Den heliga lunchen?

Strax innan sommaren beslutade jag mig för att testa att sluta ta med mig lunch till jobbet och istället äta frukt (och numer även morötter) till lunch. Beslutet grundade sig på att jag vill testa mig fram till vad som är bäst för min mage, i och med att jag har haft krångel med den under flera år. Själv såg jag inget konstigt med det, men däremot reagerade en vän till mig negativt på detta.
 
På ett sätt kan jag förstå henne, med tanke på min tidigare ätstörning och att hon antagligen trodde att det var på grund av det som gjorde att jag numer inte äter någon måltid till lunch. Fast samtidigt förstår jag inte varför folk i allmänhet tycker att det är konstigt att man inte äter lunch? Jag menar, jag äter ju middag när jag kommer hem och de dagar då jag är ledig äter jag i princip aldrig någon lunch. De enda gånger jag gör det, är de få gånger då jag och älsklingen äter något mindre mitt på dagen och sedan en senare middag. Det roliga är att ingen reagerar över att jag inte äter lunch på mina lediga dagar. Borde det inte vara lika konstigt?
 
Hamnen i Falkenberg.
 
Naturligtvis hade det varit en annan sak om jag hade haft ett fysiskt ansträngande arbete, men det har jag inte. Jag sitter på ett kontor hela dagarna. De enda gångerna detta arbete blir fysiskt ansträngande, är när jag håller på att flytta kartonger med akter m.m. nere i arkivet. Fast det gör jag inte särskilt ofta.
 
Nåväl, det viktigaste för mig är att jag själv vet att jag äter som jag ska och gör det som är bäst för min kropp.


Dagens citat:

"Det kan se ut som om situationen skapar lidandet, men i slutändan är det inte så – ditt motstånd gör det."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie