Jessicas grotta

Innan jag blev gravid kände jag till att ett vanligt tecken på att man var gravid, var att man mådde illa på morgonen. Så snart en karaktär i tv-serien sprang till toaletten för att kräkas på morgonen, kunde man vara ganska säker på att personen var gravid. Om en i bekantskapskretsen klagade på ständigt illamående, var ens första tanke att hon var gravid. Och så vidare. Och så vidare.

 

Naturligtvis stämmer detta in på vissa. Dock gjorde det inte på mig. Från kanske vecka 4 eller 5 fram till ungefär vecka 12 eller 13, mådde jag konstant illa - från det att jag vaknade till dess att jag gick och lade mig för att sova på kvällen. Till en början kom jag och älsklingen fram till att mörk choklad kunde lindra detta illamående. Fast då behövde jag äta det med jämna mellanrum för att hålla illamåendet i schack. När illamåendet väl kom, kunde det ta tid innan jag lyckades få bort det. Andra tipsade mig om att äta salta kex m.m., men det fungerade inte alls. Eller, det fungerade den sekund då jag åt de där kexen, men så snart de var uppätna, kom illamåendet tillbaka.

 

Det här illamåendet gjorde det svårt för mig att äta middagar. Jag var tvungen att äta långsamt och ganska små portioner åt gången. När vi åt ute vid något tillfälle under den här perioden, slutade det med att jag inte klarade av att äta upp allt på tallriken, eftersom det kändes som om jag skulle få upp allt igen.

 

 

 

Dock hade jag viss tur, till skillnad från vissa andra. Jag slapp ständiga kräkningar. Det var endast i slutet av min akuta illamåendeperiod (vecka 12 eller 13), som jag under två, tre dagar inte fick behålla det jag åt - fram tills jag testade att dricka vatten blandat med salt (= min hemmagjorda vätskeersättning). Efter det kunde jag återigen börja äta. Under dessa två, tre dagar när toalettstolen blev lite av min "bästa vän", följde Ninjan efter och lade sig bredvid mig, samtidigt som han gav mig medlidsamma blickar. Vår lille kisse. <3

 

Efter den här akuta illamåendeperioden, har jag "varit tvungen" att äta något regelbundet för att inte må illa. Då har det räckt med ett digestivekex, mariekex, frukt m.m. Jag har därför under graviditeten alltid haft med mig mariekex eller digestivekex i handväskan - för att kunna stilla ett eventuellt illamående. Fast det illamåendet som jag känt vid dessa tillfällen, har inte alls varit lika hemskt som det jag drogs med i flera veckor i början av graviditeten. Och även där hade jag tydligen tur, för vi läste någonstans att det finns de som mår ständigt illa under hela graviditeten. Stackars dessa kvinnor. Jag höll själv på att ge upp mot slutet av min egen illamåendeperiod, så jag kan tänka mig hur de lider, de som får dras med det längre tid.