Jessicas grotta

Sammanfattning av 2016 - del 1

Inspirerad av några bloggare, tänkte jag själv försöka mig på ett eget sammanfattande inlägg över 2016. Som jag har berättat tidigare var det intressant att ögna igenom förra årets inlägg. Att titta på gamla inlägg kan faktiskt vara intressant - ibland kan man hitta ett och annat guldkorn som man glömt bort.
 
Jag insåg dock till sist att inlägget skulle bli alldeles för långt om jag tog hela året i ett och samma inlägg. Därför har jag delat upp det till tre stycken.
 
Nåväl, nu kör vi!
 
Januari
I början av januari var jag förväntansfull över att Lunarstorm hade kommit tillbaka, dock under dess ursprungliga namn; StajlPlejs. Tråkigt nog verkade intresset för sidan svalna ganska fort - även mitt eget. Synd, för en gång i tiden var Lunarstorm en riktigt rolig sida som jag hängde på i tid och otid.
 
Det var även i januari som jag skrev om de ouppfostrade spåren här i Halland - emellanåt verkar spåren tydligen springa omkring och därigenom orsaka tågförseningar. Inte acceptabelt!
 
 
 
Februari
Under februari började jag fundera på det här med hur man tänker när man väljer att följa någon på sociala medier. Själv har jag fått en del skumma följare på Twitter - ganska många utländska. Med tanke på att jag själv enbart skriver på svenska, har jag svårt att tro att de har någon glädje av mina inlägg.
 
Mars
Till en början vågade jag först inte öppna mailet som jag hade fått från Ordberoende förlag, men när jag väl gjorde det visade det sig att jag hade blivit erbjuden att medverka i #älskanoveller - 30 nyanser av saknad!
 
Det var i mars som jag delade med mig av en ovanligt lugn kväll som jag hade i februari förra året. Efter den kvällen försöker jag att vara mer uppmärksam på ovanligt lugna kvällar.
 
April
Triss bjöd mig på en riktig rysare när jag efter ett blodgivningstillfälle skrapade de lotter som jag hade fått som ersättning. Jag tror inte att jag har varit med om någon sådan rysare efter det tillfället.
 
 
 
 


Dagens citat:

"Lita på det dina drömmar och din längtan säger dig att göra. Lita på livet."
(Agneta Oreheim)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: sammanfattning av 2016;

Göteborgs Digestive Havremål

Det här inlägget skriver jag i egenskap av Buzzador-ambassadör. Den enda ersättning jag har fått för att skriva det här inlägget, är en förpackning av produkten.
 
 
Ännu en gång har jag fått möjligheten att prova på en produkt genom mitt medlemskap hos Buzzador. Den här gången blev det Göteborgs Kex Digestive Havremål.
 
 
 
 
Jag testade kexen på två olika sätt. Först åt jag dem bara så som de var. Det gick att äta, men jag tyckte att kexen kändes lite väl torra på det sättet och en anledning kan vara att de är ganska tjocka och kompakta.
 
Andra sättet jag testade kexen på var att först ha på Becel och sedan en skiva ost. Då tyckte jag att kexen blev mindre torra och en aning godare. För det fall jag köper de här fler gånger, är det troligtvis på det här sättet jag kommer att äta dem.
 
 
 
Som helhet fungerar de absolut som mellanmål, då de faktiskt är mättande. Men som sagt, eftersom de är en aning torra och kompakta, rekommenderar jag att man har på något. Alternativt doppar dem i valfri dryck (ett alternativ som jag ännu inte själv har testat).


Dagens citat:

"Den enda sanna lagen är den som leder till frihet."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: Buzzador, Göteborgsdigestive, havremålbuzz;

Sluta kommentera andras matvanor!

Jag lyssnade nyligen på det femtonde avsnitten av podden Drivkraften och i det avsnittet sade Agnes Skyman Ståhl en sak som jag till fullo håller med om: att man troligtvis aldrig kan bli helt frisk från sin ätstörning, men att man däremot lär sig leva med den och hantera den. Jag är relativt "fri" från min ätstörning (kanske rättare sagt: jag har lärt mig hantera den), men jag medger att det fortfarande kommer dagar då jag tycker att jag är stort som ett hus och börjar i tankarna planera träning och hur jag ska lägga upp de kommande middagarna för att "råda bot" på denna tjockhet. Dessa tankar kommer framförallt när jag är stressad eller när jag har mina små (nuförtiden mer sällan - tack och lov) återfall ned i depressionens mörker. Dock märker jag ganska snabbt vad det är jag håller på med och försöker bryta mig fri från dessa tankar och istället tänka att jag faktiskt är vacker så som jag är.
 
Fast trots att jag har lärt mig att hantera dessa ätstörda tankar, kan det räcka med kommentarer från omgivningen för att jag ska falla dit igen. På hyresnämnden kunde jag ibland få frågan om jag trodde att jag var en skogsarbetare, med tanke på hur mycket mat jag hade tagit med mig? Naturligtvis menade de inget illa och de visste heller inte om min ätstörningshistorik. Mina kvinnliga kollegor var bara så besatta av vikt och sade alltid något om att börja banta så snart vi satt och fikade. Så trots att dessa kommentarer högg till i mig och fick mig att börja fundera över mina matvanor, gjorde de inte så mycket skada. Det gör däremot de kommentarer som jag emellanåt får från en person - som faktiskt känner till min ätstörningsproblematik, även om vi egentligen inte står varandra särskilt nära.
 
 
 
 
Jag tror inte att personen egentligen menar något illa, men att säga till en ätstörd person när man fikar tillsammans, att den ätstörde "lyckades trycka i sig hela [vad det nu var man åt]", är inte bra. Även om man inte menar något illa, gör en sådan kommentar skada. Jag fick den kommentaren i förra veckan efter att vi ätit middag tillsammans och vi hade lämnat restaurangen. Efter själva middagen hade vi även beställt dessert och jag hade - till skillnad från mitt middagssällskap - ätit upp min dessert. Det var egentligen ingen märkvärdig portion, men kommentaren fick mig genast att skämmas och känna mig äcklig. Dock sade jag inget till personen, utan försökte att skaka av mig känslorna som kommentaren efterlämnade.
 
Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är inte att klaga och få dig att tycka synd om mig. Jag vill bara få andra att förstå att det inte är lämpligt att hålla på att kommentera andras matvanor - såvida de inte uppenbart skadar personen ifråga. Om jag hade varit väldigt överviktig, hade jag haft mer förståelse för den här personens kommentar. Man kan aldrig i förväg veta vilken historik en person har, om man nu inte känner varandra så pass bra. Därför vet man heller inte hur ens kommentar kan komma att påverka personen ifråga. Nu lyckades jag skaka av mig kommentaren innan den han bita sig fast hos mig, men alla ätstörda personen är inte så starka. Jag var inte det tidigare.
 
Så snälla, kommentera inte andras matvanor eller ätbeteenden - så länge dessa inte uppenbart skadar personen som har dem. Ens ord kan göra mer skada än vad man tror.


Dagens citat:

"Det står dig fritt att vara dig själv, ditt sanna jag, här och nu, och ingenting kan hindra dig."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Taggar: matvanor, ätstörning;