Jessicas grotta

Till att börja med måste jag bara få säga att jag INTE gick med på det här. Inte alls. Fast nu verkar det inte finnas så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lejonen vägrar envist att rädda sin stackars matte.

 

Vad är det som har hänt?

 

I början av veckan (alternativt i slutet av förra veckan) när jag och älsklingen satt/låg i soffan och tittade på tv, råkade jag av en händelse titta upp i vårt vardagsrumstak och fylldes genast av fasa. I taket satt nämligen världens största och mest räliga spindel (okej, kanske en LITEN överdrift, men bara ytterst liten) jag någonsin sett. Jag gjorde älsklingen uppmärksam på detta och han sade åt mig att sluta stirra på spindeln. Ha! Som om det är den mest enkla sak i världen att göra ...

 

 

 

Jag slutade till slut att stirra på denna ondskefulla skapelse och försökte koncentrera mig på det vi såg på tv:n. När vi sedan skulle gå och lägga oss, upptäckte jag panikslaget att spindeln var borta! Älsklingen såg då att det fasansfulla höll på att klättra upp till övervåningen - DÄR VÅRT SOVRUM FINNS! Det innebar att jag gick och såg mig skrämt omkring varje gång jag vistades på övervåningen. Jag kunde inte se mardrömmen någonstans.

 

Till slut upptäckte jag att monstret hade slagit sig till ro på räcket uppe i entresolen på övervåningen. Fast tydligen räckte inte räcket. Nej då. I skrivande stund sitter det lilla aset uppe vid taket/väggen ovanför en av bokhyllorna i entresolen! Som om den har all rätt i världen att ta för sig av utrymmet i vår lägenhet.

 

Eftersom det inte ser ut som att vi kommer bli av med detta elände, såg jag ingen annan utväg än att döpa honom. Låt mig få presentera Ragnar:

 

 

Dagens citat:

"Vilka dygder jag än beflitar mig om: har jag icke kärleken, så är jag intet."
(Paulus)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie