Jessicas grotta

Trots att jag har en kategori här på bloggen som jag döpt till "Språkpolis", påstår jag inte att jag är pefekt när det kommer till svenska språket. Långt ifrån. Även jag kan skriva skumma formuleringar eller till och med stava fel på ord som det egentligen inte borde gå att stava fel på. Oftast hinner jag dock upptäcka detta innan det är för sent. Fast ibland dröjer det flera timmar. Som senaste gången jag skrev något på Twitter.

 

 

Jag "retweetade" ett inlägg som handlade om en mamma som berättade hur förtvivlad hon var över sonens situation i skolan, där han mobbas. Det inlägget berörde mig djupt, då jag kände igen mig väldigt mycket. Hans beskrivning hade kunnat handla om mig en gång i tiden. Så jag skrev något litet innan jag skickade iväg inlägget. Jag skrev bland annat att "igenkänningsfaktorn är stor" och skickade iväg mitt inlägg. Sedan återgick jag till att göra sådant som behövdes göras.

 

På kvällen öppnade jag upp Twitter igen och tittade på mitt inlägg. Formuleringen skavde. Kan det verkligen heta så? Då slog det mig. Generat raderade jag mitt inlägg och gjorde om det. "Igenkänningsfaktorn är hög". Insåg att mitt tidigare inlägg antagligen redan hade lästs av en del personer. Men strunt samma. Jag var nöjd. Nu hade det blivit rätt. Nu kunde jag sova gott.