Daisypath Anniversary tickers

Skrivarpodden - för dig med författardrömmar

Som jag tidigare har berättat, lyssnar jag nuförtiden nästan uteslutande på poddar istället för på ljudböcker. En av de poddar som jag lyssnat/lyssnar på är Skrivarpodden - en podd för den som är intresserad av skrivande. I podden intervjuar Kerstin Önnebo en mängd olika aktörer inom den här världen - författare, förläggare, skrivcoacher m.m. Som lyssnare får man på det här sättet en rätt bra bild av hur det går till när man ger ut en bok, vad som är bra att tänka på m.m.

Samtidigt som den här podden sporrar mig i mitt eget skrivande, kan jag inte låta bli att även bli lite orolig och kanske även en aning rädd. Ja, jag har faktiskt känt viss ångest emellanåt när jag har lyssnat. Det är osäkerheten kring mitt skrivande som slagit klorna i mig - vilken chans har jag med tanke på all konkurrens som finns? Vad är jag i jämförelse med alla andra? Vilka chanser har jag egentligen av att kunna få ett förlagskontrakt? Är det lika bra att återgå till att enbart fortsätta drömma?
 
 
 
Jag har dock bestämt mig för att denna osäkerhet och rädsla inte ska få stoppa mig. Jag ska på allvar ta tag i mitt skrivande. Jo, jag vet att jag har sagt det flera gånger tidigare och att det alltid slutar med att livet ändå kommer emellan. Och kanske blir det likadant den här gången. Det vet jag inte. Men jag ska i alla fall ge det ett försök.

Jag ska därför ta en kortare paus i mitt lyssnande av Skrivarpodden (för att inte riskera att bli ännu mer osäker och i slutändan lägga alla skrivprojekt på hyllan).

Fast jag rekommenderar verkligen den här podden till dig om du - som jag och många andra - gillar att skriva och drömmer om att bli författare. Lyssna gärna på den! Kanske kan den hjälpa dig framåt i ditt eget skrivande.


Dagens citat:

"Alla kan gömma sig. Att möta saker, att arbeta med dem, det är det som gör dig stark."
(Sarah Dessen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den här tiden på året

I samband med Melodifestivalen förra året, började jag lyssna på SR:s schlagerkanal - P4 Melodifest. Dock var den bara aktiv under tiden som Melodifestivalen/Eurovision höll igång. Hur som helst, ganska många fredagar började jag ladda inför den kommande helgen genom att lyssna på den här kanalen och dess schlagerlåtar. Genom att göra det fylldes jag av en positiv känsla - och den här känslan blev ännu starkare om det dessutom var soligt väder (receptionen som jag sitter vid på jobbet är vid rätt stora fönster).
 
För ett litet tag sedan hörde jag Samir och Viktors låt Bada nakna och varje gång infann sig den här härliga känslan. Då testade jag att skapa en spellista på Spotify med enbart Melodifestivalslåtar - och jo då, känslan höll i sig.
 
 
 
 
När jag funderade på varför det kan vara på det här sättet, kom jag fram till två möjliga anledningar. En kan vara för att Melodifestivalen innebär vår för mig. Även om jag föredrar sommaren, är våren mysig på sitt sätt och innebär i sin tur att det snart är sommar.
 
Den andra anledningen är nog att jag förknippar denna musikfest med mys hemma i soffan med älsklingen. I och för sig är inte han så förtjust i Melodifestivalen egentligen, men han brukar alltid se på det med mig för min skull. Dessa kvällar brukar vi på olika sätt mysa till det.
 
Det är bra att vara medveten om vad som får en att må bra och varför. Jag är mån om att varje dag försöka bygga upp positiv energi inom mig, för att klara av att vara glad och må bra även om jag befinner mig i situationer som av olika anledningar får mig att inte må bra. Genom att bygga upp positiv energi inom mig, klarar jag av att härda ut situationer som får mig att må mindre bra.
 
Hur gör du för att bygga upp positiv energi inom dig och vara glad?


Dagens citat:

"Alla resor leder till slut till samma ställe, hem."
(Chris Geiger)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När människors vidrigheter slår nya rekord

Jag vet inte om du har hört nyheten om en gruppvåldtäkt som ägde rum i Uppsala den 22 januari i år? Den som direktsändes på Facebook? Om inte, kan du läsa om händelsen här.
 
Sexualbrott är i sig vidriga så som de är, men att förövarna dessutom filmar OCH direktsänder det hela får mig att rysa och må illa. Hur är sådana människor funtade?! Vad driver dem till att begå sådana här vidrigheter?
 
Vad som fick mig att se ännu mer rött, var att juridikprofessorn Mårten Schultz till en början inte trodde att den som filmade hade begått något brott (!). Jag ska förtydliga att jag inte blev arg på Mårten Schultz (som är övrigt är en mycket kunnig och trevlig jurist - jag hade honom som lärare i några lektioner i juridisk svenska på paralegalutbildningen). Han skrev om gruppvåldtäkten på Twitter, vilket var en intressant - om än upprörande - läsning.
 
 
 
Dock verkar det visst som om den som filmade också kan bli fälld för brott - underlåtenhet att avslöja våldtäkt. Det var i alla fall det som åklagaren begärde denne person häktad för och det verkar som om samtliga häktades (enligt Aftonbladet i alla fall).
 
Mårten Schultzs redogörelse på Twitter gjorde mig lite konfunderad. Jag hade nämligen för mig att om man filmade/fotograferade och sedan spred detta vidare, skulle man kunna fällas för kränkande fotografering. Jag får kolla vidare om det vid tillfälle. Jag ska även ta och kolla upp de artiklar som skrevs i samband med den här händelsen, där jag tyckte mig läsa att just spridandet inte är brottsligt i sig - vilket känns helt fel, men om det är så den nuvarande lagen säger finns det inte mycket som kan göras i dagsläget.
 
Att stå och filma och sedan även lägga ut/sända det på nätet kan inte vara försvarbart i något enda sammanhang! Jag hoppas därför att det så snart är möjligt kommer till en lagändring (om nu detta inte är brottsligt redan), även om det i och för sig redan är för sent för den här kvinnan som blev utsatt för det. Egentligen ska man inte behöva kriminalisera allt dåligt beteende, för man kan ju tycka att folks sunda förnuft borde räcka. Fast uppenbarligen gör det inte det ...
 
Jag är så upprörd över den här händelsen att jag saknar ord! Jag blir bokstavligt talat rädd - då det visar sig att folk är kapabla till den här typen av vidrigheter. Ska det aldrig ta slut? Vad kommer folk hitta på härnäst? Vad för samhälle är det som håller på att skapas? Ska man aldrig kunna känna sig trygg?
 
Sjukt är vad det är.


Dagens citat:

"Tristess, ilska, sorg eller rädsla är inte ”din”, inte personlig. De är tillstånd av det mänskliga sinnet. De kommer och går. Inget som kommer och går är du."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ekot av ett skott (Alf Henriksson)

"Mordet på Gustav III förändrade många människors liv. De sammansvurnas antal hade varit stort; den nya regimen lät snarast möjligt avbryta polisutredningen varigenom de flesta undgick efterräkningar, men de som redan hade erkänt sig skyldiga drabbades av dödsdomar som dock gick i verkställighet endast i ett fall. De övriga förvandlades till landsförvisning.
 
Några av de dömda och deras anhöriga gick märkvärdiga öden till mötes. Detsamma kan sägas om dem som hade stått den döde konungen nära och även om dem som tog makten efter honom."
 
 
Eftersom jag nuförtiden sällan läser några baksidestexter innan jag börjar läsa böckerna som ligger hemma i hyllan, hade jag inga egentliga förväntningar på Alf Henrikssons Ekot av ett skott. Ganska snart förstod jag att boken skulle handla om mordet på den dåvarande kungen Gustav III (som blev skjuten på en maskeradbal på operan i Stockholm 1792). Jag som gillar historiska berättelser blev tämligen förtjust och satte genast igång att läsa.
 
Ungefär halvvägs blev jag tvungen att avbryta läsningen och ge upp. Förvisso är detta en intressant berättelse, men Ekot av ett skott är ingen skönlitterär berättelse som återger en händelse som ägt rum. Jag skulle snarare vilja kategorisera den som facklitteratur, som till en början redogör lite kort om själva dådet och därefter mer utförligt redogör för gripandena samt vad som händer med de som gripits. Nästan hela boken utgörs av långa utdrag från skrifter från denna tid - skriftliga redogörelser/brev från de gripna samt domstolsdokument - vilket gör att det blir väldigt tungläst, i och med att Alf Henriksson valt att återge texterna exakt så som de skrevs från början. Han har med andra ord behållit både uttryckssätt och stavning.
 
Ekot av ett skott passade därför inte mig, trots att jag är historieintresserad.
 
Det här exemplaret har jag fått.


Dagens citat:

"Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Mitt första rådjursmöte som bilist

Efter att ha tillbringat hela kvällen samt natten på akuten i Varberg, satte jag mig i bilen en morgon, ca kl. 04.40 och körde hem. Jag var förskräckligt trött, i och med att jag maximalt hade fått runt 20 minuters sömn på nästan ett dygn. Men jag körde försiktigt - väl medveten om att tröttheten kunde utgöra en farorisk.
 
Jag råkade ta fel väg från sjukhuset när jag skulle ta mig till motorvägen och hamnade på sträckan mot Tvååker. När jag hade passerat Träslövsläge och därmed kommit ut ur Varberg, körde jag en bit på den 80-väg jag hade hamnat på. Som tur var var det inte många bilar i rörelse och förhoppningen om att jag ganska snabbt kunde vara hemma började gro i mig. Kanske skulle jag hinna få ytterligare några få minuters vila innan jag skulle behöva köra tillbaka till Varberg för jobb.
 
Då hände något som fick hjärtat att stanna för en sekund i kroppen på mig. I ögonvrån på höger sida om bilen ser jag något som får mig att reagera. Fast det var först när detta "något" hamnat framför bilen som jag på allvar reagerade. Tre stycken rådjur (varav åtminstone den ena hade horn) bestämde sig för att det var det rätta tillfället att ta sig över vägen. Rådjuret med horn sprang därför rakt ut på vägen och hann över till andra sidan. I samma stund som detta hände, kontrollerade jag som hastigast i backspegeln om det kom någon bakom mig och därefter tvärnitade jag - samtidigt som jag kved inom mig och tänkte "inte nu!". Allt jag fått lära mig på halkbanan om att sikta mot bakbenen etc., hade försvunnit helt ur mitt trötta huvud. Det enda jag var fokuserad på var att ögonblickligen stanna bilen, så att jag inte körde på något av rådjuren.
 
 
 
 
Jag hade tur. Samtidigt som jag tvärnitade bilen, tvärnitade de andra två rådjuren och skyndade sig tillbaka den väg de kommit. Med hårt bankande hjärta (som dessutom rusade i vild panik), startade jag bilen på nytt och började rulla iväg. Tyvärr kunde jag inte se något bakom mig eftersom det var kolsvart ute. Men jag gissar på att rådjuren tog sig över vägen efter att jag hade kört iväg.
 
Nu i efterhand inser jag att jag just då hade tunnelseende på grund av tröttheten, vilket var en orsak till att jag såg och reagerade så pass sent som jag gjorde. Det är en rätt stor fara när man kör bil - man måste ju ha stenkoll på omgivningen. Men, jag måste ha haft änglavakt eller något. Ingen blev skadad.
 
Fast jag skulle föredra att slippa återuppleva detta igen. Det var inte kul.


Dagens citat:

"Utan kärlek är allt av ondo."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Novell: Om "om" inte fanns

Nu ska jag göra något som jag vanligtvis inte gör. Idag tänkte jag bjuda på en novell som ligger uppe på min hemsida sedan den 22 december 2013. Dock skrevs den första gången (den ursprungliga versionen, för jag har justerat den innan den hamnade på hemsidan) för omkring tio år sedan - när jag gick på gymnasiet. Jag hoppas i alla fall att du ska tycka om den. Kanske lägger jag upp fler noveller här på bloggen i framtiden. Vi får se.

 
 
Ännu en jobbig måndagsmorgon, tänkte Fredrik när han lunkade upp till sitt skåp, som av någon dum anledning blivit placerad på fjärde våningen – så högt upp man kunde komma i skolbyggnaden! Irriterat sneglade han på ett par lärare som stod vid hissen och sladdrade. De behövde i alla fall inte gå uppför de sega trapporna varje dag.

Varje steg uppför trapporna kändes tungt och ekade ljudligt i den nästintill tomma skolbyggnaden. Hans andhämtning blev tyngre och tyngre ju högre upp i byggnaden han kom. När han nästan var framme, gjorde sig huvudvärken påmind och vad som hade hänt under den gångna helgen. Som vanligt hade det varit en grym fest hos någon polare och denna gång hade det varit hos en gammal klasskompis från högstadiet. Det hade vimlat av snygga tjejer, speciellt en blondin vars namn han inte kunde erinra sig. Faktiskt kunde han inte riktigt minnas vad som hade hänt mellan dem båda. Under festen hade han druckit ganska mycket – kanske till och med mer än vad han brukade göra i vanliga fall – och av den anledningen hade hans sinnen varit tämligen omtöcknade. Å andra sidan var detta inget ovanligt när det kom till Fredriks alkoholvanor och det var heller inget som han skämdes över. Trots allt var man ung endast en gång i sitt liv och det tänkte Fredrik njuta av så länge och mycket han kunde. Vad spelade det för roll att han inte mindes några enstaka kvällar i sitt liv?

Uppe på fjärde våningen var det folktomt. Ingen av hans klasskompisar hade kommit än. Kanske var de redan nere vid klassrummet? Att de egentligen orkade stiga upp så här tidigt på morgonen! Det var en omöjlighet för Fredrik, men för en gång skull hade han ändå gjort det. Han förtjänade en belöning för denna prestation.

Plötsligt hördes det steg från trapporna. Vem var så dum att han plågade sig själv genom att masa sig upp hit vid den här okristligt tidiga timmen? I och för sig kunde det vara någon av de lata lärarna som för en gång skull tog trapporna istället för hissen. Han försökte urskilja hur många det var, men utan resultat. Man ska aldrig anstränga huvudet på morgonen och speciellt inte när man till råga på allt har en rejäl baksmälla.

När han slutligen såg vem det var blev han föga förvånad. Klart att Sara aldrig missade en lektion vilken tid det än var på dygnet. En sak kunde han dock inte förstå. Älskade den här tjejen skolan eller vad? Hon kom alltid väldigt tidigt och gav sig av därifrån sent. Om Fredrik inte hade vetat bättre skulle han ha trott att hon tillbringade nätterna där. Samtidigt som tanken roade honom var den skrämmande. Bara tokiga människor skulle göra något sådant.

Med granskande blick betraktade han henne uppifrån och ned för några sekunder då hon knuffade in sin ryggsäck i det lilla skåpet och tog av sig jackan. Om hon hade klätt sig i snyggare kläder och framhävt de kvinnliga formerna – såvida hon hade haft några – skulle hon ha varit lite attraktiv. Om hon hade sminkat sig skulle hon faktiskt ha kunnat vara söt. Fredrik ansåg att det var varje tjejs plikt att göra vad som stod i deras makt för att dölja alla skavanker som de kunde tänkas ha. Samma sak med hennes hår, som räckte ungefär ner till armbågen på henne. Om hon bara hade haft i hårspray eller någon annan hårprodukt, skulle hårstråna ligga slätt mot huvudet istället för att stå ut åt alla möjliga (och omöjliga) håll och kanter. Dessutom skulle hon ha sett bättre ut om hon hade använt linser istället för glasögon. Inget var mer osexigt på en tjej än ett par glasögon som täckte halva ansiktet.

Fredrik avbröt sig i sin tankegång. Han hade inte tid att stå här och slösa bort sin tid på henne. Det fanns faktiskt vettigare saker att göra.

”Godmorgon Sara”, hälsade han samtidigt som han passerade henne.

”Hej”, nästan viskade hon tillbaka lite tankspritt.

Särskilt social är hon inte, tänkte Fredrik rått innan han snubblande försvann nedför trapporna.
 
 
 
 

 
Då var det slut på den här helgen, tänkte Sara då hon parkerade cykeln i ett av de ställ som fanns på skolgården och låste den omsorgsfullt. Det kunde ju hända att cykeln blev stulen, för det var inte så ovanligt i den här delen av staden och hon hade behov av sina pengar till annat än att behöva köpa en ny cykel. Å andra sidan var det högst osannolikt att någon skulle bry sig om hennes stackare till cykel, som definitivt hade sett bättre dagar. Sådant som utseende spelade ingen större roll för Sara. Så länge saker och ting höll till vad de var skapade för, var hon nöjd.

Skolgården låg öde, förutom några bilar och cyklar som stod parkerade. Dag efter dag frågade hon sig själv varför hon alltid kom så tidigt till skolan? Det skadade ju inte om hon begav sig av hemifrån några minuter senare än vad hon gjorde. Samtidigt var det skönt att kunna cykla i sin egen takt och slippa oroa sig för att bli påkörd av någon morgonstressad förare som inte hade vett nog att se sig för eller följa de trafikregler som fanns stadgade. Vid den här tiden på morgonen var det inte särskilt många bilar ute i rörelse och det var det Sara föredrog.

Inne i skolbyggnaden var det nästan lika tomt som ute på skolgården. Här rusade det bara några lärare förbi med famnarna fulla av böcker och pärmar som förmodligen skulle användas till någon lektion och vid toaletterna stod enstaka städerskor och rengjorde. Det kunde inte vara ett så kul yrke, tänkte Sara och styrde stegen mot trapporna. Inte att behöva städa upp efter eleverna i alla fall.

Med en suck började hon långsamt att gå uppför de jobbiga trapporna. Varför skulle hon ha sitt skåp på just fjärde våningen? Vem hade egentligen beslutat om det? Fast å andra sidan var det inte direkt världens undergång, för det fanns värre saker. Dessutom, lite motion hade ingen dött av. Hon förundrades över hur likt gymnastikläraren hon lät när hon tänkte det där sista. Det kunde inte båda gott, flinade hon och fortsatte gå. Bara ytterligare en våning sedan skulle hon vara framme, fast efter att ha hängt av sig skulle hon gå ner till bottenvåningen igen eftersom det var där de skulle ha lektion. Det här var inget annat än elevplågeri ...

Förvånat såg hon att Fredrik stod vid sitt skåp och att han för en sekund såg åt hennes håll. Hjärtat slog lite snabbare vid anblicken, men hon visste att han inte var intresserad av henne. Inte han, som varje helg var på någon fest och söp sig full. Varför hon ens kände det lilla som hon gjorde berodde nog helt och hållet på hans attityd. Den var lockande, men på samma gång inte särskilt tilltalande. Om han inte hade haft den där överklassattityden utan om han hade varit lite mänskligare, hade han nog varit en aning gulligare. Om han inte heller hade brytt sig så mycket om hur folk såg ut – och i synnerhet tjejer – hade hon kanske sett annorlunda på honom. Just nu framstod han bara som en arrogant och utseendefixerad överklasstyp som valde vänner efter hur stor plånbok de hade. Sara visste att hon aldrig skulle få Fredriks uppmärksamhet, såvida hon inte började klä sig i dyra märkeskläder. Men om det var det som krävdes för att få honom att se åt hennes håll, tyckte hon inte att det var värt det. Hellre ville hon vara tillsammans med en kille som var vänlig och omtänksam och som tyckte om henne för den hon var, än en kille som vänstrade i tid och otid och som bara tyckte om henne för de kläder som hon bar. För henne spelade innehållet mer roll än förpackningen.

Med ett ryck väcktes hon ur sina tankar av att Fredrik hälsade och svarade honom med ett lågt hej. Varför visste hon inte, men i hans närhet kände hon sig konstigt nog underlägsen.

Han kommer inte klara sig långt här i världen, for det genom hennes huvud innan hon stängde sitt skåp och gick nedför trapporna.



Dagens citat:

"Meningen med livet är att leva – och försöka hitta sin väg och göra något bra för andra."
(Ann-Linn Guillou)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det stängda samhället

På fler och fler sidor (bloggar m.m.) har jag noterat att kommentarsfunktionen numera tagits bort. Jag förstår mycket väl varför det blivit så, i och med det allt hårdare klimat som byggts upp. Fast trots att jag har förståelse för det, gör synen mig ändå beklämd. Hur kunde vi hamna här? Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha?
 
Varför gör man verbala påhopp? Är det verkligen för att man på allvar tror att ord - även sådana som yttras skriftligen bakom en skärm - inte gör lika ont? Inte gör lika stor skada? Jag menar, så korkade kan väl människor ändå inte vara? Eller?
 
Jag tycker att det är bra att kunna få göra sin röst hörd, oavsett vilken åsikt man har. Fast bara för att man får möjlighet att säga vad man tycker, betyder det inte att man ska uttrycka sig hur som helst. Man måste respektera sina medmänniskor och de åsikter de har, även om dessa kan skilja sig från ens egna. Alla har vi rätt att tycka vad vi vill. Fast man får komma ihåg att det trots allt är skillnad på att tycka och att uttrycka sitt tyckande högt. Med det menar jag att man helt enkelt får känna efter om sättet man vill uttrycka sig på är lämpligt i sammanhanget eller inte. Exempelvis, om jag tycker att din tröja är ful, måste jag inte säga det eller i varje fall inte just på det sättet. Hänger du med i hur jag menar, eller har jag lyckats flumma iväg i min tankegång?
 
 
 
Vad skulle förresten ett stängt samhälle innebära, om man tänker efter? Vad händer om alla kommentarsfunktioner överallt stängs av? Det kan försvåra ens möjligheter att öppet reagera och bemöta påståenden. Att föra en debatt helt enkelt. Det som sägs/skrivs förblir oemotsagt. Vad det i sin tur kan leda till, vill jag inte ens tänka på.
 
Hur som helst. Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit på bloggen att det borde vara självklart att behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Jag har svårt att tro att någon exempelvis skulle vilja bli kallad "jävla fitta" eller liknande. Varför ska man då kalla andra för det? Eller är det bara jag som tycker att det är självklart?
 
Jag hoppas att vi kan få ett öppnare och mer hänsynsfullt klimat igen. Jag vill gärna tro att vi kan vända utvecklingen. Om vi alla hjälps åt kan det gå.


Dagens citat:

"Varje gång är första gången, varje gång en ny förundran som måste fångas upp."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min läsning under 2016

Så, nu har jag äntligen haft tid att uppdatera dokumentet över hur min läsning under 2016 gick. Det gick faktiskt över förväntan! Jag hoppas att 2017 kan bli ett liknande år i läsväg.
 
Som du kanske minns hade jag 193 st olästa böcker när 2016 inleddes. Under året lyckades jag läsa totalt 49 böcker, varav 24 st var från mina olästa här hemma och 25 st var ljudböcker. Totalt sett var detta en försämring jämfört med läsningen under 2015, för då lyckades jag läsa totalt 60 böcker. Dock dominerades 2015 av ljudbokslässning/-lyssning (46 st) och endast 14 st böcker av mina olästa här hemma blev lästa. Det innebär alltså att jag läste 10 st fler böcker under 2016 - helt klart en förbättring. Heja mig!
 
Fast jag ska inte ropa hej riktigt än. Under 2016 tillkom det en hel del böcker. Totalt blev det 30 st (om jag har räknat rätt under året), vilket innebär att jag vid 2017 års början har 198 st olästa böcker, vilket naturligtvis är en försämring jämfört med förra året.
 
 
 
Om du är snabbtänkt inser du kanske att matematiken inte riktigt stämmer, om man ser till totalt antal olästa böcker nu, jämfört med hur många som jag läste och hur många böcker som tillkom. Det har en enkel förklaring. En av böckerna som jag försökte ta mig an, kom jag enbart halvvägs in i innan jag gav upp. Därför vill jag inte betrakta den boken som läst, men den finns samtidigt inte kvar som oläst i min hylla (för det är ingen bok som jag kommer ge en andra chans).
 
Nå. Innebär detta att jag ska försöka läsa 25 st böcker under 2017? Nja, med tanke på vad som väntar mig under året vill jag inte ha en sådan press. Jag kommer ha tillräckligt att göra ändå. Däremot ska jag försöka läsa åtminstone de böcker som jag redan planerat för. Dock ligger jag redan efter med min januari-läsning, så jag får se om jag kan styra upp läsningen eller om planeringen kommer spricka ...


Dagens citat:

"Den stämma som befallde blev åtlydd först när den kved i hjälplöshet."
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Harry Potter som spel

 
 
Med jämna mellanrum får vi tillökning i brädspelssamlingen och ett av de nyare spelen som hittat hem till oss är Harry Potter - Hogwarts Battle - som är ett spel där spelarna samarbetar mot spelet.
 
 
Fast det här spelet är inte direkt ett brädspel, utan snarare ett kortspel under kategorin "deck building" - som innebär att man ska bygga sin kortlek under spelets gång genom att köpa nya kort från "butiken". Mynt får man genom den text som finns på vissa kort. Alla kort ger olika saker (liv, blixtar m.m.). Alla spelare börjar med en liten startlek så att man kan komma igång.
 
 
 
Totalt finns det sju uppdrag/kapitel som man ska ta sig igenom för att vinna spelet. Efter varje kapitel får man öppna den lilla lådan som innehåller nya kort inför det kommande kapitlet. Typ. Det tillkommer alltså regler, förutsättningar, skurkar, kort etc. under spelets gång.
 
 
 
I korthet kan man säga att spelet går ut på att man ska ha ihjäl skurkarna och förhindra dem från att ta över samtliga platser som man är på. Exempelvis är man i förbjudna skogen. Man dödar skurkarna genom att ge dem blixtar, som man kan få genom att spela olika kort. Om skurkarna lyckas kontrollera/ta över samtliga platser, har man förlorat spelet.
 
 
 
Naturligtvis spelar man som någon av de fyra hjältarna som är kända från filmerna/böckerna; Harry Potter, Hermione Granger, Ron Weasley eller Neville Longbottom.
 
 
 
Det är ett väldigt roligt spel som jag till min egen förvåning fastnade relativt fort för! Om du gillar Harry Potter, är det här definitivt ett spel för dig. :-)


Dagens citat:

"Ibland kan det vara väldigt svårt och det blir sällan som man tänkt sig, men det kan vara bra ändå. Vägen är inte rak. Det kommer oväntade hinder. Men man hittar en väg framåt om man har hjärtat."
(Camilla Kallin)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Creepypodden - spökhistorier från internet

En av de poddar som jag hittills har lyssnat på har varit Creepypodden (du hittar dess sida hos SR här). Anledningen till att jag ville lyssna på Creepypodden var för att jag hade hört så mycket om den. Och dessutom har jag alltid varit intresserad av spökhistorier - framförallt de riktigt läskiga.
 
Ganska många av historierna - även de som påstås vara sanna - känns rätt så uppdiktade. Jag har helt enkelt haft svårt att tro på dem (jag har skrivit ett inlägg på det temat tidigare). Men de historier som kändes mer äkta, de var de riktigt skrämmande. Sedan fanns det också berättelser som jag inte kan tro är sanna, men som ändå kittlade mina sinnen (så att säga).
 
Jag uppskattar Jack Werners försök att försvenska vissa historier, men oftast kändes det helt fel och jag störde mig en smula på de gånger då det lät som om han till en början försökte få det att låta som om han själv upplevt vissa av händelserna, men erkände i slutet att så inte var fallet. Kanske är det bara jag som hakade upp mig på det, men för min del hade det känts bättre om han helt enkelt hade låtit bli detta och enbart berättat historierna så som de ursprungligen var skrivna. Nåväl, det var bara min egen reflektion.
 
En berättelse som jag gillade extra mycket var den som förekom i avsnitt 6 och hette Psykos. När jag lyssnade på den fick jag för ett ögonblick för mig att den var skriven av min vän Hanan, men enligt Jack Werner är den inte det. Fast det hade den kunnat! Så bra var den och stämmer helt överens med hennes stil.
 
PSYKOS
 
 
Ett annat avsnitt som jag fastnade för var avsnitt 12 - det om oförklarliga ljudinspelningar. Framförallt den berättelsen som handlade om nummersändaren i Fallout 3. Det var faktiskt lite skrämmande att lyssna på. Tyvärr kunde jag inte få fram enbart den delen i det tolfte avsnittet, men ta dig gärna tid att lyssna på hela avsnittet.
 
 
AVSNITT 12
 
 
Det fanns fler avsnitt som var tänkvärda och lite skrämmande, men just de här två som jag nu gett exempel på var de som lämnade störst intryck hos mig. Jag ser fram emot att lyssna på de kommande avsnitten av Creepypodden!


Dagens citat:

"Allt sökande efter lycka är olycka och leder till mer olycka."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det här med att "fuskbjuda"

Emellanåt försöker jag sälja av lite saker på Tradera som jag och älsklingen inte har någon användning för längre. Vissa saker är lättare att sälja än andra och vid alla försäljningstillfällen förutom ett, har jag fått betalt. Dock har jag sett kommentarer på vissa profiler som får mig att börja tänka och fundera.
 
Det verkar som att vissa personer ägnar sig åt någon form av fuskbjudning på Tradera. Med det menar jag att vissa personer bjuder på auktioner, men tycks inte ha för avsikt att betala för produkten när de väl vinner. Så verkade det vara med den personen som inte betalade för den sak som jag då sålde. Jag påminde flera gånger och vid ett tillfälle svarade personen och undrade om denne kunde betala genom Swish, eftersom personen var bortrest och skulle inte sitta vid dator på flera dagar. Jag förklarade i min tur att jag dessvärre inte har Swish, men att jag kunde vänta med betalning tills personen hade tillgång till dator igen. Det gick flera veckor och jag påminde ytterligare, men fick aldrig något svar. På personens profil fanns kommentarer som vittnade om samma sak - trots flera påminnelser verkade personen med jämna mellanrum inte betala, trots vunnen auktion.
 
 
 
 
Den här personen är långt ifrån den enda som har den typen av kommentarer på sin profil och det får mig att undra: Varför? Varför gör man på det sättet? Varför bjuder man på en auktion om man inte har för avsikt att verkligen köpa produkten ifall man vinner? Vad vinner man på ett sådant beteende? Själv tycker jag att det är respektlöst och framför allt om man inte ens behagar att svara säljaren. Då framstår man ännu mer som ett svin. Om jag inte minns helt galet, står det trots allt i Traderas villkor att ett bud är bindande.
 
På det sättet är det tur att det är allmänt accepterat på Tradera att säljaren skickar produkten först när betalning har kommit. Visst, som köpare kan man bli lurad genom det förfarandet, men det kan man som köpare ganska lätt undvika. Det var länge sedan jag köpte något på Tradera (de senaste åren har jag nästan enbart sålt saker), men jag hade som vana att innan jag lade ett bud på en auktion, läste jag igenom omdömena på säljarens sida. Då kan man ganska enkelt se om det är en person att lita på eller inte.
 
Vill inte alla ha ett tryggt och pålitligt samhälle? I så fall är lurendrejeri och skojeri verkligen fel väg att gå. Jag hoppas att det beteendet dör ut. Jag vill kunna lita på mina medmänniskor. Vill inte du det?


Dagens citat:

"Förundran är åh fan, upphöjt till tusen. Som om det man upplever och ser händer för första gången. Det är första gången."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Faran med att lägga ut sina alster på nätet?

Jag har funderat på det här med skrivande och att lägga upp texterna på nätet. På min hemsida har jag ett antal noveller upplagda. Syftet med det är delvis en form av marknadsföring. Förhoppningsvis tycker personerna som läser mina noveller om dessa och vill läsa mer av mig. När jag sedan väl ger ut en bok, novellsamling etc., har jag på så sätt förhoppningsvis blivande läsare/köpare.

Fast vilka risker tar jag genom att lägga ut mina noveller på det sättet? Kanske finns det personer som helt fräckt snor mina texter - antingen hela eller delar - och använder dem som sina egna? I och för sig har jag svårt att tro att det skulle hända just mig, med tanke på hur okänd jag faktiskt är och dessutom tror jag inte att kvaliteten på de noveller som finns på min hemsida är så pass hög att någon skulle vilja sno texterna. Fast man vet aldrig. Konstigare saker har hänt genom tiderna.

Kanske är den tiden förbi, men grunden till de här funderingarna ligger i att jag fortfarande har i färskt minne hur vissa klasskompisar genom skoltiden "lånade" texter som de hittade på nätet till olika skoluppgifter. På gymnasiet blev detta "lånande" svårare, eftersom våra lärare hade börjat använda något program som sökte igenom nätet för att hitta eventuellt fusk och "lån". Men gör förlagen en sådan granskning, eller tror de helt blint på den aspirerande författaren som lämnar in sitt manus?
 
 
 
Borde den här potentiella faran få mig att sluta lägga ut mina noveller? Nej, jag tycker faktiskt inte det. I regel vet man ju aldrig om det händer mig, för det är inte särskilt troligt att den som eventuellt snor mina texter meddelar mig detta. Då har en snöboll större chanser att överleva i helvetet. Dock har jag ändå en viss försäkring. Det står faktiskt datum då jag lade upp mina noveller och om jag inte tar helt fel, står även klockslag i mitt arkiv på hemsidan. Så länge detta finns, går det att bevisa vid en eventuell tvist när jag lade ut mina texter. Visserligen är inte det heller något egentligt bevis på att jag var först med texten, men om inte den som snott texten har lagt ut den någonstans, finns det ju ingenstans där jag kan påstås ha snott texten ifrån. Hänger du med i mitt resonemang?

Vad jag vill ha sagt är att man ska visa viss försiktighet när man lägger ut texter på nätet. Om det är en text som är extra känslig (exempelvis ett bokmanus) ska man undvika att lägga ut det till allmän beskådan. Men de noveller som jag har lagt upp på min hemsida är inte av sådan känslig karaktär. Visst, om någon skulle sno dem och hävda att texterna är dennes, skulle det störa mig. Jag skulle bli sårad. Men jag tror ändå att sådant går att lösa i det långa loppet. Om det nu skulle hända. Jag väljer också att tro på människors godhet och att det inte finns någon som är så ful att den skulle få för sig att göra något så nedrigt som att sno någon annans text. Vad tror du?


Dagens citat:

"Lidande är först och främst och rop på uppmärksamhet, vilket i sig själv är en form av kärlek."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hört talas om mallar?

Journalister och juridik passar i allmänhet inte ihop. Många gånger när journalister ska skriva om juridik, blir det mest pannkaka - begrepp missförstås eller blandas ihop, felaktiga benämningar m.m. Fast det finns en och annan journalist som faktiskt förstår och då blir de artiklarna eller reportagen mer läsvärda. Jag slipper i alla fall gå ifrån artikeln irriterad.
 
Men sedan finns det också tillfällen då man inte kan låta bli att skratta. Åtminstone lite. Det jag tänker på är när en åklagare beslutar att lägga ned en förundersökning, inte väcka åtal och så vidare. Vid ett sådant beslut finns det alltid en grund angiven för beslutet:
 
 
 
 
Visst, grunden stämmer in på det specifika ärendet, men det som jag tycker är lite småroligt är att främst journalister tycks tro att grunden är specifikt skriven för det aktuella ärendet/beslutet. Åtminstone låter det så, antingen när de citerar grunden i artikeln eller redogör för det på radio eller TV. Är det något som du själv tänkt på?
 
Varför är då detta roligt? Jo, för grunden (se bilden ovan) är inget som åklagaren skriver själv - åtminstone om jag minns rätt från min praktik på åklagarkammare våren 2012. Grunden är alltid densamma för det specifika beslutet och ligger inlagd som en mall i ärendehanteringsprogrammet. Det är i varje fall så jag minns det. Däremot kan åklagaren lägga till en motivering och den motiveringen är "personlig" för det aktuella ärendet/beslutet och skrivs alltid "för hand".
 
Nåväl, kanske är det bara jag som reagerar på sådana här detaljer.


Dagens citat:

"Kring den som slängs fram i rampljuset börjar legenden spinnas som kring en död. Men den döde riskerar ej att falla för frestelsen att ge legenden näring, att acceptera dess bild som sin verklighet. Stackars den som förälskar sig i sin bild, sådan den tecknas av opinionen under offentlighetens smekmånad!"
(Dag Hammarskjöld)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Öppnas i händelse av min död (Liane Moriarty)

Uppläsare: Kerstin Andersson
 
"Tänk dig att din man har skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever?

Cecilia Fitzspatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney, Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig ...

Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?"
 
 
 
 
 
Till en början blev jag förvirrad av alla namn och karaktärer som man fick följa i Öppnas i händelse av min död, men efter några kapitel fick jag till slut grepp om det och hade en hyfsad aning om vem var och en var.
 
Jag tyckte att Öppnas i händelse av min död var en småmysig berättelse, med inslag av viss spänning rörande ett tjugo år gammalt mord. Trots att Liane Moriarty har skrivit om ganska stora, sorgliga och allvarliga ämnen, lyckas hon lätta upp det en aning med sin humor. Jag blev arg på både den ena och den andra karaktären, men samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera över hur jag själv skulle agerat eller reagerat. Det är omöjligt att veta med säkerhet, men det är nog inte säkert att jag hade "gjort det bättre själv". Vi är alla olika och behöver handskas med olika saker på vårt eget vis.
 
Jag har läst att en del läsare inte tyckt om bokens slut, men det gjorde faktiskt jag. Ett tag var jag orolig för att Öppnas i händelse av min död skulle få ett så där sockersött slut. Ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Jag är tacksam över att det inte blev så och jag tycker också att slutet blev en bra avrundning på berättelsen. Det kändes realistiskt, utan att bli för mycket.
 
Och så den viktigaste frågan: Hur skulle jag gjort om jag hittat ett brev som var adresserat till mig som älsklingen skrivit, men som jag inte skulle få öppna förrän älsklingen dött? Oj oj oj ... Att göra något sådant mot mig, skulle vara höjden av ondska. Jag är fruktansvärt nyfiken och skulle nog inte ha kunnat tänka på något annat. Åtminstone inte till att börja med. Fast, jag tror nog att jag skulle ha låtit brevet vara. Jag skulle ha försökt fokusera på annat. Det har jag lyckats med i andra sammanhang. Jag litar nämligen på att om älsklingen vill säga mig något superviktigt, skulle han göra det nu och inte efter sin död.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Nextory.


Dagens citat:

"Det är endast när vi återupplivar gårdagen genom att föra över den till idag som den sårar oss."
(Joel S. Goldsmith)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För att stärka rygg och få bättre hållning

När Strandhälsan hade ett julerbjudande avseende personlig träning, köpte älsklingen ett sådant presentkort till mig och strax innan nyår träffade jag således en personlig tränare. Efter att jag hade berättat om min nuvarande situation, hur ofta jag tränar, vad jag tränar etc., lade hon upp ett program med pilatesövningar som jag ska träna ett tag framöver. De flesta av övningarna är till för att stärka min rygg och ge mig bättre hållning, men det finns också några (tre stycken) som ska stärka mitt högra knä. Jag lyckades ju vrida det på något sätt för snart två år sedan, när jag skulle hindra Ninjan från att smita ut när jag kom hem från jobbet en eftermiddag. Ända sedan dess har jag haft problem med det. Förhoppningsvis blir det bättre genom de här övningarna!
 
 
 
Innan jag träffade den personliga tränaren, visste jag i och för sig att jag hade ganska dålig hållning, men det var under den här timman som jag verkligen insåg hur dålig hållningen var. Jag har svårt för att vara rak i ryggen. Hon märkte det ganska snart och gav mig tips på hur jag enklare skulle tänka och göra. Jag har varit nere och gjort de här övningarna ca två till tre gånger i veckan ända sedan dess och jag tycker själv att jag börjar få koll på det här med rak rygg! Alltid något.
 
 
 
Egentligen tycker jag att pilates är ganska tråkigt och känns inte som en riktig träning för mig. För mig ska träning vara ansträngande och ge hög puls. Pilates är lite för lugnt, men jag kommer ge mitt program en chans de kommande månaderna och hoppas på förändring - jag hoppas på bättre hållning och stärkt rygg. Med detta menar jag absolut inte att jag ser ned på andra som regelbundet tränar pilates. Jag menar bara att för egen del känns inte pilates som en riktig träning för mig.
 
Jag går fortfarande på andra pass som det är mer fart i, så genom dessa kommer jag fortfarande få "riktig" träning. ;-)  Kanske kan mina resultat även förbättras på de andra områdena tack vare pilates? Det återstår att se.


Dagens citat:

"Koncept som du kan begripa ger dig kunskap, men det som griper tag om dig ger dig visdom."
(Bernhard av Clairvaux)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hur ångest kan kännas

Allt som oftast känner jag mig numera ganska okej. Förhoppningsvis har jag äntligen lyckats ta mig ur depressionen och all den ångest och dåliga mående som en depression för med sig. Det jag behöver göra nu, är att ständigt jobba med mig själv. Bygga upp mig igen. Få mig att sluta med de dåliga vanorna som jag började med under depressionen. Börja hitta ork att göra saker om kvällarna istället för att kväll efter kväll sitta i soffan och nästintill apatiskt titta på det som visas på TV:n. Börja uppskatta människorna omkring. Börja visa min uppskattning till dessa människor igen.
 
Det är inte lätt. Men jag ska lyckas. Jag har redan kommit en god bit på vägen, så varför skulle jag inte klara av resten nu? :-) Klart jag kan!
 
När jag läste ett av Evahs inlägg för flera månader sedan, såg jag den här videon som berörde mig. Min egen ångest har nästan på pricken känts så som Amanda beskriver det i videon. Ta dig gärna tid att titta på den. Även om du själv inte lider av ångest och allt vad det innebär, kanske du kan få bättre förståelse för dem som dessvärre dagligen genomlider detta helvete.
 
 
 
 
När man är mitt uppe i detta elände, är det svårt att tro på att det finns ett slut. Men det gör det. Man behöver bara tid och rätt verktyg för att ta sig ur det. Attraktionslagen har varit en hjälp på vägen för mig, men även den psykolog som jag under nästan ett års tid besökte. Där fick jag de verktyg jag behövde för att börja hitta vägen ut ur depressionen. Det är inte skamligt att besöka en psykolog eller kurator - vilket en del människor tycks tycka. Man är inte "sjuk i huvudet" för att man inte mår bra i själen och behöver hjälp. Psykisk ohälsa är väldigt vanligt nuförtiden och att inte söka hjälp för det eller ens försöka göra något åt det, kan tyvärr leda till hemska konsekvenser. Tveka därför inte att be om hjälp om du känner att du inte mår bra. Alla förtjänar att få må bra. <3


Dagens citat:

"Världen vi har skapat är produkt av vårt tänkande, och den kan inte förändras utan att vi förändrar vårt tänkande."
(Albert Einstein)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Om du inte gör som jag vill, är du fienden"

Jag har vridit och vänt på varje ord inför det här inlägget. Jag vill nämligen inte att detta ska ses som ett påhopp eller som ett personangrepp. Absolut inte. Vad jag vill är att lufta några av mina tankar och funderingar inför en sak som jag stött på - och det mer än en gång, om än i lite olika former. Jag hoppas att det inte är någon som tar illa vid sig.
 
För ett tag sedan uppmanades personer att - som en del i kampen mot pedofiler - "nätvandra" (obs! Detta ska inte blandas ihop med Fryshusets nätvandring - vilket Fryshuset också sagt ifrån om), vilket innebar att man skulle registrera sig på sidor, såsom bland annat Kamrat - dock under annat namn och man skulle uppge en minderårig ålder (under 15 år). Syftet var att konfrontera eventuella pedofiler som då skulle ta kontakt med denna påhittade profil. Personerna som skapade dessa profiler blev avstängda av Kamrat och eftersom inte de vuxna män som tagit kontakt med dessa påhittade minderåriga i sexuella syften blev avstängda, menade en av de avstängda personerna att det måste bero på att admin på Kamrat är pedofiler.
 
 
 
 
Jag vet att syftet med aktionen var gott, men uttalandet gör mig väldigt upprörd. Hur kan man anta en sådan sak och dessutom gå ut med det offentligt - utan att ha belägg för påståendet?! Slog det aldrig dessa personer att avstängningarna faktiskt kunde bero på att de bröt mot de användarvillkor som man godkänner när man blir medlem? Hade de ens tagit sig tid att noga läsa igenom användarvillkoren? Kamrat har själva skrivit om händelsen, som definitivt är värd att läsas och begrundas.
 
Att man inte gör som en person vill eller förväntar sig, innebär inte nödvändigtvis att man är "en av de onda", så att säga. Att en person inte gör som man kanske skulle vilja att personen gjorde, kan bero på olika saker. Lagar och regler är en viktig aspekt. Man kan inte göra lite som man själv tycker när man har lagar och regler att följa, även om man ibland kan tycka att exempelvis domstolar borde döma annorlunda än vad de gör emellanåt. Vi har lagar och regler av en anledning.
 
Man får se upp med att slänga ur sig påståenden och anklagelser. Det kan få följder och framförallt kan det faktiskt såra personen ifråga och i värsta fall skapa problem. Även om man är upprörd över något, ger det inte en rätt att säga vad som helst. Man måste ta ansvar för sitt handlande och tänka igenom saken först.
 
I just det här fallet kan jag tycka att det kanske är bättre att på något sätt försöka samarbeta med sidorna man registrerar sig på och polisen. Polisen vet ju vad man kan och inte kan göra. Det är inte alltid så smart att ta saken i egna händer utan att först stämma av med personer som vet vad som gäller. Vi kan inte ha ett samhälle där var och en tar lagen i egna händer. Det skulle aldrig fungera i längden, även om tanken bakom kan vara beundransvärd.
 
Det var i varje fall mina tankar och funderingar. Vad tycker du själv?


Dagens citat:

"Tids nog kommer problemen; problem behöver man inte oroa sig för, de kommer när de kommer."
(Bodil Malmsten)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Danzy step

I onsdags var första tillfället för det nya passet Danzy step - det pass som kommer att ersätta min kära zumba den här terminen. Trots min besvikelse var jag ändå beredd på att åtminstone ge passet en chans. Därför bokade jag in mig.
 
Sammanfattningsvis kan jag säga att passet var roligt. Fast jösses vilken kondition man måste ha för att orka med det! Vi skuttade upp och ned från brädan, från sida till sida ... Var det roligare än zumba? Hmm ... Nja, zumba är zumba. Men Danzy step är en zumbavariant - fast på step up-bräda. För tillfället kunde jag inte ge allt jag kunde och jag fick dessvärre även lite ont i ryggen under passet, men jag kan tänka mig att det kan bli kul framöver. :-)
 
Jag försökte hitta någon video som visar ungefär vad det var vi gjorde på passet, men kunde inte hitta en passande video. Dock hittade jag den här och den visar en del av de steg vi gjorde. Det du behöver göra när du ser den är att tänka dig att hon gör det till musik. Typ. ;-)
 


Dagens citat:

"Tillfredsställelse ligger i prestationen, inte i det uppnådda."
(Mahatma Gandhi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

#älskanoveller - 30 nyanser av saknad (Birgitta Backlund m.fl.)

"Saknad är en djupt rotad känsla inom oss människor. En känsla som ofta är närvarande även om det utåt sett inte alltid syns. Vi kan ha en stor släkt men umgås knappt med dem på grund av missbruk eller annan problematik. Vi kan leva i ett fantastiskt kärleksförhållande men längta efter barn. Eller ha en familj men sakna det sammanhang som en yrkeskarriär kan ge. Detta är inte alltid någonting vi gärna talar om.
 
Ordberoende förlag anordnade en novelltävling med temat SAKNAD. De vinnande bidragen finns representerade i denna antologi och åskådliggör känslans breda spektrum. Saknaden har många ansikten och kan visa på brist, förlust men också ett begär. Känslan kan vara bottenlös, överraskande, obotlig, förödande eller tillfällig.
 
Detta är tredje delen av #Älskanoveller, en novellantologi där etablerade och debuterande författare över hela Sverige skriver om saknad.
 
"Det är en variationsrik bok som tillsammans ger olika infallsvinklar på hur känslor och upplevelser av brist kan utvecklas och uppstå. Här finns exempelvis åldrandet, demens, dödens tomrum, otrohet, olyckshändelser, missbruk, orosmoment och längtan. Samtidigt gestaltas livsöden som med eftertänksamma drag ger andra perspektiv såsom vikten att finna sig själv, att ta vara på varandra med kärlek, omtänksamhet och närvaro medan tid är. En trevlig bok som berör på flera plan, med ett tema som gör att kärnan i livet blir synligt och som tillför progressiva läsupplevelser. Insprängda i boken finns dikter från Ewa Åkerlinds diktsamling Saknad: Dikter ur sorgen (2009)" skriver BTJ i sin recension."
 
 
 
 
I #älskanoveller - 30 nyanser av saknad medverkar endast kvinnliga novellister och jag är en av dessa. Novellerna som finns med i denna antologi gestaltar olika sorters saknad och nivån, vad gäller det språkliga och gestaltningen, är relativt hög. Dock finns det några noveller som dels inte riktigt passar för novellformatet, dels inte - såvitt jag kan se - gestaltar just saknad (i varje fall inte den typ av saknad som är saknad för mig).
 
När jag säger att vissa noveller inte passar för novellformatet, menar jag att dessa noveller hade mått bra av att förlängas. De hade nog kommit mer till sin rätt om de istället fått vara kortromaner, eftersom de i sina nuvarande längder blir alltför översiktliga. Det känns som att författarna endast skrapar på ytan, vilket är synd.
 
Några noveller som jag fastnade för och som jag tyckte var bra, var Karolina Larssons Spelet (som var så bra uppbyggd att man aldrig anade den oväntade vändningen i slutet), Carina Drättings Sommarbarn (som även den hade en ganska oväntad vändning i slutet, trots att jag en bit in i novellen började ana hur det hela låg till) och Linda Janssons I det dolda finns saknaden (som var väldigt spännande!).
 
Jag låter bli att kommentera min egen novell. Det får andra göra.
 
Som helhet var det en fin samling med en del tänkvärda berättelser.
 
Det här exemplaret har jag köpt, i egenskap av medverkande novellist.


Dagens citat:

"Omöjligt är en åsikt – inte fakta."
(Muhammad Ali)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Trevliga drömmar är gjorda av ost

Jag tror att det var när jag första gången lyssnade på Marilyn Mansons version av låten Sweet dreams som jag trodde att han sjöng något helt annat än vad han gjorde. Det är möjligt att det var under eftertexterna i någon skräckfilm som jag hade sett med min syster. För mig gick inte låtraden riktigt ihop.
 
Sweet dreams are made of cheese
 
?!
 
 
 
Det var först senare som jag insåg vad det var han verkligen sjöng. Då kände jag mig ganska dum. Och detta är knappast enda gången som jag fått för mig att artister sjunger annat än vad de gör. Vid något tillfälle fick jag tillfälligt för mig att Savage Garden sjöng att de ville leva som kannibaler.
 
Fast jag är inte den enda som missuppfattar låttexter. På nätet finns det sidor som uppger vilka missuppfattningar som finns och de är många kan jag säga. Och ibland ganska roliga.
 
Har du själv varit med om att missuppfatta en låttext? :-)


Dagens citat:

"Glöm inte att observera dig själv, att vara uppmärksam på dig själv, att vara medveten om vad du tänker, känner, säger och gör. Detta är en av de mest värdefulla övningarna på sökandets väg."
(Paul Brunton)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lyssna klart på vad någon säger tycks vara överskattat

Det är mänskligt att man irriterar sig över vissa saker här i livet. Bland annat kan jag irritera mig på att vissa personer inte lyssnar klart på det som man håller på att säga, utan istället avbryter en innan man knappt hunnit öppna munnen - därför att personen ifråga tror sig veta på förhand vad det är man ska säga.
 
För mig händer detta ofta med en viss person i min närhet. Det "roliga" är att personen dessutom alltid har fel i sina gissningar - vilket är nog det som irriterar mig mest. Det känns så himla respektlöst att göra på det sättet mot någon.
 
Vad tjänar man på att inte lyssna klart på det någon har att säga? Tror man att man vinner tid? Att man på något sätt lyckats genskjuta personen i tankarna? Det tar bara mer tid och energi att reda ut saker om den ena hela tiden blir avbruten. Dessutom är risken för missförstånd väldigt stor. Jag har lyckats bli utskälld för saker som jag varken gjort, sagt eller tänkt - bara för att personen trott att det är det jag ska berätta.
 
 
 
Till en början försökte jag att säga ifrån, men eftersom det bara blev värre och mer tjafs slutade jag. Fast det känns aldrig lockande att försöka prata med den här personen, i och med att jag vet att jag hela tiden kommer bli avbruten och missförstådd - innan jag ens hunnit säga det jag vill ha sagt. Det som bidrar till min irritation över situationen, är att personen ifråga skulle blivit vansinnig om jag gjort samma sak mot personen. Det skulle aldrig ha accepterats. Varför ska det då vara okej att göra så mot andra?
 
Visst händer det att jag kan avsluta någons mening ibland, men då är det med en person som jag känner väldigt väl och när personen själv tydligt visar att denne inte kommer på ordet/uttrycket som denne vill ha fram. Annars brukar jag alltid försöka låta personerna jag pratar med tala till punkt. Jag hoppas åtminstone att jag inte är en avbrytar-person. Det är inget som jag är medveten om i alla fall.
 
Har du varit med om samma sak?


Dagens citat:

"Det är inte alltid nödvändigt att vara stark, utan att känna sig stark."
(Jon Krakauer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ibland går det för fort

Det är lätt hänt att göra fel. Jag om någon borde veta det. Därför hade jag överseende med det som jag ska berätta om nu. Min chef däremot tyckte att det var väldigt klantigt gjort av tingsrätten.
 
Jag minns inte vilket ärende det var, men det skulle hållas en förhandling i det ärendet och av någon anledning som jag inte heller minns just nu, ställdes denna förhandling in med ganska kort varsel. Eftersom det var så kort om tid kvar innan det skulle ha varit förhandling, ringde domstolshandläggaren till byrån och meddelade att förhandlingen var inställd och bad mig även meddela klienten, eftersom det inte var säkert att tingsrättens meddelande om att förhandlingen ställts in skulle hinna fram till klienten i tid. En stund senare fick vi det här meddelandet från tingsrätten:
 
"Ni har kallats till förhandling i tingsrätten den [datum och klockslag]."
 
 
 
 
Ja, det var ju bra att de bekräftade att min chef hade kallats till förhandling. Vad tingsrätten hade missat att lägga till var informationen om att förhandlingen ställts in och att min chef därför inte skulle komma till tingsrätten den dagen. Om det inte hade varit så att jag nästan precis hade haft telefonkontakt med domstolshandläggaren och fått veta att förhandlingen var inställd, hade jag ringt och frågat vad denne egentligen menade. Nu tyckte jag bara att det var onödigt. Jag visste ju vad det gällde.
 
Ibland går det som sagt lite för fort. Framförallt om man är stressad och har mycket att göra, vilket jag vet var fallet just då.


Dagens citat:

"Vi är inte byggda för att gå omkring och vara exekutiva hela tiden. Det är helt okej, förmodligen till och med nyttigt, att inte göra något alls ibland."
(Anders Hansen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Totalt förvirrande

Jag ska nu berätta om en onsdagseftermiddag/kväll nu i januari som skilde sig från andra onsdagar.
 
Älsklingen hade planerat att spela brädspel i Varberg den kvällen, vilket betydde att han inte var hemma när jag kom hem från jobbet. När jag kom hem, lämnade jag bara av mig min väska och gick sedan bort till ena grannen som under dagen hade tagit emot ett paket åt oss (den här leverantören kan tydligen bara lämna paketen personligen - antingen till mottagaren eller någon som man gett fullmakt åt). Det finns inget postombud eller liknande som man kan hämta paketen hos.
 
Hur som helst, när jag hade hämtat vårt paket, bestämde jag mig för att cykla bort till Vesterhavshallen och delta i Danzy-passet som skulle hållas. På grund av mitt mående har jag inte tränat ordentligt under en tid och kände att det var dags att försöka komma tillbaka till mina tidigare träningsvanor. Sagt och gjort, jag klädde om, packade min träningsväska och cyklade bort till Vesterhavshallen.
 
När passet var slut ungefär en timme senare, cyklade jag hem igen. Jag kände mig lite seg och längtade bara efter att få duscha och lägga mig en stund i soffan. Något sms från älsklingen om att han hade åkt hem hade jag inte fått och antog därför att han var kvar i Varberg och spelade.
 
 
 
 
Förvånat stirrade jag in i lägenheten när jag öppnat dörren. Lampan i vår hall var tänd. Men hade jag inte släckt den ..? Det var jag så säker på att jag hade gjort. Jag brukar alltid försäkra mig om att lamporna är släckta och att dörren är låst när jag ger mig av hemifrån. Jag ropade efter älsklingen, men fick inget svar. Smått skamsen skrev jag ihop ett sms till älsklingen, där jag bland annat nämnde min tankspriddhet och skickade sedan iväg det.
 
Det välbekanta vibrerandet när både jag och älsklingen får sms (ingen av oss har ljud på vid sms - endast vibration) hördes från lägenheten. Förbryllat stirrade jag in i vardagsrummet. Höll jag på att bli tokig?! Hade jag börjat höra saker också ..? Jag ropade efter älsklingen på nytt, men fick fortfarande inget svar.
 
Fundersamt började jag klä av mig ytterkläderna och just när jag skulle ha av mig jackan, hörde jag älsklingens röst utanför dörren och strax därpå öppnade han den och klev in i lägenheten. Själv stod jag och stirrade på honom en stund innan hjärnan kopplade.
 
Han hade kommit hem, men eftersom vår granne som hjälpt oss med att ta emot paketet hade behövt hjälp med en sak, hade han gått över till henne. Lampan hade han låtit vara tänd och han hade lämnat kvar sin mobil. Det var alltså inte jag som höll på att bli tokig. Åtminstone inte än ...


Dagens citat:

"Var varken härskare eller slav. Var vaksam."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Beskedet från Ordkonst

I somras skrev jag ju som bekant några noveller till lite olika uttagningar, varav en var till Ordkonsts uttagning till deras nummer på temat "Satan". Jag fick senare beskedet att mitt bidrag dessvärre inte hade blivit ett av de utvalda.
 
Med min novell avsåg jag att gestalta vår inre satan och valde därför att skriva om ett förhållande där den ena parten ständigt kränker och förminskar den andre.
 
 
 
 
Jag blev själv rätt nöjd med novellen och har därför funderat lite på vad jag ska göra med den. Att ha med den i min novellsamling känns inte aktuellt, i och med att jag inte tycker att den passar ihop med samlingens tema. Ett alternativ som jag har varit inne på, är att lägga ut den på min hemsida. Kanske även Kapitel1. Jag får se. Jag har inte alls varit särskilt aktiv på Kapitel1 på väldigt länge, men kanske borde jag försöka bli det igen?
 
Nåväl, jag får fundera vidare på vad jag ska göra med den. Kanske har du något förslag?


Dagens citat:

"Det är så världen förbättras - det inre som hjälper och välsignar det yttre."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag är förkrossad!

På grund av att jag inte har mått särskilt bra sedan någon gång i december, har jag inte heller kunnat gå på de pass som jag brukar. Nu börjar jag må bättre och därför tog jag mig till danspasset i onsdags. Jag kände att jag verkligen behövde röra på mig. Dock var det ingen zumba, utan det andra danspasset som kallas "Danzy". I praktiken är det som ett zumbapass, då den instruktören dels kör liknande rörelser som vi har på zumban, dels använder hon vissa låtar som vi har på zumban.
 
Hur som helst, på det passet var även vår zumbainstruktör med. Hon meddelade att nästa vecka kommer vårschemat att börja, men någon zumba den här terminen kommer det inte bli. Hon ska istället köra ett pass med step-up-bräda. Om det blir någon zumba nästa termin får vi se. Det beror på hur attraktivt det här nya passet blir.
 
...
 
 
 
När dessa ord nådde mina öron gick jag sönder inombords. Ingen zumba?! Men det är ju det pass som jag praktiskt taget levt för sedan januari 2015! Det var det passet som lockade mig till att börja träna hos Strandhälsan när älsklingen föreslog att vi skulle testa att bli gymmedlemmar. Det är det passet som i huvudsak har hjälpt till att jaga undan min depression. Och nu ska de inte ha kvar passet?! Är det ingen som tänker på lilla Jessica?!
 
Nåväl, jag får helt enkelt börja gå på Danzy-passen på torsdagar istället. Som jag nämnde ovan så är det ungefär som zumba. Kanske ger jag det nya passet en chans. Det beror lite på vilken tid det ska hållas och om det blir i Vesterhavshallen. Instruktören pratade om att hon vill få passet flyttat en kvart, men jag förstod aldrig om hon menade att det skulle börja 18.15 eller 18.45 istället för 18.30. För om det börjar 18.15, kommer jag ha svårt att hinna dit efter jobbet, i och med att jag - under förutsättning att tåget hem är i tid, vilket det sällan är nuförtiden - kommer hem runt 17.30. Aja, vi får se hur det blir. Jag får helt enkelt anpassa mig.


Dagens citat:

"Vad är en vän? En enda själ, hemmavarande i två kroppar."
(Aristoteles)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Får man cykla mot enkelriktat?

Ända sedan zumbapassen flyttade till Vesterhavshallen i Falkenberg hösten 2015, har jag behövt ta cykeln till träningen, vilket jag visserligen inte har något emot. Jag har i många år tyckt att det är skönt att cykla. Smidigaste vägen enligt mig är att ta sig ned till Tullbron och sedan cykla raksträckan (det är åtminstone så gott som en raksträcka hela vägen) till träningshallen. Fast efter att ha cyklat genom "äldre delen" av Falkenberg för att ta mig till Tullbron i cirka ett år, började jag fundera på det här med cyklister och enkelriktat.
 
Jag brukar cykla på Storgatan och sedan svänga höger i korsningen Storgatan/Brogatan för att komma till Tullbron. Smidigt och bra har jag tyckt. Saken är bara att Storgatan är enkelriktat (i riktning från centrum), så när jag har tagit mig till Tullbron har jag cyklat mot trafiken. Just detta har jag inte tänkt att det har varit något problem, eftersom jag har trott att cyklister är ett undantag från regeln om enkelriktat. När vi var i Danmark i somras stod det så gott som på varje enkelriktatskylt att cyklister var undantag. Kanske var det en självklarhet här? Dock fick den här videon mig att hicka till när jag såg den i somras;
 
 
 
 
Kan det verkligen stämma? Gäller inte regeln om enkelriktad trafik endast motorfordon? Har jag brutit mot trafikreglerna under cirka ett års tid?!
 
Jag har nu tittat närmare på saken och kan inte hitta något undantag eller att regeln endast skulle gälla motorfordon. Däremot insåg jag att man kan få betala 500 kr i böter ifall man cyklar mot enkelriktat (jo, polisen säger det också i videon, men just beloppet hade jag glömt fram tills nu). *gulp*
 
Storgatan i Falkenberg. Skylten innebär att det är förbud mot infart.
 
 
Här hittar du fler viktiga regler som gäller för cyklister.
 
Jag ska passa på att säga att här och var i landet finns det undantag för cyklister när det gäller enkelriktat, men då ska det i så fall finnas en skylt som visar att cykeltrafik är tillåten. Annars är det enkelriktat som gäller.


Dagens citat:

"Igår är inte i dag. Imorgon har ännu inte ägt rum."
(Elisabeth Åsbrink)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vinteräpplen (Josefine Sundström)

Uppläsare: Viktoria Flodström
 
"I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden. Tova och de två barnen är på flykt i natten. En gång var hon lycklig och förälskad och livet låg framför henne. Men det dröjde inte länge förrän mannen visade en annan sida. Till slut förstod Tova att hon måste ge sig av om hon och barnen skulle överleva.

Hennes egen mamma Mari fick aldrig chansen till ett eget liv. Hon var inte något önskat barn, hon misslyckades i skolan och ansågs enfaldig. Hårt arbete i hushållet, ansåg man, var det enda hon dög till. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra föräldrahemmet. Men hos Tova finns kraften att bryta upp från ett destruktivt liv. Med hjälp av en väninna går färden till Helsingfors. Mot Sverige. Mot framtiden. Vinteräpplen är en gripande roman med självbiografisk grund. Om tre kvinnors öden, om att bryta en ond cirkel och återfå makten över sitt eget liv."
 
 
 
 
Jag gillar hur Josefine Sundström varvar nutid med dåtid på det sätt hon gör i Vinteräpplen. Själva berättelsen är både gripande och spännande. Dels är det intressanta människoöden man som läsare får följa, dels är det intressant att få veta vad som lett till nutidsberättelsen. Denna bit är skickligt uppbyggd. Dock finns det vissa sidospår som för mig gärna hade fått strykas, då de inte tillför berättelsen något. Tyvärr tenderar dessa sidospår att bli för många, men eftersom berättelsen i övrigt är välskriven, hade jag överseende med detta.
 
Josefine Sundström är skicklig på att fånga läsaren. Jag ser fram emot att läsa mer av henne.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Hjärtan talar till hjärtan."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nådde jag mina mål för 2016?

 Inför 2016 hade jag satt upp några mål som jag ville försöka klara av. Totalt hade jag satt upp sex stycken mål (varav jag nämnde några i det här inlägget). Av dessa lyckades jag med 3,5 stycken. Bland annat lyckades jag bli gladare jämfört med hur det såg ut för ett år sedan och jag skickade in några noveller till Hemmets Veckotidning (fast än så länge har jag inte fått något napp). Jag hade också satt som mål att bli bättre på att fotografera. Förvisso har jag blivit lite bättre jämfört med för ett år sedan, men inte alls i den omfattning som jag hade tänkt mig.
 
 
 
Jag har valt att inte sätta upp några mål för 2017 - bortsett från min läsplanering. Som situationen ser ut nu, känns det bättre att inte ha några mål hängande över mig. Året kommer bli tillräckligt händelserikt ändå. :-) Därför har jag för avsikt att försöka ta dagarna som de kommer och försöka göra det bästa av dem.
 
Hur har det gått för dig? Satte du upp några mål för 2016? Lyckades du nå något av målen? Har du några mål för 2017?


Dagens citat:

"Om man antar att hoppet är ute, så garanterar man att hoppet är ute. Om man antar att det finns en drift mot frihet, att det finns möjligheter att förändra saker och ting, så finns chansen att man kan bidra till att göra världen bättre."
(Noam Chomsky)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ingen hänsyn till den offentliga försvararen

På sista tiden har min chef varit offentlig försvarare åt en del personer som blivit häktade. Från beslut om häktning har åklagaren vanligtvis (åtminstone i de mål där min chef är involverad) två veckor på sig att slutföra utredningen och inkomma med stämningsansökan. Det är sällan som den tiden hålls, vilket innebär att åklagaren får skriva till tingsrätten och begära ytterligare tid för att väcka åtal när tvåveckorsperioden börjar närma sig sitt slut. Denna begäran ska den offentliga försvararen yttra sig över innan tingsrätten fattar sitt beslut. För att den offentliga försvararen ska kunna avge ett yttrande, behöver denne prata igenom saken med sin klient först.
 
Visst låter det enkelt? Efter tre och ett halvt år som advokatsekreterare kan jag tala om att detta kan vara nog så komplicerat - framförallt om klienten inte talar svenska, vilket innebär att den offentliga försvararen behöver boka tolk för att kunna prata med sin klient. Det är i och för sig inte särskilt komplicerat. Att åklagare rent generellt inkommer sent med sin begäran om åtalsförlängning, är det som gör saker och ting komplicerade.
 
Jag kan ta verkliga exempel från vår byrå. Oftast får vi denna begäran om åtalsförlängning via tingsrätten runt kl. 15- eller 16-tiden dagen innan tingsrätten vill ha in yttrandet. Yttrandet vill de ha in senast kl. 11.00 (i bästa fall) dagen därpå. För det fall klienten talar svenska är detta inga problem. Då är det bara att så fort som möjligt ringa till häktet så att min chef och klienten får diskutera saken. Men om klienten inte gör det, betyder det att vi har några få timmar på oss att boka tolk. Har vi otur, går det inte att få tag på tolk med så kort varsel. Detta sade jag också till en domstolssekreterare i ett av min chefs tidigare ärenden, när jag ringde till tingsrätten för att fråga varför det var så viktigt att få in svaret just kl. 11.00. Domstolssekreteraren svarade att denne glömt att min chefs klient inte talade svenska och vi kom till slut överens om att yttrandet skulle vara inne kl. 13.00 eller 14.00 (minns inte det exakta klockslaget) istället.
 
 
 
 
Det värsta exemplet hände dagen innan nyårsafton förra året (2016). Kl. 11.00 den dagen skulle åtal vara väckt i ett ärende där chefens klient sitter häktad och vi hade fortfarande inte fått någon begäran om åtalsförlängning när dagen innan nyårsafton kom. Att jag tyckte att det var märkligt, berodde främst på att sedan klienten häktats två veckor tidigare, hade inget polisförhör hållits - vilket alltid görs. Åtminstone vid ett tillfälle innan stämningsansökan ges in. Runt kl. 08.00 den morgonen ringde jag därför tingsrätten för att höra om det kanske var så att åklagaren faktiskt begärt förlängning och att tingsrätten skickat iväg begäran till oss, men att tekniken strulat (så som den ibland gör) så att vi inte hade fått mailet? Nix, enligt domstolssekreteraren hade ingen begäran inkommit från åklagaren. Konfunderad avslutade jag samtalet. Visst har åklagarna på sista tiden haft en tendens att ge in begäran sent. men så här sent ..?
 
Kl. 08.50 kom åklagarens begäran om åtalsförlängning och senast kl. 11.00 ville tingsrätten ha ett yttrande. Och kan du tänka dig - den här klienten kan inte ett ord svenska (såvitt jag vet). Jippi!
 
Som tur var hade min chef redan pratat med klienten om en eventuell åtalsförlängning, så vi visste vilken inställning vi skulle redovisa till tingsrätten. Men hur hade det blivit om min chef inte hade pratat med klienten om detta? Och just den veckan var min chef dessutom på utlandssemester.
 
Jag är minst sagt trött på det här beteendet och den stress det medför.


Dagens citat:

"Av allt det underbara hos människan, så är den härligaste egenskapen möjligheten att förändra oss själva."
(Eknath Easwaran)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Fördelar med småstad

I Disney´s Skönheten och Odjuret sjunger Belle om att hon vill mer än leva småstadsliv;
 
 
 
Även om jag genom åren har känt igen mig i Belle, håller jag inte med henne om det där om småstadsliv. Jag trivs mer än väl med att bo i en småstad. Visst var det en omställning att flytta från en storstad (där jag växte upp och bodde i cirka 19 år) till ett litet samhälle, men efter att jag väl vant mig kan jag inte tänka mig att bo i en storstad igen. Just nu känns Falkenberg tillräckligt stort för mig.
 
Det finns faktiskt fördelar med mindre städer och en är att man känner igen och blir igenkänd. För min del kan det i och för sig vara jobbigt i vissa sammanhang, då jag ännu har problem med människomöten. Hur som helst, när jag går till banken i Varberg i jobbärenden behöver jag nästan aldrig legitimera mig. Enda gångerna som jag behöver göra det är när någon ny står i kassan. Eller när jag hämtar blommor på torget till kontoret. De vet vem jag är och fakturerar advokatbyrån, så jag slipper ta med mig pengar för att betala. Och i båda fallen gick det snabbt att bli igenkänd.
 
Enligt min erfarenhet går det enklare att skapa den här typen av kontakter i en liten stad än i en stor. Dessa kontakter kan i sin tur medföra ännu fler fördelar (tänk tjänster och gentjänster).
 
 
Ätran i Falkenberg.
 
En annan fördel är att man har nära till det som finns och slipper åka längre sträckor för att ta sig in till stan. Visst, det kanske saknas vissa butiker som finns i större städer, men sådant går alltid att lösa. Nätet finns ju alltid. ;-)
 
Framförallt är det en annan mentalitet i mindre städer jämfört med stora. Jag skulle vilja försöka sätta ord på vad det är jag menar, men det är svårt. Man måste nästan uppleva det själv. Min mamma och syster upplevde ungefär detta när de besökte Stockholm för första gången i våras. När vi väl var tillbaka i Malmö och hade klivit ut på perrongen, utbrast båda två att det var så lugnt jämfört med Stockholm. Fast det är som sagt inte enbart lugnet jag tänker på. Folk i mindre städer tenderar att bete sig på ett annat - och många gånger trevligare - sätt, jämfört med människor i större städer.
 
Har du några egna exempel på fördelar med småstäder? :-)


Dagens citat:

"Genom dig är jag så jag."
(E.E. Cummings)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min läsplanering för 2017

Redan 2017. Hur fasen gick det till?! Känns ju nästan som att det nyss blivit 2016. Jag har svårt att förstå att åren bara flyger iväg så här snabbt. Det är inte klokt! Nåväl, nu får det vara slutgnällt för idag.
 
Jag kommer i ett senare inlägg att redogöra för hur läsningen under 2016 gick. I skrivande stund ser det faktiskt rätt bra ut när det gäller lästa böcker från bokhyllan. Fast under året som gått tillkom det ju en del böcker. Nu undrar du kanske hur jag kan ha koll på de exakta siffrorna? Haha, vill du gissa? Japp, jag har gjort en "lista". Eller, det är snarare ett Excel-dokument där jag skrivit upp vilka böcker som blivit lästa, om det varit från hyllan eller ljudbok och så har jag noterat varje gång en bok har tillkommit (när jag fyllt år etc). Tack vare detta kan jag sedan räkna ut hur många böcker som blivit lästa och hur många olästa som fortfarande finns kvar. Det blir väl spännande att få veta? Aja, om det tråkar ut dig kan du alltid hoppa över det inlägget sen. ;-)
 
Hur som helst. Som den planeringsmänniska jag är, har jag faktiskt planerat vilka böcker som jag ska läsa under 2017. Planeringen innebär alltså att jag åtminstone ska läsa dessa böcker. Naturligtvis är det bra om jag lyckas läsa fler än så.
 
 
 
Planeringen ser alltså ut enligt följande:
 
Januari
Drömfångare av Stephen King
 
Februari
Kärleken till ett barn av Betty Mahmoody och Arnold D Dunchock
 
Mars
En väv av drömmar av Virginia Andrews
 
April
Endgame - Kallelsen av James Frey
 
Maj
Biten av Kelley Armstrong
 
Juni
Från dödstankar till livsglädje av Malin Rosén
Den röde Buddha av Tore Zetterholm
 
Juli
Heligt guld av David Gibbins
 
Augusti
Bunkern av Hanna von Corswant
Harem av Soheir Khashoggi
 
September
Stalker av Lars Kepler
 
Oktober
Det fördolda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt
 
November
Hetta av Ian McEwan
 
December
Mörka strömmar av Arnaldur Indriðason
 

Så ser alltså min kommande läsplanering ut. Som vanligt kommer jag göra mitt bästa för att lyckas hålla denna och förhoppningsvis hinna läsa ännu fler än de som finns i planeringen. Annars kommer jag aldrig lyckas ta mig igenom antalet olästa böcker här hemma.
 
Har du någon egen läsplanering?


Dagens citat:

"Minnet av en lycka är inte längre lycka; minnet av smärta är alltjämt smärta."
(Lord Byron)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!