När poliser spelar fult

Jag har stor respekt för poliser och det de gör. Jag tycker att deras löner är för låga i förhållande till det arbete de utför. Poliser tycks inte uppskattas lika mycket som förr och det är otroligt sorgligt. Vårt samhälle skulle se bra mycket värre ut om vi inte haft några poliser alls. Kanske är det en framtid vi snart får möta, om det hela utvecklas i samma riktning och i samma takt som det gör nu?
 
Hur som helst, genom jobbet har jag kontakt med en del poliser här i Halland. Oftast är det trevligt och jag har därför en allmänt positiv bild av poliser. Dock hände det för ett litet tag sedan att en polis försökte sig på en fuling, vilket jag har svårt att acceptera.
 
En morgon blev kontoret uppringd av en polis som förklarade att en av min chefs klienter (som hon för närvarande representerar i en vårdnadstvist) var misstänkt för brott och att det därför skulle hållas ett polisförhör. Jag frågade vad det gällde för brott (för då vet jag hur pass brådskande och prioriterat det är). Det kunde polisen inte svara på, eftersom det inte var hon som hade ärendet egentligen. Hon hjälpte bara en kollega som var ledig den dagen och den lediga kollegan hade bara sagt att hon skulle boka in ett polisförhör. Just nu har min chef väldigt mycket att göra, så jag förklarade att som det såg ut för tillfället hade min chef ingen lucka förrän tidigast veckan därpå. Det var alldeles för lång tid att vänta, menade polisen. Detta var nämligen brådskande. Jaha, men vad gäller det då? Nej, det kunde polisen fortfarande inte svara på. Det enda hon visste var att det var bråttom och att förhör var tvunget att hållas just den veckan. Enligt polisen hade min chefs klient dessutom sagt att denne endast kunde fredag morgon den veckan. Vi kom överens om att polisen skulle ge in en begäran om offentlig försvarare till tingsrätten och att jag skulle stämma av med min chef om den fredagsmorgonen fungerade (dels var det väldigt tidigt på morgonen som föreslogs, dels skulle min chef ha en förhandling i Halmstads tingsrätt den förmiddagen).
 
 
 
Strax därpå ringde den här klienten och var upprörd, eftersom klienten inte fått veta vad det var för brott denne var misstänkt för (vilket man faktiskt har rätt att få veta). Jag försökte lugna klienten och förklarade vad jag och polisen kommit överens om.
 
Lite senare den förmiddagen ringde tingsrätten om det här ärendet för att kolla så att min chef kunde åta sig uppdraget. Då fick jag också veta vad det var för brott som klienten var misstänkt för. Polisen hade alltså vetat, men påstod för mig och klienten att hon inte visste. Och dessutom är det en omöjlighet att gå in till tingsrätten med en begäran om förordnande (oavsett om det är offentlig försvarare eller målsägandebiträde) om man inte vet vilket brott det rör sig om.
 
Det var fult spelat av den här polisen. Även om en liten del av mig kan ana hur hon tänkte och kanske även förstå det till viss del, är det fult och fel. Man har rätt att få veta vad det är för brott man är misstänkt för om polisen begär att man ska komma in på förhör. Och att rent ut sagt ljuga för både den misstänkte och dess advokat (eller som i det här fallet advokatens sekreterare), är bara lågt. Att alls ljuga är lågt. Jag hoppas att detta enbart var en engångsföreteelse. Jag vill inte gärna tro att polisen sysslar med sådant här fult spel dagligen.


Dagens citat:

"Akta dig att dricka med personer som rör sitt glas utan att tömma det."
(August Strindberg)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie