Daisypath Anniversary tickers

Några tankar om terrordådet i Stockholm

Jag valde medvetet att inte på en gång skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände i Stockholm den 7 april i år. Dels har jag inte haft tid att formulera ett inlägg, dels ville jag att alla känslor skulle landa i mig först. Dådet berörde mig på olika plan och mina tankar har gått och går fortfarande till alla de som på olika sätt drabbades av det som hände - framförallt de anhöriga till de som miste livet.
 
Kanske har jag också blivit lite extra berörd, därför att jag har varit i Stockholm så många gånger. Jag pluggade där i två år och därefter jobbade jag på Kungsholmen i ett år. Dessutom bor min vän Cherry där. Jag vet inte hur många gånger jag har promenerat längs Drottninggatan och trängts med alla andra eller hur många gånger jag har stått på exakt den plats där lastbilen körde in i byggnaden. Jag vet bara att det är väldigt många gånger. Vid det här laget är dessa platser så välbekanta för mig, att jag utan problem kan se dem framför mig.
 
 
Drottninggatan i Stockholm.
 
 
Jag är otroligt tacksam för att varken jag eller någon av mina nära och kära skadades, men jag lider med dem som drabbats. När jag pratade med mina föräldrar samma kväll, erkände de att de var tacksamma över att jag inte längre jobbade i Stockholm - nu hade de sluppit oroa sig för om jag var välbehållen eller ej.
 
Att veta att syftet var att åstadkomma ännu mer skada än vad som redan gjordes - om sprängmedlet i lastbilen hade detonerat som det var tänkt - är skrämmande.
 
Det är gripande hur man ställde upp för varandra i huvudstaden denna svåra stund. Att folk öppnade sina hem för varandra. Gav varandra skjuts. Var varandras stöd. Det är när sådant här händer, som man inser hur viktigt det är att inte ta något för givet. Att vara tacksam för det man har och visa sin uppskattning.
 
Jag tror inte på att det hjälper att gå omkring och vara rädd för nya attentat. Det kommer inte resultera i något annat än att vi kommer må dåligt och dessutom är det just det som terroristerna vill. Att vi ska vara rädda.
 
 
Utsikt över Stockholm - en dag i maj 2013.
 
 
Det gör ont i mig att vissa nu försöker plocka poäng och göra vinning för egen del, i anledning av det inträffade. Det gör ont i mig att det finns de som försöker splittra medborgarna här i landet och peka ut utrikesfödda som potentiella terrorister. Det gör ännu mer ont i mig att det finns de som går på detta och tror på det som påstås.
 
En terrorist kan vara vem som helst - till och med en etnisk svensk. Det finns därför ingen anledning till att börja behandla varandra illa, utifrån vilken hudfärg man har. Däremot har vi allt att vinna på att stötta varandra och behandla varandra väl. Vi är alla människor. Vi bor i samma land. Det räcker väl mer än väl?
 
Vad världen behöver är mer kärlek och medmänsklighet. Inte hat.


Dagens citat:

"Naturen – där ser man skönheten. Vi ser hur vackert det är. Men det finaste som är skapat, det ser vi inte. Det är människan."
(Joralf Gjerstad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Träning under graviditet

Enligt sjukvården är det bra att träna när man är gravid och man rekommenderas därför till detta. Dock finns det vissa övningar och träningsmoment som man bör undvika (exempelvis att inte stå upp vid spinning) och man måste också se till att inte ha för hög puls för länge.
 
Eftersom detta som sagt är min första graviditet, valde jag att boka tid hos en personlig tränare för att få råd om hur jag bör tänka när det gäller träningen under graviditeten. Den personliga tränaren som jag fick tid hos strax innan årsskiftet, är specialiserad på just kvinnohälsovård. Tillsammans gick vi igenom några övningar och hon satte därefter ihop ett litet program med pilatesövningar som kan vara bra för mig under graviditeten - vilket jag tidigare skrivit ett inlägg om.
 
 
 
 
Dock är det långt ifrån alla i min närhet som är förtjusta i att jag fortsätter att träna och menar att det vore bäst om jag upphör med träningen tills efter förlossningen. En person i min närhet (som för övrigt inte tränar själv) ifrågasatte den personliga tränarens kompetens när jag sade emot dennes "råd" om att sluta träna och jag hänvisade till vad den personliga tränaren sagt. Personen undrade även upprört om tränaren själv varit gravid?! En annan i min närhet menade att eftersom detta är min första graviditet, kan jag inte veta vad jag klarar av i mitt nuvarande tillstånd och därför borde jag inte träna. Fast då undrar jag följande - om jag inte försöker träna, hur ska jag då till nästa gång veta vad jag klarar eller inte klarar av ..?
 
Naturligtvis vet jag att dessa personer egentligen menar väl och att de är rädda om mig och det lilla liv jag har i magen. Jag vet detta. Ändå kan jag inte låta bli att bli irriterad över alla dessa pekpinnar - framförallt från personer som själva aldrig har hållit på med träning, bortsett från en och annan promenad.
 
Ja, detta är min första graviditet och därför kan jag inte i förväg veta vad jag klarar av eller inte klarar av. Att jag dessutom råkade ut för tidig foglossning gör inte det hela bättre. Fast vet du vad? Kroppen är väldigt duktig på att signalera när jag försöker göra något som jag inte klarar av. Obehag och smärta är sådana tecken.
 
 
 
 
När jag började träna zumba 2015, fanns det en gravid deltagare som var med på passen ända fram till sommaren - och vid det laget var hon höggravid. Jag räknade därför med att förhoppningsvis själv kunna fortsätta den här terminen med i alla fall zumba. När zumban byttes ut mot danzy step i januari var jag med på det första passet, men fick sedan erkänna mig besegrad eftersom jag under det passet kände av tecken på foglossning (i mitt fall var det huggande smärta längs hela ryggslutet). Dock har jag fortsatt med vanlig danzy (som är en variant av zumba - i vart fall när en viss instruktör har passet), när foglossningen inte varit för påtaglig.
 
På cirkelpassen lär jag mig efter hand som tiden går vilka övningar som funkar och vilka som inte funkar. Om det är något som jag inte klarar av (exempelvis hopp eller att ligga på mage), ber jag om en ersättningsövning.
 
 
 
 
Jag är inte dum. Jag utsätter inte mig för onödiga risker. Varför har andra runt omkring svårt att kunna acceptera att jag själv är kapabel till att bedöma vad min kropp klarar av eller ej? Jag är trots allt en vuxen kvinna och jag har dessutom rådgjort med kunniga personer på området (det vill säga både med personlig tränare som är inriktad på kvinnohälsovård - däribland graviditeter - och med sjukgymnast).
 
Jag kommer alltså att fortsätta med träningen tills kroppen säger ifrån och jag kommer fortsätta att anpassa övningarna på cirkelpassen efter hand som tiden går - oavsett vad andra säger. För att citera min filosofilärare på gymnasiet: "Du kan inte ha ont i mina tänder."


Dagens citat:

"I den mänskliga naturen står vi varandra nära; i vårt handlande går vi skilda vägar."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"#älskanoveller - 30 nyanser av frihet" kommer den 12 maj!

Ordberoende förlag har nu meddelat att det blir releasefest den 12 maj 2017 - då #älskanoveller - 30 nyanser av frihet släpps. Om du är nyfiken på vilka novellister som medverkar i antologin, kan du se det här.

Dessvärre har jag ingen möjlighet att kunna ta mig till Stockholm för releasen, vilket jag inte hade möjlighet till förra året heller. Det känns lite tråkigt, men så blir det ibland. Livet kommer emellan. Kanske kommer jag kunna vara med på releasefesten nästa gång jag medverkar i en antologi. Man vet aldrig!
 
 
Förra årets #älskanoveller-antologi.
 
Det ska bli spännande att få hålla antologin i min hand och att sedan få läsa övriga novellisters bidrag.

Det här blir den tredje antologin som jag medverkar i. Börjar nästan känna mig som en novellistveteran. ;-)


Dagens citat:

"Jag tror att kärlekens väsen är vårt innersta subjekt."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När ägarna är borta ...

En eftermiddag när älsklingen tittade igenom utbudet på Netflix för att hitta en film som vi kunde se på under kvällen, noterade han de tips som Netflix gav, baserade på vad han sett på tidigare. Med stor förvåning noterade han att han bland annat fick förslag baserat på filmen På andra sidan häcken.
 
Saken är bara den att varken jag eller älsklingen har sett nämnda film - vare sig på Netflix eller någon annanstans. För att få tillgång till vårt Netflix-konto, behöver man tillgång till vår iPad och den ligger hemma i lägenheten hela dagarna medan vi jobbar.
 
 
 
 
Skämtsamt föreslog älsklingen att det måste vara katterna som tittar på Netflix medan vi jobbar (Den lilla arga är ju instängd i sin bur då, så hon kan inte ha lyckats få igång någon film). Eftersom Fåntratten satt bredvid i soffan när detta samtal mellan mig och älsklingen ägde rum, frågade jag honom om det som husse sade stämde? Frågan fick Fåntratten att se ytterst besvärad ut.
 
...
 
Går det ens att dra någon annan slutsats utav det hela?
 
Aja, det är väl bra att de små odjuren har något att roa sig med när vi är borta om dagarna. ;-)


Dagens citat:

"Jag anser att människans främsta mål i livet är att förverkliga sig själv."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Biten (Kelley Armstrong)

"Elena hatar sin styrka, sin vildhet, sin hunger - för mat, för sex, för att vara ute nattetid och för jakten. Hon vill vara en vanlig kvinna, och hon drömmer om att gifta sig, skaffa barn och leva ett stillsamt liv. Men begären växer ...
 
Hennes förtvivlade kamp för ett normalt liv krossas när hennes familj ringer och ber om hjälp. Hon vill inte besvara deras vädjan om att komma hem. Men till slut finns det ingen återvändo. Elena är tvungen att söka sig tillbaka, och hon finner sin familj söndertrasad av konflikter och hot.
 
Mötet med Clay - mannen hon en gång älskat passionerat och vildsint - är svårt, men familjen behöver hjälp. Deras livsföring är hotad och hon kan inte lämna dem. Även om hennes enda chans att bli en vanlig kvinna, med ett vanligt liv, försvinner."
 
 
 
 
Jag förväntade mig att Kelley Armstrongs Biten skulle vara en typisk vampyrberättelse, men ganska fort insåg jag hur fel jag hade. Istället för vampyrer, handlar Biten om något så ovanligt som varulvar. Åtminstone känns det ovanligt för mig och därför blev detta en trevlig överraskning.
 
Förvisso tyckte jag att berättelsen kändes en aning naiv och stereotypisk vissa stunder, men jag tycker ändå att Kelley Armstrong är duktig på att skapa spänning och att hålla fast läsaren genom hela berättelsen. Nu vet jag inte hur originalberättelsen är skriven, men den svenska översättningen var lättläst och smidig att läsa - vilket är en av bokens styrkor.
 
Jag uppfattade aldrig att man fick en grundlig genomgång av varje karaktär (vilket kan bero på att detta enbart var början på en serie - vilket jag fick veta när jag skrev det här inlägget), men ändå tyckte jag att man lärde känna dem. Åtminstone tillräckligt för att engagera sig och bli berörd. Detta känner jag att en del författare dessvärre misslyckas med. Att låta läsaren lära känna karaktärerna ordentligt - kanske till och med till den grad att läraren känner att denne blir en del av karaktären - är viktigt, men svårt. Därför tycker jag att Kelley Armstrong ska ha extra beröm för att hon faktiskt lyckades. Åtminstone gjorde hon det tillräckligt väl i mina ögon.
 
Biten gjorde mig sugen på att läsa fler varulvsberättelser. Kanske sätter jag tänderna (eller rättare sagt ögonen) i de andra delarna senare.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 


Dagens citat:

"Värdera högt varje ögonblick som intuitionen gör sig påmind, och alldeles särskilt när den tar formen av en glimt av den högre verkligheten. Det är då som allt annat ska läggas åt sidan för att hålla upplevelsen kvar och förlänga den."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fina budskap i vardagen

Jag gillar när fina budskap letar sig in i vardagen på ett smidigt och nästan osynligt sätt. Som när jag såg det här lilla meddelandet inne på Pralinhuset i Stockholm:
 
 
 
 
Eller när jag såg ett kärleksfullt meddelande från en främling på ett Öresundståg.
 
Det var därför som jag blev oerhört positivt överraskad när jag upptäckte det här meddelandet på vår tvålförpackning:
 
 
 
 
I ärlighetens namn såg jag faktiskt inte det när tvålen köptes, vilket jag nu i efterhand kan tycka är konstigt. Nåväl - bättre sent än aldrig!
 
Nu blir jag i alla fall glad varje gång jag tvättar händerna i badrummet. :-)


Dagens citat:

"Låt inte en galen värld tala om för dig att framgång är någonting annat än ett framgångsrikt nu. Och vad är det? Det finns en känsla av kvalitet i det du gör, även i den allra enklaste handling."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vidriga människor!

Vad är det för fel på folk egentligen?! Hur lågt kan man sjunka?!
 
Under de senaste åren verkar det ha blivit allt vanligare att människor ger sig på äldre människor - stölder, misshandel och våldtäkter. Naturligtvis är det aldrig okej att begå något av dessa brott mot någon annan, men jag tycker att det är extra lågt när man ger sig på äldre människor - som oftast har svårare att försvara sig. Så gör man bara inte. Där går minsann en gräns.
 
I fredags fick jag en ganska obehaglig överraskning strax efter att jag hade diskat klart efter vår middag, då det ringde på dörren. När jag öppnade stod en uniformerad polis utanför med ett skrivblock i högsta hugg. Han märkte nog min förvåning, för han förklarade snabbt sitt ärende. Eller, han började i alla fall men sedan fick jag springa efter Ninjan - som bestämde sig för att det var ett bra tillfälle att smita ut. Nåväl, när jag fått tag i Ninjan några sekunder senare (han hann inte springa så långt som tur var), förklarade polisen varför han ringt på.
 
 
Drottninggatan i Stockholm.
 
Vid 14-, 15-tiden tidigare på dagen hade en av våra äldre grannar - och då pekade han mot hörnan av vårt L-formade hyreshus - råkat ut för en bedragare. Det var en yngre man som utgett sig för att vara någon form av tv-reparatör och bett att få komma in till vår granne, eftersom han skulle fixa hennes tv. Hon hade släppt in honom och efter en stund hade han gått. Senare hade vår granne upptäckt att några av hennes guldsmycken var borta. Nu undrade polisen ifall vi hade några upplysningar kring detta. Det tog emot att behöva säga det, men eftersom både jag och älsklingen hade jobbat då, kände vi dessvärre inte till något om det hela. Polisen tackade för sig och jag önskade honom lycka till.
 
Det gjorde bokstavligt talat ont i hjärtat på mig. Om jag förstod polisen rätt, är grannen som blev drabbad en kvinna som är i nittio-årsåldern och är en så himla glad och trevlig kvinna. Hon har hjälpt mig och älsklingen några gånger och vi har återgäldat detta när hon har behövt hjälp. Emellanåt har hon kommit över med hembakta bullar.  I vintras försökte vi trösta henne så gott vi kunde när hon tvingades avliva sin katt. Hon om någon förtjänar inte att bli behandlad så som hon blev i fredags! Hur kan man ens komma på tanken att göra något sådant?! Jag mår rent ut sagt illa!
 
Polisen har skrivit om händelsen, liksom P4 Halland och SVT Halland.


Dagens citat:

"Om du blir mera lycklig av din egen ära än någon annans, så är det orätt."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Samtal jag inte gärna ringer

Tidigare kände jag stort obehag inför att behöva tala i telefon. Värst var när jag skulle ringa upp någon. Detta har dock arbetats bort under de senaste åren, så nu har jag inte alls samma problem. Inte för att jag alltid är så himla förtjust i att behöva ringa vissa samtal, men jag känner i alla fall inte samma obehag som tidigare.
 
 
 
 
Jag har mycket telefonkontakt med klienter i jobbet och vissa samtal är roligare att ringa än andra. Den sorts samtal som jag tycker särskilt illa om att ringa, är när jag ska påminna om betalning i de fall då klienterna inte betalt sina fakturor eller avgifter. Det känns alltid lika fel att ringa och kräva in betalning, eftersom jag känner mig som en girig människa. Å andra sidan förstår jag att jag inte ska ta det personligt då det inte är jag som privatperson som ringer dessa samtal, utan jag är en del av advokatfirman och utan regelbundna inkomster skulle verksamheten inte fungera.
 
Samtidigt tycker jag att det är bättre att i första hand ringa än att skriva brev, eftersom det är lättare att linda in det hela vid ett telefonsamtal. Jag inbillar mig att det inte känns lika hotfullt att få ett telefonsamtal jämfört med att få ett kravbrev hemskickat. Men ändå - det är inga samtal som jag gärna ringer.
 
Är detta något du känner igen dig i?


Dagens citat:

"Man måste inte alltid förstå varandra, det räcker ofta med att man tror gott."
(Tomas Sjödin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Författares research

Bokbloggsjerka: Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver etc.
 
Viss grundläggande research tycker jag är bara bra - oavsett vad det gäller. Som författare vet man aldrig vem ens läsare blir och ifall läsaren har viss kunskap om ämnet/området författarens skrivit om, kan det skapa irritation hos läsaren ifall grundläggande fakta beskrivs/redogörs på ett felaktigt sätt. Åtminstone kan jag som läsare störa mig på sådant (vilket hänt en och annan gång, tyvärr) och på grund av den irritationen, kan det bli svårt för mig att koncentrera mig på berättelsen i övrigt. Om författaren inte alls verkar ha en susning om vad denne skriver om, tycker jag att det känns som ett hån mot läsaren - att man som författare inte brytt sig om att ta reda på ens det mest grundläggande.
 
 
 
 
Å andra sidan kan det störa läsupplevelsen minst lika mycket om författaren bestämt sig för att redogöra för allt denne kan om en viss sak/ämne etc. Då kan jag tycka att det kan bli lite för tungläst och många gånger lyckas jag förvilla mig bland alla detaljer - vilket leder till att jag enbart känner mig förvirrad.
 
Det är en svår balansgång. Därför kan det vara bra att låta "experter" testläsa berättelsen innan den ges ut. Om man exempelvis har skrivit om polisarbete, kan det vara lämpligt att låta poliser få testläsa det man skrivit. För att ta ett exempel.


Dagens citat:

"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Endgame: Kallelsen (James Frey)

"Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör.

De flesta civilisationer har någon berättelse som handlar om att gudar eller varelser som besitter större krafter och kunskaper än människorna kommit ner till jorden från himlen. Nu är varelserna tillbaka för att kräva in det som människorna lovade dem.

Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi'an i Kina där spelet börjar.
 
Sarah Alopay ska just hålla tal för avgångsklasserna i highschool. Hon tänker att det är 377,43625 dagar kvar till hennes 20-årsdag, då hon inte längre kan bli kallad till slutstriden. Då det riktiga livet kan börja.

Jago Tlaloc tänker att några av de andra spelarna kommer att vara starkare eller smartare än vad han är. Några kommer kanske till och med vara fulare. Men han vet att han kan döda dem alla.

Chiyoko Takeda är stum, liten och späd som en tolvåring trots att hon är nästan arton. Det tänker hon använda till sin fördel i spelet på samma sätt som den som är smart använder sin intelligens eller den hjärtlöse använder mord.

An Liu är en lysande hacker och sprängämnesexpert. Han tänker att det bästa är om så få deltagare som möjligt över huvud taget kommer fram till mötesplatsen i Xi'an.

Ingen av dem eller de andra åtta spelarna har superkrafter, men alla är noga förberedda. Det är dags för slutstriden om vem som ska överleva kampen om vår jord - spelet kan börja."
 
 
 
 
 
 
Till en början tyckte jag att det var svårt att hålla isär alla olika karaktärer - framförallt vem som kom varifrån. Fast efter att ha kommit en bit in i Endgame: Kallelsen, blev det lite lättare att hålla isär i vart fall namnen.
 
Egentligen händer det faktiskt inte särskilt mycket i Endgame: Kallelsen - som är den första delen i en trilogi - men ändå lyckas James Frey trollbinda mig och hålla kvar mig till sista punkten. Berättelsen är långt ifrån förutsägbar, vilket enbart talar till dess fördel. Jag gillade särskilt knorren på slutet! För mig var den riktigt oväntad.
 
Det finns vissa karaktärer som får mer plats än andra i boken och jag anar vem författaren vill att man ska "heja" på. Trots att man får lära känna dessa karaktärer relativt väl, vet jag inte riktigt vad jag själv tycker om dem. Kanske djupnar vår relation i nästa del.
 
Jag ser verkligen fram emot att få läsa del två i trilogin - Endgame: Spelet.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag är inte rädd för stormar, för jag har lärt mig att segla mitt skepp."
(Louisa May Alcott)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skumma höns

Idag tänkte jag dela med mig av en liten "spaning" som jag har gjort.
 
Inför påsken i år, såg jag en förpackning med påskgodis som jag inte har sett tidigare:
 
 
 
 
Haha! Jag älskar verkligen förpackningen. Det är nästan så att jag tänker fortsätta att köpa dessa höns - bara för förpackningens skull. Fast visst, hönorna var i och för sig goda de också.
 
Jag tycker att det är lite roligt att tillverkaren verkligen leker med orden och gör något roligt utav det. Det uppskattas!
 
Har du gjort en egen liknande rolig spaning?


Dagens citat:

"Intuitiv vägledning kommer inte nödvändigtvis när vi söker den utan då den behövs. Vanligen visar den sig inte förrän det är absolut nödvändigt. Intellektet, som är en del av egot, är ofta tidigt ute för att få svar därför att det kanske drivs av oro eller rädsla, längtan eller förväntningar. Men sådan brådska lönar sig inte."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lögnaktiga bilförsäljare

Nu börjar jag bli riktigt trött på bilfirmor och allt krångel som tycks följa med ett bilköp! Snart är det kanske lika bra att strunta i att köpa bil (trots att vi i nuläget är tvungna att ha åtminstone en, så att älsklingen kan ta sig till och från jobbet).
 
Jag minns inte om jag berättade om krånglet vi hade 2012, när vi hade köpt vår Peugeot hos Windahls Bil i Västerås? Om inte, ska jag försöka vara kortfattad. Runt påsken 2012 köpte vi en begagnad bil från bilfirman Windahls i Västerås. Inom kort upptäckte vi diverse fel som inte hade märkts vid köpet. Jag kontaktade därför säljaren och hänvisade till konsumentköplagen (som är tillämplig även vid köp av begagnad bil hos bilfirma och som säger att de fel som uppstår inom sex månader från köpet, anses ha funnits vid köpet och är fel som säljaren ansvarar för - såvida det inte är uppenbart att det är man själv som orsakat skadan). Vi hade möte med säljaren och dennes chef (jag tror att denne person var säljarens chef, men jag minns inte riktigt), som menade att felen inte omfattades av garantin och därför skulle vi själva stå för reparationen. Det hela slutade med att jag och älsklingen drog det hela upp till ARN (Allmänna Reklamationsnämnden) och "vann" - det vill säga att bilfirman blev skyldig att reparera felen samt ersätta oss för våra utlägg och älsklingens förlorade arbetsinkomst.
 
 
 
 
 
För ett år sedan köpte vi en ny Renault (och då menar jag ny och inte begagnad) hos Hedin bil vid Stenalyckan/Eurostop i Halmstad. I köpet skulle bland annat fri service i tre år ingå. Innan vi genomförde köpet, frågade vi säljaren om det var möjligt att kunna få servicen gjord i Varberg, eftersom vi båda arbetar där och därför kan ha svårt att ta oss till Halmstad. Vi förklarade att det var en förutsättning för att vi skulle köpa bilen hos dem. Enligt säljaren skulle detta inte vara några som helst problem.
 
För ett tag sedan meddelade bilen att det var dags för service. Vi bokade därför in en tid hos Bildepån i Varberg. Innan det var dags för att lämna in bilen, ringde jag till Hedin bil vid Flygstaden i Halmstad (eftersom det numera är de som har hand om Renault-bilar) och frågade återigen hur det förhöll sig med den fria servicen? Enligt den jag pratade med, gällde den fria servicen på samtliga auktoriserade Renault-verkstäder i Sverige.
 
Tyvärr blev vi tvungna att skjuta på servicen, eftersom teknikern blev tvungen att vabba. Jag meddelade kundmottagaren vad Hedin bil sagt om den fria servicen. Kundmottagaren skulle kolla upp detta.
 
 
 
 
Nu gör jag en mycket lång historia kort, eftersom jag inte vill tråka ut dig med detaljer. Efter mååånga kontakter, dels mellan Bildepån och Hedin bil, dels mellan oss, Renault och Hedin bil, visar det sig att Hedin bil vägrar gå med på att låta oss få servicen gjord i Varberg och vi måste komma ned till dem i Halmstad.
 
Hela den här historien har gjort mig så himla stressad och upprörd - det rör sig trots allt om ett avtalsbrott från Hedin bils sida. Muntliga avtal är precis lika giltiga som skriftliga, men de är svårare att styrka.
 
Som du kanske förstår, tänker jag inte ge mig. För mig har det blivit en principsak. Jag är trött på alla lögnaktiga bilförsäljare! Jag har fått nog!
 
Jag ska kolla upp våra möjligheter och sedan kommer jag vara en mycket, mycket besvärlig kund. Man ljuger inte för sina kunder på det viset som Hedin bil har gjort mot oss. Så det så.


Dagens citat:

"Alla människor är till sitt innersta väsen lika."
(Johann Heinrich Pestalozzi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Prinsessemla

Tänk hur man kan variera semlor så mycket som det går att göra nuförtiden! Fram till i år hade jag endast ätit den traditionella semlan. I år däremot har jag testat traditionell semla, chokladsemla, muffla (det vill säga en muffins-semla) och även prinsessemla.
 
Jag hade länge gått och varit sugen på att testa den här prinsessemlan. Förvisso tröttnade jag på prinsesstårta för många år sedan (främst för att det är alldeles för mycket grädde för mig, vilket gör att jag mår dåligt). Hur som helst, jag var i alla fall sugen på att testa en prinsessemla. Dock kunde jag inte hitta ett enda ställe som sålde dessa. Därför fick det istället bli att jag bakade egna. Jag följde då det här receptet.
 
 
 
 
Nej, de blev verkligen inte vackra. Om jag ska vara ärlig, tyckte jag att de smakade sådär. Kanske beror det på att jag misslyckades helt med dessa hemmagjorda och att professionella kan göra det bättre. Olyckligtvis råkade mina bullar också bli lite för stora. Ska man göra prinsessemlor, ska man tänka på att göra små bullar - för dessa semlor är verkligen mättande. Det enda med semlan som föll mig i smaken, var sylt- och mandelmassa-blandningen.
 
Kanske vågar jag mig på att köpa en prinsessemla ute om jag ser någon. Jag får se. Däremot kommer jag troligtvis inte lägga ned tid på att baka den själv fler gånger. Då föredrar jag hellre traditionell semla.


Dagens citat:

"Om du verkligen älskar någon ser din kärlek förbi deras personlighet."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vårkänslorna har börjat gripa tag i mig

Under de senaste veckorna har det känts som om det har varit soligt och fint väder de flesta dagar. Måhända att värmen har uteblivit, men det har i alla fall varit soligt! Och visst, det är trist att det oftast har varit fint väder när jag och älsklingen jobbar, men man får försöka vara glad åt det lilla i alla fall.
 
För var solig dag som går, får jag starkare och starkare vårkänslor. Det är en så himla härlig känsla och den får mig att vilja springa ut i solen varje gång. Det är naturligtvis omöjligt när jag jobbar, så vi får nöja oss med en kvällspromenad på kvällarna de kvällar då vi inte ska ned till gymmet och träna.
 
En kväll när vi tog en promenad på Vallarna, hittade vi den här fina platsen:
 
 
 
 
Jag passade på att ta lite bilder på de blommor som fanns:
 
 
 


Dagens citat:

"Själviskhet är roten till all ondska."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Förändring är inte alltid till det bättre

*småskrattar för mig själv*
 
Med tanke på alla krig och andra stora problem och konflikter som sker runt omkring i världen, känns det jag tänker ta upp i det här inlägget ganska litet och banalt. En del tycker nog att det är idiotiskt och egoistiskt av mig att gnälla över en sådan här sak, när människor runt om i världen mister livet på de mest fasansfulla sätt. Fast vet du vad? Trots allt som händer i världen, har man fortfarande rätt att tycka, tänka och reagera på de problem man själv har. Bara för att jag slutar gnälla på saker som händer i mitt liv, kommer det inte lösa världsproblemen. Givetvis kan jag vara med och bidra till en lösning, men enbart jag kan inte vara hela lösningen. Dessutom kan jag vara med och göra vad jag kan för omvärlden, trots att jag gnäller på "småsaker" i mitt eget liv.
 
Med det sagt, tänker jag fortsätta att leva mitt liv och ha åsikter om sådant som rör mig - oavsett hur litet det är i förhållande till alla världsproblem.
 
I dagens inlägg tänkte jag vara en smula gnällig - bara så du vet om det. Så om du inte känner för att lyssna på en gnällmaja, bör du nog hoppa över det här inlägget.
 
 
 
 
Som du säkert känner till vid det här laget, är jag en flitig användare av Boktipset - en sida för bokintresserade. På den sidan kan man hålla koll på vad man läser, skapa listor, kommentera och recensera böcker man har läst m.m. Ibland händer det att vissa böcker som jag har läst inte finns listade på sidan, fast det gör inte så mycket. Huvudsaken är att de allra flesta böcker finns listade.
 
Överlag tycker jag alltså om Boktipset. För ett tag sedan förändrades utseendet på sidan och blev - åtminstone i mina ögon - snyggare än förut. Fast jag har gjort en upptäckt som gör mig både ledsen och besviken när det gäller listan med böcker som man "Vill läsa".
 
Tidigare fanns sidantal och "knappar" för att kunna bläddra bland de olika sidorna. Man kunde också se hur många böcker som fanns bland "vill läsa"-böckerna. Dessa funktioner försvann i samband med att sidan bytte utseende.
 
 
 
 
Nej, naturligtvis innebär inte detta jordens undergång, men tidigare gick det snabbare och var smidigare att navigera bland de böcker som jag vill läsa. Nu ser man först några av de senaste böckerna som lagts till på listan. Vill man se fler, måste man klicka på knappen "Se fler böcker" (eller vad det nu står). Det kommer därför ta tid om jag vill ta mig till listans botten och se vilka böcker som jag först lade till.
 
Det positiva med att inte längre se hur många böcker som finns på listan, är att det inte längre ger mig magknip vid blotta tanken på antalet - som jag fick eftersom jag troligtvis aldrig kommer hinna läsa samtliga böcker på listan. Bokantalet växte snabbare än vad jag hann läsa. Ungefär som de olästa böckerna här hemma med andra ord.
 
Förändring kan vara bra, fast oftast föredrar jag när saker och ting fortsätter att vara så som de är. Ibland ligger det något i uttrycket "det var bättre förr" ...


Dagens citat:

"Att ha ett välvilligt sinnelag, att vissa godhet, att ha kärlek – detta är de viktigaste sakerna."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad skulle min bok handla om?

Bokbloggsfråga: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?

Jag håller faktiskt på att skriva en bok, utöver novellsamlingen som jag försöker bli klar med. Kanske kan jag få tummarna ur ändan under föräldraledigheten. ;-) Boken har blivit lite liggandes nu under arbetet med novellsamlingen - som också i skrivande stund dessvärre har stannat upp.

Den bok - inte novellsamlingen - som jag håller på med, är en skönlitterär berättelse. Tanken är väl att den ska rikta sig till vuxna, men vi får se hur det blir i slutändan. Jag inser att det antagligen är till min egen nackdel, men jag är inte särskilt förtjust i att genrebestämma det jag skriver. Det får läsaren själv avgöra. Fast om jag måste bestämma en särskild genre, lutar berättelsen nog åt thriller-hållet. Det är åtminstone det som är min tanke. Jag får se i slutändan hur väl jag lyckas med det.
 
 
 
 
Nu till handlingen! Berättelsen har sin grund i en novell som jag skrev för ett antal år sedan och som handlar om en kille som blir lite besatt av en tjej han lär känna. Novellen jag skrev baseras på en bekantskap som jag själv hade för över tio år sedan. Eller, det var i alla fall därifrån som jag fick idén till novellen. Jag sade upp bekantskapen med en dåvarande vän, efter att jag kommit på honom med att ljuga om en sak för mig. Egentligen var det en skitsak, men eftersom jag inte kände att jag kunde lita på honom efter det, var det bättre att säga upp vänskapen. Jag var tydlig med att jag inte ville ha något mer med honom att göra. Trots det fortsatte han med jämna mellanrum under flera års tid att försöka få kontakt med mig. Detta kontaktsökande upphörde dock efter det att jag tagit studenten.

Jag har ändrat lite i romanen jämfört med den ursprungliga novellen, men grunden är densamma.

Utöver det finns det ytterligare ett ofärdigt romanmanus. Den berättelsen baseras på min högstadieupplevelse och är därför lite tung att skriva. Fast jag har som mål att få även det manuset färdigt! :-)
 
Jag önskar dig en riktigt GLAD PÅSK!


Dagens citat:

"Om du har som utgångspunkt att hitta vänner, kommer du att upptäcka att de är mycket sällsynta. Om du har som utgångspunkt att vara en vän, hittar du dem överallt."
(Zig Ziglar)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Några tankar om otrohet

När jag lyssnade på ett avsnitt av podden Dilemma, kom frågan om otrohet upp. Det hela handlade om att en kille hade haft sex med sin flickväns mamma, som resulterat i att mamman blivit gravid och ville behålla barnet. Hon tänkte låtsas som att det var hennes man som var pappa till barnet. Killen undrade om han skulle berätta detta för flickvännen eller helt enkelt låta bli. Då sade en i Dilemma-panelen att man aldrig ska berätta om otrohet.
 
Till en början blev jag arg över detta uttalande, eftersom det känns otroligt fel att ha det som princip. Sedan började jag fundera kring det hela.
 
Jag är av åsikten att man ska vara ärlig. I min värld räknas inte vita lögner som "riktiga" lögner och ett exempel på en vit lögn kan vara om man förbereder och planerar en överraskning åt någon och då kan bli tvungen att tänja på sanningen för att kunna bevara överraskningen tills vidare. Jag har svårt för personer som ljuger och om jag kommer på en person med att ljuga, brukar jag oftast klippa kontakten med denne - beroende på vad lögnen handlade om.
 
 
 
 
I vissas öron kan detta låta präktigt, men jag har aldrig varit otrogen. Om jag någon gång skulle känna stark dragning till någon annan, skulle jag naturligtvis berätta det för älsklingen först. Jag skulle aldrig ge hän åt sådana drifter innan jag diskuterat saken med älsklingen. För det måste ju finnas en anledning till att känna dragning till någon annan och om det inte är en tillfällig/flyktig sådan, bör man först reda ut varför man känner som man gör innan man går till handling. Naturligtvis menar jag inte att det bara är att vara otrogen om det skulle vara en tillfällig dragning, men tillfälliga dragningar är lättare att motstå än långvariga.
 
Det ska även medges att jag skulle ha blivit väldigt sårad om älsklingen berättat att han varit otrogen. Just det är också en anledning till att jag inte kommer vara otrogen, eftersom jag inte skulle vilja utsätta älsklingen för den smärtan.
 
Vad är då bäst, om man har detta i åtanke? Att vara ärlig om otroheten och därigenom såra någon annan eller ljuga och på så sätt "skona" personen ifråga?
 
Jag lever i tron att sanningen kommer fram förr eller senare, så det är bara fånigt att tro att man kan "komma undan" med en sådan lögn. Dessutom tror jag också att skadan bara blir större om man försöker undanhålla sanningen till en början, när den väl kryper fram. För sitt eget samvetes skull tror jag även att det är bättre att ta tjuren vid hornen och lägga korten på bordet på en gång.
 
 
 
 
Fast om vi säger att älsklingen hade varit otrogen mot mig - hade jag då velat veta det eller hade jag föredragit att leva i ovisshet?
 
Det är faktiskt en knivig fråga. Otrohet från älsklingens sida skulle såra mig djupt och troligtvis vara svårt att läka, även om det skulle finnas anledning att förlåta honom och försöka gå vidare med vårt äktenskap. Jag är tyvärr den sortens person där saker och ting biter sig fast väldigt hårt hos och stannar kvar länge. Ändå skulle jag nog föredra att han berättade om det, istället för att undanhålla - kanske främst för att jag vet att det blir mycket värre när sanningen kommer fram senare. Eller så tycker jag helt enkelt om att plåga mig själv, för det är ingen tvekan om saken att det skulle få mig att må dåligt.
 
Detta är naturligtvis en bedömningsfråga som var och en själv får avgöra. Min egen åsikt är dock att man alltid ska vara ärlig och berätta för sin partner om man har varit otrogen. Ärlighet varar längst.


Dagens citat:

"Kärleken är ädel, eftersom den är så allomfattande."
(Mäster Eckhart)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En väv av drömmar (Virginia Andrews)

"Annie, Heavens dotter, tvingas än en gång tillbaka till Farthinggale Manor, det gamla hus där hon flera år tidigare hölls inspärrad efter den fruktansvärda bilolyckan då hennes föräldrar omkom.
 
Nu är hon där för att hennes riktige far Troy skall begravas. I det förfallna huset hittar hon LEIGHS BOK, sin mormors dagbok.
 
I dagboken läser Annie om hur Leigh upplever pappans svek och om de hemskheter som hon utsätts för av sin styvfar. Leighs förtvivlan är oerhört stor och då inte heller hennes mamma visar någon som helst förståelse för sin unga dotter, rymmer hon. På vägen stöter hon ihop med Luke Casteel som arbetar vid en cirkus, och detta möte förändrar hennes liv på ett genomgripande sätt..."
 
 
 
 
När jag började läsa En väv av drömmar  trodde jag att det inte skulle vara en bok för mig. Ganska snabbt förstod jag att jag hade fel. Det här är en berättelse som berör mig på så många sätt! En väv av drömmar är spännande, trots att Virginia Andrews skriver på ett sätt som gör att man känner på sig att något ska hända och att man även kan gissa sig till vad det är som ska hända. Fast Virginia Andrews gör det på ett så pass skickligt sätt, att man knappt kan slita sig från berättelsen.
 
Av rädsla för att eventuellt avslöja för mycket, vill jag inte närmare gå in på handlingen. Däremot vill jag säga att de vuxnas egoism i boken gör mig förbannad och samtidigt får jag magont. Hur kan man bete sig på det här sättet? Hur kan man utsätta någon annan för detta?
 
Bokens inledning fick mig att fundera på om detta möjligtvis var en senare del i någon serie, vilket jag nu i skrivande stund också har kollat upp. Tydligen är detta del fem (och därmed den sista) i serien om Heaven. Att detta är sista delen i en serie stör faktiskt inte själva huvudberättelsen särskilt mycket. Det var enbart inledningen och avslutningen som fick mig att känna mig förvirrad.
 
Jag kommer definitivt försöka få tag på de övriga fyra delarna i serien och läsa även dem. Serien inleds tydligen med Flickan från himlen.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"Om du önskar finna sanningen, då måste ”du” försvinna."
(Papaji)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland kan det vara bättre att sova på saker och ting

I många lägen är jag en känslomänniska och tyvärr reagerar jag och handlar emellanåt efter de plötsliga känslor som uppstår - trots att jag egentligen inte är någon impulsiv person. Jag föredrar planering. De gånger då jag handlat impulsivt, brukar jag oftast i efterhand ångra det jag gjort. Den ångern är långt ifrån en härlig känsla.
 
Det har exempelvis hänt vid ett flertal tillfällen att jag har blivit upprörd över något och därför formulerat ett blogginlägg för att få utlopp för dessa känslor. Fast det är inte alla gånger som jag faktiskt publicerar dessa inlägg.
 
 
Fyren vid Morups tånge.
 
 
Jag har börjat lära mig mer och mer att det faktiskt kan vara bättre att sova på saken innan man går till handling. För mig händer det nämligen att jag ibland ändrat uppfattning morgonen därpå, när känslorna har svalnat. Om jag däremot känner samma sak efter en natts sömn - eller kanske till och med efter flera nätters sömn - då kan det kanske vara läge att gå till handling. Allt beror ju på vad det är för en situation och vad saken handlar om.
 
Jag kommer försöka jobba på dessa impulsiva inslag hos mig och försöka tona ned dem ännu mer. Naturligtvis kan viss impulsivitet vara bra beroende på situation, men det brukar oftast inte heller vara fel att tänka till lite först. Det är i alla fall min erfarenhet.


Dagens citat:

"Du är något som hela universum gör på samma sätt som en våg är något som hela havet gör."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bokmässans farliga lockelse

Förra året fick jag ett besök på Bokmässan i Göteborg som födelsedagspresent och tack vare denna present såg jag till att faktiskt besöka Bokmässan. Ända sedan vi flyttade till Halland sommaren 2013, har jag varje år varit sugen på att besöka denna mässa, men varje år har något kommit i vägen som gjort att jag valt att inte åka. Det har aldrig varit rätt tidpunkt helt enkelt. Men förra året kunde jag inte avstå från att åka till Göteborg. Det hade varit otacksamt.
 
I ärlighetens namn var det en fantastisk upplevelse! Jag njöt av varje sekund och när jag satt på Öresundståget hem till Falkenberg igen, kände jag att det inte skulle vara så dumt att försöka se till att besöka Bokmässan igen. Ända sedan förra hösten har jag känt ett påtagligt sug i kroppen varje gång jag antingen tänkt på mässan eller läst om den någonstans. Att jag följer mässans Twitter-konto gör inte saken bättre ...
 
 
 
 
Jag trodde aldrig att Bokmässan skulle bli ett sådant beroende som det uppenbarligen blivit. Fast det är ju så med böcker och bokrelaterade fenomen - man kan inte låta bli att bli beroende. Eller så är det bara jag som är ovanligt svag.
 
I år kommer jag sorgligt nog inte kunna åka till Bokmässan, oavsett hur mycket jag än vill. Men kanske nästa år, om situationen tillåter. Jag får se hur livet ser ut då. Jag hoppas kunna stilla begäret någon gång i framtiden och åter få traska omkring bland montrarna, prata med författare och bara njuta av atmosfären.


Dagens citat:

"Dina vänner kommer att känna dig bättre från första stund ni träffas än dina bekanta kommer att känna dig på tusen år."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stora bokbytardagen 2017

Den 16 maj i år är det åter dags för Stora bokbytardagen! Dagen då man uppmanas att byta böcker med varandra. Jag själv "deltog" 2014 genom att ta en tur förbi biblioteket i Varberg och byta till mig några böcker. Böckerna jag själv lämnade var sådana som jag inte ville ha hemma i hyllorna. Efter den dagen började jag samla böcker i en kartong som jag har för avsikt att byta bort på just bokbytardagen.
 
 
 
 
2015 och 2016 blev det inga bokbyten av för mig, men i år ska jag försöka sikta på att komma ihåg det! Förra året glömde jag ju bort bokbytardagen, fast å andra sidan vart jag lite sjuk så det var visserligen inte så konstigt att jag hade tankarna på annat då. Men i år! I år ska det minsann bli bokbyte av! Eller, det är i varje fall vad jag hoppas. Jag håller tummarna för att Varbergs bibliotek åter deltar, så som de gjorde 2014. Jag kan tycka att det är enklare att genomföra bokbyten om bibliotek eller liknande deltar i sådana här evenemang, eftersom det annars kan bli lite småknepigt att få till ett meningsfullt bokbyte. Vi får se hur det blir. Jag ska i alla fall skriva in det i min kalender!
 
Personligen tycker jag att Stora bokbytardagen är en kanonidé, eftersom då får oönskade böcker chans att hitta nya hem, istället för att kanske stå och samla damm hemma i någons hylla - eller ännu värre: slängas bort. Och man vet aldrig vilka guldkorn man kan hitta den här dagen.
 
Brukar du delta i bokbytardagen?


Dagens citat:

"I regel är skillnaden så liten mellan människa och människa att det inte finns någon anledning till fåfänga."
(Charles-Louis de Secondat Montesquieu)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dilemma

Mellan klockan 09 och 11 varje lördag- och söndagmorgon sänder Mix Megapol programmet Dilemma. Mellan klockan 08 och 09 brukar Anders S Nilsson ta upp sina favoritdilemman. Detta radioprogram finns även att lyssna på i poddform.
 
Programmet går ut på att lyssnarna i förväg har skickat in sina problem och tillsammans med sin "trehövdade" panel, försöker Anders S Nilsson lösa dessa problem. Eller, kanske är det främst panelmedlemmarna som får försöka lösa problemen.
 
 
 
 
Det är faktiskt rätt avkopplande att lyssna på det här programmet (och väldigt underhållande) och nu har jag börjat lyssna på de första avsnitten genom appen Castbox - framförallt när jag gör mina pilatesövningar nere i gymmet. En del lösningar på dessa "dilemman" är småroliga, medan andra får mig att se rött. Ibland blir jag förtvivlad och ganska upprörd över vissa panelmedlemmars syn på saker och ting och en del av dessa saker kommer jag ta upp i blogginlägg lite längre fram.
 
Jag får erkänna att det är ganska modigt av dessa människor som skickar in sina problem att göra det och låta en så stor del av Sverige ta del av dem - även om de som skickar in sina dilemman är anonyma. Kanske underlättar anonymiteten. Jag var på väg att skriva att jag aldrig skulle få för mig att göra så och att jag hellre tar hjälp av nära och kära om jag skulle ha problem. Fast, gör inte jag lite samma sak ändå, även om det inte får lika stor spridning? Jag menar, jag delar trots allt av mig av en del problem och funderingar här på bloggen - som är öppen för alla. På sätt och vis blir det lite samma sak, även om min blogg som sagt inte får lika stor spridning som det här radioprogrammet. Aja, bara en liten sidofundering.


Dagens citat:

"Rädslan är en dålig rådgivare."
(Okänd)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Svenska brott: Bodenfallet (Thomas Bodström & Lars Olof Lampers)

"I maj 2013 hittas en 20-årig flicka död och styckad i en skog utanför Boden. Hon har varit försvunnen i nästan tre veckor. En misstänkt gärningsman grips men förnekar all inblandning i hennes död. Polisutredningens uppgift blir att försöka få fram alla svar, men trots ett intensivt arbete återstår fortfarande en mängd stora frågetecken när rättegången ska börja: Vilken var egentligen dödsorsaken? Var mördades flickan? När skedde mordet och styckningen? Var fanns mordvapnet? Och var det egentligen ett mord? Trots detta döms en ung man för dådet i såväl tingsrätt som hovrätt. Men var det rätt person som dömdes eller handlar det om ett justitiemord? Och hur mycket av sanningen kom egentligen fram i domstolen?

I den här första boken i serien Svenska brott - med inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbetet och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall - följer vi ett fall som fortfarande är mycket omdiskuterat. Författarna ger i egenskap av brottmålsadvokat och erfaren journalist en initierad skildring av förundersökningen och rättegången och förklarar de olika aktörernas roller och agerande."
 
 
 
 
Jag minns vagt att det skrevs om det här fallet i tidningarna, men det var inget som jag fördjupade mig i eftersom det kändes så avlägset. Nästa gång jag kom i kontakt med fallet, var när jag förra sommaren/hösten lyssnade på Rättegångspodden. Då väcktes mitt intresse på ett helt annat sätt och när jag såg att Thomas Bodström skulle komma till bokmässan i Göteborg och prata om den här boken förra hösten, kändes det självklart att lyssna på honom - nu när jag också skulle dit!
 
Bodenfallet är en dokumenterande skildring av utredningen och vilka åtgärder som vidtogs, varvat med juridiska kommentarer och/eller förklaringar. Jag tyckte att det var en intressant läsning och blev ledsen när boken väl tog slut. Det är en relativt tunn bok och går därför rätt snabbt att läsa. Om de andra böckerna i den här serien är upplagda på samma sätt, kommer jag säkert tycka lika mycket om dem!
 
Något som dessutom lyfter Bodenfallet, är att författarna inte säger att det var så här det var eller ens att det verkligen var rätt person som dömdes för brottet. Det får var och en som läser boken själv bedöma. Författarna presenterar bara materialet och omständigheterna som domstolarna själva hade tillgång till.
 
Jag tycker definitivt att Bodenfallet är värd att läsas och ett bra komplement till boken är att lyssna på de avsnitt av Rättegångspodden som handlar om det här fallet. Du hittar avsnitten här; del 1, del 2 och del 3.
 
Det här exemplaret har jag köpt.


Dagens citat:

"När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gravida är ingen allmän egendom

Redan innan jag själv blev gravid hade jag fått höra från andra gravida att andra människor tycks ta sig friheter med en gravid kvinna. Främlingar kan plötsligt komma fram och ta en på magen (?!). Andra kan ge en alla möjliga kommentarer. Tidigare tänkte jag inte mer på det, även om jag kunde bli upprörd å de gravidas vägnar. Fast nu när jag själv blivit gravid har jag insett att vissa personer i min närhet tror att det är okej att säga precis vad som helst till någon som är gravid.
 
Kanske reagerar jag onödigt starkt på detta (nu rusar trots allt hormoner omkring ohejdat i kroppen) eller så finns det fler gravida som känner samma sak. Jag vet inte, men jag känner bara att jag behöver ventilera mig. Försöka få andra att förstå.
 
 
 
 
Den gravida kroppen blir större och större under graviditeten.
 
Jo tack, om det är någon som tror att den gravida kvinnan inte märker det själv, kan jag upplysa om att vi är mycket väl medvetna om detta. Tro mig. Att då få höra "Gud så tjock du har blivit!" när magen precis har börjat synas lite (i övrigt har ingen viktuppgång skett), tar faktiskt rätt hårt på en. För mig blir alla dessa kommentarer extra jobbiga, eftersom jag faktiskt håller på att kämpa mot min ätstörda hjärna och alla hjärnspöken som den nu gladeligen plockar fram dag efter dag.
 
I skrivande stund har jag gått lite mer än halva tiden och nu har magen börjat synas genom kläderna. Tidigare syntes magen nästan enbart när jag hade tajta kläder eller inga kläder alls på mig. Nu syns magen oavsett vilka kläder jag har på mig. Lite halvt på skämt (men även med en smula allvar), brukar jag kalla mig själv för strandad val inför älsklingen - för det är så jag känner mig. Trots det har jag  - när inlägget skrivs - bara gått upp mellan 4 och 6 kilo jämfört med innan jag blev gravid. Det är det normala (eventuellt nästan lite för lite, men inte mycket). Fast när jag ser mig i spegeln (vilket jag försöker göra så lite som möjligt), känner jag mig otroligt tjock. Jag känner mig äcklig. Samtidigt förstår jag hur lyckligt lottad jag är som har det lilla livet i magen. Vilket mirakel det faktiskt är. Jag är tacksam, men ändå avskyr jag mig själv. Jag måste hela tiden påminna mig om att inte träna för mycket eller börja äta mindre, eftersom dessa extra kilo ska finnas på min kropp just nu. Dessa kilon är inga som ska tränas eller svältas bort. Även älsklingen måste påminna mig om detta med jämna mellanrum. Träningen och maten får inte påverka bebisen negativt.
 
 
Små och söta killingar - förra året på Skansen.
 
 
Så, ja. Vi gravida vet mycket väl om att vi blir större hela tiden. Det är inget som måste påpekas. Vad ska vi med den informationen till? Det är knappast läge att börja banta när man är gravid - dessa extrakilon tillkommer ju av en anledning! Förresten är det ingen som blir glad av att höra att omvärlden tycker att man har blivit stort som ett (eller kanske till och med två) hus. Den ogravida får gärna tänka det, men snälla - behåll det för dig själv. En sådan kommentar som den ovan (som jag faktiskt själv fått) hjälper inte. Den riskerar bara att göra mer skada. Den kommentaren har gjort att jag så länge som möjligt försökt dölja graviditeten, trots att de flesta känner till den. Jag har försökt klä mig för att dölja magen som växer mer och mer. Jag har till och med lite halvt omedvetet gått runt och hållit in magen när jag befunnit mig i sällskap med andra.
 
Jag anser inte att vi gravida kvinnor ska tvingas vara tacksamma över den här sortens kommentarer. Som jag sade för en stund sedan är jag tacksam över det liv som växer inuti mig och det är ett mirakel, men jag ska ändå inte behöva få höra hur tjock jag är. Även om personen egentligen inte menar något illa, är det ingen snäll kommentar att framföra. Det lustiga är att - åtminstone vad jag själv erfarit - ingen skulle säga det till en ogravid som faktiskt har gått upp i vikt. Det är min erfarenhet. Då försöker man istället linda in sanningen. Varför tror man då att man har rätt att säga vad man vill till en gravid person - som dessutom kämpar med hormoner och humörsvängningar?
 
Än har jag inte varit med om att andra människor har velat röra vid min mage, fast hittills har magen trots allt inte synts när jag har haft mina vinterkläder på. Dock börjar magen skymta genom min vinterjacka och snart ska den ändå plockas av. Då kommer det bli mer tydligt för andra. Kanske råkar jag ut för dessa skumma människor. Jag hoppas verkligen inte det. Jag kan faktiskt inte förstå varför man tror att det är helt okej att ta på en gravid kvinna bara så där? Det skulle aldrig accepteras om kvinnan varit ogravid. Varför tror man då att den gravida accepterar att andra kommer fram och tafsar? Såvitt jag vet har vi inga skyltar uppsatta där det står "Fritt fram att ta på mig!" Usch. Jag ryser vid blotta tanken och håller tummarna för att jag slipper uppleva det själv. Det räcker med att folk i min närhet känner behov av att kommentera min växande kropp (trots att jag knappt gått upp i vikt jämfört med vissa andra gravida kvinnor).


Dagens citat:

"Detta är en sanning som måste berättas för människor i vår tid: Att själen är med oss här och nu – inte i någon främmande värld eller avlägsen tid, inte när kroppen dör. Och att det är vår styrka och glädje att finna den."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Novellen är nu "korrad"

Förra fredagen hade språkgranskaren gått igenom min novell som ska medverka i #älskanoveller - 30 nyanser av frihet och skickade då tillbaka den till mig för genomgång. Efter några mail fram och tillbaka kom vi till slut fram till hur vissa justeringar skulle göras. Till min glädje var det inte alls lika många ändringar som i förra novellen och språkgranskaren tyckte att min novell var välskriven. Det gjorde mig glad att läsa den kommentaren. :-)
 
 
 
 
 
Om jag förstod det rätt är det den här veckan som antologin ska tryckas. Ska bli spännande att få hem den och se vilka andra novellister som medverkar! Förra gången var det enbart kvinnor. Blir det samma sak nu? Framförallt ska det bli spännande att få läsa de andra novellerna och se hur de övriga novellisterna har tolkat temat "frihet".

Som vanligt har jag tagit lite av min egen erfarenhet i min novell. Jag skriver bättre när jag har åtminstone ett korn av min egen erfarenhet med i det jag skriver.

Hör gärna av dig om du är intresserad av ett ex av antologin. :-)


Dagens citat:

"Vi är så beroende av andras omtanke i början och i slutet av vårt liv, hur kan det då komma sig att vi i mitten av det försummar att visa omtanke om andra?"
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Omöjligt att få tag på svensk support

Förvisso kan jag göra mig förstådd på engelska och jag förstår engelska rätt bra (kanske till och med bättre än vad jag kan göra mig själv förstådd). Fast jag föredrar ändå att i första hand kommunicera på svenska och framförallt om det gäller något som jag behöver hjälp med.
 
I höstas uppstod lite krångel på jobbet i samband med att vi skulle förnya vårt virusskydd (företagskortet hade blivit stulet under chefens semester, så vi var tvungna att spärra det och visste inte hur lång tid det skulle ta att få ett nytt). Jag behövde därför komma i kontakt med F-secures support och började av den anledningen att leta efter kontaktuppgifter på deras hemsida.
 
Det kändes som om jag letade i evigheter, men trots det kunde jag inte hitta några kontaktuppgifter till en svensk support. Såvitt jag kunde se kunde man enbart maila till deras internationella support - vilket jag också gjorde, men eftersom detta var ett brådskande ärende behövde jag omgående komma i kontakt med någon.
 
 
 
 
I ren desperation ringde jag till Klarna (eftersom det av någon anledning inte gick att välja faktura som alternativ när det gällde företag) och där fick jag telefonnummer till F-secures support i Stockholm! Tack och lov!
 
Även om den yngre generationen oftast inte har några problem med att uttrycka sig på engelska, finns det fortfarande de som känner sig mer bekväma med att prata med någon som talar svenska. För att inte tala om den äldre generationen som kanske inte klarar av engelska särskilt väl! Förstår inte F-secure att de - genom sin otillgänglighet - riskerar att skrämma bort kunder? Är det vad de vill? Jag kommer i alla fall inte välja F-secure för privat bruk, det är en sak som är säker.
 
Skärpning F-secure!


Dagens citat:

"Det till synes omöjliga är möjligt."
(Hans Rosling)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Matvraket inom mig?

Återigen undrar jag vad det är för fel på mig? Så fort det finns något ätbart framme äter jag det - oavsett om jag är hungrig eller ej. Och när jag väl har börjat äta, slutar jag oftast inte förrän jag antingen är väldigt mätt eller det ätbara är slut. Ja, det händer att jag äter trots att jag är mätt och då brukar det hela sluta med att jag blir för mätt ...
 
Nej, detta beteende är inget som kommit av att jag är gravid. Det här ätbeteendet hade jag även innan. Nu när jag är gravid händer det att jag vissa dagar inte klarar av att äta - trots att jag egentligen borde.
 
 
 
 
Den ätstörda delen av min hjärna brukar vid de här tillfällena banna mig och tala om hur vidrig och värdelös jag är. Ingen normal människa vräker i sig på det sättet.
 
Jag inser att detta ätbeteende inte är sunt i längden, men frågan är hur jag ska göra för att sluta? Det handlar ju inte om att jag är hungrig, för om det inte hade funnits något ätbart framme skulle jag inte ha ätit något. Kan det finnas en djupare problematik bakom? Eller gör jag som vanligt och förstorar upp det hela?
 
Har du några tips på hur jag kan gå till väga?


Dagens citat:

"Människor lyckas sällan om de inte finner glädje i det de gör."
(Dale Carnegie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ta till sig och lita på beröm man får

Varför det är så vet jag inte, men jag har alltid haft svårt att ta till mig och lita på beröm som jag får. När någon exempelvis säger att det jag skriver är bra, brukar jag le och tacka - fast inom mig brukar jag tänka att personen säkert säger så bara för att vara snäll (om det är någon som jag har någon form av relation till).

Exempelvis fick jag så fint beröm av författaren och komikern Niclas Christoffer förra året, efter att han hade läst mina noveller som finns med i novellantologierna Över en höstfika och #älskanoveller - 30 nyanser av saknad. Trots att jag gärna vill tro att han verkligen menade det han sade, var det en röst inom mig som direkt sade att han sade så bara för att han är så himla snäll och rar som person och för att han inte ville göra mig ledsen.
 
 
 
Därför har min medverkan i de olika novellantologierna betytt så mycket för mig. Vid dessa tillfällen har novellerna valts ut utan att förlagen har vetat vem jag är. De har bara haft novellernas kvalitet att utgå ifrån. Och ja, av den anledningen är det märkligt att jag känt som jag gjort inför Niclas Christoffers beröm - för det var trots allt just de här novellerna som han berömde.

Jag tror att det här tänket kan bero på att jag har rätt låg självkänsla (och även självförtroende). Jag har svårt att tro att jag och det jag gör duger i jämförelse med andra. Jag måste börja tro mer på mig själv och det jag gör. Jag har trots allt lyckats komma med i dessa novellantologier, så då har alltså förlagen tyckt att det jag skrivit har varit bra.


Dagens citat:

"Den respektfulle, som alltid hedrar de gamla, tillväxer i fyra avseenden: ålder, skönhet, lycka och styrka."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Alla dessa hemligheter (Annika Estassy)

Uppläsare: Anne-Li Norberg
 
"Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.

Trettiofem års äktenskap är till ända och Louise vågar äntligen drömma om att börja om på nytt, återuppta sina konststudier och skapa sig ett eget liv. Hon har varit en mycket lojal och trogen hustru som levt för sina döttrar och översett med maken Konrads vidlyftiga leverne. Konrad var tyvärr en man med mycket rymligt samvete och det dröjer inte länge förrän Louise upptäcker att det enda hon ärvt efter sin make är en härva av skulder och ekonomiska oegentligheter.

När lokal- och kvällspressen får nys om Konrads affärer blir Louise dess villebråd och hon försöker komma undan den oönskade uppmärksamheten genom att fly till sin syster Carina i Sydfrankrike. Carina lämnade tidigt barndomens Roslagen för en framgångsrik modellkarriär i Paris och har numera dragit sig tillbaka till i den lilla medelhavsbyn Sainte Marie-sur-Mer. Systrarna Granström har inte hållit kontakten med varandra och deras återförening blir allt annat än hjärtlig. Den påtvingade samvaron gör att hemligheter, minnen och ouppklarade konflikter kommer upp till ytan.

Vistelsen i Sainte-Marie-sur-Mer ger Louise tid att rannsaka sitt liv med Konrad och sin relation till Carina. Varför har Carina alltid varit så avvisande emot henne och varför satte sig Louise inte in i sin makes affärer mer? Louise lär också känna den svenske frilansjournalisten Boy som ger henne all den uppmärksamhet hon längtar efter men aldrig tidigare fått av Konrad. Hon får allt svårare att stå emot Boys närmanden, men vad vill han henne egentligen?

När allt ställs på sin spets för Louise har hon att välja mellan hämnd eller förlåtelse."
 
 
 
 
Annika Estassys Alla dessa hemligheter är en småmysig feelgood som var både finurlig och humoristisk, fast tyvärr blev det inte mer än så. Till min besvikelse lyckades jag räkna ut flera hemligheter relativt fort och det förtog lite av läsupplevelsen för mig.
 
Något annat som förtog lite av läsupplevelsen var det stora irritationsmomenten huvudpersonen Louise Sörenstam utgjorde, i form av att hon i tid och otid tänkte högt - utan att själv vara medveten om att hon gjorde det. Det var de andra karaktärerna som fick påpeka detta för henne. Till en början var det lite småroligt och jag kan själv relatera till att man av misstag kan råka tänka en tanke högt, men då detta beteende eskalerade ju längre fram man kom i boken, började jag ifrågasätta om detta verkligen var särskilt realistiskt.
 
Alla dessa hemligheter funkar som avkoppling för stunden, men om man vill ha en berättelse som lämnar avtryck efter sig, bör man tyvärr välja en annan berättelse.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom BookBeat.


Dagens citat:

"Det är viktigt att behärska det svårgripbara, snabba sinnet, som flyger vart det vill; ett kuvat sinne bringar lycka."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mysteriet med den försvunna mobilen

En kväll slängde vi in våra morgonrockar i tvättmaskinen och satte igång ett tvättprogram. Därefter satte vi oss i vårt spelrum för att spela ett brädspel. Jag minns inte varför, men älsklingen behövde efter en stund använda sin mobil (kanske var det för att streama musik till vår högtalare) och frågade om jag hade sett den. Förbryllat såg jag mig omkring och svarade att jag inte hade sett den.
 
Vi kikade i både spelrummet och vardagsrummet. Fortfarande syntes inte älsklingens mobil till. Då slog det mig. Tänk om han hade glömt kvar den i fickan på morgonrocken ..? När jag föreslog detta hemska scenario för älsklingen, medgav han att det var en möjlighet.
 
Mitt hjärta började genast rusa och jag grep snabbt tag i min egen mobil. Älsklingen försökte lugna mig och påminde mig om att dels var hans telefon vattentålig, dels hade tvättmaskinen inte riktigt hunnit komma igång (den var fylld med vatten men hade inte börjat snurra runt innehållet i särskild hög fart).
 
 
Min gamla telefon.
 
 
Jag satte mig på knä intill tvättmaskinen och lade örat mot luckan, samtidigt som jag ringde till älsklingen.
 
Det vibrerade. Åh jösses, kunde det verkligen stämma? Jag tyckte att det vibrerade inifrån tvättmaskinen! Hjärnan stängde då av sig och jag frös till is.
 
Samtidigt började telefonen ringa. Ljudet kom inte inifrån tvättmaskinen. Ljudet kom bakom mig.
 
Med uppspärrade ögon vände jag mig om och såg när älsklingen glatt tog upp sin telefonen. Som hade legat på tvättkorgen.
 
Tja, livet blir inte mer spännande än vad man gör det till.


Dagens citat:

"Dina nuvarande omständigheter avgör inte hur långt du kan gå, de bestämmer endast var du börjar."
(Nido Qubein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!