Daisypath Anniversary tickers

Sammanfattning av 2016 - del 1

Inspirerad av några bloggare, tänkte jag själv försöka mig på ett eget sammanfattande inlägg över 2016. Som jag har berättat tidigare var det intressant att ögna igenom förra årets inlägg. Att titta på gamla inlägg kan faktiskt vara intressant - ibland kan man hitta ett och annat guldkorn som man glömt bort.
 
Jag insåg dock till sist att inlägget skulle bli alldeles för långt om jag tog hela året i ett och samma inlägg. Därför har jag delat upp det till tre stycken.
 
Nåväl, nu kör vi!
 
Januari
I början av januari var jag förväntansfull över att Lunarstorm hade kommit tillbaka, dock under dess ursprungliga namn; StajlPlejs. Tråkigt nog verkade intresset för sidan svalna ganska fort - även mitt eget. Synd, för en gång i tiden var Lunarstorm en riktigt rolig sida som jag hängde på i tid och otid.
 
Det var även i januari som jag skrev om de ouppfostrade spåren här i Halland - emellanåt verkar spåren tydligen springa omkring och därigenom orsaka tågförseningar. Inte acceptabelt!
 
 
 
Februari
Under februari började jag fundera på det här med hur man tänker när man väljer att följa någon på sociala medier. Själv har jag fått en del skumma följare på Twitter - ganska många utländska. Med tanke på att jag själv enbart skriver på svenska, har jag svårt att tro att de har någon glädje av mina inlägg.
 
Mars
Till en början vågade jag först inte öppna mailet som jag hade fått från Ordberoende förlag, men när jag väl gjorde det visade det sig att jag hade blivit erbjuden att medverka i #älskanoveller - 30 nyanser av saknad!
 
Det var i mars som jag delade med mig av en ovanligt lugn kväll som jag hade i februari förra året. Efter den kvällen försöker jag att vara mer uppmärksam på ovanligt lugna kvällar.
 
April
Triss bjöd mig på en riktig rysare när jag efter ett blodgivningstillfälle skrapade de lotter som jag hade fått som ersättning. Jag tror inte att jag har varit med om någon sådan rysare efter det tillfället.
 
 
 
 


Dagens citat:

"Lita på det dina drömmar och din längtan säger dig att göra. Lita på livet."
(Agneta Oreheim)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Göteborgs Digestive Havremål

Det här inlägget skriver jag i egenskap av Buzzador-ambassadör. Den enda ersättning jag har fått för att skriva det här inlägget, är en förpackning av produkten.
 
 
Ännu en gång har jag fått möjligheten att prova på en produkt genom mitt medlemskap hos Buzzador. Den här gången blev det Göteborgs Kex Digestive Havremål.
 
 
 
 
Jag testade kexen på två olika sätt. Först åt jag dem bara så som de var. Det gick att äta, men jag tyckte att kexen kändes lite väl torra på det sättet och en anledning kan vara att de är ganska tjocka och kompakta.
 
Andra sättet jag testade kexen på var att först ha på Becel och sedan en skiva ost. Då tyckte jag att kexen blev mindre torra och en aning godare. För det fall jag köper de här fler gånger, är det troligtvis på det här sättet jag kommer att äta dem.
 
 
 
Som helhet fungerar de absolut som mellanmål, då de faktiskt är mättande. Men som sagt, eftersom de är en aning torra och kompakta, rekommenderar jag att man har på något. Alternativt doppar dem i valfri dryck (ett alternativ som jag ännu inte själv har testat).


Dagens citat:

"Den enda sanna lagen är den som leder till frihet."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sluta kommentera andras matvanor!

Jag lyssnade nyligen på det femtonde avsnitten av podden Drivkraften och i det avsnittet sade Agnes Skyman Ståhl en sak som jag till fullo håller med om: att man troligtvis aldrig kan bli helt frisk från sin ätstörning, men att man däremot lär sig leva med den och hantera den. Jag är relativt "fri" från min ätstörning (kanske rättare sagt: jag har lärt mig hantera den), men jag medger att det fortfarande kommer dagar då jag tycker att jag är stort som ett hus och börjar i tankarna planera träning och hur jag ska lägga upp de kommande middagarna för att "råda bot" på denna tjockhet. Dessa tankar kommer framförallt när jag är stressad eller när jag har mina små (nuförtiden mer sällan - tack och lov) återfall ned i depressionens mörker. Dock märker jag ganska snabbt vad det är jag håller på med och försöker bryta mig fri från dessa tankar och istället tänka att jag faktiskt är vacker så som jag är.
 
Fast trots att jag har lärt mig att hantera dessa ätstörda tankar, kan det räcka med kommentarer från omgivningen för att jag ska falla dit igen. På hyresnämnden kunde jag ibland få frågan om jag trodde att jag var en skogsarbetare, med tanke på hur mycket mat jag hade tagit med mig? Naturligtvis menade de inget illa och de visste heller inte om min ätstörningshistorik. Mina kvinnliga kollegor var bara så besatta av vikt och sade alltid något om att börja banta så snart vi satt och fikade. Så trots att dessa kommentarer högg till i mig och fick mig att börja fundera över mina matvanor, gjorde de inte så mycket skada. Det gör däremot de kommentarer som jag emellanåt får från en person - som faktiskt känner till min ätstörningsproblematik, även om vi egentligen inte står varandra särskilt nära.
 
 
 
 
Jag tror inte att personen egentligen menar något illa, men att säga till en ätstörd person när man fikar tillsammans, att den ätstörde "lyckades trycka i sig hela [vad det nu var man åt]", är inte bra. Även om man inte menar något illa, gör en sådan kommentar skada. Jag fick den kommentaren i förra veckan efter att vi ätit middag tillsammans och vi hade lämnat restaurangen. Efter själva middagen hade vi även beställt dessert och jag hade - till skillnad från mitt middagssällskap - ätit upp min dessert. Det var egentligen ingen märkvärdig portion, men kommentaren fick mig genast att skämmas och känna mig äcklig. Dock sade jag inget till personen, utan försökte att skaka av mig känslorna som kommentaren efterlämnade.
 
Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är inte att klaga och få dig att tycka synd om mig. Jag vill bara få andra att förstå att det inte är lämpligt att hålla på att kommentera andras matvanor - såvida de inte uppenbart skadar personen ifråga. Om jag hade varit väldigt överviktig, hade jag haft mer förståelse för den här personens kommentar. Man kan aldrig i förväg veta vilken historik en person har, om man nu inte känner varandra så pass bra. Därför vet man heller inte hur ens kommentar kan komma att påverka personen ifråga. Nu lyckades jag skaka av mig kommentaren innan den han bita sig fast hos mig, men alla ätstörda personen är inte så starka. Jag var inte det tidigare.
 
Så snälla, kommentera inte andras matvanor eller ätbeteenden - så länge dessa inte uppenbart skadar personen som har dem. Ens ord kan göra mer skada än vad man tror.


Dagens citat:

"Det står dig fritt att vara dig själv, ditt sanna jag, här och nu, och ingenting kan hindra dig."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kända personer får inte ha några åsikter?

Det har varit en del rabalder kring presidentvalet i USA. Både under och fortfarande nu efter valet, har bland annat amerikanska kändisar engagerat sig på olika sätt och även uttalat sig om Trump och allt som följer med honom. Jag följer en del kändisar på Twitter (bland annat skådespelerskan Alyssa Milano och sångaren Josh Groban) och har lagt märke till ett återkommande fenomen bland kommentarerna till kändisarnas Twitterinlägg. Så fort en kändis uttalar sig - framförallt negativt om Trump - kommer det kommentarer i stil med "Håll käften och ägna dig istället åt [vad det nu är kändisen sysslar med]". Alyssa Milano (som jag för övrigt beundrade väldigt mycket när jag var yngre), har fått ta väldigt mycket skit för sina åsikter i frågan om Trump.
 
Varför?
 
 
 
 
Alla är vi människor, oavsett om vi är kända eller inte. Vi har alla lika stor rätt till våra åsikter och så länge det inte innebär att man begår något brott, har alla lika stor rätt att få uttrycka sina åsikter. Varför skulle kändisar fråntas rätten att få reagera och uttrycka sig över saker och ting som händer i världen? Varför ska kändisar hålla mun och låtsas vara neutrala? Det är fruktansvärt om vi har skapat ett samhälle där en viss grupp människor är tvingade till tystnad.
 
Bara för att man inte håller med en annan människa, ska denne meningsmotståndare inte berövas rätten att få uttrycka sin åsikt öppet. Att ha olika åsikter skapar debatt och kan leda till förändring i samhället.
 
Ibland förstår jag inte hur folk tänker. Visserligen har det amerikanska presidentvalet rört upp en massa känslor hos folk, men alla - oavsett vem man är - har fortarande rätt att få säga sitt i frågan. Man får tycka vad man vill. Att det däremot inte finns så mycket att göra åt just den här situationen, är en annan femma.


Dagens citat:

"Meningen med livet är att helt enkelt leva. Det är så enkelt och så uppenbart och så okomplicerat. Men ändå rusar alla omkring i panik, som om det vore nödvändigt att åstadkomma något bortom de själva."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kaosutmaningen 2016

Jag har tidigare förklarat att jag inte medvetet skulle delta i någon kaosutmaning under 2016 (vilket jag gjorde 2015). Däremot tänkte jag för skojs skull stämma av listan i efterhand och se om jag ändå lyckades pricka in någon av punkterna med de böcker som jag läste under förra året. Kaosutmaningen för 2016 hittar du här. Så här blev mitt resultat:
 
 
1. Läs en bok som publicerats 2016.
    Skulpturerna på Lustholmen (Rikard Larsson)

2. Läs första delen i en serie/trilogi.
    Snabba cash (Jens Lapidus)

3. Läs en novellsamling.
    #älskanoveller – 30 nyanser av saknad

4. Läs en bok som är mestadels blå.
    Four (Veronica Roth)

5. Läs en bok med annat originalspråk än svenska eller engelska.

6. Läs sista delen i en serie/trilogi.

7. Läs en bok publicerad år 2005.
   Herrgården (Anna-Karin Palm)

8. Läs en lånad bok.
   Änglavakter (Kristina Ohlsson)

9. Läs en bok som utspelar sig i en annan värld.
    Drakarnas dans (George R.R. Martin)

10. Läs en bok vars titel består av fyra ord.
     Min bäste väns bröllop (Linda Sunshine)

11. Läs en bok med ett träd på omslaget.
     Mörkt motiv (Louise Penny)

12. Läs en bok med originalspråk på svenska.
     Bodenfallet (Thomas Bodström och Lars Olof Lampers)

13. Läs en bok som berättas ur minst två karaktärers synvinklar.
     Angeologi – änglarnas tecken (Danielle Trussoni)

14. Läs en bok som kommer som film under 2016 eller 2017.

15. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.
      Mitt hjärta går på (Christoffer Holst)

16. Läs en bok på annat språk än svenska.

17. Läs en bok av en afrikansk författare.
     I dimman då sommaren dör (Alex la Guma)

18. Läs en tegelsten (=bok på över 500 sidor).

19. Läs en Nobelpristagare.

20. Läs en bok med mat i titeln.
     Vinteräpplen (Josefine Sundström)

21. Läs en bok vars titel består av ett ord.
     Sår (Elin Holmerin)

22. Läs en bok med en namnlös berättare.

23. Läs en bok som utspelar sig i historisk tid.
     Trollknuten (Åke Lundgren)

24. Läs en deckare med kvinnlig huvudperson.
     Paradisoffer (Kristina Ohlsson)

25. Läs en bok som utspelar sig under vintern.

26. Läs en debutroman.
     Enkelstöten (Tomas Arvidsson)

27. Läs en bok som är mestadels lila.
      Retorik och juridik: teori och metod (Mikael Persson)

28. Läs en bok med en dryck i titeln.

29. Läs en bok som har färre sidor än 300.
      Lida i en värld av stillhet (Hanan Sabah Ryberg)

30. Läs en asiatisk författare

31. Läs en bok som publicerades före år 1900.

32. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
     Spökhistorier från Gotland (Bert Lehrberg)

33. Läs en lyriksamling.

34. Läs en bok med en ensam person på omslaget.
     Spill (Sigrid Combüchen)

35. Läs en bok av en författare du aldrig har läst tidigare.
     Insidan (Liam Norberg)

 
 
Om jag har räknat rätt, lyckades jag pricka in 23 st av punkterna på listan. Inte illa! Målet är att man ska pricka av minst 20 st, vilket jag gjorde 2015. En förbättring med andra ord. Heja mig!
 
Om jag ska vara ärlig var det faktiskt ganska kul att stämma av listan så här i efterhand än under själva utmaningsperioden. Jag gör nog det när jag har sammanställt 2017 års läsning i början av nästa år! Kaosutmaningen för 2017 hittar du här.
 


Dagens citat:

"Teorier kan vara bra som utgångspunkter, men de måste överges – ju förr desto bättre."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inget märkvärdigt med "lokala" kändisar

Jag har aldrig varit någon morgonmänniska, vilket innebär att jag alltid är så himla trött på morgonen när jag stiger upp. Dock är jag ingen kvällsmänniska heller och nuförtiden är det mer regel än undantag att jag somnar när jag och älsklingen ser på film eller serie.
 
Hur som helst, den där morgonen i förra veckan som jag tänkte prata om utgjorde inget undantag. Efter att älsklingen hade släppt av mig vid Falkenbergs tågstation på väg till jobbet, masade jag mig uppför trapporna till perrongen. Strax innan jag steg in i väntsalen noterade jag att det satt två män därinne, varav den ena var ganska skäggig, och att de hade placerat sina stor resväskor så att de blockerade delar av bänken. De satt där jag vanligtvis brukar sitta, så jag gick vidare in i väntsalen utan att ta någon större notis om de båda. När jag hade satt mig lite längre bort på bänken, tog jag upp min bok och började läsa. Efter en stund avbröt jag mig, eftersom kugghjulen inuti huvudet började snurra. Var inte männens röster lite bekanta ..?
 
 
 
 
Försiktigt sneglade jag åt höger. Jovisst, det var ju självaste Morgan och Ola-Conny som satt på bänken och väntade på tåget mot Göteborg. Om du har missat vilka Morgan och Ola-Conny är, jobbar de båda på Gekås - det rikskända varuhuset i Ullared här i Halland. Förutom att de är med i programserien om Gekås som Kanal 5 brukar visa, har de även egna program, där de bland annat får resa runt i världen.
 
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte är något större fan av dessa båda herrar och jag brukar i princip aldrig se på programmet om Gekås (det hände någon enstaka gång när vi hade Kanal 5 och det inte fanns annat att se på - vilket var väldigt sällan), så jag ryckte mest på axlarna och återvände till min bok. Tydligen verkade ingen annan i den fulla väntsalen heller tycka att det var något särskilt, för såvitt jag märkte var det ingen som reagerade på de båda männens närvaro.
 
Eller så är vi i Halland bara väldigt diskreta. Det kan ju också vara ett alternativ.


Dagens citat:

"Kärlek är inte fysisk; det är ett medvetandetillstånd."
(Eknath Easwaran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När hundarna kommer (Jessica Schiefauer)

Uppläsare: Viktor Åkerblom
 
"Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.

När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.

Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.

Isak har en lillebror som heter Anton.

Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv."
 
 
 
När hundarna kommer är hemsk (i bemärkelsen ruskig), men samtidigt gripande och hjärtskärande. Det är både en kärleksberättelse, men också en berättelse om identitetssökande och viljan att passa in samt vad som sker när en ung människa berövas livet.
 
Jag tycker att Jessica Schiefauer lyckas väldigt bra med att skildra karaktärerna på ett trovärdigt sätt och krypa in under skinnet på dem. Ester är till exempel ett lysande exempel på hur blind man kan vara när man är förälskad. Jag fick lust flera gånger att skrika åt henne, men även åt Isak.
 
När hundarna kommer är en berättelse som jag kommer att bära med mig länge. Om du vill läsa en välskriven bok som rör om bland dina egna känslor, tycker jag att du ska läsa den här. Jessica Schiefauer är en författare som jag gärna återvänder till.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"De flesta människor behöver mer kärlek än de förtjänar."
(Marie von Ebner-Echenbach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Novelltävling för hallänningar!

I förra veckan upptäckte jag en novelltävling som jag blev sugen på att försöka delta i:
 
 
 
 
Det är en del av satsningen "Hela Halland läser". Ämnet är "Utanförskap" och novellen får vara högst 5.000 tecken (inkl. blanksteg). För att få vara med och tävla måste man vara folkbokförd i Halland. Novellen ska vara inskickad till Hallands Nyheter senast den 4 mars 2017.

Jag har själv erfarenhet av just utanförskap och har redan en idé om hur jag skulle vilja skriva. Fast frågan är om jag kommer lyckas hålla mig inom tecken-gränsen? 5.000 tecken är ju inte så mycket. Inte om man vill förmedla alla de känslor som ett utanförskap innebär.

Nåväl, jag får fundera lite till och se om jag kommer på någon lösning.


Dagens citat:

"Om du hör att ett berg ändrat läge - tro det. Om du hör att en man ändrat sinnelag - tro det inte."
(Koranen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En person som förtjänar ett stort tack

Precis som de allra flesta andra, är jag ganska duktig på att klaga och prata högt om sådant som krånglar eller inte fungerar. Fel ska påpekas och synliggöras. Men det är sällan som man tar sig tid att prata om saker som fungerar och är bra. Många gånger tas det som en självklarhet, medan man engagerar sig mer när man är upprörd över någon orättvisa. Därför tänker jag berätta om en person som förtjänar ett stort och öppet tack - även om han troligtvis inte kommer läsa det här inlägget.
 
I förra veckan behövde jag kolla upp en sak hos Försäkringskassan. Till en början försökte jag läsa mig till svaret på deras hemsida, men när jag kände att jag inte riktigt förstod och inte hittade ett så tydligt svar som jag önskade mig, försökte jag istället att ringa till Försäkringskassans kundtjänst. Första gången blev under lunchen, men då var det så pass lång telefonkö att jag inte hann fram innan lunchen tog slut. Så jag försökte lite senare samma dag (efter jobbet) och efter en ganska lång väntan, fick jag till slut tala med Fredrik (har jag för mig att han hette) på Försäkringskassans kundtjänst.
 
 
 
 
Han lyssnade noggrant på mina frågor och gav mig tydliga och pedagogiska svar. Äntligen förstod jag hur det låg till! Och inte nog med det - han var dessutom supertrevlig under hela vårt samtal! Glad som jag var över detta fantastiska bemötande, önskade jag honom en trevlig kväll och tackade så mycket för hans hjälp.
 
Jag vet inte hur det är med dig, men jag har i alla fall en ganska negativ bild av Försäkringskassan - trots att jag knappt har behövt ha med dem att göra. Troligtvis kommer min inställning från den bild som medier och andra personer brukar förmedla om Försäkringskassan. Av den anledningen blev jag glatt överraskad över Fredriks trevliga bemötande. I fortsättningen kommer jag inte ha en lika mörk syn på Försäkringskassan.
 
Tack än en gång Fredrik!


Dagens citat:

"Håller vi oss envist och uthålligt till det vårt hjärta sjunger om är det enbart en tidsfråga innan vi passerar målsnöret."
(Agneta Oreheim)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Oväsentligheternas mästarinna

Jag vet inte om jag är ensam om det här, men jag har på senare tid insett att jag har en tendens att fastna vid oväsentligheter när jag konverserar med andra. Exempelvis om jag pratar med en person som jag har haft svårt att få tag på, kan jag uppehålla mig vid just de här svårigheterna när jag väl får tag på personen - istället för att gå rakt på sak och prata om det som jag ville prata med personen om.
 
Låter det knäppt? Det känns i alla fall en smula knäppt och trots att jag verkligen försöker att låta bli, blir det ändå samma sak gång på gång. Och efter varje gång det händer, bannar jag mig alltid för att jag återigen lät det hända.
 
 
 
 
Varför blir det så här? Varför hakar jag upp mig på oviktigheter? På just de frågorna har jag inget svar. Inte än i alla fall. Kanske finns det inget svar. Kanske måste jag helt enkelt bara acceptera att det är på det sättet och istället för att haka upp mig på att jag hakar upp mig på oväsentligheter, får jag jobba bort det. Bli bättre på att gå rakt på sak och strunta i sådana småsaker som jag tenderar att fastna kring. Jag menar, det är väl knappast viktigt att personen får reda på hur svårt det varit att få tag på personen? Är inte det viktigaste att jag faktiskt har fått tag på personen?
 
Är jag ensam om det här beteendet eller är det samma sak för dig?


Dagens citat:

"Fulländad fart är att ha nått fram."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är lyckligt lottad

Det finns alltid saker i livet som vi är mer eller mindre nöjda med. Antingen kan man klamra sig fast vid det negativa och älta allt som är fel eller mindre bra i ens liv, eller så kan man fokusera på de positiva inslagen i livet. För oavsett hur illa man än tycker om sitt liv, finns det alltid något att vara tacksam för - oavsett hur "litet" det än är.
 
Både attraktionslagen och Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! har lärt mig detta. Jag försöker hela tiden tillämpa dessa tankegångar på mig själv och bryta de negativa tankemönster som med åren har kommit att bli en ovana hos mig.
 
Trots att det finns vissa saker i mitt liv som är dåligt för mitt mående och som jag skulle vilja ändra på, har jag insett att jag är lyckligt lottad. I det här inlägget har jag valt att redogöra för två av de saker som gör att jag är lyckligt lottad.
 
 
 
 
Först och främst är det älsklingen. Vi har varit tillsammans i cirka åtta och ett halvt år (varav vi har varit gifta i cirka fem och ett halvt), men det känns som om det alltid har varit vi. Jag kan prata om precis allt med honom utan att behöva känna mig dum eller skämmas. Han finns alltid vid min sida och stöttar mig. När jag var som djupast i min depression, fanns han där och gjorde allt han kunde för att hålla mig ovanför ytan. Han är klippan i mitt liv. Han tror på det jag gör och uppmuntrar mig ständigt till att göra sådant jag tror på. Jag är så otroligt tacksam över att få ha en så fantastisk och underbar människa i mitt liv. <3
 
En annan sak som gör mig lyckligt lottad är mina två vänner Hanan och Cherry. Vi har känt varandra i cirka elva och ett halvt år och har fortfarande kontakt med varandra. Visst, det har funnits lite farthinder under åren som gått och kontakterna har varit mer eller mindre intensiva. Men vi tre är fortfarande vänner och försöker stötta varandra på de sätt vi kan. Det är tack vare dessa två fantastiska kvinnor som min själ kunde läkas under gymnasiet och att jag blev jag. Jag hoppas att de fortsätter att finnas där vid min sida. <3
 
Vad är du tacksam för i ditt liv?


Dagens citat:

"Mitt ansikte är mitt. Mina händer är mina. Min mun är min. Men jag är inte min. Jag är din."
(Matt Ross)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För många olika versioner

För flera år sedan läste jag ett tips från en författare om att det är viktigt att spara sina skrivprojekt på flera olika platser under arbetets gång, för det fall olyckan skulle vara framme och en av versionerna går förlorad. Ifall man då har back-up på ett annat ställe, har allt ens arbete inte gått till spillo.

Jag har försökt ta till mig detta och försöker därför alltid spara mina skrivarbeten på åtminstone två olika ställen. Dock har jag med åren blivit allt mer glömsk (och ändå är jag bara 27 år!), så ibland händer det att jag glömmer att "förnya" min dubblett. Det för med sig att jag i slutändan kan sitta med tre eller fyra olika versioner och måste då gå igenom var och en av dem för att kunna komma fram till vilken (eller vilka) som är den senaste versionen. Den tiden hade jag istället kunna lägga på att skriva.
 
 
 
Trots min glömskhet håller jag ändå med om att det är en bra idé att spara sina skrivprojekt på olika ställen. Jag måste bara bli bättre på att komma ihåg att kontinuerligt uppdatera alla versioner. Det tar trots allt inte särskilt lång tid att göra och är guld värt om olyckan skulle vara framme.


Dagens citat:

"Tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin har ångrat."
(Winston Churchill)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så ska en katt uppfostras!

Det var delvis Ninjans livfull- och busighet på katthemmet som gjorde att vi föll för honom. Han for hela tiden runt och lekte oupphörligt. De andra katterna tittade snett på honom. Hur kunde man inte älska en sådan liten sötnos?!
 
Förvisso älskar jag Ninjan, men hans ständiga uppmärksamhetssökande och behov av att ständigt ha all min och älsklingens uppmärksamhet, kan vara uttröttande emellanåt. Det lustiga är dock att han är "relativt" lugn när vi är vakna. Det är när vi gått och lagt oss för att sova som han blir värst. Då ska böcker rivas från bokhyllorna, växter ska ätas upp, saker ska rivas och han ska sitta utanför klädkammaren i vårt sovrum och krafsa på klädkammardörren. Igen. Och igen. Och igen. Och igen ...
 
Det där med klädkammardörren gör han bara periodvis, men ett tag (innan vi fick nog på riktigt) satt han natt efter natt och krafsade på den fördömda dörren. Det spelade ingen roll vad vi tog oss till - han fortsatte ändå!
 
Vi höll på att ge upp. Vi hade knappt fått sova under flera nätters tid och var därmed väääldigt trötta. Då mindes jag att när vi hade varit i djuraffären borta vid Kvantum senaste gången, hade jag sett en spray som skulle få katter att sluta klösa på saker. Jag gick därför dit och köpte den här sprayen:
 
 
 
 
Den kostar endast 69 kr på Arken Zoo (i alla fall i Falkenberg), så jag tänkte att vi åtminstone kunde testa. Om den inte fungerade hade vi ändå inte slängt ut en förmögenhet. Så vi sprayade på dörren till klädkammaren och vet du vad? Det fungerade! Ninjan har slutat att krafsa på dörren!
 
Den här sprayen har nästintill blivit min bästa vän, för nu använder jag den på rätt många möbler för att få Ninjan att sluta med sina dumheter. Kanske kan mina böcker få stå kvar på hyllorna från och med nu?
 
Har du själv haft problem med att uppfostra ett djur? Hur bar du dig åt för att lyckas?


Dagens citat:

"Himlen är ingen plats, och den är ingen tid. Himlen är att vara fulländad."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trollknuten (Åke Lundgren)

"Det samiska folkets öde under den svenska stormaktstiden

Kronan och korsets skuggor hade fallit tunga över Nordanlandet. ”De lapparnas konung” kallade sig svenskarnas regent nu. För äran att vara svenska undersåtar fick fjällfolket årligen avstå en dryg del av sin enda rikedom: renhjordarna. Det såg kungens fogdar till. Den som tredskades straffades hårt. Kristnas skulle lapparna också! Bort skulle det avskyvärda oskicket att tillbe stenar och stubbar!

Omskolningen började naturligtvis med de unga. Erik Sjulsson är en av ett tiotal pojkar som 1606 ska föras till Uppsala för att lära sig läsa och omvändas till den rätta läran. Han rymmer, flyr tillbaka till sitt eget land. Och till sin gamla tro.

Med Erik i förgrunden, medan hans liv vrider sig över mannaålderns hopp och trots mot ålderdomens ensamhet och vemodsdrömmar, slås här upp ett brett panorama över det samiska folkets öden under den period som historieböckerna kallar stormaktstiden. En dov vrede dunkar som en trolltrumma genom denna strama och kraftfulla berättelse om hur en liten kultur med våld införlivas i en stor. Trollknuten är den andra delen i Åke Lundgrens trilogi om Nordanlandet, övriga delar är Gudaberget och Järtecknet."
 
 
Trollknuten är Åke Lundgrens andra bok i en trilogi om Nordanlandet, vilket jag fick veta först efter att jag hade börjat läsa boken (det fanns nämligen ingen baksidestext på mitt exemplar). Fast just det spelade ingen roll för mig, i och med att jag inte tyckte att det märktes. För mig fungerade Trollknuten som en självständig berättelse.
 
Jag hade ingen aning om att samerna behandlades så illa som de faktiskt blev behandlade i Trollknuten, så den historiebeskrivningen tyckte jag var bokens styrka. Däremot tyckte jag att den brast i personporträtteringen. Jag kände inte att man fick lära känna karaktärerna riktigt på djupet och att varje avsnitt gick lite för fort. Jag fick känslan av att Åke Lundgren försökte få med så mycket som möjligt, istället för att utveckla det han redan hade. Fast som en form av historieskildring var den okej.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Vi trasslar till det för oss och gör det ena misstaget efter det andra därför att vi inte ger oss tid att lyssna till Överjagets röst – intuitionen."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nytt broderiprojekt

I januari förra året berättade jag om att jag hade påbörjat ett nytt broderiprojekt som jag hoppades inte skulle bli lika långlivat som tavlorna till älsklingen resp. min systerson. Tja ... Under de senaste månaderna har jag faktiskt inte broderat något på just det projektet och nu kommer det dessvärre få bli liggandes lite till, eftersom jag nu ska påbörja ett nytt (!) broderiprojekt som jag avser att bli klar med innan sommaren:
 
 
 
 
När jag sade till älsklingen att jag skulle bli klar med den innan sommaren, bara flinade han illmarigt och sade att jag har ju några lediga veckor i sommar som jag säkert kan ägna åt broderiet.
 
...
 
Jag ska minsann visa honom! Jag ska bli klar med tavlan innan sommaren!


Dagens citat:

"Min bästa vän är en som tar fram det bästa i mig."
(Henry Ford)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett lååångtids erbjudande

ICA Kvantum här hemma i Falkenberg har en del bra erbjudanden varje vecka. Det är därför alltid lika spännande att kika igenom reklamen när den trillar in i brevinkastet under helgen.
 
Jag brukar försöka ha som vana att slänga den gångna veckans reklam inför den nya veckan, men rätt ofta händer det att reklamen blir liggandes en liten tid. Då gäller det att kontrollera under vilken period reklamen gäller, så jag inte råkar slänga den kommande veckans erbjudanden. Det var vid ett sådant tillfälle jag upptäckte följande:
 
 
 
 
Jag hade ingen aning om att vecka 5 varade så länge. Är det en nyhet för det här året? Då innebär det med andra ord att antalet veckor under 2017 kommer minska dramatiskt? Intressant ...
 
2017 blir mer och mer spännande ju längre in på året vi kommer. Undrar vad som kommer hända härnäst.


Dagens citat:

"Du måste betrakta dig själv som ett moln - i egen hög person. Moln begår aldrig misstag."
(Alan Watts)


Ha det så bra!
Långtidskramar
Jessie

De små marodörerna

Med tanke på hur småbarnsföräldrar brukar prata, verkar det som att det är ungefär som att ha husdjur - framförallt relativt unga husdjur. Ninjan och Fåntratten (som båda fyller tre år i maj resp. juni) är garanterat som två småbarn. Det känns i alla fall så. Speciellt Ninjan. Jag ska ge dig ett smakprov.
 
När vi steg upp en morgon, såg det ut så här i vårt kök:
 
 
 
Ungefär samtidigt som jag kom ut och gjorde den här upptäckten, kom Fåntratten och såg alldeles förfärad ut när han gjorde samma upptäckt. Det lilla matvraket. <3
 
Fast trots att han verkade både förvånad och förfärad, går det inte att utesluta att han var med på ett hörn. Man vet aldrig med våra små marodörer. Under deras otroligt söta ytor, brukar gömma sig två små monster. De låtsas bara vara oskyldiga ...
 
Jag älskar dem ändå. <3


Dagens citat:

"Perfektion ligger inte i framtiden. Det är NU."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Vältränad" provocerar mig - tydligen

Det var i januari 2015 som jag och älsklingen blev medlemmar hos Strandhälsan i Falkenberg och har ända sedan dess tränat regelbundet (minst en gång i veckan) - med vissa få undantag. Framförallt tycker jag att det är kul att gå på passen som de har. Dessvärre har de rätt många intressanta pass på tider som inte fungerar för mig, men jag går på de passen som jag kan. Vanligast blir danspasset (tidigare zumba på onsdagar, numera danzy på torsdagar) och cirkelpasset på lördagsmorgnar.
 
På några zumbapass (innan det byttes ut mot Danzy Step) var det en kvinnlig deltagare som sade till mig vid något tillfälle när vi pratade om olika övningar/pass, att vissa övningar/pass borde inte vara så jobbiga för mig - jag som är så vältränad.
 
Jag vet att jag egentligen borde bli smickrad, men jag blev mest arg och irriterad. Vältränad? Jag är långt ifrån vältränad, även om jag har hållit på att träna i två år. Vad är det som får henne att tro att jag är vältränad? Hur kan hon - efter bara en blick - veta hur mycket jag klarar eller inte klarar av? Naturligtvis sade jag inget av detta till kvinnan, utan jag var tyst och log lite besvärat.
 
 
TC - träningscentret.
 
 
När den första irritationen hade lagt sig, började jag fundera kring varför jag reagerade som jag gjorde. Är det för att jag själv inte anser att jag är vältränad? Är det för att hon antog att jag inte borde tycka att vissa övningar/pass är jobbiga, trots att jag kanske faktiskt tycker att de är det? Var det hennes förutfattade mening som skavde i mig? När är man egentligen vältränad? I mina ögon är man vältränad om man klarar av de allra flesta övningar utan någon ansträngning och kanske till och med har synliga muskler. Det är i alla fall den bild jag får i huvudet när jag hör ordet "vältränad". Men kan det vara så att vältränad omfattar mer? Kan det vara så att begreppet är relativt? Att svaret finns i betraktarens ögon?
 
Jag har försökt söka fram en definition på vad som innebär att vara vältränad, men har inte lyckats hitta någon sådan definition på nätet. Kanske står det något i SO?
 
*går genast till bokhyllan och börjar bläddra i SO*
 
Nix. Ordet "vältränad" fanns inte ens med. Borde jag ta det som ett tecken?
 
Det är möjligt att jag faktiskt kan anses vara vältränad, även om jag själv inte ser mig så. Dessutom - spelar det egentligen någon roll? Jag tränar för att jag tycker att det är roligt och för att det främjar min hälsa. Strunt samma vad andra tycker - det är vad jag själv tycker som är viktigast. Inte sant?


Dagens citat:

"Först skapar vi våra vanor – sedan skapar de oss."
(John Dryden)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland är det roligt att minnas

Just nu håller jag på med ett inlägg som gör att jag går igenom inlägg från förra året här på bloggen. Efter hand som jag tar mig igenom inläggen, inser jag hur kul det faktiskt är att påminnas om vad man skrev för ungefär ett år sedan. Till min förvåning lyckades jag få till rätt många djupare inlägg med funderingar kring både det ena och det andra. Just den insikten gör mig glad, eftersom det är lite det jag vill uppnå med min blogg. Jag vill ha djupare inlägg än enbart "Se vad jag hade på mig för kläder idag!" eller "Detta gjorde jag idag." Jag vill nå ut med mina tankar och funderingar. Jag vill försöka göra skillnad. Under depressionen hade jag inte ork att skriva dessa djupare inlägg och därför blev det tyvärr ganska många korta och ytliga.
 
 
Kanske kan jag ha det som en sorts morot under 2017? Att försöka skriva så många djupare inlägg med funderingar som möjligt? Just nu har jag inte riktigt den tiden känns det som och eventuellt kommer jag bli tvungen att ta en kortare bloggpaus längre fram, men jag ska göra mitt bästa. Jösses, just nu är det så mycket som ska göras. Många beslut som ska tas. Mycket att fundera kring. Det är så att jag blir alldeles matt ... Men det ska gå. :-)
 
Finns det något av inläggen från förra året som du tyckte om mer än andra? I så fall, varför? Vore kul att höra vad du tycker!


Dagens citat:

"Hat förgör. Kärlek helar."
(Eknath Easwaran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Spökhistorier från Gotland (Bert Lehrberg)

"Gotland är inte bara solens och rosornas ö, utan även spökenas. Kryp upp i soffan, svep filten tätt om dig och njut av sju spännande spökhistorier med anknytning till norra Gotland. Möt hästskjutsen på spökvägen i Kullshage. Sörj Carinas tragiska öde, när hon tog den förbjudna genvägen över kyrkogården. Följ med på ett räfflande nattligt äventyr i ett gammal stenbrott. Förundras över vad som finns gömt i gravröset vid Bäsinge Byse. Följ ett ungt pars vedermödor i ett spökhus. Rys åt ett möte med lyktgubbar på Träskmyr. Tag slutligen plats på spöktåget mot Göteborg.
Angenäm läsning!"
 
 
 
Själva titeln Spökhistorier från Gotland gjorde att jag vid läsningens början hade ganska höga förväntningar på boken och dess innehåll. Kanske hade jag äntligen hittat spökhistorier som kunde skrämma mig? De senaste åren har jag nämligen enbart blivit besviken på så kallade skräckhistorier. Tyvärr blev jag besviken även på Spökhistorier från Gotland.
 
I förordet påstår Bert Lehrberg att vissa berättelser i boken är självupplevda, medan somliga har upplevts av andra som berättat om sina upplevelser för honom. Tyvärr har jag svårt att tro på det, då de allra flesta känns som om de är uppenbart uppdiktade. Det känns som om han har försökt för mycket när han har velat få ihop spökhistorier. De övernaturliga elementen tar för stor plats. Dessutom var en av historierna uppenbart en variant av en ganska känd spökhistoria som gärna berättas i juletid.
 
Förutom att det saknas bokstäver här och där och bortsett från vissa meningsuppbyggnader, är språket helt okej - även om det inte är särskilt fängslande. Är du på jakt efter något skrämmande, är det här fel bok.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Jag tänker aldrig på morgondagen. Den kommer tids nog."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur klumpig får man egentligen bli?!

Suck. Stön! Jämmer och elände! (dessa tre utrop - i exakt den ordningen - är hämtade från den mycket deprimerade konstnären i PC-spelet Gilbert och den kemystiska ön, som jag spelade mycket som barn.)
 
Det är allmänt känt att jag är klumpig - både fysiskt sett och i sociala sammanhang. Hade det funnits nobelpris i klumpighet, skulle jag ha vunnit det varje år. Utan tvekan. Fast visst måste det väl ändå finnas en gräns - även för mig? Eller är det möjligt att vara klumpig in absurdum? Troligtvis, med tanke på vad som hände mig nyligen.
 
När jag jobbar vid datorn och är ute på nätet, brukar jag för det mesta ha flera flikar öppna i webbläsaren som jag hoppar runt mellan så som det behagar mig för stunden. Så var det även när jag satt och renskrev ett bokomdöme här på bloggen, vars publicering jag skulle tidsinställa. Fast någon tidsinställning blev det aldrig av. Nix. Istället lyckades jag radera hela inlägget. Adjöss! Puts väck!
 
"Hur kan man lyckas med det?" undrar säkert du nu. Jo, kära bloggläsare. Det ska jag tala om för dig och jag kan garantera - åtminstone till 99,9% - att du kommer skratta när du läst klart.
 
 
 
Eftersom jag skulle ha med några länkar i detta blogginlägg, hade jag uppe x antal sidor i lika många flikar. Jag hoppade fram och tillbaka utan några som helst problem. Enkelt. När jag hade skrivit klart inlägget, gick jag och gav pappret jag skrivit på en värdig begravning i papperstuggen. När jag sedan återvände till datorn, skulle jag av någon anledning plötsligt gå bakåt i den ena fliken. Inget konstigt med det. Jag klickade därför på bakåtknappen i fönstret. Problemet var bara - vilket jag insåg i samma stund som jag hade klickat på bakåtknappen - att jag just då inte befann mig i den flik som jag trodde att jag befann mig i. Jag hade blogginlägget uppe och när jag tryckt på bakåtknappen, laddade sidan om och visade mig översikten över inläggen.
 
Oh, nooo! *låter som en av karaktärerna i den förskräckliga serien Family guy*
 
En röst inom mig försökte dock lugna mig, genom att påpeka att jag har varit med om liknande innan - och då hade inlägget senare återskapats! Just det! Smart!
 
Jag klickade glatt upp ett nytt inlägg och möttes av en tom sida. Ingen återskapning. Inte en endaste liten punkt. Jag gick tillbaka till översikten och gjorde om det. Ingen återskapning nu heller. Inte ens efter några timmar (vilket händer ibland). Inlägget var borta. Puts väck.
 
Nu var det inte hela världen. Ett försvunnet blogginlägg innebär knappast någon katastrof. Det enda som dog var en del av min tid och en smula av min stolthet. Dessutom minns jag hyfsat vad jag precis hade skrivit, så jag noterade det viktigaste på en ny lapp och kommer att skriva om inlägget vid tillfälle. Dock är det väldigt retligt när sådant händer. Fast det är inte särskilt förvånande när det gäller mig. När det gäller mig kan vad som helst hända.
 
Suck ...


Dagens citat:

"De tankar och känslor som likt en flod strömmar genom vårt medvetande är det ytliga jaget. Men under dem finns ett djupare, som har sin grund i den gudomliga verkligheten. Det är vårt verkliga jag."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kontraster

I början av januari i år åkte vi upp till Dalarna för att hälsa på älsklingens familj. Här nere i Halland fanns ingen snö så långt ögat kunde nå. I Dalarna var det en helt annan femma:
 
 
 
Förr tyckte jag absolut inte om snö. I min värld var det mest till besvär. Men älsklingen och vår tid uppe i Mälardalen ändrade på det. De åren vi bodde i Mälardalen hade vi rikligt med snö varje vinter - och snön låg kvar länge. Därför tycker jag nu att snö är mysigt - under förutsättning att det kommer så pass mycket snö att det ligger kvar och inte enbart blir slask på en gång. Sådan "snö" är bara jobbigt och inte mysigt för fem öre.
 
 
 
Ända sedan vi flyttade från Mälardalen, har vi knappt haft någon snö. På julafton har det varit barmark. Varje år sedan 2013. Det tycker jag är lite trist, men den här vintern fick i alla fall uppleva snö. :-) Alltid något!
 
När vi skulle hem, försökte jag filma lite i bilen för att visa kontrasterna mellan Dalarna och Halland. Dock visade det sig att även Halland hade fått snö under helgen, men den hade nästan smält bort när vi kom tillbaka ned. Dock var det så sent på eftermiddagen, att det var rätt mörkt när vi anlände till Halland. Jag har försökt ljusa upp klippen så mycket jag kunnat. Hoppas att det går att se.
 
 


Dagens citat:

"Vi måste inte förstå vartenda ord för att förstå."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Man ska inte förhasta sig vid vägskäl

Just nu står jag inför ett vägskäl i livet, där mitt beslut kommer påverka oss ganska mycket. Till en början var jag bombsäker på hur jag skulle göra och vad det var jag ville. Hjärtat jublade. Äntligen!
 
Fast nu när jag och älsklingen har pratat igenom saken ordentligt och bollat olika idéer fram och tillbaka, är jag inte lika säker längre. Å ena sidan ... Å andra sidan ... Det som jag från början trodde var bäst för mig och mitt mående, är inte längre den lika självklara lösningen. Nu har några "om" kommit med i beräkningen. Dessa "om" måste jag ta hänsyn till och de kan komma att påverka mig och älsklingen och vår situation.
 
 
 
 
Det finns de som säger att man ska följa sitt hjärta och inte tänka så mycket på konsekvenserna. Det låter bra och jag skulle gärna vilja göra så. Fast det går dessvärre inte att blunda för alla konsekvenser som kan uppstå. Inte alla gånger i alla fall. Ibland får man försöka kompromissa lite med sitt hjärta och göra det bästa av situationen.
 
Jag vet att det finns de personer som inte kommer tycka om det eventuella beslut som jag kommer ta. Dock struntar jag i det. Det är mitt (och älsklingens) liv och val. Jag måste göra det som blir bäst för oss. Sedan får andra tycka precis vad de vill. Jag kan inte ta ett visst beslut enbart för att göra andra nöjda.


Dagens citat:

"Vi är vad våra tankar har gjort oss, så se över vad du tänker."
(Swami Vivekananda)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När "om du vill" visar sig vara ett tvång

Jag har anmält mig till lite olika undersökningstjänster på nätet, som går ut på att man svarar på olika frågor rörande olika ämnen och som tack får man poäng för varje genomförd undersökning. Dessa poäng kan man sedan byta ut till olika saker.
 
När jag höll på att avsluta en av dessa undersökningar, dök det mot slutet upp en ruta där man kunde skriva övriga tankar och funderingar om undersökningen om man ville. Jag brukar sällan skriva in något i dessa rutor, så jag gjorde som jag brukade och klickade förbi. Då såg jag följande på skärmen:
 
 
 
Varför skriva "om du vill", om man ändå måste skriva något? Då är det ju inte "om man vill". Eller tolkar vi "om du vill" på olika sätt? För mig innebär "om du vill" att man gör något frivilligt, och om man inte vill låter man bli. Kanske innebär "om du vill" något helt annat? Kanske är det jag som missuppfattat begreppets innebörd?
 
Nåväl, man lär sig något nytt varje dag.


Dagens citat:

"Livet kan inte göra en självisk person lycklig. Livet kan inte låta bli att göra en osjälvisk person lycklig."
(Eknath Easwaran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Domstolars hantering av inkomna handlingar

För några år sedan (jag tror att det var när jag jobbade på hyresnämnden, eventuellt var det något år innan dess) införde Sveriges Domstolar ett autosvarsmeddelande som skickas ut när folk skickar e-post till domstolarna. I det meddelandet står bland annat att domstolen tagit emot ens meddelande. Bra! Då vet man att det har kommit fram.
 
Eller inte ...
 
Åren på byrån har lärt mig att det inte är en garanti för att handlingen verkligen registrerats i målet. Fram tills nyligen hade vi enbart det problemet med tingsrätten i Varberg, vilket har fått mig att numera använda både livrem och hängslen; jag skickar både till registratorsinkorgen och till respektive handläggare på tingsrätten. Efter att jag började med den rutinen har vi inte haft problem med att våra inskickade handlingar "inte inkommit".
 
 
 
 
Nyligen mailade jag in en begäran om komplettering till Hovrätten för Västra Sverige (min chef och hennes klient begärde att hovrätten skulle förelägga åklagaren att komplettera förundersökningen). Jag fick mitt autosvar och eftersom jag hade mycket att göra den dagen, tänkte jag inte på att ringa och dubbelkolla så att mailet kommit fram. När klienten senare pratade med hovrätten, kom det fram att de "inte hade fått" skrivelsen. Jag fick skicka om det på nytt - den här gången till avdelningens inkorg. Då "kom det fram".
 
Jag har förståelse för att de har mycket att göra och att inkommande handlingar kan missas - men sådana misstag från domstolens sida får inte förekomma! Det gäller att ha stenkoll på inkorgen. När jag hade praktik på åklagarkammaren hade jag själv emellanåt ansvar för kammarens inkorg, så jag vet vilket jobb det är.
 
Jag anser att om det har skickats ett autosvar om att mailet har mottagits, ska man inte behöva ringa och dubbelkolla. Autosvaret ska kunna vara ett kvitto på att det man har skickat in har mottagits. Därför ringer jag bara och dubbelkollar när det är extra viktiga handlingar eller tidsfrister. Fast jag antar att jag nog får börja med att ringa och dubbelkolla oftare - trots att jag själv många gånger har så pass mycket att göra att jag nästan går på knäna.


Dagens citat:

"Kärleken söker ingen anledning bortom sig själv och ingen frukt; den är sin egen frukt."
(Bernhard av Clairvaux)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En vacker dag lämnar jag honom (Maria Blomqvist)

Uppläsare: Maria Lyckow
 
"Det här är min berättelse om hur det var att leva i en kraftfull, livsfarlig passion där kasten mellan kärlek, åtrå och hopp och djup förtvivlan gjorde att jag tappade greppet om mig själv. Men även om mina barn. Den man som från första stund gick rakt in i mitt sinne, krävde full uppmärksamhet och aldrig lämnade mig i fred blev en del av mitt liv. Under en alltför lång tid. Det onormala blev normalt.

Det här är också berättelsen om att jag till slut insåg att jag höll på att bli som han. Då fanns bara en väg ut och det var bort. Bort från honom. En dag kom polisen och hämtade honom efter min första, och enda, anmälan. Det var då mitt riktiga liv började. Men det var också då mina vänner vände mig ryggen. Hon ljuger! En sådan trevlig karl kan inte ha gjort det hon säger.

Boken "En vacker dag" beskriver "50 nyanser av honom" fast på riktigt, en mix av passion, våld, sex och kärlek i en livsfarlig blandning och ett liv som snurrade på, där kasten mellan passion och våld var som att leva i ett nät av motstridiga känslor. Den utgår från dagboksanteckningar och polisförhör, och innehåller även en studiedel och en faktadel."
 
 
 
 
 
Våld och kränkningar i relationer är aldrig bra eller ens okej att acceptera. Maria Blomqvists En vacker dag lämnar jag honom fick det att krypa i kroppen på mig, samtidigt som jag blev arg på "Erik". Man måste nog vara riktigt sjuk för att kunna behandla någon annan människa på det sättet. Och Marias "vänner"! Att de hade mage att vända på det hela och istället skuldbelägga Maria.
 
Att Maria stannade kvar så pass länge som hon gjorde, kan jag ha viss förståelse för. Jag tycker bara synd om Maria för att hon inte förmådde sig att lämna "Erik" tidigare än vad hon gjorde.
 
Med den här boken lyckas Maria Blomqvist beröra och definitivt få en själv att fundera. Jag tycker att det är mycket modigt av henne att lämna ut sig själv på det här sättet och förhoppningsvis kan andra som befinner sig i liknande situationer, bli hjälpta av att läsa En vacker dag lämnar jag honom.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Det handlar inte om hur mycket vi ger, utan hur mycket kärlek vi lägger i givandet."
(Moder Teresa)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Otillgänglig support

På byrån använder vi oss av virusskyddet F-secure och vid ett tillfälle i höstas blev det lite problem när vi skulle förnya vårt abonnemang, vilket innebar att jag behövde få tag i en support. Det uppstod dock några problem. För det första verkade det omöjligt att få tag i ett telefonnummer så att man kunde ringa F-secure och för det andra fanns det inte skymten av några kontaktuppgifter till någon svensk support. Jag testade i alla fall att skicka ett meddelande till den support jag fick tag i (osäkert till vilket land min frågan skickades), men jag gav inte upp där.
 
Jag kontaktade även Klarna (de som sköter fakturahanteringen) och förklarade mitt problem. Tjejen jag pratade med där tyckte att det var märkligt att jag inte kunde hitta några kontaktuppgifter till F-secures svenska support, för hon tyckte att det var bäst att jag vände mig dit eftersom hon dessvärre inte kunde hjälpa mig med mitt problem. Till min lättnad lyckades hon vaska fram ett telefonnummer som gick till F-secures kontor i Stockholm. Äntligen! Vid det laget hade jag suttit i flera timmar och försökt hitta kontaktuppgifter.
 
 
 
 
Är det verkligen så här det ska vara? Jag menar, jag kan förvisso tala viss engelska (jag kan åtminstone göra mig förstådd), men de personer som inte kan tala eller förstå engelska? Hur ska de göra om de behöver support? Jag föredrar företag som tydligt anger kontaktuppgifter till det säte de har i Sverige (om nu företaget skulle vara globalt och finnas lite här och var i världen). Fast antagligen är det för mycket begärt med tanke på hur allt mer globaliserade vi blir. Då antar jag att kundvänligheten och tillgängligheten får ta smällen. Undrar om det verkligen kan gynna ett företag i längden? Jag kommer i alla fall inte att använda F-secure för hemmabruk, det är ett som är säkert.


Dagens citat:

"För att veta vem du är, måste du först undersöka och veta vem du inte är."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Som barn på nytt

På senare tid har det blivit mer och mer populärt bland vuxna att måla i målarböcker. Egentligen är det inte särskilt konstigt, då målandet ska vara en bra metod för att stressa ned och koppla av. Målandet kan hjälpa till att bekämpa ens psykiska ohälsa.
 
Första gången som jag hörde talas om målarböcker för vuxna, var på någon av alla de bokbloggar som jag följer. Ju mer jag läste om det, desto nyfiknare blev jag. Till slut skrev jag ut några bilder från nätet, köpte ett paket med färgpennor på Coop Forum och började måla.
 
 
OBS! Bilden är inte målad med färgpennorna från Coop Forum.
 
 
Som barn tyckte jag att det var superkul att måla i målarböcker och tydligen sitter det kvar i mig ännu. Jag fick ett par målarböcker från älsklingen, men efter att ha målat några få bilder tog jag en ganska lång paus - som berodde på färgpennornas kvalitet. För att ens få någorlunda med färg var jag tvungen att trycka med pennorna när jag målade och det tyckte jag var jobbigt i längden. Därför - och för att annat i livet kom emellan - tog jag en paus från målandet.
 
 
Nya färgpennor som jag senare fick av älsklingen.
 
 
Nu i julas gav älsklingen mig akvarellfärgpennor och jösses vad bra det gick att måla nu! Utan att behöva trycka med färgpennorna fick jag bättre färger och genom att använda lite vatten efteråt, blev bilderna ännu finare. Se bara här:
 
 
 
 
Dock krävs det att det inte är tryckt på båda sidorna i målarboken om man ska använda tekniken med vatten. Men fint blir det! :-)
 
Jag kan verkligen rekommendera dig att testa på det. Det är rogivande och dessutom lyckas man fokusera tankarna på annat för en stund. Jag ska försöka ta mig mer tid att måla oftare - för det gör skillnad i mitt mående.


Dagens citat:

"Erfarenhet är det alla kallar sina misstag."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!