Jessicas grotta

Ibland kan det bli lite tokigt när man skickar mail. Eller sms för den delen, men den händelse som jag hade i tankarna är från när jag och en domstolshandläggare på tingsrätten i Varberg mailade varandra i ett mål.

 

Min chef hade blivit förordnad som offentlig försvarare för en person som satt anhållen och skulle begäras häktad. Vi fick förordnande och häktningsframställan (där åklagaren beskriver vad personen är misstänkt för) från tingsrätten. Dock fick vi inte häktningspromemorian. En häktningspromemoria (eller som vi säger: häktnings-PM) är den utredning som åklagaren har sammanställt inför häktningsförhandlingen och påminner lite om ett förundersökningsprotokoll (som är den kompletta utredningen), men omfattar som sagt endast början av utredningen. Tidigare har vi vänt oss till åklagaren för att få dessa häktnings-PM, men de senaste gångerna har åklagarkammaren hänvisat oss till tingsrätten, eftersom åklagarna inte längre får skicka ut dessa PM på grund av sekretess. Dock funkar inte riktigt detta, då tingsrätten oftast inte får häktnings-PM förrän i samband med förhandlingen och den offentliga försvararen måste ha möjlighet att kunna gå igenom den innan förhandlingen.

 

 

Hur som helst, jag mailade alltså domstolshandläggaren och bad henne skicka över häktnings-PM när de fått den från åklagaren. En stund därefter fick jag svar från domstolshandläggaren. "Vi har fått häktnings-PM."

 

 

Jaha, men vad trevligt! Fast varför skickar hon det inte till mig då?

 

Jag ringde upp domstolshandläggaren och bad om häktnings-PM igen och fick då ett förläget skratt till svar. Hon hade förstås menat att de inte hade fått det.

 

Ibland kan ett missat ord ställa till det. Tur att det inte var så allvarligt i det här fallet i alla fall! :-)