Jessicas grotta

En kväll slängde vi in våra morgonrockar i tvättmaskinen och satte igång ett tvättprogram. Därefter satte vi oss i vårt spelrum för att spela ett brädspel. Jag minns inte varför, men älsklingen behövde efter en stund använda sin mobil (kanske var det för att streama musik till vår högtalare) och frågade om jag hade sett den. Förbryllat såg jag mig omkring och svarade att jag inte hade sett den.

 

Vi kikade i både spelrummet och vardagsrummet. Fortfarande syntes inte älsklingens mobil till. Då slog det mig. Tänk om han hade glömt kvar den i fickan på morgonrocken ..? När jag föreslog detta hemska scenario för älsklingen, medgav han att det var en möjlighet.

 

Mitt hjärta började genast rusa och jag grep snabbt tag i min egen mobil. Älsklingen försökte lugna mig och påminde mig om att dels var hans telefon vattentålig, dels hade tvättmaskinen inte riktigt hunnit komma igång (den var fylld med vatten men hade inte börjat snurra runt innehållet i särskild hög fart).

 

 

 

 

Jag satte mig på knä intill tvättmaskinen och lade örat mot luckan, samtidigt som jag ringde till älsklingen.

 

Det vibrerade. Åh jösses, kunde det verkligen stämma? Jag tyckte att det vibrerade inifrån tvättmaskinen! Hjärnan stängde då av sig och jag frös till is.

 

Samtidigt började telefonen ringa. Ljudet kom inte inifrån tvättmaskinen. Ljudet kom bakom mig.

 

Med uppspärrade ögon vände jag mig om och såg när älsklingen glatt tog upp sin telefonen. Som hade legat på tvättkorgen.

 

Tja, livet blir inte mer spännande än vad man gör det till.

Dagens citat:

"Dina nuvarande omständigheter avgör inte hur långt du kan gå, de bestämmer endast var du börjar."
(Nido Qubein)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie