äga rum och vilka tider. Tack vare det gick det smidigt att hitta i trängseln.
 
 
Inför besöket var jag en aning orolig över att ångesten skulle slå till och det höll den på att göra. Fast jag lyckades hålla den i schack och klarade otroligt nog av hela besöket, men var ganska utmattad när jag väl promenerade tillbaka till centralstationen.
 
Jag anade att Bokmässan skulle vara stor, men jag hade aldrig trott att den skulle vara så GIGANTISK som den faktiskt var. Jag höll på att smälla av när jag väl kom in. Men, tack vare min planering visste jag i alla fall var jag skulle börja. Dock fick jag stryka en och annan punkt, eftersom vissa programpunkter krockade med varandra och andra hann jag helt enkelt inte med.
 
Utan att gå in på detaljer, kan jag säga som så att jag var väldigt nöjd med mitt besök. Jag fick en liten pratstund med författaren Anders de la Motte medan han signerade ett exemplar av sin senaste bok Slutet på sommaren, jag fick en längre (och mycket trevlig!) pratstund med författaren Dag Öhrlund innan han signerade Där inga ögon ser och jag fick se när Storytel intervjuade Thomas Bodström med anledning av boken Svenska brott: Bodenfallet, men missade dessvärre hans signering. Är så otroligt besviken över att han inte ens stod där i tio minuter, trots att de i montern sade att han skulle stå där "en bra stund" ... Men men, man kan inte få allt här i livet. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen.
 
Slutligen kom jag hem med följande:
 
Spelen Språknörd och Boknörd
Slutet på sommaren av Anders de la Motte
Svenska brott: Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
Intervju med en seriemördare av Kalle Segerbäck
Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson
Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
B5 av Christer Ackerman
 
Och så köpte jag tre böcker till mina föräldrar och när jag köpte en av dessa böcker, fick jag den här på köpet:
 
 
 
Ja, vad kan jag säga? Så går det när man (det vill säga älsklingen) släpper lös en boknörd (det vill säga jag - hans fru) på Bokmässan. Fast jag tycker nog lite synd om älsklingen ändå. Jag tror nämligen inte att han till fullo förstod vilken boknörd jag är när vi blev tillsammans. Och i ärlighetens namn har detta nörderi förstärkts genom åren. Hur många olästa böcker som nu finns hemma vågar jag knappt fundera över
 
Var du på Bokmässan i år? :-)


Dagens citat:

"Hys största aktning för en tystlåten kvinna. Ingen kvinna äger större visdom än den som håller munnen."
(Kinesiskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vi lever i farliga tider

I förra veckan tog jag och älsklingen en kvällspromenad genom stan och begav oss till Pressbyrån på Stortorget, eftersom älsklingen skulle hämta ut vår te-beställning som nu anlänt. När vi gick längs Nygatan gjorde älsklingen mig uppmärksam på följande:
 
 
 
Inser du vad det här innebär? Alltså, på riktigt?!
 
Nu. Ligger. Jag. Riktigt. Risigt. Till.
 
Jag som inte har någon disciplin alls ...


Dagens citat:

"Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att snäsa av vackra kvinnor – de förblir vackra och avsnäsningen studsar tillbaka."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det missade ordets betydelse

Ibland kan det bli lite tokigt när man skickar mail. Eller sms för den delen, men den händelse som jag hade i tankarna är från när jag och en domstolshandläggare på tingsrätten i Varberg mailade varandra i ett mål.
 
Min chef hade blivit förordnad som offentlig försvarare för en person som satt anhållen och skulle begäras häktad. Vi fick förordnande och häktningsframställan (där åklagaren beskriver vad personen är misstänkt för) från tingsrätten. Dock fick vi inte häktningspromemorian. En häktningspromemoria (eller som vi säger: häktnings-PM) är den utredning som åklagaren har sammanställt inför häktningsförhandlingen och påminner lite om ett förundersökningsprotokoll (som är den kompletta utredningen), men omfattar som sagt endast början av utredningen. Tidigare har vi vänt oss till åklagaren för att få dessa häktnings-PM, men de senaste gångerna har åklagarkammaren hänvisat oss till tingsrätten, eftersom åklagarna inte längre får skicka ut dessa PM på grund av sekretess. Dock funkar inte riktigt detta, då tingsrätten oftast inte får häktnings-PM förrän i samband med förhandlingen och den offentliga försvararen måste ha möjlighet att kunna gå igenom den innan förhandlingen.
 
 
 
Hur som helst, jag mailade alltså domstolshandläggaren och bad henne skicka över häktnings-PM när de fått den från åklagaren. En stund därefter fick jag svar från domstolshandläggaren. "Vi har fått häktnings-PM."
 
...
 
Jaha, men vad trevligt! Fast varför skickar hon det inte till mig då?
 
Jag ringde upp domstolshandläggaren och bad om häktnings-PM igen och fick då ett förläget skratt till svar. Hon hade förstås menat att de inte hade fått det.
 
Ibland kan ett missat ord ställa till det. Tur att det inte var så allvarligt i det här fallet i alla fall! :-)


Dagens citat:

"Kvinnan störs av vad mannen glömmer - mannen av vad kvinnan kommer ihåg."
(Arch Ward)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förföljd av det förflutna (Nora Roberts)

Uppläsare: Anna Maria Käll
 
"En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly. Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen."
 
 
 
Nora Roberts är oerhört duktig på att skapa spänning i sina berättelser, trots att hon följer en på förhand given mall. Dock blev jag en aning besviken på Förföljd av det förflutna.
 
Visst finns där spänning, men dessvärre förtas denna spänning av förutsägbarheten i berättelsen. Det tar tid innan berättelsen kommer igång och när den väl gör det, vet man redan hur allt kommer sluta och det var ungefär då som mitt intresse sakta men säkert dog ut.
 
Samtidigt förföljdes jag hela tiden av en känsla av att jag redan hade läst den här historien. Jag vet att jag inte har läst just denna bok, men själva berättelsen som sådan kändes redan berättad.
 
Nora Roberts skriver fängslande och målande, men på grund av hennes förutsägbarhet känns hon lite som en "engångsläsning" - det är endast när man läser hennes böcker första gången som man blir imponerad.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Allt går över. Smärta är tillfällig. Den kommer som en lärdom och försvinner när eleven förstått."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rädda mig

Magen är i uppror. Världen snurrar alldeles för fort, eller är det endast i hennes eget huvud? Hon tar tag i väggen med ena handen för att få någon form av fäste. En naiv tro att allt ska stanna upp. Fast egentligen vet hon att det inte fungerar. Det enda som fungerar och skulle ställa allt till rätta är att be honom om det otänkbara. Det som hon inte kan förmå sig att göra.
 
Hon tar djupa andetag och försöker tänka lugnande tankar. Tänka på annat än det som väntar. Ganska snart inser hon att det inte fungerar och den insikten får hjärtat att åter rusa i ren panik.
 
Långsamt sätter hon sig ned på golvet och sneglar åt hans håll. Orden ligger på tungan och väntar på att få ta skuttet ut. Väntar på att få bli sagda. Fast hon kan inte göra så. Det är inte rätt att begära det av honom. Han har redan klargjort sin ståndpunkt. Dessutom vill hon inte visa svag inför honom.Inte vara till besvär.  Hon vill inte att han ska se hur detta påverkar henne. Förminskar henne. Gör henne bräcklig och sårbar. Han skulle bara tycka att det är löjligt av henne. Säga att det inte är så farligt. Att hon förstorar saker och ting.
 
Egentligen vet hon att han skulle ha rätt. Hon vet att hotet endast existerar i hennes huvud. Att alla andra klarar av att genomföra det. Varför skulle inte även hon kunna klara det?
 
 
 
För att hotet i hennes huvud är tillräckligt verkligt för henne för att få henne ur balans. Trots att alla andra tjatar på henne om att hon behöver utsätta sig för sådana här situationer för att en gång för alla bli fri från dessa tankar och känslor, är det så svårt. Hon vill vara som alla andra. Hon vill vara stark. Men just nu är det inte möjligt för henne. Just nu är hon svag.
 
Tårarna är farligt nära att komma nu. Hon sväljer upprepade gånger och hoppas på att de ska försvinna. Inte nu. Han får inte se henne så här svag. Hon vill vara stark inför honon. Vara värdig hans kärlek. Visa att hon kan stå på egna ben och inte jämt klänga sig fast vid honom.
 
Fast det enda hon önskar just nu är att han ska rädda henne. Finnas där vid hennes sida och skingra det farliga mörkret omkring henne. Hålla om henne och viska att allt kommer bli bra. Hålla henne i handen och visa att han finns där. I alla lägen.
 
Hon torkar ögonen med baksidan av tanken och bannar sig själv för dessa tankar. Nu är hon orättvis. Han finns där för henne. Att säga annat vore lögn. Det är bara den här gången han hellre vill vara någon annanstans. Det är bara den här gången hon behöver klara sig själv. Varför kan hon inte unna honom det? Varför måste hon jämt vara så förbannat egoistisk?
 
För att hon är rädd. Rädd för att mörkret ska omsluta henne och aldrig mer skingras. Utan honom är den risken stor. Fast hon vågar inte säga det till honom. Vågar inte be det som hennes hjärta önskar mest av allt.
 
Hon reser sig på ostadiga ben och tar flera djupa andetag. Klistrar på en mask och låtsas som att allt är bra och att hon är stark. Om hon låtsas tillräckligt mycket, måste det väl bli sanning någon gång. Inte sant?


Dagens citat:

"Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Utveckling

Jag har alltid varit en person som aldrig tyckt om det jag skrivit. Jag har aldrig tyckt att det jag fått ned på papper (eller i ett dokument i datorn) har varit bra. Inte jämfört med andra. Därför undvek jag under ganska lång tid att läsa mina egna texter. Jag ansåg att det fick vara tillräckligt att novellerna var skrivna. Varför plåga sig själv med att läsa dem på nytt och få bekräftat hur dåligt man skriver?
 
 
Men nu tycks något ha förändrats. Jag vet inte om det är jag själv eller mitt skrivande som har utvecklats, men nuförtiden är jag rätt ofta nöjd med det jag skriver. Nu tycker jag de allra flesta gånger att det jag skriver är rätt bra. Kanske inte i nobelprisnivå, men ändå tillräckligt bra. Nu har jag inget emot att läsa mina egna texter - vilket jag har behövt nu när jag har hållit på att redigera min novellsamling.

Den här nyvunna känslan över att mitt skrivande duger, är väldigt skön. Det är härligt att kunna känna sig nöjd efteråt och även känna att om det trots allt ändå inte är tillräckligt bra, finns det inga hinder för mig att jobba med texterna.

Kanske har jag blivit vuxen och mognat? Kanske har jag blivit mer säker i mig själv? Oavsett vilket är jag glad över det.


Dagens citat:

"En dam är en kvinna vars närvaro gör att männen uppför sig som herrar."
(Tyskt ordspråk)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att trycka på knappen

Under min uppväxt i Malmö åkte jag mycket buss, eftersom min familj inte hade egen bil. Därför vet jag hur viktigt det är att trycka på stopp-knappen i tid och hålla reda på vilken hållplats man ska till. Det hände vid ett tillfälle att en busschaufför missade att stanna vid den hållplats som jag och min pappa skulle av på och när vi sade ifrån, skyllde han på att vi hade tryckt för tidigt på knappen. Efter det minns jag att jag var livrädd för att trycka dels för tidigt, dels för sent på den där röda knappen.
 
Vanor kan vara farliga. Vanligtvis är det ingen som trycker på stopp-knappen när vi ankommer till bussterminalen i Falkenberg, för det är alltid folk som ska av där. Dessutom är det linje 10:s ändhållplats. För den som inte känner till det, är linje 10 den busslinje som går mellan bussterminalen (gamla tågstationen) och (den nya - sedan 2008) tågstationen i Falkenberg. Hur som helst, vid ett par tillfällen har det hänt att föraren inte stannat och när vi bett honom att öppna dörrarna, har denne ursäktat sig med att denne missade att vi var kvar - för ingen tryckte på knappen.
 
 
 
Sedan en tid tillbaka har jag börjat promenera från Stortorget och hem. Det tar i princip lika lång tid som om jag skulle åka en hållplats till (till bussterminalen) och sedan promenera de fem minuter det tar att gå hem. Det är få saker här i livet som är säkra, men att det alltid finns folk som ska av på Stortorget är en sak som är säker. Därför tänkte jag inte på att trycka på knappen vid ett tillfälle, utan satt lugnt kvar och höll på med min mobil. När vi närmade oss Stortorget började jag - fortfarande utan att ta blicken från mobilen - att göra mig beredd att stiga av. Plötsligt började bussen svänga "kraftigt" åt höger och det gjorde mig minst sagt förvånad, för det finns ingen högersväng till Stortorgets busshållplats. Förvirrat såg jag upp och märkte att bussen redan passerat Stortorget och nu var på väg mot bussterminalen. Ingen hade tryckt på stopp-knappen. För första gången på åtminstone tre år, var det ingen som skulle hoppa av vid Stortorget. Snopet satt jag alltså kvar och åkte vidare till bussterminalen.
 
Denna upplevelse fick mig att förstå en viktig sak. INGET här i livet är säkert och det är viktigt att trycka på den röda knappen. Man kan inte lita på någon annan!


Dagens citat:

"Det är ingenting fel på förändring, bara den går i rätt riktning."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När budskapet inte går fram?

Under mina tre år på byrån har det kommit ett och annat skumt samtal. Det senaste fick mig att trött stirra på telefonen efteråt.
 
Det ringde en kvinna som behövde ha hjälp med en arvsfråga och undrade först om vi kunde besvara hennes fråga eller om hon kunde få en tid hos oss. Jag förklarade (för säkerhets skull) att min chef inte lämnar rådgivningar per telefon, utan man måste boka en tid för att komma hit och presentera sitt ärende. Dock har min chef väldigt mycket att göra just nu, så väntetiden kan bli ganska lång.
 
Kvinnan undrade om det var möjligt för henne att få en tid veckan därpå. Tålmodigt svarade jag att min chef skulle vara på en tjänsteresa hela den kommande veckan, så någon tid då kunde vi dessvärre erbjuda. På fråga från kvinnan förklarade jag att för närvarande är det endast min chef som arbetar som advokat på byrån. Kvinnan svarade (ganska glatt?) att då fick hon lugna sig. Sedan tystnade hon.
 
 
 
Försiktigt frågade jag om hon ville att jag skulle titta på en tid lite längre fram eller om hon hellre ville vända sig till en annan advokat? Till svar fick jag att kvinnan gärna pratade med någon annan advokat och att det alltså gällde en tid under den kommande veckan.
 
...
 
Återigen svarade jag att det endast var min chef som arbetade på byrån och att eftersom hon skulle vara bortrest den kommande veckan, kunde det inte bli tal om en tid då. Då tackade kvinnan för sig och lade på.
 
Ibland undrar jag om det är jag som är väldigt otydlig eller vad det annars kan vara frågan om?
 
Nåväl, jag hoppas att hon lyckades få tag på någon som kunde hjälpa henne.


Dagens citat:

"Jag är inte vegetarian för att jag älskar djur. Jag är vegetarian för att jag hatar växter."
(W. Brown)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Enkelstöten (Tomas Arvidsson)

"Att bankrån idag utförs av riktiga klantskallar, är studierektorn Jan Bertilsson och doktor Gunnar Stensson överens om. Men att polisen skulle misstänka ett par intellektuella, välutbildade herrar för att ha rånat en bank är ju nästintill otänkbart. Ense om att de har fastnat i en trist tillvaro trots höga kliv på karriärstegen och högavlönade arbeten, bestämmer sig studiekamraterna för att genomföra ett storslaget rån av Handelsbanken vid Karlaplan i Stockholm."
 
 
 
När jag läste handlingen om Tomas Arvidssons Enkelstöten, fick jag mig ett gott skratt. Författaren påstår nämligen att han hade att välja mellan att antingen genomföra det perfekta rånet eller skriva om det. Bara ett sådant uttalande visar på humor, vilket även syns i själva texten. Eftersom var och varannan mening är kryddad med en humoristisk vinkling, kunde jag inte låta bli att le och skratta för mig själv.
 
Ovanstående i kombination med att jag tyckte att berättelsen lät lite för otrolig, gjorde att jag läste den just som en humoristisk skildring av hur ett bankrån skulle kunna gå till. Även om tiderna förvisso har ändrats sedan boken skrevs 1975, har jag svårt att tro på att man verkligen skulle kunna göra så som Doktorn och Studierektorn gör. Fast å andra sidan, konstigare saker har ju förekommit ...
 
På det stora hela var Enkelstöten en lättsam och lättläst berättelse.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"När du nått fram till att ej vänta ett svar skall du till slut kunna ge så att den andre kan ta emot – och glädjas åt gåvan."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Randers Regnskov

Helgen i Danmark var ganska fullspäckad för oss. På själva bröllopsdagen bilade vi upp till Randers och besökte Randers Regnskov. Tanken på en regnskogsanläggning intresserade oss och åtminstone jag hade ganska höga förväntningar på upplevelsen.
 
 
 
Besöket nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar, men på det stora hela var det ett mycket trevligt besök. Jag kan tycka att ganska många djurparker eller andra former av djuranläggningar liknar varandra, men Randers Regnskov skilde sig lite från mängden. De hade bland annat gigantiska fladdermöss som flög omkring där inne. Det var både mysigt och läskigt och helt plötsligt ramlade det ned frukt från trädgrenarna. Det visade sig vara fladdermössen som tappade lite medan de åt.
 
 
 
 
Jag är glad och tacksam över att vi fick den här upplevelsen tillsammans. :-)
 
 


Dagens citat:

"1969 slutade jag med både sprit och sex. Det var de värsta tjugo minuterna i mitt liv."
(George Best)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Det är bara att boka om"

Att jobba som sekreterare på en advokatbyrå får en att fundera över både det ena och det andra.
 
Något som jag särskilt har i tankarna just nu, är hur lättvindigt advokater tycks ta på inbokade klientbesök. Visst har jag förståelse för att det finns annat som måste gå före, exempelvis förhandlingar där häktade är inblandade etc. Då får ju även polisförhör vika. För egen del har jag tappat räkningen på hur många gånger jag tvingats boka om polisförhör p.g.a. att min chef blivit tvungen att ta förhandlingar dessa dagar.
 
Fast även när det inte är sådana viktiga förhandlingar inblandade, verkar advokater tro att det bara är att ringa klienterna och säga åt dem att vi får ta besöket en annan dag. Fast om det motsatta skulle hända, är det inte lika populärt. Då kan advokaterna ta illa upp.
 
 
 
Jag kan förstå de klienter som blir upprörda över det här. Det skulle jag också blivit. Jag menar, om man har tagit ledigt från jobbet en specifik dag eller bytt arbetspass med en kollega, bara för att kunna komma till den inbokade tiden, då är det inte säkert att det är enkelt att byta dag. Kanske tillåter inte arbetsgivaren att man byter sin lediga dag. Det kan även finnas andra faktorer inblandade. Vad jag vill ha sagt är att jag utgår ifrån att klienterna planerar sina dagar efter dessa besök. Kanske är det inte så enkelt för dem att ta ledigt från jobb eller skola. Jag har ju själv svårt att ta ledigt.
 
Kanske är det bara enstaka advokater som tar det så här lättvindigt på inbokade besök, men det är tillräckligt illa. Givetvis kan det finnas skäl då ett besök måste bokas om, men att ha det som regel att dessa besök jämt och ständigt är utbytbara och får bokas om (oavsett anledning), känns inte riktigt okej. Åtminstone tar det emot för mig att behöva ringa dessa samtal.


Dagens citat:

"Skynda dig så slipper du stressa!"
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så lite som krävs för att få mig ur balans

Jag har suttit länge och funderat på om jag ska skriva det här inlägget eller inte. Vill jag verkligen vara så utlämnande och blotta mina svagheter? Efter noggrant övervägande blir svaret ja. Ända sedan depressionen (eller åtminstone sedan mina försök att bli fri från den) har jag valt att vara öppen med mitt mående. Förhoppningarna är flera. Kanske kan jag hjälpa andra i samma situation att känna sig mindre ensamma och konstiga. Kanske kan jag själv få hjälp från andra i samma situation. Kanske kan jag få annat perspektiv på saker och ting.
 
Depressionen har verkligen satt krokben för mig i olika sammanhang. Blotta tanken på att träffa andra människor utöver älsklingen, kan ge mig riktig ångest. Inte enbart obehagskänslor och olust. Jag pratar om riktig ångest. Till och med tanken på att träffa mina närmsta vänner Hanan och Cherry brukar ge mig det. Hade det inte varit för det dåliga samvetet som genast slår till, skulle jag antagligen ha avbokat flera av våra träffar. Men jag försöker härda ut och det brukar ju alltid bli trevligt att träffa dem. :-)
 
Hur som helst, den senaste händelsen som fick mig att må riktigt dåligt, var när jag bestämde mig för att svara på ett Twitterinlägg. Bakgrunden är följande. Tisdagen den 13 september i år, blev en guldsmedsbutik i centrala Falkenberg utsatt för en grov stöld (från början rapporterade media om att det var ett rån, men polisen rubricerade om det som grov stöld). Polisen har efter det gått ut med bilder på gärningsmannen och bett om hjälp. En kväll såg jag ett Twitterinlägg där någon försökte göra sig rolig över att Expressen pixlat mannens ansikte i sin artikel om att polisen går ut med bild på gärningsmannen och ber om hjälp. Just det inlägget var det inget fel på - jag tyckte att det var ganska roligt, precis som vissa av kommentarerna.
 
 
 
Dock var det en kommentar som stack ut och fick det att klia i fingrarna på mig. Personen skrev följande:
 
"Skulle tro att detta är anledningen till många ouppklarade brottsfall. Hoppas polisen inser problemet snarast."
 
Visst, om man endast sett Expressens artikel kan man ju tro att polisen är så dum. Fast de som har sett Hallands Nyheters artiklar, vet att polisen mycket väl gått ut med opixlade bilder. Det var det jag ville svara på. Jag ville försvara polisen.
 
Länge satt jag och funderade på om jag skulle ge mig in i diskussionen eller bara låta allt vara. Till slut kunde jag inte hålla mig, utan skickade iväg mitt svar. Det var då mitt lilla helvete började. Jag fick med ens panik, hjärtklappning och ville bara sjunka genom golvet. Vad hade jag gjort?! Varför ville jag visa mig viktig? Varför kunde jag inte bara hålla tyst? Ingen bryr ju sig om mina åsikter. Detta, plus en hel del andra tankar for genom mitt huvud och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tur att det var strax innan läggdags, för då slapp jag må dåligt under en längre stund.
 
Efter att ha sovit på saken, undrar jag varför mina åsikter skulle vara mindre värda än andras? Varför ska inte jag få kunna skriva svar på inlägg om jag vill? Jag mår ju inte så här när jag kommenterar blogginlägg. Ungefär samma sak hände efter Hallands första bokmässa, som då ägde rum i Halmstad. HallandsPosten (eller om det var Hallands Nyheter?) höll en kort "intervju" med mig i egenskap av besökare på bokmässan, men när jag och älsklingen sedan gav oss av bröt jag ihop. Jag satt en lång stund i bilen på ICA Maxi Högskolans parkering och grät och mådde väldigt dåligt.
 
Detta är absolut något som jag behöver jobba med. Jag måste lära mig att det är okej för mig att ta plats och göra mig hörd. Jag menar, det klarar jag ju så fint här på bloggen. ;-)  Varför skulle det vara annorlunda i andra sammanhang?


Dagens citat:

"Vansinne är ärftligt – man får det av sina barn."
(Sam Levenson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skadad: Den sanna berättelsen om ett bortglömt barn (Cathy Glass)

Uppläsare: Angela Kovacs
 
"En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.

När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne.
"
 
 
 
Att i förväg veta att Cathy Glass' bok Skadad är en skildring av en verklig händelse, gjorde så att det knöt sig i min mage av obehag och fruktan. Jag misstänkte också vad detta stackars barn blivit utsatt för, men vidden av det var ändå hemskare än vad jag hade kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi.
 
Cathy Glass skildrar den här händelsen på ett mycket skickligt sätt och fick mig att stundtals glömma att det inte är ren fiktion. Jag blev så pass berörd att jag mentalt sett nästan aldrig lämnade Skadad. Jodie fanns ständigt hos mig och det var med motvilja som jag tvingades pausa i mitt lyssnande.
 
Jag kommer definitivt att kika på Cathy Glass' andra böcker.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Mofibo.


Dagens citat:

"Varje liv har en mening och om jag bara roar mig, får jag mindre tid att ta reda på, uppnå eller genomföra det som är min mening."
(Yuja Wang)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tre små högar

Under vår vistelse i Danmark i somras, bodde vi som sagt på ett hotell som låg i nationalparken Mols Bjerge. Och som de skogsmullar vi är, beslöt vi oss för att titta runt lite. Bland annat stack vi bort till Trehøje. Bortsett från att det blåste som tusan och att det var mulet, var det lite mysigt. :-) Utsikten var riktigt fin! Kan tänka mig att upplevelsen blir en annan om man är där när det är fint väder.
 
 
 
 
 
Vi försökte oss också på att leta efter en sjö med uttrar, men trots att vi cirkulerade som galningar, hittade vi aldrig hur man tog sig ända fram till sjön. :-( Det var riktigt tråkigt. Jag som såg fram emot att få se vilda uttrar! Nåväl, kanske kan jag få göra det en annan gång.
 
 
 


Dagens citat:

"Tiden är en stor läromästare, men tyvärr dödar den alla sina elever."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När poliser spelar fult

Jag har stor respekt för poliser och det de gör. Jag tycker att deras löner är för låga i förhållande till det arbete de utför. Poliser tycks inte uppskattas lika mycket som förr och det är otroligt sorgligt. Vårt samhälle skulle se bra mycket värre ut om vi inte haft några poliser alls. Kanske är det en framtid vi snart får möta, om det hela utvecklas i samma riktning och i samma takt som det gör nu?
 
Hur som helst, genom jobbet har jag kontakt med en del poliser här i Halland. Oftast är det trevligt och jag har därför en allmänt positiv bild av poliser. Dock hände det för ett litet tag sedan att en polis försökte sig på en fuling, vilket jag har svårt att acceptera.
 
En morgon blev kontoret uppringd av en polis som förklarade att en av min chefs klienter (som hon för närvarande representerar i en vårdnadstvist) var misstänkt för brott och att det därför skulle hållas ett polisförhör. Jag frågade vad det gällde för brott (för då vet jag hur pass brådskande och prioriterat det är). Det kunde polisen inte svara på, eftersom det inte var hon som hade ärendet egentligen. Hon hjälpte bara en kollega som var ledig den dagen och den lediga kollegan hade bara sagt att hon skulle boka in ett polisförhör. Just nu har min chef väldigt mycket att göra, så jag förklarade att som det såg ut för tillfället hade min chef ingen lucka förrän tidigast veckan därpå. Det var alldeles för lång tid att vänta, menade polisen. Detta var nämligen brådskande. Jaha, men vad gäller det då? Nej, det kunde polisen fortfarande inte svara på. Det enda hon visste var att det var bråttom och att förhör var tvunget att hållas just den veckan. Enligt polisen hade min chefs klient dessutom sagt att denne endast kunde fredag morgon den veckan. Vi kom överens om att polisen skulle ge in en begäran om offentlig försvarare till tingsrätten och att jag skulle stämma av med min chef om den fredagsmorgonen fungerade (dels var det väldigt tidigt på morgonen som föreslogs, dels skulle min chef ha en förhandling i Halmstads tingsrätt den förmiddagen).
 
 
 
Strax därpå ringde den här klienten och var upprörd, eftersom klienten inte fått veta vad det var för brott denne var misstänkt för (vilket man faktiskt har rätt att få veta). Jag försökte lugna klienten och förklarade vad jag och polisen kommit överens om.
 
Lite senare den förmiddagen ringde tingsrätten om det här ärendet för att kolla så att min chef kunde åta sig uppdraget. Då fick jag också veta vad det var för brott som klienten var misstänkt för. Polisen hade alltså vetat, men påstod för mig och klienten att hon inte visste. Och dessutom är det en omöjlighet att gå in till tingsrätten med en begäran om förordnande (oavsett om det är offentlig försvarare eller målsägandebiträde) om man inte vet vilket brott det rör sig om.
 
Det var fult spelat av den här polisen. Även om en liten del av mig kan ana hur hon tänkte och kanske även förstå det till viss del, är det fult och fel. Man har rätt att få veta vad det är för brott man är misstänkt för om polisen begär att man ska komma in på förhör. Och att rent ut sagt ljuga för både den misstänkte och dess advokat (eller som i det här fallet advokatens sekreterare), är bara lågt. Att alls ljuga är lågt. Jag hoppas att detta enbart var en engångsföreteelse. Jag vill inte gärna tro att polisen sysslar med sådant här fult spel dagligen.


Dagens citat:

"Akta dig att dricka med personer som rör sitt glas utan att tömma det."
(August Strindberg)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gör om och gör rätt

Trots att jag har en kategori här på bloggen som jag döpt till "Språkpolis", påstår jag inte att jag är pefekt när det kommer till svenska språket. Långt ifrån. Även jag kan skriva skumma formuleringar eller till och med stava fel på ord som det egentligen inte borde gå att stava fel på. Oftast hinner jag dock upptäcka detta innan det är för sent. Fast ibland dröjer det flera timmar. Som senaste gången jag skrev något på Twitter.
 
 
 
Jag "retweetade" ett inlägg som handlade om en mamma som berättade hur förtvivlad hon var över sonens situation i skolan, där han mobbas. Det inlägget berörde mig djupt, då jag kände igen mig väldigt mycket. Hans beskrivning hade kunnat handla om mig en gång i tiden. Så jag skrev något litet innan jag skickade iväg inlägget. Jag skrev bland annat att "igenkänningsfaktorn är stor" och skickade iväg mitt inlägg. Sedan återgick jag till att göra sådant som behövdes göras.
 
På kvällen öppnade jag upp Twitter igen och tittade på mitt inlägg. Formuleringen skavde. Kan det verkligen heta så? Då slog det mig. Generat raderade jag mitt inlägg och gjorde om det. "Igenkänningsfaktorn är hög". Insåg att mitt tidigare inlägg antagligen redan hade lästs av en del personer. Men strunt samma. Jag var nöjd. Nu hade det blivit rätt. Nu kunde jag sova gott.


Dagens citat:

"Ge aldrig upp, i morgon kan vara den dag som ger dig precis det du behöver för att förvandla ditt liv fullständigt."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Små tjuvnyp i form av ord

Jag vet inte hur jag ska skriva det här inlägget utan att låta bitter, men jag känner att jag behöver ventilera dessa tankar och funderingar så jag kör bara på. Det får bära eller brista.
 
Det är inte alltid som folk i min närhet håller med mig i de beslut jag tar eller de åsikter som jag har. För mig är det helt okej. Alla måste inte tycka och tänka som jag. Vi är alla olika och har rätt till våra åsikter. Fast att ständigt bli pikad eller få - som jag ser det - små tjuvnyp i form av ord jämt och ständigt bara för att jag tycker eller tänker annorlunda, tycker jag är ganska lågt. För mig känns det som sandlådenivå och ändå är det vuxna människor som jag faktiskt har i åtanke som gör just så här.
 
Mitt beslut att flytta ifrån Skåne för att bo ihop med älsklingen verkar ha varit en ganska stor tagg i sidan på vissa personer i min närhet. Varje gång vi därefter träffades eller pratade i telefon, fick jag höra öknamn som de gett mig och hela tiden blev jag påmind om vilken dålig människa jag var som flyttat från Skåne. Jag var tydligen både det ena och det andra. Dock tycker jag att det konstigaste är att dessa personer fortsatte att hålla kontakten med mig. Om jag nu var så dålig - hade det inte varit enklare att bara klippa kontakten med mig?
 
Hur som helst slutade knorrandet kring min flytt när jag sade ifrån på skarpen. Fast tydligen var det också fel, för det borde jag väl ha fattat att allt bara var skämt? Mjo, kanske de första få gångerna, men att varje gång få höra detta blev inte så kul till slut. Och det allra lustigaste är att när jag gör liknande mot dessa personer, är det inte alls lika roligt. Då är jag bara elak. Märkligt.
 
 
 
Genom åren har jag gång på gång fortfarande fått kommentarer för både det ena och det andra från åtminstone en av dessa personer. Det som tycks vara hetast just nu är ett personligt beslut som jag tagit inför den här personen. Detta beslut är inte alls uppskattat och ett tag fick jag höra ganska mycket gnäll om det. Hur kunde jag ta ett sådant beslut? Hur kunde jag göra så mot den personen? Märk dock att detta beslut egentligen är ett personligt beslut som i grunden endast rör mig och älsklingen, men tydligen anser personen sig ha rätt att ha åsikter om det. Hur som helst, varje gång vi kommer in på det här ämnet (fast inte just mitt beslut, utan ämnet i allmänhet), får jag kommentarer som jag uppfattar som inlindad kritik.Och det är inte bara en gång det händer, utan så fort personen får en chans att prata om det, kommer dessa kommentarer.
 
Jag vet, utan att säga exakt vad det gäller kan det låta luddigt, men jag ska försöka vara så tydlig jag kan. I den här personens närhet finns det andra personer som gör det som jag har sagt att jag själv inte kommer att göra och då kan jag få kommentarer som kan tyckas vara oskyldiga, men som i mina öron egentligen säger "se vilken tur jag har som har X i min närhet som gör detta, för du tänker ju inte göra det". Ungefär så.
 
Kanske är det jag som överreagerar och övertolkar. Jag har en tendens att göra det. Fast det kan också vara så att jag faktiskt känner den här personen och vet att det är just vad denne menar. Vad jag dock inte kan förstå, är varför personen lägger ned tid på att göra så här? Varför bryr den sig så mycket om vad jag gör med mitt liv? Jag är vuxen och tar egna beslut. Är det dåliga beslut får jag leva med konsekvenserna. Men det är mitt liv. Besluten jag tar påverkar mig och älsklingen. Varför då lägga sig i och ständigt försöka påpeka att det jag gör är fel? För egentligen är det inte fel. Det är bara fel i personens ögon, därför att personen tänker annorlunda.
 
Jag vet att det här blev ganska luddigt, men jag känner inte för att berätta exakt vad detta handlar om, då jag anser att det är en personlig sak. Jag är bara så trött på att inte få bli lämnad ifred. På att hela tiden få höra vilken dålig människa jag är, bara för att jag gör si eller så eller till och med inte göra vissa saker. Varför ska det vara så svårt för vissa att bara tagga ned och låta andra människor få leva sitt liv så som de vill? Varför är det fel att tänka eller tycka annorlunda?


Dagens citat:

"Hur svårt hade du inte att hjälpa när du i en annan mötte ditt eget problem – okorrumperat."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sommarens skrivande

I somras kände jag att mitt mående definitivt förbättrades och en bidragande faktor till det, var nog att jag tog mig tid att ägna mig åt mitt skrivande. Jag deltog nämligen i tre stycken novelltävlingar.

Den första tävlingen som jag deltog i var Hemmets Veckotidnings novelltävling och den var en riktig utmaning! Varför? För att man skulle skriva en kärleksnovell och det är inget som jag vanligtvis gör. Fast i mina egna ögon lyckades jag ganska bra för att vara jag, även om jag innerst inne misstänker att jag inte riktigt lyckades leverera en riktig romance-novell. Eftersom jag inte vet om Hemmets Veckotidning ännu har utsett någon vinnare, vågar jag inte skriva några detaljer om min novell (vill ju inte riskera att bli diskad eller så). Däremot kan jag säga att om den inte vinner eller blir publicerad i deras tidning, har jag tänkt ha med den i min egen novellsamling som snart är klar.
 
 
Nästa utmaning var Ordkonsts tävling, där de ville ha bidrag på temat satan. Jag satt länge och vred och vände på innebörden av satan. Till slut valde jag att skriva om vår inre satan och hur den kan se ut i en kärleksrelation. Måhända att den inte är en av de bättre som jag har skrivit, men jag blev ändå nöjd med den. Just den novellen har jag tänkt ska få hamna på min hemsida för det fall den inte blir utvald att få medverka i Ordkonst.

Den sista tävlingen som jag deltog i var Ariton Förlags uttagning till novellantologin Över en vårfika. Just denna tävling fick en ganska oväntad vändning. Jag skrev nämligen en novell på det givna temat "sådant man inte pratar om" och valde att fokusera på psykisk ohälsa. Den novellen handlade om två vänner som träffas hemma hos den ena. Det första perspektivet som jag valde, var den av vännerna som inte mår dåligt men som märkt att kompisen gör det och har därför blivit orolig. Dock var jag inte riktigt nöjd med den novellen, så jag gjorde om den och valde den andras perspektiv. Den var jag nöjdare med och efter några redigeringar var jag redo att skicka in den. Fast strax innan jag klickade på skicka-knappen, ångrade jag mig. Den var inte riktigt bra. Åtminstone inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja skicka iväg den och kunna känna mig stolt. Istället skickade jag in en annan novell - en som jag har skrivit för min egen novellsamling, men som var på ungefär samma tema. Den var jag mer nöjd med och efter några få justeringar var det den novellen som blev mitt bidrag.

Nu återstår det att vänta. Ska bli spännande.


Dagens citat:

"Brister och förirringar i det förgångna belastar dig i förhållande till andra om nuet visar att de kan upprepas."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Blå planeten

Ytterligare en utflykt som gjordes i somras var till Blå planeten i Kastrup i Danmark. Älsklingen hade kollat upp den här anläggningen tidigare och berättade att det var byggt så att man gick under hajbassängen! Hur häftigt låter inte det? Vi drog därför med oss mina föräldrar och brummade över Öresundsbron.
 
Tidigare har jag endast åkt tåg över Öresundsbron, så det blev lite av en upplevelse att göra det med bil. Visst, det finns häftigare saker att göra än att köra över en bro, men nu har jag i alla fall fått göra det också. :-) Finns massor av sätt att ta sig till lilla Danmark. ;-)
 
 
Bland det första som vi besökte var uttrarna! Såklart. ;-) Haha. Både älsklingen och mina föräldrar skrattade lite åt min nyfödda entusiasm över dessa små liv. Men hur kan man inte tycka om uttrar? De är ju hur söta som helst! Och den danska beskrivningen är inte heller helt dum:
 
 
 
Jo, jag vet. Jag är lättroad ...
 
Det var svårt att få ordentliga bilder och filmklipp på uttrarna, för de simmade omkring hej vilt hela tiden. Jag gjorde dock ett tappert försök, vilket du kan se nedan.
 
 
 
Tyvärr blev jag lite besviken på det här besöket. Jag hade förväntat mig mer. Visst var det häftigt att befinna sig under hajarna, men det var endast en liten, liten del av anläggningen. På det stora taget tyckte jag att anläggningen påminde om många andra vattendjursanläggningar. Så det är väl tur att anläggningarna inte är till för underhållning, utan för att bevara djuren. Vi människor är ju så duktiga på att förstöra för de vilda djuren ...
 


Dagens citat:

"Att se mig själv i alla och alla i mig själv är tveklös kärlek."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den sötaste i samlingen och nyupptäckt beroende

Hej, jag heter Jessica och jag är stjärndamms-missbrukare.
 
Ja, jag spelar fortfarande Pokémon Go, men har begränsat det till morgonpromenad innan jobbet och eventuellt någon promenad på kvällen med älsklingen. Nu när man har börjat jobba igen går tiden åt till så mycket annat - och ändå hinner man inte med det man ska! Fast livet brukar vara så. Bara att acceptera.
 
Hur som helst, det går relativt bra för mig. I skrivande stund har jag fångat/kläckt 97 st pokémoner av av totalt 150 st. Som jag skrev sist fokuserar jag just nu på att kläcka ägg och ta över gym/placera mina pokémoner på gym så att jag kan få mynt för att kunna köpa fler äggkläckningstuber så att jag kan fortsätta att kläcka ägg. Dock har jag och älsklingen insett en sak. Jag är stjärndamms-missbrukare. Eller, i spelet heter det "stardust" och är något som man får när man fångar pokémoner, när man kläcker pokémoner och/eller när man hämtar ut belöning från gym. Fast eftersom jag försöker att bli duktigare på att sluta byta ut svenska ord och begrepp mot engelska, väljer jag att översätta det. Alltså, stjärndamm.
 
 
 
 
Vad är det för speciellt med stjärndamm? Jo, man behöver det när man ska göra sina pokémoner starkare och ju starkare en pokémon är, desto mer stjärndamm behövs för att göra den ännu starkare. Förutom att kläcka ägg, håller jag även på att göra mina pokémoner just starkare, men jag har i princip aldrig något stjärndamm att använda, trots att jag fångar och fångar och kläcker och kläcker. Varför? Jo, så fort jag får tillräckligt med stjärndamm, använder jag upp det för att göra en och annan pokémon starkare. Därav den ständiga bristen. Det har till och med gått så långt att jag fångar vilka "skit"-pokémoner som helst (tänk Weedle), bara för att få lite stjärndamm. Och då ska du ha i åtanke att för varje fångst, får man endast 100 st stjärndamm.
 
...
 
Nåväl, jag blir väl tvungen att lägga in mig på stjärndamms-rehab eller något. Jag får fundera lite mer på det.
 
Du minns kanske att jag tidigare berättat hur glatt överaskad jag blev över att kläcka en pikachu från ett 2 km-ägg? Det är ingenting i jämförelse över min nuvarande lycka över en pokémon som jag fått i min samling efter att ha utvecklat en annan på en lägre nivå:
 
 
 
Den är så fruktansvärt söt! Herrejösses vad söt den är! Jag håller på att dö varje gång jag ser den. Så just nu är den helt klart min favorit. Åtminstone tills vidare.


Dagens citat:

"Det oväntade är bundet till att hända, medan det förväntade kanske aldrig inträffar."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Missbrukande kramar
Jessie

Morgonvackra Varberg

För tillfället föredrar jag oftast att ta en promenad nere i hamnen i Varberg när jag kommer på morgonen. Eftersom jag inte längre litar på det senare tåget, tar jag det som ankommer runt kl. 06.55. Det innebär att jag har drygt en timme att slå ihjäl innan kontoret öppnar kl. 08.00. Det brukar vara rätt mysigt och lugnt att promenera där ute och en morgon tog jag den här bilden med mobilen:
 
 
 
Jag tror att vi i allmänhet behöver fler sådana här lugna stunder för oss själva. En stund då vi kan koppla av och glömma all stress och all press runt omkring. Jag mår bra när jag går mina morgonpromenader, även om det såklart hade varit trevligt med lite sällskap. Så länge man har rätt sällskap förstås. ;-)
 
Jag måste bli duktigare på att hitta fler sådana här små oaser i tillvaron. Jag måste lära mig att koppla ner allting och inte hela tiden låtar tankar och känslor gå på högvarv. Det är då det går åt pipan, för jag hinner helt enkelt inte njuta av det jag har eller ens uppskatta det. Kanske kan jag börja tänka på morgonpromenaderna när jag börjar känna att mitt mående sviktar? Kanske kan känslan av frid som morgonpromenaderna ger mig, få mig på rätt köl igen? Det är värt att åtminstone prova. Håller du inte med?


Dagens citat:

"Att vara dig själv i en värld som ständigt försöker göra dig till någonting annat är den största bedriften."
(Ralph Waldo Emerson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Askungar (Kristina Ohlsson)

Uppläsare: Mirja Turestedt
 
"En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?"
 
 
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Kristina Ohlssons Askungar. Det är en spännande berättelse med ett för mig oförutsägbart slut. När jag trodde att jag hade listat ut vem gärningsmannen var, visade det sig att jag hade fel. Just det är förstås endast positivt. Däremot tyckte jag att karaktärernas tankesätt framställdes tämligen stereotypiskt och enkelspårigt. Dessutom vill jag att det fokuseras mest på brottet i en kriminalroman. I Askungar tyckte jag att karaktärernas privatliv fick lite för mycket fokus. Visst kan det behövas till viss del för att man ska lyckas lära känna karaktärerna, men jag tyckte att det blev lite för mycket av den varan nu.
 
Det ska ändå bli intressant att läsa/lyssna på nästa del i serien. Kanske fastnar jag mer för den då?
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Varbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Att lämna det bra för det bättre är nödvändigt."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dubbelheten kring det sexuella

Kanske är det bara jag som reagerar för detta, men förhoppningsvis finns det fler människor i vårt avlånga land som också tänkt i samma tankebanor som jag själv.
 
Sex.
 
Nej, bli inte förfärad nu. Jag kommer inte att prata intima detaljer eller liknande. Jag vill bara diskutera ämnet. Vi vet ju alla att det är vanligt att man sysslar med sex med jämna mellanrum. Vissa gör det kanske varje dag, medan andra gör det någon gång ibland. Oavsett vilket är det okej. Det var inte just det som jag ville prata om, utan det jag ville prata om är att trots att alla vet att åtminstone de allra flesta ägnar sig åt sex eller sexuella aktiviteter och att sex - när båda parter är med på det och ingen blir tvingad - är härligt, förväntas man ändå att offentligt ta avstånd från allt som är sexuellt. Det är inte okej att öppet tycka om sex eller ens prata om det, för om man gör det blir man betraktad som en snuskig människa och snuskig vill man absolut inte vara. Alla vet ju att snuskhumrar är bland det värsta som finns. Nästintill värre än mördare.
 
Om man erkänner att man läser böcker, ser filmer etc. med sexuella inslag, får man generade skrattsalvor till svar och riskerar att bli betraktad som - ve och fasa! - en snuskig människa. Att läsa så kallade tant-snusk-böcker är bland det värsta man kan göra i bokväg och om man har mage att läsa en sådan bok offentligt, måste man mycket noga skyla boken, så att ingen annan ser vad det är man läser.
 
Öppet förväntas vi gå runt och vara pryda. Ingen tycker minsann om sex. Å nej. Om man gör det är man snuskig och det vill ingen vara.
 
 
 
Fast ändå verkar vi tänka på det sexuella och lockas av det. Varför skulle det annars krylla av rubriker på nätet som anspelar på sex? Därför att man helt enkelt inte kan låta bli att klicka sig vidare till sådana artiklar, inlägg o.s.v.
 
Hur har jag då kommit att börja tänka på detta? Är jag en snuskhummer?! Nja, huruvida jag är en snuskhummer eller inte kan inte jag bedöma. Det låter jag andra avgöra. Däremot lade jag märke till en sak när jag lite snabbt ögnade igenom de videor som jag har lagt upp på min YouTube-kanal. Av de videor som ligger uppe just nu, är det ett klipp som sticker ut med flest antal visningar. Det är klippet som jag döpte till "Har storleken någon betydelse?"
 
Ve och fasa! Sitter jag och pratar om det-som-inte-får-nämnas-högt-och-offentligt? Nej då. Du kan vara lugn. I just det klippet sitter jag och pratar om storleken på kakor som man bakar. Jag är nämligen uppvuxen med min mammas så kallade "dassalock" (det vill säga kanelsnäckor eller liknande som är ungefär fyra, fem gånger så stora som de man hittar i butikens frysdisk). Titeln valde jag på skämt, för jag antog att folk skulle tro att jag sitter och pratar om annat.
 
Vad jag vill ha sagt är alltså att jag inte förstår varför det ska vara så himla mycket tabu kring sex. Visst, man behöver inte jämt gå runt och prata om det hela tiden, men varför ska vi gå runt och offentligt förneka att vi tänker på det eller ägnar oss åt det? Varför ska vi skämmas över att tänka på det eller läsa om det? Varför inte bara acceptera att det är en naturlig del av livet?


Dagens citat:

"Det är inte din uppgift att gilla mig, det är min."
(Byron Katie)


Ha det så bra!
Pryda kramar
Jessie

Stalkaren inom mig

En kväll när jag satt och tittade igenom Twitterflödet bland de jag följer, klickade jag mig vidare till Dagens Juridiks lista med 75 nya advokater. "Kul!" tänkte jag. Kanske fanns det något namn som jag kände igen eller möjligtvis en annan advokatbyrå. Nej, jag vet inte varför jag tycker sådant är kul. Jag bara gör det.
 
Hur som helst, efter ungefär halva listan hajade jag till och stirrade en stund på ett av namnen. Smakade på det. Efter en stund sade jag lite tveksamt till älsklingen att det där antagligen var en kille som varit notarie på Nyköpings tingsrätt när jag hade praktik där hösten 2011. Namnet kändes bekant, men eftersom det inte följde med någon bild till denna lista, kunde jag inte vara säker.
 
 
 
Det hela hade kunnat ta slut där och då, men nej. Nyfiken (och tvättäkta stalkare) som jag är, sökte jag genast upp advokatbyråns hemsida och klickade mig fram till medarbetarna. Till min glädje fanns det bilder på varje medarbetare, så jag började söka bland namnet och PANG! Där var han. En av notarierna som jag arbetat ihop med för snart fem år sedan. Såvitt jag minns var han en trevlig och snäll kille, fast jag blev lite irriterad på honom under perioden då han var "förstenotarie" (det vill säga den notarien som bestämde vilka notarier som skulle protokollföra vid vilka förhandlingar), för han satte mig nästan enbart på häktningar (vilket eventuellt berodde på att jag vid den tidpunkten hade blivit väldigt snabb på att skriva dessa typ av protokoll). Visst var det kul att protokollföra vid häktningar, men lite variation är aldrig fel ... ;-D Roligast att protokollföra vad nog ändå vid en ordinär huvudförhandling i brottmål.
 
Tänka sig att han blev advokat. Jag som trodde att han skulle bli åklagare eller domare.


Dagens citat:

"Vad du kan söka och finna är inte den äkta varan. Hitta det du har aldrig förlorat; hitta det ovärderliga."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Farligt härligt

Nu var det ett ganska bra tag sedan kaféet Ritz i Falkenberg stängde sin verksamhet. Jag hade förvisso besökt kaféet endast en gång, men tyckte att det var lite trist att de tvingades stänga. Om jag inte har helt fel för mig, tyckte jag att de hade ett litet bättre utbud än vad Stålboms har.
 
Nåväl, lokalen på Nygatan har stått tom ett tag. Men sedan hände något för x antal månader sedan (nej, jag minns tyvärr inte exakt när det hände). Plötsligt kunde man se följande i skyltfönstret till lokalen som tidigare tillhört Ritz:
 
 
 
Som det ser ut nu finns närmaste Espresso House endast i Halmstad och Varberg och hittills har jag inte fått så många tillfällen till att ta en sväng förbi Espresso House i Varberg (vilket i sig kanske är tur). Eller, tillfällen har jag haft men då har jag inte haft så mycket tid till mitt förfogande. Men nu ... Om Espresso House öppnar sin verksamhet på Nygatan i Falkenberg innebär det trubbel. Jag har nämligen börjat med vanan att hoppa av bussen på Stortorget när jag ska hem och sedan gå längs Nygatan. Det tar ungefär lika lång tid som att åka ända till bussterminalen. Och om jag går längs Nygatan på vägen hem, kommer jag att passera detta fik.
 
Förstår du vilken livsfara jag kommer att utsätta mig för, med tanke på vilken god chailatte som Espresso House i allmänhet har?
 
Oj oj oj ... Jag kommer bli tvungen att uppbåda alla inre krafter jag har för att inte ens snegla åt detta farliga ställe.
 
Önska mig lycka till. Det lär jag behöva.


Dagens citat:

"Skönhet. Godhet. I undrets här och nu blev det plötsligt verklighet."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Okontaktbara Google

Hittills har jag varit en väldigt nöjd Google-användare och brukar jämt föredra Google och rekommendera deras tjänster. Fast nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Just nu känns inte Google så bra som jag tidigare tyckt.

Det är kanske på sin plats att förklara att detta i och för sig inte gäller mig som Google-användare personligen. Däremot har jag och min chef (plus en drös med klienter …) upptäckt en skum sak. När klienter använder sin Gmail-adress för att maila till oss, står inte advokatfirmans namn som mottagare. Nix. Däremot står min chefs mammas namn som mottagare.



Ingen fattar hur det har blivit så och min chef är minst sagt irriterad över att jag inte kan åtgärda problemet. Jag har kollat samtliga inställningar, men allt ser ut som det ska. Chefens mammas namn förekommer ingenstans.
 
 
Jag insåg alltså att jag behövde experthjälp. Jag behövde komma i kontakt med Google (och helst den svenska supporten, eftersom jag inte känner mig alltför bekväm med engelska). Sagt och gjort, jag googlade (haha!) fram en sida med kontaktuppgifter. Där angavs en mailadress som jag raskt skickade ett mail till. När mailet var skickat kände jag mig nöjd. Åtminstone i någon sekund eller så, för strax därpå rasslade det in ett autosvar från kära Google. Istället för att vänligt tala om att de mottagit mitt mail och skulle återkomma till mig så snart de kunde, stod det att man inte kunde maila till den här adressen eftersom den är för tungt belastad. Istället hänvisade de mig till en massa olika hjälp-sidor och något offentligt hjälpforum där vem som helst (så länge man har ett googlekonto) kan läsa och besvara inläggen där.



Vad i ..?! Hur skulle jag göra då? Envis som jag var fortsatte jag att googla och till slut tror jag att jag hittade en mailadress som möjligtvis fungerar. Jag testade den. I skrivande stund har jag ännu inte fått något svar.
 
 
 
Jag hittade även ett telefonnummer som jag ska testa att ringa, men utifrån kommentarerna från andra som har försökt att ringa Google, ser mina chanser att få hjälp mycket små ut. Jag kommer i alla fall hålla dig uppdaterad om fortsättningen.

Dock kvarstår frågan som ända sedan denna upptäckt snurrat i mitt huvud: hur tusan kan man göra sig så pass okontaktbar som Google gör? I min värld är det inte rimligt att man inte ska kunna komma i kontakt med en enda levande människa där. De hänvisar till kontaktformulär, men inte kunde jag hitta något sådant? Varför inte ha ett riktigt kontaktformulär som man får fylla i? Jag kan inte förstå att de tycker att det är bättre att vara så här pass otillgängliga. Istället för att tycka om Google, börjar jag nu känna motvilja.

Skärpning Google!


Dagens citat:

"Vi motsäger oss själva hela tiden – ångrar idag det vi gjorde igår. Inte undra på att vi sitter fast."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den heliga lunchen?

Strax innan sommaren beslutade jag mig för att testa att sluta ta med mig lunch till jobbet och istället äta frukt (och numer även morötter) till lunch. Beslutet grundade sig på att jag vill testa mig fram till vad som är bäst för min mage, i och med att jag har haft krångel med den under flera år. Själv såg jag inget konstigt med det, men däremot reagerade en vän till mig negativt på detta.
 
På ett sätt kan jag förstå henne, med tanke på min tidigare ätstörning och att hon antagligen trodde att det var på grund av det som gjorde att jag numer inte äter någon måltid till lunch. Fast samtidigt förstår jag inte varför folk i allmänhet tycker att det är konstigt att man inte äter lunch? Jag menar, jag äter ju middag när jag kommer hem och de dagar då jag är ledig äter jag i princip aldrig någon lunch. De enda gånger jag gör det, är de få gånger då jag och älsklingen äter något mindre mitt på dagen och sedan en senare middag. Det roliga är att ingen reagerar över att jag inte äter lunch på mina lediga dagar. Borde det inte vara lika konstigt?
 
Hamnen i Falkenberg.
 
Naturligtvis hade det varit en annan sak om jag hade haft ett fysiskt ansträngande arbete, men det har jag inte. Jag sitter på ett kontor hela dagarna. De enda gångerna detta arbete blir fysiskt ansträngande, är när jag håller på att flytta kartonger med akter m.m. nere i arkivet. Fast det gör jag inte särskilt ofta.
 
Nåväl, det viktigaste för mig är att jag själv vet att jag äter som jag ska och gör det som är bäst för min kropp.


Dagens citat:

"Det kan se ut som om situationen skapar lidandet, men i slutändan är det inte så – ditt motstånd gör det."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland GÅR det för fort

I skrivande stund har jag hållit på med Pokémon Go i ungefär en månad. Jag har lyckats att både fånga och kläcka en hel del pokémoner under denna månad och jag har även börjar skönja vissa mönster rörande var dessa små varelser dyker upp. Exempelvis brukar promenadstråken vid Ätran i Falkenberg vara fulla av bl.a.  Magikarp och Poliwag. I Varberg kan man fånga Pikachu om man är i centrum tidigt på morgonen. Den lille rackaren brukar sitta i parken vid tågstationen strax innan 07.00 på morgonen och runt 07.30 har jag vid två tillfällen upptäckt honom (eller är det en hon ..?) vid Kvantum och kyrkan. Bara små tips.
 
UPPDATERING: Den senaste veckan har Pikachu slutat hänga i den där parken i Varberg. Han tycks vara en lurig liten filur ... Eller så har jag helt enkelt börjat komma för sent för våra morgonmöten ...
 
Hur som helst, för mig är det för närvarande roligast att kläcka ägg. Äggen får man vid pokéstops och kläcker dem genom att gå. Även om räknaren inte riktigt fungerar som den ska (exempelvis kan älsklingen kläcka ett 5 km-ägg efter att ha sprungit ca 1 mil), är den lite finurlig. Den känner nämligen av om man rör sig snabbare än promenadtakt. Så fort den gör det, kommer den här varningen upp:
 
 
 
Fast inte heller detta verkar fungera riktigt som det ska. Jag brukar nämligen passa på att ha igång appen (dock utan att fånga något) när jag går till Kvantum och hämtar posten varje dag. Den sträckan brukar ge mig ca 700 m. En morgon när jag gick bort till Kvantum, fick jag av någon anledning för mig att kolla på mobilen och se hur det gick för mig. Då upptäckte jag att den där varningen hade dykt upp. När jag GICK. En annan gång när jag SATT STILL I SOFFAN kom varningen upp.
 
Hmm ....
 
Nåväl, bortsett från sådana här mindre missar, är spelet rätt underhållande. Om inte annat blir man mer motiverad att gå ut. Det är alltid något.


Dagens citat:

"Ingenting i det förflutna kan hindra dig från att vara närvarande nu, och om det förflutna inte kan hindra dig från att vara närvarande nu, vilken kraft har det?"
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ree Park Safari

I år firade jag och älsklingen fem år som gifta och som jag berättade i ett tidigare inlägg, tillbringade vi den helgen i Danmark. Vi åkte hemifrån tidigt på morgonen på fredagen och ankom till Grenå strax efter lunch. På väg till hotellet passade vi på att stanna till vid Ree Park Safari och göra ett besök där, innan vi for vidare.
 
 
 
Det var intressant att besöka djuren och uppleva allt vi gjorde. Vi passade på att åka en tur med tåget "Amerika Expressen" och även Land Rover Safari. Jag försökte få med våra upplevelser i videoklipp, vilka du kan se i klippet nedan. Jag insåg ganska snabbt att det var enklare att filma än att fota.
 
 
 
 
Det var i den här safariparken som jag förälskade mig i uttrar! Jösses vad söta de små liven var! Jag hade gärna tagit med mig några stycken hem, men jag antar att jag inte hade fått göra det ... *muttrar* Nåväl, jag får helt enkelt nöja mig med att besöka uttrar på den här typen av anläggningar.
 
 
 
 
Som helhet var det ett riktigt mysigt besök som jag kommer tänka tillbaka på med värme. :-)
 
 


Dagens citat:

"Vi är så upptagna med att söka det som ligger framför oss att vi inte tar oss tid att njuta av det vi har nu."
(Bill Watterson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett slut i sikte?

Nyligen har jag fått veta att en situation som bidrar till att jag mått dåligt (men som jag tyvärr inte riktigt kan ta mig ur just nu), tycks ha ett slut i sikte inom en snar framtid. Det pratades först om två år, men nu tycks det eventuellt bli tre istället. Något definitivt beslut är förvisso inte fattat än, men troligtvis lutar det åt det hållet.
 
Att höra det gjorde mig väldigt upprymd och jag har börjat se fram emot det, vilket gör att det känns lättare att härda ut. Nu finns det i alla fall en plan. Det kommer ta slut. Och två/tre år är en överskådlig framtid. Även om det kanske låter som lång tid, är jag säker på att det kommer gå hur fort som helst. Jag menar, nuförtiden känns det som att åren bara flyger fram. Jag har exempelvis jobbat på byrån i tre år, men det känns som kortare tid än så.
 
 
Det "roliga" är att jag har försökt använda attraktionslagen (bara för skojs skull) för att få ett snabbt slut på situationen och tänkt och föreställt mig hur man kan få slut på det hela. Dock har dessa tankar varit en aning brutala om jag ska vara ärlig. Men vad då, så länge en tanke enbart förblir en tanke, anser inte jag att någon skada är skedd. När jag sedan fick det här beskedet att allt kan vara slut om cirka två år, kom jag genast att tänka på attraktionslagen. Jag tror i och för sig inte på att det finns någon högre makt som bestämmer över oss eller att allt i förväg är förutbestämt och att det därför inte går att göra något åt det (man kan alltid påverka sitt "öde"!), men om man tänker så som Cecilia Kärvegård brukar skriva; kan detta vara universums sätt att besvara min önskan - om än på ett fredligare sätt? Oss emellan börjar jag faktiskt att tro på det.
 
Visst, det kan vara ren och skär inbillning, men håll med om att det är en lite rolig slump? :-)
 
Nu återstår det alltså att räkna ned och se vad som händer härnäst.


Dagens citat:

"Jag har lärt mig att människor kommer att glömma vad du sa, folk kommer att glömma vad du gjorde, men folk kommer aldrig att glömma hur du fick dem att känna."
(Maya Angelou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!