Daisypath Anniversary tickers

Novell: Ovälkommet smygande

Jag har tidigare lagt upp ett inlägg med den här novellen, men då var det i ljudformat (så att säga). Du hittar det inlägget här.

 
Där är de igen. Försiktigt och smygande försöker de nästla sig in trots alla hennes tidigare försök att hålla dem borta. Under dagen har hon ideligen vägrat att tänka de tankar och känna de känslor som har tassat omkring och gång på gång försökt få fotfäste. Men de kan helt enkelt inte ta ett ”nej”. Ett ”nej” för dem är inte ett ”nej”. Snarare ett ”kanske” eller till och med ett lockande och farligt ”ja”. Hon vet att om hon tillåter sig att göra det som hon har försökt undvika under hela dagen – att tänka tankarna och känna känslorna – kommer mörkret att omfamna henne. Då är det ingen fråga om när hon lyckas komma tillbaka till ytan, utan om hon lyckas.

Redan nu kan hon känna den bittra försmaken som de för med sig – tankarna och känslorna. Det är som om all glädje och livsvilja långsamt pyser ut ur kroppen likt en punkterad cykelslang. Kvar kommer endast finnas en orkeslös och likgiltig klump. Något som knappt kan benämnas eller räknas som en människa. Desperat blundar hon så hårt hon kan och i hopp om att de ska försvinna, låtsas hon att de inte finns. Men det gör de och de är högst verkliga. Hela tiden petar de på och flörtar med henne och vill att hon ska släppa in dem. Göra dem till sitt sällskap.
 
 
 

Hon tvingar bort tankarna till något helt annat. Eller, det är i alla fall vad hon försöker göra. Kanske kan hon få bli lämnad ifred denna gång om hon lyckas sysselsätta sin tankeverksamhet med något annat. Något som inte har med den annalkande stormen att göra. Men lämnad ifred blir hon inte och snart orkar hon inte kämpa emot längre. Det är som att streta emot i otroligt stark motvind. Eller en oerhört stark fors. Eller en gigantisk flock med skenande elefanter med siktet inställt på henne. Med siktet inställt på att förgöra. Redan nu vet hon att slaget är förlorat och att det bara är en tidsfråga innan hon måste ge upp och erkänna sig besegrad. Fast trots det försöker hon in i det sista. Hon tänker kämpa till sista andetaget. Men hon vet att priset som hon måste betala kommer vara högt satt. Fallet kommer att kännas obeskrivligt hårdare när allt väl är slut.

Bara för en sekund släpper hon garden – den som hon så tappert försökt hålla uppe – och blir med ens invaderad av allt det där som hon inte vill tänka. Allt det där som hon inte vill känna. Som en kolossal flodvåg sköljer de över henne på mindre än ett ögonblick. Flämtande försöker hon ta sig till ytan, men nu är det för sent. Vad hon än gör kommer det inte att vara tillräckligt och hon kommer att drunkna i mörkret. Inga livbojar eller flytvästar i världen kommer att vara till någon hjälp. I ett sista tappert försök blundar hon så hårt hon kan och hoppas att det kommer gå fort.


Dagens citat:

"Acceptans är inte underkastelse; det är ett erkännande av fakta i en given situation, och sedan ta ställning till hur du ska agera."
(Kathleen Casey Theisen)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Malmöbo eller malmöbo?

För mig har det alltid varit självklart hur man ska skriva exempelvis "malmöbo" eller "falkenbergsbo". Dock har språkrådet fått mig att inse att det inte är så självklart som jag alltid har trott. När Språkrådet fick en fråga om hur den här typen av ord stavas, hänvisade de till det här svaret;
 
 
 
Jag har alltid tänkt att ordet malmöbo är ett substantiv och därför ska ordet inledas med liten bokstav. Visst, Malmö är ett egennamn, men den egenskapen trodde jag försvann när "-bo" lades till.
 
Naturligtvis kände jag mig tvungen att stämma av saken med SO. Dock kunde jag inte hitta något svar där. Jag får därför helt enkelt lita på Språkrådet och deras rekommendation.
 


Dagens citat:

"Det är inte ett mått på hälsa att vara välanpassad till ett djupt sjukt samhälle."
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

De små marodörerna kan vara snälla ibland

Våra två små lejon kan vara väldigt busiga (framförallt Ninjan) och driver mig nästan till vansinne emellanåt (framförallt Ninjan). Fast de har sina snälla och mysiga stunder också. Exempelvis vill Fåntratten att vi håller om honom på natten. Ett annat exempel är det här:
 
 
 
 
Vad snällt av dem att ge musen mat! Hoppas att den njöt av middagen och blev mätt. Det har också hänt att de gett musen ett bad i vattenskålen. Att det där badet egentligen var ett försök att dränka den stackars musen, väljer jag att bortse från.
 
Busungarna vet hur de ska ta hand om sina leksaker. Åtminstone ibland.


Dagens citat:

"Tro inte vad du ser med dina ögon. Allt de visar är begränsningar."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det här med bokserier

Helgfråga: Hur är det med er, läser ni bokserier i rätt ordning eller kan ni hoppa lite? Har ni någon favoritserie?
 
Jag minns inte riktigt om jag läste några bokserier innan jag gick på högstadiet - bortsett från Annika Thors romanserie om Steffi och Nelli, som börjar med boken En ö i havet. Den serien läste jag på mellanstadiet och jag har för mig att jag läste böckerna i rätt ordning.
 
 
 
Efter att ha läst Wallander-serien i helt fel ordning under högstadiet och gymnasiet, bestämde jag mig för att inte läsa bokserier i fel ordning igen. I och för sig har det hänt med någon enstaka serie, men då har det gått hyfsat bra ändå. Men som sagt, jag har som regel att inte hoppa hit och dit i bokserier. Så långt det är möjligt, försöker jag att läsa böckerna i rätt ordning.
 
Favoritserie ... Hur många böcker krävs det för att det ska räknas som en serie? Räcker trilogi? Favorittrilogi är Hungerspelen-serien och när det kommer till bokserie med fler böcker än så, är det naturligtvis Henning Mankells serie om Kurt Wallander som är min favorit. Rent språkligt har den väl sina brister, men rent emotionellt betyder den oerhört mycket för mig. Jag sökte min tillflykt dit under senare delen av högstadiet och kunde för ett ögonblick glömma bort verkligheten.


Dagens citat:

"Allt händer i exakt rätt ögonblick, varken för tidigt eller för sent. Du behöver inte gilla det … det är bara lättare om du gör det."
(Byron Katie)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 6: Skriv 30 intressanta fakta om dig själv [30 dagar]

Jösses, vad svårt det var att komma på saker att skriva. Tog mig flera dagar att komma på allt detta. Jag tänkte till en början att jag skulle ta och utveckla varje sak som jag tänker ta upp i det här inlägget, men insåg att det kommer medföra att inlägget kan komma att bli oändligt långt. Därför tänkte jag att vi kan göra på följande sätt istället. Jag radar upp dessa fakta om mig (huruvida de är intressanta eller ej är upp till dig själv att bedöma) och om det är något som du skulle vilja veta mer om, kan du skriva det i en kommentar till det här inlägget, så gör jag ett inlägg om det lite senare. Låter det rimligt? Då kör vi!
 
 
 
 
1. Jag är mycket förtjust i pingviner och uttrar.
 
2. Att räkna till hundra på tre olika språk kan hjälpa mig att somna på kvällen.
 
3. Jag har social fobi.
 
4. Under gymnasiet övervägde jag starkt att söka till Teaterhögskolan.
 
5. Började hitta på mina egna berättelser redan innan jag kunde läsa och skriva.
 
6. Jag är lite av en teknofob.
 
7. Jag har svårt för blod, inre skador, inälvor m.m.
 
8. Jag dricker inte kolsyrade drycker.
 
9. Jag har alltid trivts bäst i skog och natur.
 
10. Jag avskyr sjukhus.
 
 
 
 
11. Min favoritglass är Piggelin.
 
12. Jag tycker om att sjunga.
 
13. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar.
 
14. Hade pollenallergi i tioårsåldern.
 
15. Mitt intresse för bakning kom först i samband med att jag och älsklingen blev tillsammans.
 
16. Favoritfärgen är blå.
 
17. Gustaf Skarsgård är en av mina favoritskådespelare.
 
18. Jag känner igen människor jag tidigare sett, till stor del genom att betrakta deras munrörelser.
 
19. Jag fastnade i säkerhetskontrollen på flygplatsen när jag skulle flyga hem från Belgien med min gymnasieklass i trean.
 
20. Om jag måste välja mellan att bada i hav eller sjö, föredrar jag sjö.
 
 
 
 
21. I tonåren identifierade jag mig med karaktären Joey Potter (som spelades av Katie Holmes) i tv-serien Dawson's Creek.
 
22. Min favoritkaraktär i serien Charmed / Förhäxad var Phoebe (som spelades av Alyssa Milano).
 
23. Under en period när jag var yngre, ville jag bli lärare.
 
24. Under hela min gymnasietid (totalt tre år), hade jag 0% frånvaro.
 
25. Jag har skolkat från en lektion, vilket var under högstadiet (dock enbart en gång).
 
26. Mitt liv med glasögon inleddes med läsglasögon när jag var elva, tolv år.
 
27. Jag solar inte, eftersom jag ändå inte kan bli brun.
 
28. Jag äter rå potatis, så som andra äter äpplen.
 
29. Av Skånes städer är Lund min favorit och har varit det i många år.
 
30. Jag tycker att curling är väldigt roligt och ville börja utöva det på fritiden.


Dagens citat:

"Uppmärksamheten på det inre skeendet kan gå hand i hand med aktiv närvaro i världen. Men bara den människa som i sitt inre är tillräckligt avskild från världen är fri nog att aktivt och konstruktivt ingripa i dess lopp."
(Erwin Bischofberger)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vår nya (och ovälkomna) inneboende

Till att börja med måste jag bara få säga att jag INTE gick med på det här. Inte alls. Fast nu verkar det inte finnas så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lejonen vägrar envist att rädda sin stackars matte.
 
Vad är det som har hänt?
 
I början av veckan (alternativt i slutet av förra veckan) när jag och älsklingen satt/låg i soffan och tittade på tv, råkade jag av en händelse titta upp i vårt vardagsrumstak och fylldes genast av fasa. I taket satt nämligen världens största och mest räliga spindel (okej, kanske en LITEN överdrift, men bara ytterst liten) jag någonsin sett. Jag gjorde älsklingen uppmärksam på detta och han sade åt mig att sluta stirra på spindeln. Ha! Som om det är den mest enkla sak i världen att göra ...
 
 
 
 
Jag slutade till slut att stirra på denna ondskefulla skapelse och försökte koncentrera mig på det vi såg på tv:n. När vi sedan skulle gå och lägga oss, upptäckte jag panikslaget att spindeln var borta! Älsklingen såg då att det fasansfulla höll på att klättra upp till övervåningen - DÄR VÅRT SOVRUM FINNS! Det innebar att jag gick och såg mig skrämt omkring varje gång jag vistades på övervåningen. Jag kunde inte se mardrömmen någonstans.
 
Till slut upptäckte jag att monstret hade slagit sig till ro på räcket uppe i entresolen på övervåningen. Fast tydligen räckte inte räcket. Nej då. I skrivande stund sitter det lilla aset uppe vid taket/väggen ovanför en av bokhyllorna i entresolen! Som om den har all rätt i världen att ta för sig av utrymmet i vår lägenhet.
 
Eftersom det inte ser ut som att vi kommer bli av med detta elände, såg jag ingen annan utväg än att döpa honom. Låt mig få presentera Ragnar:
 
 
Efter några timmar hade Ragnar promenerat iväg längs taket och sitter nu ovanför trappan till övervåningen.
 
 
 
Efter att älsklingen hade tittat på honom en stund (dock efter att jag hade döpt vår inneboende), sade han förtjust (lät det som i mina öron ...) att det var en hane. Fnys! Såklart att det är en hane. Kan inte tänka mig att en enda kvinna/hona skulle tränga sig på på det sätt som Ragnar gjort. Helt klart ett typiskt manligt beteende. Vet väl varenda kotte.


Dagens citat:

"Vilka dygder jag än beflitar mig om: har jag icke kärleken, så är jag intet."
(Paulus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var har du funnits under hela min graviditet?

Även om jag dessvärre har drabbats av diverse olika foglossningssmärtor och haft konstant ont sedan vecka 11, har jag på vissa punkter ändå haft lite tur. Ta det här med graviditetsbegär som exempel. Vissa kvinnor blir ju så tokiga i vissa saker, att de nästan har ihjäl sin partner ifall de inte får det där speciella på studs. Innan jag blev gravid, brukade jag och älsklingen skämta om att han fick vara beredd på att sticka iväg mitt i natten för att köpa än det ena, än det andra åt mig. Det har han faktiskt sluppit.
 
Fast graviditetsbegär har jag haft och har fortfarande. Ända sedan början av året har jag varit grymt sugen på Fanta med apelsinsmak och passade på att smaka lite när jag var och besökte min vän Hanan i februari - de hade ändå det hemma. Ja, nu skrev jag "passade på" och jag vet inte om jag har sagt det rakt ut här på bloggen, men jag slutade dricka kolsyrade drycker under gymnasiet. Det var inte på grund av någon fåfänga eller liknande. Jag mår helt enkelt inte bra av att dricka kolsyra. Jag är faktiskt ganska känslig mot det. Fast när jag skriver att jag "inte mår bra" av det, menar jag inte att jag mår illa eller liknande. Jag känner mig snarare uppsvälld och känner mig allmänt olustig i kroppen. Det hade jag gjort under flera år innan jag till slut bestämde mig för att sluta. Fast jag har druckit en och annan kolsyrad dryck genom åren ändå, men det är väldigt sällan och det blir inte mycket jag dricker. Därför är just Fanta något som jag väljer att avstå från, trots mitt konstanta sug. Kan i förbifarten säga att mitt andra begär under graviditeten är glass.
 
 
 
 
Älsklingen har köpt apelsinjuice till mig, eftersom det nästan är som Fanta. Ja, nästan, men ändå inte riktigt. Missförstå mig rätt, apelsinjuice är väldigt gott och älsklingen är så otroligt gullig som försöker blidka mina begär, men jag har ändå saknat just Fanta-upplevelsen.
 
Hur som helst, innan jag skulle arbeta min sista dag på byrån hade jag, min chef och vikarien bestämt oss för att gå ut och äta och ha det trevligt. Innan vi åkte bort till Kusthotellet där vi hade bokat bord, tog vi en "fördrink" på kontoret. Chefen och vikarien drack vin, medan jag drack en apelsin-/morots-/citronjuice. Det var chefen som tagit med den och hon sade att det var en juice som hon tyckte mycket om. Jag själv hade inte smakat den överhuvudtaget och tog därför en första försiktig klunk.
 
Jösses!
 
Nu vet jag inte om jag är ensam om att tycka detta, men för mig smakade den här juicen EXAKT som apelsin-Fanta - fast utan kolsyra! Jag vet inte om mitt leende syntes utanpå (jag försökte att uppföra mig vuxet och inte visa något utåt), men hela jag log inombords och njöt av varje klunk. Nästa gång jag och älsklingen var och handlade, gick jag och letade efter den här juicen och till slut hittade jag den:
 
 
 
 
Dessutom i en-liters-flaska! Jag tänker faktiskt vara egoistisk nu under mina sista graviditetsveckor och faktiskt unna mig att dricka denna juice. Det tycker jag att jag har förtjänat, för jag har trots allt försökt att lägga band på mitt glassbegär och inte tjata hål i huvudet på älsklingen. Visserligen har han sett till att vi alltid haft glass hemma i frysen och även om vi inte äter det varje dag, brukar han se till så att jag får äta glass rätt ofta. Är väl mest min ätstörningsproblematik som varit i vägen. Men ändå. Jag ska njuta av den här juicen de sista veckorna. Vem vet, är kanske inte alls sugen på den när bebisen väl har kommit.


Dagens citat:

"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 5: En tid då du tänkte avsluta ditt liv [30 dagar]

Jag har tidigare berättat om tiden då jag blev utsatt för mobbing i grundskolan (du hittar inlägget här). Den värsta mobbingen fick jag utstå under högstadiet och till slut fick jag nog. Jag orkade inte längre vara allas hackkyckling. Jag orkade inte höra de nedvärderande skratten som riktades åt mig när jag kom gående i korridorerna. Jag orkade inte bli slagen, knuffad och sparkad på. Jag orkade inte se mitt skåp fullklottrat med vidrigheter om mig. Jag orkade inte ta min tillflykt till skoltoaletten varje rast. Jag orkade inte höra hur alla viskade så snart jag var i närheten. Jag orkade inte längre vara de andra elevernas lilla leksak som de kunde göra vad de ville med. Jag ville känna frid. Jag ville vara fri.
 
 
 
 
Som jag skrev i inlägget om när jag blev mobbad (se länk ovan), gick jag därför en dag ned till den hårt trafikerade vägen som fanns i närheten av min bostad. Jag stod länge vid vägkanten och såg lastbil efter lastbil passera i hög hastighet. Viljan att ta steget ut var stark. Längtan efter frihet starkare. Till slut vände jag hemåt igen. Det som hindrade mig från att springa ut på vägen var inte rädsla för att dö. Döden var inget som skrämde mig. Döden var något jag snarare välkomnade, eftersom jag då skulle få frid. Det som hindrade mig var att jag inte kunde lämna min älskade Jocke och så den lilla naiva tron om att allt skulle bli bättre - om inte annat skulle jag kanske få möjlighet att få börja om på gymnasiet. Till min glädje och lycka blev det också så. Det är därför som jag värderar min gymnasietid så högt som jag gör. Det kändes som att få komma hem.
 
Det är en tragedi att en så ung människa ens överväger att avsluta sitt liv. Framförallt av de anledningar som drev mig till den där vägen. Det skulle ha varit ännu mer tragiskt om jag faktiskt hade gjort slag i saken och hoppat ut. Men ändå. Ingen människa - oavsett ålder - ska någonsin behöva känna att döden är det bästa alternativet. Det ska finnas hjälp att få. Alla har rätt att få må bra.


Dagens citat:

"Det finns alltid bara detta enda steg, så ge det din fulla uppmärksamhet. Det betyder inte att du inte vet vart du är på väg; det betyder bara att det här steget är det primära, att målet är sekundärt."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Har du legitimation?"

Inför att jag skulle jobba min sista dag inför föräldraledigheten, hade jag planerat att baka en raw-chokladkaka som jag skulle ta med till jobbet. Efter en snabb titt i skåpet, tvivlade jag på att den kakaon vi hade skulle räcka till kakan. Därför tog jag och älsklingen en promenad på kvällen bort till Kvantum.
 
Väl inne på Kvantum passade vi på att handla ytterligare några saker, bland annat några energidrycker till älsklingen. När vi var klara, gick vi till självscanningskassorna och när jag drog mitt kort meddelade maskinen att vårt köp var tvunget att behandlas av personal. Fram kom en ung tjej och efter att hon hade knappat lite, visade det sig att hon behövde kontrollera min ålder - i och med att det var 15-årsgräns på energidryckerna.
 
Jag blev faktiskt lite paff när hon frågade om mitt leg. Jag - som dessutom är höggravid - ser väl inte ut att vara yngre än 15 år? Förvirrat började jag plocka fram mitt körkort, men då ursäktade hon sig och sade med ett skratt att hon trodde att det stod att det var 18-årsgräns, så hon var inte intresserad av att se min legitimation trots allt.
 
Jag måste medge att det kändes lite smickrande att hon faktiskt ville kontrollera att jag var över 18 år - jag som ska fylla 28 år i september. Roligt att jag fortfarande ser så ung ut i vissas ögon.
 
18 eller 27 år?
Fast nu har färgen i håret åter blivit mitt gamla vanliga rödblonda och så har jag skaffat lugg!
Dessutom har jag också en gravidmage...


Dagens citat:

"Du måste inse att det är dina försök att få livet att skänka dig speciella upplevelser som gör att du missar den verkliga upplevelsen av livet."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den lömske Per-Bertil

Du minns kanske att vi anlitat städhjälp här hemma och att det slutade med att vi provanställde Per-Bertil (= en robotdammsugare av märket Samsung)? Per-Bertil sköter sig ganska bra och vi var inställda på att ge honom en tillsvidareanställning. Dock tog han saken i egna ... händer (?) innan vi hunnit berätta för honom och såg till så att vi inte hade något annat val än att tillsvidareanställa honom.
 
 
 
 
Älsklingen släppte in honom i vårt brädspelsrum och lät honom ta en städrunda där inne. Plötsligt hörde vi en krasch och fundersam gick jag in för att se vad som stod på. Då upptäckte jag att P-B hade lyckats välta ned några saker från bordet där inne. Inte för att jag förstår hur han lyckades, men jag ryckte på axlarna och gick därifrån. Var ju inte någon större fara. Det var först när älsklingen hade vallat P-B till sin laddningsstation som vi insåg vad P-B hade gjort:
 
 
 
 
Den lömske lille roboten hade iscensatt en arbetsplatsolycka för att garantera att vi skulle tillsvidareanställa honom. Jag menar, hur kan man vägra honom det efter att han skadat sig i vårt hem när han höll på att städa upp vår smuts? Jag vill inte gärna bli stämplad som någon sorts slavdrivare som utnyttjar städhjälpen.
 
Jag tror nog att vi får se upp med denna lömske lille robot i framtiden. Vem vet vad han mer kan hitta på?!


Dagens citat:

"Lev så att du aldrig behöver skämmas om något du gör eller säger blir känt runt om i världen – även om det som blir känt inte är sant."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 4: Din syn på religion [30 dagar]

I sanningens namn har jag väl en ganska neutral syn på religion. Jag är själv inte troende, men har inget emot att andra är det. Det är upp till var och en att tro på det man vill. Däremot kan jag ha åsikter i de fall då religionen används för att rättfärdiga onda och olagliga handlingar. Fast det är inte fel på själva religionen, utan på den eller de som valt att tolka religionen på det sättet.
 
Jag försökte faktiskt vara troende när jag var liten (ca 7-8 år). Jag tyckte att det lät spännande med en gubbe som bodde bland molnen. Fast jag gav upp tanken när en av mina klasskompisar bestämt hävdade att Gud hade skapat allt på jorden såsom det såg ut där och då; byggnaderna, vägarna etc. Till och med jag förstod att så inte var fallet. Några år senare flyttade det in en troende grannfamilj i trappuppgången bredvid oss och jag och min syster började umgås med barnen där. Jag var öppen för deras starka kristna tro, men tog sedan lite avstånd när barnen helhjärtat försökte göra mig och min syster troende till hundra procent. Tydligen var vi inte värdiga att få umgås med dessa barn om vi inte själv var troende. Jag försökte ytterligare en gång att bli troende under min högstadietid (innan jag konfirmerade mig) på grund av allt skit som jag utsattes för, eftersom jag kände att jag behövde ha något att tro på. Jag gav emellertid upp detta försök.
 
 
Kyrkan i Åkers Styckebruk.
 
 
Kanske är det att häda, men jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan trots att jag inte är troende och jag har döpts, konfirmerats och gift mig i kyrka. Dopet hade jag inte så mycket val till, eftersom jag var lite mer än tre månader när jag döptes (och då har man tyvärr inte mycket att säga till om). Konfirmationen och kyrkovigseln (älsklingen ville att vi skulle gifta oss i kyrkan, trots att jag föreslog att vi kunde gifta oss borgerligt med tanke på att älsklingen inte alls ville ha med kyrkor att göra) valde jag att göra av tradition. Och trots att jag inte är troende, har jag stor respekt för kyrkor, kyrkogårdar etc. Oftast är det ganska fridfullt att gå in i en kyrka och sätta sig där en stund.
 
Sammanfattningsvis är jag alltså neutral till religion. Jag har förståelse för att folk väljer att förlita sig på en högre makt, men jag själv har valt att inte göra det. Så länge ingen troende försöker tvinga mig (igen) till att dela personens tro, har jag inget emot att umgås med någon som är troende. Jag menar, vi är alla människor och är fria att göra våra egna val.


Dagens citat:

"När huset står i brand, diskuterar du då hårfärgen på den man som kommer med vatten?"
(Jiddu Krishnamurti)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu börjar ett nytt kapitel i livet

I fredags arbetade jag min sista dag på advokatfirman innan föräldraledigheten. Planen är att jag ska komma tillbaka den 1 mars 2018, men vi får se hur allt blir. Man vet ju aldrig vad som händer. När klockan var ca 19.00 i fredags, lämnade jag kontoret och skyndade mig ned till tåget. Då hade jag arbetat från ca 7.15 och endast haft ungefär 10 minuters lunch och en kort fikapaus med chefen och min vikarie.
 
Juni och halva juli har varit fullkomligt galna veckor - framförallt superstressiga. I och för sig har jag haft väldigt mycket att göra och ganska stressigt under flera månaders tid, men juni och halva juli har varit värst. Anledningen är att min vikarie började då och förutom att försöka lära upp henne det hon behöver veta, har jag försökt hinna med allt löpande arbete. Dock har jag inte kunnat göra särskilt mycket utan att visa min vikarie hur man ska göra, eftersom det mesta har varit sådant som hon måste kunna. De flesta dagar har jag varit så trött att jag nästan varit gråtfärdig när jag tagit tåget hem.
 
 
 
 
Jag gillar min vikarie väldigt mycket. Det är en supertrevlig människa, men dessvärre har det gått trögt med att lära upp henne. Till en början verkade hon inte lyssna på det jag sade och gjorde tvärtemot hela tiden och hon har gång på gång glömt bort de mest simpla saker. Men jag tror att hon kan klara av de arbetsuppgifter som hon nu ska få ansvara för (har varit några arbetsuppgifter som min chef får låta annan sköta eftersom det blir för komplicerat för min vikarie).
 
Nu är tanken i alla fall att jag ska ha tre veckors semester och därefter vara föräldraledig. Mitt mål är att försöka varva ned nu under de kommande tre veckorna och försöka hinna med lite saker här hemma som har fått bli liggande. Och vänta på att bebisen ska komma. Den har blivit alltmer otålig och sparkar på och trycker allt vad den kan med fötterna. En kväll kändes det som att magen skulle spricka - så pass mycket tryckte det lilla livet med fötterna. I skrivande stund rör den sig så mycket att det syns utåt. Magen rör sig fram och tillbaka.
 
Det känns konstigt att jag inte ska jobba igen förrän tidigast 1 mars. Jag som aldrig varit hemma på grund av sjukdom dessa fyra år på byrån och jag som är dålig på att ha semester (tänker på jobbet hela tiden). Fast jag antar att det lär bli fullt upp med vår nya familjemedlem, så jag kommer väl inte hinna tänka på jobbet. Det ska minst sagt bli spännande att se hur livet blir nu.


Dagens citat:

"Blomdoft flyger inte motvinds, ej heller doft av sandelträ, tagara, eller jasmin. Men doften av goda människor flyger motvinds: den gode sprider sin doft i alla riktningar."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 3: Din syn på droger och alkohol [30 dagar]

Min sammanfattande syn på droger och alkohol är att det är dåligt för kroppen. Jag varken dricker alkohol eller använder droger.
 
Att inte använda droger är för mig en självklarhet, eftersom det är skadligt för kroppen. Jag har aldrig varit sugen på att ens testa. Annat var det med rökning. Jag har aldrig testat att röka, men under en period när jag gick på högstadiet eller gymnasiet, blev jag ganska nyfiken på hur det var att röka, att jag var nära att faktiskt testa. Som tur är lät jag bli.
 
 
Quack (tror jag det stavas) - en populär öl (?) i Belgien.
 
Alkohol däremot försökte jag upprepade gånger att dricka när jag var yngre. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började få smaka alkohol på allvar där hemma. Däremot vet jag att strax innan eller i samband med att jag blev tillsammans med älsklingen (vilket var kort tid innan jag skulle fylla 19 år), beslöt jag mig för att sluta smaka och sluta försöka tycka om alkohol. Jag såg ingen mening i det, eftersom alla alkoholhaltiga drycker hade exakt samma räliga smak för mig. Det spelade ingen roll om det var punsch, vin, drink, öl ... Allt smakade på exakt samma sätt och det var en vedervärdig smak. Varför då fortsätta smaka? Bara för att roa omgivningen med mitt spottande och fräsande? Nej tack. Dock tog det tid innan omgivningen slutligen accepterade mitt ställningstagande.
 
Jag bryr mig inte om ifall andra använder droger eller dricker alkohol - så länge det inte påverkar mig eller mina nära och kära negativt. Jag har således inga problem med att befinna mig i sällskap med personer som dricker - bara jag själv slipper dricka. Jag tror på att alla människor är fria att göra sina egna val och ta egna beslut. Man får själv stå för konsekvenserna av sitt handlande.


Dagens citat:

"Utan kärlek befinner sig mänskligheten i en mycket svår situation. Utan kärlek kommer vi att möta överväldigande svårigheter i framtiden. Kärlek är det viktigaste i allt mänskligt liv."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Låt bli andras kroppar!

Återigen har Hallands Nyheters kåsör Malin Rockström slagit huvudet på spiken i sitt kåseri den 20 juni i år; "Folk är i regel bättre på att fråga om de får klappa hunden." Läs den gärna.
 
I korthet kan jag säga att hon tar upp det här med att man som gravid blir av med rätten att bestämma över sin egen kropp och hon berättar om en galen händelse som hon själv upplevde som gravid. Jag tycker mycket om hennes slutkläm:
 
"Det jag försöker få sagt idag är: du har aldrig någonsin rätt att röra eller kommentera någon annans kropp. Gravid eller ickegravid. Håll händerna i styr. Folk är i regel bättre på att fråga om de får klappa hunden, än att fråga om de får ta på någons kropp. Är inte det lite märkligt?"
 
 
 
 
Den ende som aldrig behöver fråga om han får ta på min kropp, är älsklingen. Skulle det vara så att jag en viss dag inte känner för att bli berörd, säger jag det till honom. Hittills har jag dock haft tur. Den enda - bortsett från älsklingen då - som upprepat rör vid min mage utan att be om lov, är en närstående. Varje gång det händer blir jag irriterad och jag har även försökt säga ifrån på skarpen. Då fick jag till svar att eftersom vi är släkt, anser sig personen ha rätt till att röra vid mig närhelst personen vill. Där har personen väldigt fel. Släkskap ger ALDRIG någon rätten att röra vid någon annan utan medgivande från den person vars kropp berörs. ALDRIG.
 
När jag försökte förklara att det inte spelar någon roll att vi är släkt, för personen måste ändå ha mitt samtycke innan denne får röra vid mig, svarade personen ifråga att det inte är lönt att denne frågar - jag kommer ändå bara säga nej. Just då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Visst tusan kommer jag säga nej om jag inte tycker att det känns okej att någon rör vid mig. Det är för tusan MIN kropp. MIN. Ingen annan än JAG har rätt att bestämma över den. Spelar ingen roll om det är en kram, en klapp på magen etc. Om jag inte vill, så vill jag inte. Varför ska det vara så svårt för människor att förstå det?!
 
 
 
 
 
Jag förstår inte heller vitsen med att vissa känner behov av att kommentera andras utseenden - oavsett om personen är gravid eller inte. Spiderchick skrev ett läsvärt inlägg om det. Varför kan man inte bara sköta sig själv? Vad är det man tjänar på att vräka ur sig det man tycker och tänker om andras utseenden? Var och en är ju vacker på sitt sätt - oavsett hur man ser ut.
 
Apropå det här med att slänga ur sig lite vad som helst till gravida kvinnor, tog Elaine Eksvärd upp i ett inslag i TV4 hur man kan bemöta sådana kommentarer. Se gärna klippet nedan. Precis som Tilde sade i inslaget, tror inte jag heller att de som säger sådant här egentligen menar något illa. Kanske gör inte heller de det som slänger ur sig kommentarer om utseenden i allmänhet. Dock tycker jag att det aldrig är fel att tänka sig för. Det är inte okej att tro att just gravida ska acceptera vilka kommentarer som helst bara för att de är gravida. Ingen ska behöva acceptera vilka kommentarer som helst om sitt utseende - gravid eller ickegravid. Alla ser ut som de gör. Varför kan vi inte bara acceptera det och sköta våra egna liv?
 
 


Dagens citat:

"Ibland är det mest angelägna och viktigaste du kan göra, att ta en ordentlig vila."
(Franciskus av Assisi)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 2: Var vill du vara om tio år? [30 dagar]

Jösses, vilken svår fråga att besvara. Rent generellt brukar jag inte tycka om att behöva tänka så långt in i framtiden. Fast jag gör ändå ett försök.
 
 
 
Om tio år vill jag vara på en arbetsplats där jag verkligen trivs och vill gå till varje dag. Jag vill också kunna ägna mig åt mitt skrivande i så stor utsträckning som jag kan och har vid det här laget (om tio år alltså) gett ut ett gäng böcker och på så vis etablerat mig hyfsat som författare (måste alltså inte nödvändigtvis vara en storsäljande sådan). Vi har skaffat oss ett hus och gärna en hund också. Om tio år vill jag vara tillfreds med mig själv och min kropp. Om tio år vill jag tycka om den jag är och vara snäll mot mig själv.


Dagens citat:

"Livet är för viktigt för att tas seriöst."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Min lyckoburk

Nu har jag ordnat fram en glasburk som fått bli min lyckoburk. Jag stod i bokhandeln här i stan och funderade på vilka stickers som jag skulle dekorera burken med. Då föreslog älsklingen att jag skulle välja de glada gubbarna - det skulle trots allt vara en lyckoburk. Burken ser därför ut så här;
 
 
 
 
Jag kommer fortsätta att fylla burken med meddelanden, bilder, mail etc. som gör mig glad. Från och med nu kommer jag aktivt att leta efter sådant - just för att kunna fylla min burk med ännu mer lycka som jag kan använda när jag behöver det. För om jag aktivt letar efter saker som får mig att må bra och bli glad, är chansen större att jag faktiskt känner glädje och lycka. Det blir alltså en positiv spiral!
 
Hittills finns bland annat en bild på älsklingen, ett par roliga twitterinlägg, mail från Aller Media där de skrev att de var intresserade av en av mina noveller samt några kärleksfulla meddelanden från älsklingen. En mycket bra början enligt mig.
 
Förhoppningsvis slipper jag behöva använda burkens innehåll, men det är i varje fall roligt att fylla den!
 
Hur går det för dig? Har du ordnat en egen lyckoburk?


Dagens citat:

"Vakna upp, gå bortom, lev verkligt."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dag 1: Din nuvarande relation [30 dagar]

Min nuvarande relation - som är med älsklingen - inleddes i augusti 2008. På den tiden bodde jag hos mina föräldrar nere i Malmö, medan älsklingen bodde i Åkers Styckebruk. Vi hade haft kontakt via MSN, mail och telefon sedan två år tillbaka (det vill säga från 2006). Under våren och sommaren 2008 hade älsklingen (som inte var min älskling just då) velat att jag skulle komma upp och hälsa på honom, så att vi äntligen fick träffa varandra efter all kontakt vi haft i två års tid. Just då hade jag inte de pengar som krävdes för en tågbiljett upp och jag vägrade att låta honom betala för biljetten. Fast naturligtvis ville jag gärna träffa honom och framförallt då jag faktiskt hade börjat tycka om honom mer och mer. Dock var jag säker på att mina känslor inte var besvarade - precis som det brukade vara. Till slut blev det i alla fall att jag åkte upp med tåget och efter den helgen var det vi två. <3
 
Nej, jag tänker inte gå närmare in på några detaljer kring första gången vi träffades och det hoppas jag att du kan respektera.
 
 
 
 
Ungefär ett år efter att vi blev tillsammans, packade jag ned det mest nödvändiga i en resväska och tog åter tåget upp till älsklingen. Skillnaden den här gången var att jag endast bokade en enkelbiljett upp. Från och med då var det nämligen tänkt att vi skulle prova att bo ihop under sommaren och se hur det fungerade. Som du kanske har förstått fungerade det alldeles utmärkt och jag blev kvar hos honom. Utan att tråka ut dig med ännu fler detaljer, kan jag nämna att vi senare kom att gifta oss och nu väntar vi vårt första barn.
 
I gårdagens inlägg skrev jag lite om vad jag känner för älsklingen och jag tycker att det sammanfattar det hela rätt bra. Vi har väldigt mycket gemensamt - både saker som var och en tyckte om/tänkte redan innan vi blev tillsammans och saker som vi genom åren har utvecklat tillsammans. Visst finns det olikheter också, men de är inte alltför påtagliga i vår relation. Man kan säga att vi har anpassat oss till olikheterna genom åren och lär oss hela tiden att diskutera med varandra och lösa de eventuella problem eller liknande som kan uppstå.
 
Älsklingen har väckt saker inom mig som ingen annan någonsin har kunnat. Ganska tidigt i vår relation insåg jag att älsklingen var min framtid, men jag var under en tid lite rädd för att erkänna det för mig själv. Jag var nämligen rädd för att han skulle tycka annat eller inse att det fanns tjejer/kvinnor som var bättre än jag. På den tiden var jag van vid att allt som oftast bli bortvald när jag blev jämförd med andra. Jag var van vid att aldrig duga. Att aldrig vara tillräcklig.
 
Med älsklingen är det annorlunda och jag ser fram emot alla år vi kommer att ha tillsammans. <3


Dagens citat:

"Viljan formar ödet."
(Nisargadatta Maharaj)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Det söta året

Idag för sex år sedan gick jag och älsklingen hand i hand nedför altargången i Mora kyrka. När vi lämnade kyrkan en stund senare var vi man och hustru. Att tänka att det redan har gått sex år sedan dess är en smula svindlande. Sex år är lång tid och vi har varit med om så himla mycket sedan dess - både bra och mindre bra saker. Fast oavsett vad det har gällt, har vi tagit oss igenom det och står fortfarande vid varandras sida - hand i hand.
 
Även om jag alltid hoppades att hitta någon att dela mitt liv med, hade jag innerst inne svårt att tro att det faktiskt skulle hända mig. Men så kom älsklingen in i mitt liv och det kändes som att saker och ting föll på plats. Ibland har det känts skrämmande att vi tänker och tycker lika i den stora utsträckning som vi faktiskt gör, men samtidigt känns det tryggt.
 
 
 
 
Jag kan inte tänka mig ett liv utan älsklingen - som många gånger verkar veta vad jag behöver innan jag själv har förstått det. Jag har även svårt att minnas hur livet var innan han blev en del av det - för det känns som om han alltid har funnits vid min sida. Det går inte att med ord beskriva den oändliga kärlek som jag känner för honom. Han betyder allt för mig.
 
Enligt den här sidan firar vi sockerbröllop idag. Får se vad vi lyckas göra av det. I skrivande stund har vi inga konkreta planer för dagen och för mig spelar det inte så stor roll vad vi gör. Så länge jag får tillbringa dagen med honom är jag nöjd. <3


Dagens citat:

"Oavsett vilka åsikter vi har, är vi alla lika på så sätt att vi vill vara lyckliga och vill undvika lidande."
(Dalai lama)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vissa har mördat för mindre

Då och då läser jag inlägg på Felkopplat.se och just den här historien fick mig att le lite extra. Hoppas att den har samma effekt på dig.
 
 
 
(Historien hittar du på http://felkopplat.se/barn/det-var-inte-bara-forhallandet-som-hade-fatt-sig-en-torn/)
 


Dagens citat:

"De enklaste frågorna är de svåraste. Var är du född? Var är ditt hem? Vart är du på väg? Vad gör du? Tänk över dem då och då, och märk hur dina svar ändras."
(Richard Bach)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ämnen att skriva om under 30 dagar

Jag har nu satt ihop en lista med ämnen under 30 dagar som jag kommer att använda mig av och som förhoppningsvis kommer kunna underlätta inläggsskrivandet för tillfället. Dessa ämnen kommer inte att komma 30 dagar i följd, utan blir lite då och då - precis som jag gjorde sist. Jag har komponerat ihop listan med frågor från följande sidor; Annahoj, Norpans, Hannas hörna och Gluttgirl.
 
 
 
 
Jag har väl förvisso inte brist på ämnen att skriva om just nu, men ganska många av de inlägg som jag skulle vilja skriva om, är sådana som kräver lite mer tankearbete kring om det ska bli något utav det och just nu känner jag inte att jag har tiden och orken till det. Under de senaste månaderna har det varit fullt upp på jobbet och juni månad har varit helt galen i och med att min vikarie började då, så jag måste både hinna lära upp vikarien samt hinna med annat arbete som måste göras. Det värsta är väl att mycket av arbetet måste jag göra ihop med vikarien så att denne lär sig och vikarien jobbar bara mellan 9 och 15. Jag själv jobbar mellan 8 och 17, så det arbete jag gör de timmar då vikarien inte är på plats, behöver vara sådant som vikarien inte ska syssla med under tiden som jag är borta. Dessutom har jag fem veckors semester som jag har/har haft lite här och där, vilket gör att vi fått ännu mindre tid tillsammans. Men men, jag ska inte tråka ut dig med dessa detaljer. Det jag ville ha sagt var bara att jag i skrivande stund är småstressad och eventuellt håller på att bränna ut mig. Därför behöver jag lite "lättare" ämnen att skriva om vissa dagar, eftersom jag fortfarande vill skriva här på bloggen i och med att det ger mig annat att tänka på. Dock finns en risk för att det vissa dagar kommer saknas inlägg, men jag hoppas att du har överseende med det.
 
Det jag kommer att skriva om blir därför följande:
  1. Din nuvarande relation.
  2. Var vill du vara om tio år?
  3. Din syn på droger och alkohol.
  4. Din syn på religion.
  5. En tid då du tänkte avsluta ditt liv.
  6. Skriv 30 intressanta fakta om dig själv.
  7. Ditt stjärntecken och om du tycker att det passar din personlighet.
  8. En tidpunkt då du kände dig mest nöjd med ditt liv.
  9. Giftermål eller inte? Motivera varför.
  10. Vad är kärlek?
  11. Sätt Spotify på shuffle och skriv de tio låtar som dyker upp.
  12. Det här får mig att må bättre.
  13. Någonstans du vill flytta eller besöka.
  14. Ditt tidigaste minne.
  15. Dina favoritbloggar.
  16. En första.
  17. Dina toppar och dalar det senaste året.
  18. Mina rädslor.
  19. Serier jag gärna tittar på.
  20. Hur viktigt du tycker utbildning är.
  21. Ett av dina favoritprogram.
  22. Hur har du förändrats under de två senaste åren?
  23. Här har jag bott.
  24. Din favoritfilm och vad den handlar om.
  25. Någon som fascinerar dig och varför.
  26. Vilken typ av person attraherar dig?
  27. Ett problem som du har haft.
  28. Något du saknar.
  29. En ovana som du önskar att du inte hade.
  30. Vad gör dig annorlunda ifrån alla andra?
 
Vi får se hur väl jag kommer kunna skriva om dessa ämnen och hur pass intressant det blir för dig. Jag ska i varje fall göra mitt bästa.


Dagens citat:

"Din inre tillväxt är helt beroende av insikten att det enda sättet att finna frid och glädje är att sluta tänka på dig själv."
(Michael A. Singer)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

När "Microsoft" ringer

Som tur är händer det inte så ofta, men emellanåt ringer det folk som talar engelska, med en kraftig utländsk brytning, och påstår sig ringa från Microsoft. Enda gångerna som jag har svarat på dessa samtal, är när de ringt från ett svenskt nummer. Annars brukar jag låta dem ringa och därefter fixa till så att de nästa gång kommer direkt till min röstbrevlåda. Att jag vet att de är från "Microsoft" är för att jag söker upp dessa nummer på nätet (de gånger jag inte svarar) och ser vad andra har skrivit.
 
Dock tryckte jag på "upptaget" vid ett tillfälle när de ringde, eftersom jag var på jobbet och snabbt behövde få tyst på telefonen. Vad tror du hände? Jo, innan ens en sekund hade hunnit passera, ringde de igen. Då tog jag mig tid att trycka bort ljudet - i och med att jag insåg att de inte skulle nöja sig med att höra att jag klickade bort dem.
 
Det är möjligt att det inte är en verklig person som sitter och ringer dessa nummer, utan att de har någon form av dator som massringer olika telefonnummer (för att spara tid?), men jag kan ändå tycka att om det börja tuta upptaget, borde de nog fatta att de inte är önskvärda? Eller är det bara jag som tänker så?
 
 
 
 
Dessutom - finns det verkligen tillräckligt många som faktiskt går på dessa bluffsamtal, för att det ska vara lönsamt? I och för sig fanns det några som svarade på /ringde tillbaka till de här skumma utländska samtalen som ringde väldigt många här i Sverige för ett tag sedan (bland annat en 19-årig kille från Halland), men borde det inte ringa någon klocka att det ringer en person från "Microsoft", som talar knapphändig engelska med en kraftig utländsk brytning och som påstår sig veta att ens dator är hackad, full av virus m.m.? Jag menar, hur troligt är det att Microsoft skulle ha sådan koll på deras datorer som säljs? I ärlighetens namn har jag svårt att tro att de ens bryr sig. Bara de får sålt sina datorer, så borde de vara nöjda.
 
När "Microsoft" ringde till jobbet en gång, spelade jag med när de påstod att datorn var hackad eller full av virus och jag sade väldigt bekymrat att jag genast skulle ta upp saken med vår IT-tekniker. Sedan lade jag på, men jag hann höra denna "Microsoft"-nisse protestera mot att jag skulle prata med IT-teknikern (som vi för övrigt inte har - eller, det är jag som får agera IT-tekniker på kontoret).


Dagens citat:

"Det beror på själens girighet att den vill gripa tag i och äga mycket, och så griper den efter tiden och det kroppsliga och mångfalden, och därvid förlorar den just det som den äger."
(Augustinus)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jakten på den perfekta städaren

Efter att älsklingen gått i köpa-robotdammsugare-tankar ett bra tag, gjorde vi slag i saken i lördags (efter överväganden av för- och nackdelar, med tanke på att vår familjesituation kommer förändras om cirka en månad) och provanställde Sigvard:
 
 
 
 
Sigvard fick visa vad han gick för under lördagen och söndagen och till hans försvar, måste jag medge att han var energisk och tog sig an uppgiften med energi och glatt humör. Dock gjorde han inte så bra ifrån sig som vi hade förväntat oss. Han krockade hela tiden med saker när han kom körande i full fart och han klarade inte av att kartlägga lägenheten, så han körde helt enkelt lite på måfå genom lägenheten. Vid något tillfälle fastnade Sigvard vid en matta och då hjälpte Ninjan till att få bort Sigvard, genom att slå på honom och mattan. Dessutom hittade Sigvard två hörn i lägenheten som han tyckte mycket om och dammsög i princip bara i dessa hörn. I och för sig blev dessa hörn väldigt rena, men vi ville gärna att han skulle ta andra ställen i lägenheten också ... Ett annat problem var att han inte lyckades hitta hem (det vill säga tillbaka till laddningsstationen) efter avslutad städning, så älsklingen fick bära tillbaka honom (kan ju vara så att Sigvard helt enkelt bara var lat och låtsades som att han inte hittade hem igen ...).
 
På söndagen förklarade vi därför för Sigvard att hans tjänster inte längre var önskvärda och på måndagen fick han följa med tillbaka till Elgiganten, där han lämnades tillbaka på öppet köp. Istället fick Per-Bertil (a.k.a. P-B) följa med oss hem för provanställning:
 
 
 
 
Trots att Per-Bertil är en Samsung (både jag och älsklingen har enbart negativa upplevelser av Samsung-mobiler), verkar han sköta sig rätt bra än så länge. Han har vissa skumma beteenden (bland annat att han stannar med våldsamt ryck trots att det inte finns något hinder), men han ger intryck av att veta vad han håller på med, krockar inte med saker och han hittar hem själv. Med andra ord finns det goda chanser för Per-Bertil att han kan få bli tillsvidareanställd här hemma. Han ska dock få ytterligare lite tid på sig att visa vad han går för innan vi skriver på något slutligt anställningsavtal.
 
Har du några egna erfarenheter av robotdammsugare?


Dagens citat:

"Liksom pilmakaren rätar en pil, så rätar den vise sitt vacklande, ostadiga, svårkontrollerade sinne."
(Buddha)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Lyckoburk

Det var ett tag sedan jag läste Nestor förlags inlägg om hur man kan skapa sig egen lycka, men jag vet att jag genast tyckte att det var en fantastisk idé som alla borde använda sig av. Dock föll denna idé lite i glömska och det var först när jag försökte hitta inspiration till blogginlägg som jag åter hittade inlägget och påmindes om det.
 
I det det där inlägget skriver nämligen Nestor förlag om att man kan skapa sig en lyckoburk - en burk som man fyller med komplimanger, snälla kommentarer m.m. - som man sedan kan öppna  när man har en dålig dag eller känner sig ledsen.
 
Hur fenomenalt är inte det? Tidigare brukade jag spara sms som gjorde mig glad genom att skriva ned dem i ett block. Just det blocket tror jag dock försvann i samband med att jag flyttade ihop med älsklingen, men jag har fortsatt att spara på lappar med fina budskap och fina sms. Fast någon ordentlig ordning på dem har jag inte haft och vissa lappar vet jag knappt var de finns längre. De har ju lagts på ett "bra ställe" - så pass bra att jag själv inte kan hitta det ...
 
 
 
 
Jag ska därför ta tag i saken och genast skaffa mig en egen lyckoburk. Varför inte passa på den här veckan då jag ändå har semester? För man kan faktiskt behöva påminnas om snälla saker som andra säger till en och som gjorde en glad just när de sades. För mig är det nämligen mest snälla saker som andra säger till mig, eftersom jag fortfarande är rätt dålig på att säga snälla saker om/till mig själv.
 
Jag återkommer med ett inlägg när jag har fått ordning på min lyckoburk och visar då hur det blev.
 
Det hade varit roligt om även du skapade dig en lyckoburk och om du också ville dela med dig av resultatet. Du behöver inte redogöra för vad som står på lapparna, utan jag tänker mig att det räcker med en bild på själva burken med dess innehåll. Om du har en blogg och skriver ett inlägg om din lyckoburk där, får du gärna lämna en kommentar här med länken till ditt inlägg. Ifall du inte har en blogg, får du gärna maila bilder till mig (dreamingtiger@hotmail.se) och också ange i mailet ifall det är okej för mig att jag lägger upp bilden/bilderna här på bloggen - som inspiration till andra.


Dagens citat:

"Om inre frid verkligen är vad du önskar dig, då väljer du det."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skillnad på ID-handling och ID-handling

Min chef var tidigare förordnad som målsägandebiträde åt en person som blev utsatt för grov misshandel. Eftersom klienten var väldigt rädd för att personen som misshandlat klienten skulle få veta var denne befann sig, hade vi angett advokatfirmans postadress som klientens kontaktuppgift när vi hjälpte denne med att få ut sitt skadestånd. I samband med detta fick vi en avi om att klienten hade ett rekommenderat brev att hämta ut och detta skulle göras personligen av klienten. Klienten kom därför förbi kontoret, hämtade avin och gick bort till Kvantum för att hämta ut sitt rek.
 
Efter en stund ringde klienten och bad mig prata med Kvantums personal, då de vägrade lämna ut dennes försändelse. Tjejen i postutlämningen som jag pratade med, förklarade att det inte räckte med den identifikationshandling som klienten fått från Migrationsverket och det var inte heller var tillräckligt att jag kom dit och intygade att klienten var den som klienten påstod sig vara. Tyvärr minns jag inte hur det hela slutade, men just den dagen fick klienten i alla fall inte hämta ut sitt rek.
 
 
 
 
Nu har jag förvisso inte sett hur ID-handlingen från Migrationsverket ser ut, men jag kan tycka att den borde vara fullt tillräcklig? Jag menar, om foto, namn och födelsedatum finns med, varför skulle det inte räcka? Visst är det bra att Posten/Postnord har skärpt reglerna för uthämtning, men ibland tycker jag att de är lite väl hårda.
 
Om jag minns rätt hade klienten inget pass just då och den här processen med att få beslut om uppehållstillstånd etc. kan ju ta flera år (åtminstone väldigt lång tid som det ser ut just nu). Hur har Posten tänkt att dessa personer då ska kunna hämta ut rek. m.m.? Jag kan tycka att det borde finnas något undantag eller liknande för just dessa personer som kanske bara har Migrationsverkets identifikationshandlingar - under förutsättning att det finns foto, fullständigt namn och födelsedatum. Alla har kanske ingen möjlighet att kunna ange någon annan med svensk ID-handling som ska kunna hämta ut deras försändelser.
 
Eller är det jag som är helt ute och cyklar?


Dagens citat:

"När du är stilla är du den du är bortom din jordiska tillvaro: medvetande – obetingat, formlöst, evigt."
(Eckhart Tolle)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Håll koll i Hemmets nr 33!

Nu har det äntligen hänt! Efter att ha skickat in noveller med jämna mellanrum i över ett års tid till Hemmets, har de slutligen visat intresse för en av mina noveller. Helt ärligt trodde jag nästan inte att det faktiskt skulle ske.

I förra veckan fick jag ett mail från dem om att de skulle vilja publicera novellen i nr 33 av Hemmets, mot att jag får ersättning. När jag läste mailet förstod jag först inte att det var på riktigt. För mig - som mest skrivit för min egen skull och emellanåt inte vågat tro att det jag skriver är värt att läsas - är detta rätt stort och gjorde mig väldigt glad. Detta betyder lika mycket för mig som när jag fått med noveller i olika novellantologier. Båda parter undertecknade avtalet i slutet av förra veckan.
 
 
 
 
För tillfället vågar jag inte säga mycket mer än så. Eller, vad jag mer kan säga är att novellen som nu blivit aktuell för publicering, är en novell som jag skrev under mitt andra eller tredje år på gymnasiet som en uppgift i svenska B. Just den här novellen är lite speciell, för den har nämligen två olika slut. Den version som kommer publiceras, är den med det justerade slutet.

Du får hålla utkik ifall du är intresserad av att läsa novellen - antingen i Hemmets eller här på bloggen. Jag ser fram emot att få se den i tidningen - även om det känns en smula läskigt.


Dagens citat:

"En idé blir inte sann bara för att någon offrat sig för den."
(Oscar Wilde)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Målsägandebiträde

Eftersom jag tycker att Domstolsverkets informationsvideor är väldigt bra och informativa, tänkte jag fortsätta att tipsa om de videor som jag fastnar för. För tydlighetens skull ska jag påpeka att jag inte får betalt för dessa typer av inlägg. Jag skriver de av eget intresse.
 
Nu har turen kommit till videon om vad ett målsägandebiträde gör. Innan jag började arbeta på advokatbyrå, hade jag faktiskt inte helt klart för mig vilken egentlig roll som målsägandebiträdet hade. Efter fyra år har jag dock lärt mig det och insett vilket enormt stöd ett målsägandebiträde faktiskt är för den som blivit utsatt för ett brott.
 
Ta dig gärna tid att se denna korta video (cirka 1,5 minuter lång) - om inte annat så för allmänbildningens skull. :-)
 
 


Dagens citat:

"Det är inte för att livet är bra som vi är nöjda. Det är precis tvärtom. När vi är nöjda blir livet bra."
(Micael Dahlén)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!