Jessicas grotta

Låt mig få presentera...

I fredags hade jag och älsklingen ett ärende till Varberg och då passade vi på att svänga förbi kontoret på vägen hem, så att chefen och vikarien kunde få träffa tösen när hon var vaken. Sist vi var där (i oktober) sov tösen och jag vågade inte väcka henne eftersom hon då var inne i en period då hon sov ganska  dåligt.

Hur som helst, jag fick en julklapp av min chef när vi kom till kontoret:



När vi kom hem, upptäckte jag att han till och med har ett namn:



Låt mig därför få presentera vår nya familjemedlem Klas! Katterna har redan välkomnat honom genom att försöka äta upp den stackaren.

Och eftersom detta är sista dagen på året, vill jag önska dig ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år!

Ha det så bra
Kramar
Jessie 

Stalker (Lars Kepler)

"För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter.

Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla."
 
 
 
 
 
Jag har lite delade känslor kring Lars Keplers bok Stalker. Den var förvisso spännande till viss del och twisten på slutet var lite oväntad för mig (något som höjde upplevelsen en aning). Fast jag kan inte komma ifrån att den känns så ... orealistisk. Jag har tyvärr svårt för "superpersonen" Joona Linna. Jag hade önskat att Joona var mer mänsklig på så sätt att han inte kan allt och vet allt. Kanske finns det personer som är som Joona, men för mig är det inte särskilt trovärdigt.
 
Utöver att jag som sagt har svårt för Joona Linna, tyckte jag annars att boken var välskriven och spännande. Författarna lade ut ganska många trådar under berättelsens gång, men lyckades knyta ihop dem rätt okej på slutet. Jag hade hoppats på att Stalker skulle sluta lite annorlunda, men man kan inte få allt här i livet.
 
Det här exemplaret har jag fått.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: Lars Kepler, Stalker;

En annan tid

Två dagar innan julafton visade TV6 filmen Avatar. Eftersom jag hade rätt mycket att göra, småtittade jag mest på vissa scener i förbifarten. Det var först när eftertexterna visades som jag hade tid att stanna upp och jag stod nästan som förhäxad på vardagsrumsgolvet. När eftertexterna visas spelas nämligen Leona Lewis låt I see you. Att jag blev som förhäxad beror på att jag översköljdes av en mängd känslor och minnen.
 
Jag tror att filmen kom runt 2009 och på den tiden var jag faktiskt en annan Jessica. Jag var gladare och inte i närheten av någon depression. Jag hade tid och ork till saker. Jag kunde fortfarande känna tillit. Jag hade anledning att oftast känna mig värdefull (även om jag delvis ändå alltid klankat ned på mig). Jag var mer hel.
 
 
 
 
Den här låten tryckte på den knapp inom mig som fick mig att oerhört starkt sakna den tiden och den person jag var då. Mitt gladare jag. Mitt mer hela jag. För idag är jag långt ifrån hel och slåss mot så pass många inre demoner att jag blir matt av blotta tanken. Men på den tiden då jag och älsklingen såg den här filmen på bio, kändes livet så mycket enklare. Och det saknar jag. I den stunden, när jag stod mitt i vardagsrummet med ögonen fästa på tv:n, ville jag så oändligt gärna hitta tillbaka till den jag var då. Jag kan inte säga att jag skulle vilja vrida tillbaka klockan, för det vill jag inte i och med att det skulle betyda att jag inte längre skulle vara mamma till tösen. <3 Och tösen är absolut inget jag ångrar. Däremot att hitta tillbaka till den jag var då. Det borde väl inte vara en omöjlighet?
 
Eller är det en omöjlighet? Jagar jag ett luftslott och lurar mig själv? Är den Jessica som jag var på den tiden sedan länge död och begraven? Jag vill inte tro det. Jag vill hellre tro att hon bara sover och väntar på att jag ska väcka henne. Frågan är bara hur.
 
 
Ha det så bra
Kramar
Jessie
Taggar: hitta tillbaka till sig själv;