Jessicas grotta

Några tankar om terrordådet i Stockholm

Jag valde medvetet att inte på en gång skriva ett inlägg om det fruktansvärda som hände i Stockholm den 7 april i år. Dels har jag inte haft tid att formulera ett inlägg, dels ville jag att alla känslor skulle landa i mig först. Dådet berörde mig på olika plan och mina tankar har gått och går fortfarande till alla de som på olika sätt drabbades av det som hände - framförallt de anhöriga till de som miste livet.
 
Kanske har jag också blivit lite extra berörd, därför att jag har varit i Stockholm så många gånger. Jag pluggade där i två år och därefter jobbade jag på Kungsholmen i ett år. Dessutom bor min vän Cherry där. Jag vet inte hur många gånger jag har promenerat längs Drottninggatan och trängts med alla andra eller hur många gånger jag har stått på exakt den plats där lastbilen körde in i byggnaden. Jag vet bara att det är väldigt många gånger. Vid det här laget är dessa platser så välbekanta för mig, att jag utan problem kan se dem framför mig.
 
 
Drottninggatan i Stockholm.
 
 
Jag är otroligt tacksam för att varken jag eller någon av mina nära och kära skadades, men jag lider med dem som drabbats. När jag pratade med mina föräldrar samma kväll, erkände de att de var tacksamma över att jag inte längre jobbade i Stockholm - nu hade de sluppit oroa sig för om jag var välbehållen eller ej.
 
Att veta att syftet var att åstadkomma ännu mer skada än vad som redan gjordes - om sprängmedlet i lastbilen hade detonerat som det var tänkt - är skrämmande.
 
Det är gripande hur man ställde upp för varandra i huvudstaden denna svåra stund. Att folk öppnade sina hem för varandra. Gav varandra skjuts. Var varandras stöd. Det är när sådant här händer, som man inser hur viktigt det är att inte ta något för givet. Att vara tacksam för det man har och visa sin uppskattning.
 
Jag tror inte på att det hjälper att gå omkring och vara rädd för nya attentat. Det kommer inte resultera i något annat än att vi kommer må dåligt och dessutom är det just det som terroristerna vill. Att vi ska vara rädda.
 
 
Utsikt över Stockholm - en dag i maj 2013.
 
 
Det gör ont i mig att vissa nu försöker plocka poäng och göra vinning för egen del, i anledning av det inträffade. Det gör ont i mig att det finns de som försöker splittra medborgarna här i landet och peka ut utrikesfödda som potentiella terrorister. Det gör ännu mer ont i mig att det finns de som går på detta och tror på det som påstås.
 
En terrorist kan vara vem som helst - till och med en etnisk svensk. Det finns därför ingen anledning till att börja behandla varandra illa, utifrån vilken hudfärg man har. Däremot har vi allt att vinna på att stötta varandra och behandla varandra väl. Vi är alla människor. Vi bor i samma land. Det räcker väl mer än väl?
 
Vad världen behöver är mer kärlek och medmänsklighet. Inte hat.


Dagens citat:

"Naturen – där ser man skönheten. Vi ser hur vackert det är. Men det finaste som är skapat, det ser vi inte. Det är människan."
(Joralf Gjerstad)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: terrordådet i Stockholm;

Träning under graviditet

Enligt sjukvården är det bra att träna när man är gravid och man rekommenderas därför till detta. Dock finns det vissa övningar och träningsmoment som man bör undvika (exempelvis att inte stå upp vid spinning) och man måste också se till att inte ha för hög puls för länge.
 
Eftersom detta som sagt är min första graviditet, valde jag att boka tid hos en personlig tränare för att få råd om hur jag bör tänka när det gäller träningen under graviditeten. Den personliga tränaren som jag fick tid hos strax innan årsskiftet, är specialiserad på just kvinnohälsovård. Tillsammans gick vi igenom några övningar och hon satte därefter ihop ett litet program med pilatesövningar som kan vara bra för mig under graviditeten - vilket jag tidigare skrivit ett inlägg om.
 
 
 
 
Dock är det långt ifrån alla i min närhet som är förtjusta i att jag fortsätter att träna och menar att det vore bäst om jag upphör med träningen tills efter förlossningen. En person i min närhet (som för övrigt inte tränar själv) ifrågasatte den personliga tränarens kompetens när jag sade emot dennes "råd" om att sluta träna och jag hänvisade till vad den personliga tränaren sagt. Personen undrade även upprört om tränaren själv varit gravid?! En annan i min närhet menade att eftersom detta är min första graviditet, kan jag inte veta vad jag klarar av i mitt nuvarande tillstånd och därför borde jag inte träna. Fast då undrar jag följande - om jag inte försöker träna, hur ska jag då till nästa gång veta vad jag klarar eller inte klarar av ..?
 
Naturligtvis vet jag att dessa personer egentligen menar väl och att de är rädda om mig och det lilla liv jag har i magen. Jag vet detta. Ändå kan jag inte låta bli att bli irriterad över alla dessa pekpinnar - framförallt från personer som själva aldrig har hållit på med träning, bortsett från en och annan promenad.
 
Ja, detta är min första graviditet och därför kan jag inte i förväg veta vad jag klarar av eller inte klarar av. Att jag dessutom råkade ut för tidig foglossning gör inte det hela bättre. Fast vet du vad? Kroppen är väldigt duktig på att signalera när jag försöker göra något som jag inte klarar av. Obehag och smärta är sådana tecken.
 
 
 
 
När jag började träna zumba 2015, fanns det en gravid deltagare som var med på passen ända fram till sommaren - och vid det laget var hon höggravid. Jag räknade därför med att förhoppningsvis själv kunna fortsätta den här terminen med i alla fall zumba. När zumban byttes ut mot danzy step i januari var jag med på det första passet, men fick sedan erkänna mig besegrad eftersom jag under det passet kände av tecken på foglossning (i mitt fall var det huggande smärta längs hela ryggslutet). Dock har jag fortsatt med vanlig danzy (som är en variant av zumba - i vart fall när en viss instruktör har passet), när foglossningen inte varit för påtaglig.
 
På cirkelpassen lär jag mig efter hand som tiden går vilka övningar som funkar och vilka som inte funkar. Om det är något som jag inte klarar av (exempelvis hopp eller att ligga på mage), ber jag om en ersättningsövning.
 
 
 
 
Jag är inte dum. Jag utsätter inte mig för onödiga risker. Varför har andra runt omkring svårt att kunna acceptera att jag själv är kapabel till att bedöma vad min kropp klarar av eller ej? Jag är trots allt en vuxen kvinna och jag har dessutom rådgjort med kunniga personer på området (det vill säga både med personlig tränare som är inriktad på kvinnohälsovård - däribland graviditeter - och med sjukgymnast).
 
Jag kommer alltså att fortsätta med träningen tills kroppen säger ifrån och jag kommer fortsätta att anpassa övningarna på cirkelpassen efter hand som tiden går - oavsett vad andra säger. För att citera min filosofilärare på gymnasiet: "Du kan inte ha ont i mina tänder."


Dagens citat:

"I den mänskliga naturen står vi varandra nära; i vårt handlande går vi skilda vägar."
(Konfucius)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: träning under graviditet;

"#älskanoveller - 30 nyanser av frihet" kommer den 12 maj!

Ordberoende förlag har nu meddelat att det blir releasefest den 12 maj 2017 - då #älskanoveller - 30 nyanser av frihet släpps. Om du är nyfiken på vilka novellister som medverkar i antologin, kan du se det här.

Dessvärre har jag ingen möjlighet att kunna ta mig till Stockholm för releasen, vilket jag inte hade möjlighet till förra året heller. Det känns lite tråkigt, men så blir det ibland. Livet kommer emellan. Kanske kommer jag kunna vara med på releasefesten nästa gång jag medverkar i en antologi. Man vet aldrig!
 
 
Förra årets #älskanoveller-antologi.
 
Det ska bli spännande att få hålla antologin i min hand och att sedan få läsa övriga novellisters bidrag.

Det här blir den tredje antologin som jag medverkar i. Börjar nästan känna mig som en novellistveteran. ;-)


Dagens citat:

"Jag tror att kärlekens väsen är vårt innersta subjekt."
(Olle Carlsson)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: #Älskanoveller, #älskanoveller - 30 nyanser av frihet, Ordberoende förlag;