Jessicas grotta

I sanningens namn har jag väl en ganska neutral syn på religion. Jag är själv inte troende, men har inget emot att andra är det. Det är upp till var och en att tro på det man vill. Däremot kan jag ha åsikter i de fall då religionen används för att rättfärdiga onda och olagliga handlingar. Fast det är inte fel på själva religionen, utan på den eller de som valt att tolka religionen på det sättet.

 

Jag försökte faktiskt vara troende när jag var liten (ca 7-8 år). Jag tyckte att det lät spännande med en gubbe som bodde bland molnen. Fast jag gav upp tanken när en av mina klasskompisar bestämt hävdade att Gud hade skapat allt på jorden såsom det såg ut där och då; byggnaderna, vägarna etc. Till och med jag förstod att så inte var fallet. Några år senare flyttade det in en troende grannfamilj i trappuppgången bredvid oss och jag och min syster började umgås med barnen där. Jag var öppen för deras starka kristna tro, men tog sedan lite avstånd när barnen helhjärtat försökte göra mig och min syster troende till hundra procent. Tydligen var vi inte värdiga att få umgås med dessa barn om vi inte själv var troende. Jag försökte ytterligare en gång att bli troende under min högstadietid (innan jag konfirmerade mig) på grund av allt skit som jag utsattes för, eftersom jag kände att jag behövde ha något att tro på. Jag gav emellertid upp detta försök.

 

 

 

 

Kanske är det att häda, men jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan trots att jag inte är troende och jag har döpts, konfirmerats och gift mig i kyrka. Dopet hade jag inte så mycket val till, eftersom jag var lite mer än tre månader när jag döptes (och då har man tyvärr inte mycket att säga till om). Konfirmationen och kyrkovigseln (älsklingen ville att vi skulle gifta oss i kyrkan, trots att jag föreslog att vi kunde gifta oss borgerligt med tanke på att älsklingen inte alls ville ha med kyrkor att göra) valde jag att göra av tradition. Och trots att jag inte är troende, har jag stor respekt för kyrkor, kyrkogårdar etc. Oftast är det ganska fridfullt att gå in i en kyrka och sätta sig där en stund.

 

Sammanfattningsvis är jag alltså neutral till religion. Jag har förståelse för att folk väljer att förlita sig på en högre makt, men jag själv har valt att inte göra det. Så länge ingen troende försöker tvinga mig (igen) till att dela personens tro, har jag inget emot att umgås med någon som är troende. Jag menar, vi är alla människor och är fria att göra våra egna val.

Dagens citat:

"När huset står i brand, diskuterar du då hårfärgen på den man som kommer med vatten?"
(Jiddu Krishnamurti)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie