Jessicas grotta

"Gotland är inte bara solens och rosornas ö, utan även spökenas. Kryp upp i soffan, svep filten tätt om dig och njut av sju spännande spökhistorier med anknytning till norra Gotland. Möt hästskjutsen på spökvägen i Kullshage. Sörj Carinas tragiska öde, när hon tog den förbjudna genvägen över kyrkogården. Följ med på ett räfflande nattligt äventyr i ett gammal stenbrott. Förundras över vad som finns gömt i gravröset vid Bäsinge Byse. Följ ett ungt pars vedermödor i ett spökhus. Rys åt ett möte med lyktgubbar på Träskmyr. Tag slutligen plats på spöktåget mot Göteborg.

Angenäm läsning!"

 

 

Själva titeln Spökhistorier från Gotland gjorde att jag vid läsningens början hade ganska höga förväntningar på boken och dess innehåll. Kanske hade jag äntligen hittat spökhistorier som kunde skrämma mig? De senaste åren har jag nämligen enbart blivit besviken på så kallade skräckhistorier. Tyvärr blev jag besviken även på Spökhistorier från Gotland.

 

I förordet påstår Bert Lehrberg att vissa berättelser i boken är självupplevda, medan somliga har upplevts av andra som berättat om sina upplevelser för honom. Tyvärr har jag svårt att tro på det, då de allra flesta känns som om de är uppenbart uppdiktade. Det känns som om han har försökt för mycket när han har velat få ihop spökhistorier. De övernaturliga elementen tar för stor plats. Dessutom var en av historierna uppenbart en variant av en ganska känd spökhistoria som gärna berättas i juletid.

 

Förutom att det saknas bokstäver här och där och bortsett från vissa meningsuppbyggnader, är språket helt okej - även om det inte är särskilt fängslande. Är du på jakt efter något skrämmande, är det här fel bok.

 

Dagens citat:

"Jag tänker aldrig på morgondagen. Den kommer tids nog."
(Albert Einstein)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie