Jessicas grotta

Jag ska nu berätta om en onsdagseftermiddag/kväll nu i januari som skilde sig från andra onsdagar.

 

Älsklingen hade planerat att spela brädspel i Varberg den kvällen, vilket betydde att han inte var hemma när jag kom hem från jobbet. När jag kom hem, lämnade jag bara av mig min väska och gick sedan bort till ena grannen som under dagen hade tagit emot ett paket åt oss (den här leverantören kan tydligen bara lämna paketen personligen - antingen till mottagaren eller någon som man gett fullmakt åt). Det finns inget postombud eller liknande som man kan hämta paketen hos.

 

Hur som helst, när jag hade hämtat vårt paket, bestämde jag mig för att cykla bort till Vesterhavshallen och delta i Danzy-passet som skulle hållas. På grund av mitt mående har jag inte tränat ordentligt under en tid och kände att det var dags att försöka komma tillbaka till mina tidigare träningsvanor. Sagt och gjort, jag klädde om, packade min träningsväska och cyklade bort till Vesterhavshallen.

 

När passet var slut ungefär en timme senare, cyklade jag hem igen. Jag kände mig lite seg och längtade bara efter att få duscha och lägga mig en stund i soffan. Något sms från älsklingen om att han hade åkt hem hade jag inte fått och antog därför att han var kvar i Varberg och spelade.

 

 

 

Förvånat stirrade jag in i lägenheten när jag öppnat dörren. Lampan i vår hall var tänd. Men hade jag inte släckt den ..? Det var jag så säker på att jag hade gjort. Jag brukar alltid försäkra mig om att lamporna är släckta och att dörren är låst när jag ger mig av hemifrån. Jag ropade efter älsklingen, men fick inget svar. Smått skamsen skrev jag ihop ett sms till älsklingen, där jag bland annat nämnde min tankspriddhet och skickade sedan iväg det.

 

Det välbekanta vibrerandet när både jag och älsklingen får sms (ingen av oss har ljud på vid sms - endast vibration) hördes från lägenheten. Förbryllat stirrade jag in i vardagsrummet. Höll jag på att bli tokig?! Hade jag börjat höra saker också ..? Jag ropade efter älsklingen på nytt, men fick fortfarande inget svar.

 

Fundersamt började jag klä av mig ytterkläderna och just när jag skulle ha av mig jackan, hörde jag älsklingens röst utanför dörren och strax därpå öppnade han den och klev in i lägenheten. Själv stod jag och stirrade på honom en stund innan hjärnan kopplade.

 

Han hade kommit hem, men eftersom vår granne som hjälpt oss med att ta emot paketet hade behövt hjälp med en sak, hade han gått över till henne. Lampan hade han låtit vara tänd och han hade lämnat kvar sin mobil. Det var alltså inte jag som höll på att bli tokig. Åtminstone inte än ...