Endgame: Kallelsen (James Frey)

"Tolv ungdomar från tolv uråldriga släkten är kallade till slutstriden. Den släkt som vinner blir ensam kvar på jorden. Alla andra människor dör.

De flesta civilisationer har någon berättelse som handlar om att gudar eller varelser som besitter större krafter och kunskaper än människorna kommit ner till jorden från himlen. Nu är varelserna tillbaka för att kräva in det som människorna lovade dem.

Under tusentals år har familjer övat varje generation i hur de ska överleva och döda om de blir kallade som spelare i slutstriden. De som är mellan 13 år och 19 år och 364 dagar är ständigt beredda. Men ingen har blivit kallad. Förrän nu. Tolv meteoriter slår ner på jorden och tolv familjer skickar iväg ett barn till Xi'an i Kina där spelet börjar.
 
Sarah Alopay ska just hålla tal för avgångsklasserna i highschool. Hon tänker att det är 377,43625 dagar kvar till hennes 20-årsdag, då hon inte längre kan bli kallad till slutstriden. Då det riktiga livet kan börja.

Jago Tlaloc tänker att några av de andra spelarna kommer att vara starkare eller smartare än vad han är. Några kommer kanske till och med vara fulare. Men han vet att han kan döda dem alla.

Chiyoko Takeda är stum, liten och späd som en tolvåring trots att hon är nästan arton. Det tänker hon använda till sin fördel i spelet på samma sätt som den som är smart använder sin intelligens eller den hjärtlöse använder mord.

An Liu är en lysande hacker och sprängämnesexpert. Han tänker att det bästa är om så få deltagare som möjligt över huvud taget kommer fram till mötesplatsen i Xi'an.

Ingen av dem eller de andra åtta spelarna har superkrafter, men alla är noga förberedda. Det är dags för slutstriden om vem som ska överleva kampen om vår jord - spelet kan börja."
 
 
 
 
 
 
Till en början tyckte jag att det var svårt att hålla isär alla olika karaktärer - framförallt vem som kom varifrån. Fast efter att ha kommit en bit in i Endgame: Kallelsen, blev det lite lättare att hålla isär i vart fall namnen.
 
Egentligen händer det faktiskt inte särskilt mycket i Endgame: Kallelsen - som är den första delen i en trilogi - men ändå lyckas James Frey trollbinda mig och hålla kvar mig till sista punkten. Berättelsen är långt ifrån förutsägbar, vilket enbart talar till dess fördel. Jag gillade särskilt knorren på slutet! För mig var den riktigt oväntad.
 
Det finns vissa karaktärer som får mer plats än andra i boken och jag anar vem författaren vill att man ska "heja" på. Trots att man får lära känna dessa karaktärer relativt väl, vet jag inte riktigt vad jag själv tycker om dem. Kanske djupnar vår relation i nästa del.
 
Jag ser verkligen fram emot att få läsa del två i trilogin - Endgame: Spelet.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag är inte rädd för stormar, för jag har lärt mig att segla mitt skepp."
(Louisa May Alcott)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie