Jessicas grotta

I fredags arbetade jag min sista dag på advokatfirman innan föräldraledigheten. Planen är att jag ska komma tillbaka den 1 mars 2018, men vi får se hur allt blir. Man vet ju aldrig vad som händer. När klockan var ca 19.00 i fredags, lämnade jag kontoret och skyndade mig ned till tåget. Då hade jag arbetat från ca 7.15 och endast haft ungefär 10 minuters lunch och en kort fikapaus med chefen och min vikarie.

 

Juni och halva juli har varit fullkomligt galna veckor - framförallt superstressiga. I och för sig har jag haft väldigt mycket att göra och ganska stressigt under flera månaders tid, men juni och halva juli har varit värst. Anledningen är att min vikarie började då och förutom att försöka lära upp henne det hon behöver veta, har jag försökt hinna med allt löpande arbete. Dock har jag inte kunnat göra särskilt mycket utan att visa min vikarie hur man ska göra, eftersom det mesta har varit sådant som hon måste kunna. De flesta dagar har jag varit så trött att jag nästan varit gråtfärdig när jag tagit tåget hem.

 

 

 

Jag gillar min vikarie väldigt mycket. Det är en supertrevlig människa, men dessvärre har det gått trögt med att lära upp henne. Till en början verkade hon inte lyssna på det jag sade och gjorde tvärtemot hela tiden och hon har gång på gång glömt bort de mest simpla saker. Men jag tror att hon kan klara av de arbetsuppgifter som hon nu ska få ansvara för (har varit några arbetsuppgifter som min chef får låta annan sköta eftersom det blir för komplicerat för min vikarie).

 

Nu är tanken i alla fall att jag ska ha tre veckors semester och därefter vara föräldraledig. Mitt mål är att försöka varva ned nu under de kommande tre veckorna och försöka hinna med lite saker här hemma som har fått bli liggande. Och vänta på att bebisen ska komma. Den har blivit alltmer otålig och sparkar på och trycker allt vad den kan med fötterna. En kväll kändes det som att magen skulle spricka - så pass mycket tryckte det lilla livet med fötterna. I skrivande stund rör den sig så mycket att det syns utåt. Magen rör sig fram och tillbaka.

 

Det känns konstigt att jag inte ska jobba igen förrän tidigast 1 mars. Jag som aldrig varit hemma på grund av sjukdom dessa fyra år på byrån och jag som är dålig på att ha semester (tänker på jobbet hela tiden). Fast jag antar att det lär bli fullt upp med vår nya familjemedlem, så jag kommer väl inte hinna tänka på jobbet. Det ska minst sagt bli spännande att se hur livet blir nu.