Vinteräpplen (Josefine Sundström)

Uppläsare: Viktoria Flodström
 
"I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden. Tova och de två barnen är på flykt i natten. En gång var hon lycklig och förälskad och livet låg framför henne. Men det dröjde inte länge förrän mannen visade en annan sida. Till slut förstod Tova att hon måste ge sig av om hon och barnen skulle överleva.

Hennes egen mamma Mari fick aldrig chansen till ett eget liv. Hon var inte något önskat barn, hon misslyckades i skolan och ansågs enfaldig. Hårt arbete i hushållet, ansåg man, var det enda hon dög till. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra föräldrahemmet. Men hos Tova finns kraften att bryta upp från ett destruktivt liv. Med hjälp av en väninna går färden till Helsingfors. Mot Sverige. Mot framtiden. Vinteräpplen är en gripande roman med självbiografisk grund. Om tre kvinnors öden, om att bryta en ond cirkel och återfå makten över sitt eget liv."
 
 
 
 
Jag gillar hur Josefine Sundström varvar nutid med dåtid på det sätt hon gör i Vinteräpplen. Själva berättelsen är både gripande och spännande. Dels är det intressanta människoöden man som läsare får följa, dels är det intressant att få veta vad som lett till nutidsberättelsen. Denna bit är skickligt uppbyggd. Dock finns det vissa sidospår som för mig gärna hade fått strykas, då de inte tillför berättelsen något. Tyvärr tenderar dessa sidospår att bli för många, men eftersom berättelsen i övrigt är välskriven, hade jag överseende med detta.
 
Josefine Sundström är skicklig på att fånga läsaren. Jag ser fram emot att läsa mer av henne.
 
Det här ljudboksexemplaret har jag lånat på Falkenbergs bibliotek.


Dagens citat:

"Hjärtan talar till hjärtan."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie