Jessicas grotta

Innan jag blev gravid hade jag hört och läst om att gravida kvinnors smak- och luktsinne kan förändras ganska mycket jämfört med när man inte är gravid. Det värsta jag läste om var de kvinnor som inte kunde vara i närheten av sina partners, eftersom de började må illa av partnerns naturliga kroppsdoft. Tänk så hemskt att behöva uppleva det. Tur att jag har sluppit. <3

 

Fast jag råkade ut för andra saker. Under den värsta illamåendeperioden (fram till vecka 12 eller 13) klarade jag knappt av att ge Den lilla arga mat, eftersom doften av kaninmaten fick mig nästan att kräkas. I och med att gravida helst inte ska tömma kattlådor, har vi delat upp det som så att jag sköter Den lilla argas bur, medan älsklingen får ta hand om lejonens kattlådor. Därför blev det att jag fick säga till när Den lilla arga behövde ny mat, så fick älsklingen komma till min undsättning.

 

Att äta bullar (kanelbullar eller liknande) var också svårt för mig. Inte för att jag mådde illa, utan för att dessa typer av bullar bara växte i munnen på mig och jag klarade oftast bara av att äta upp hälften - vilket tog en ganska lång stund.

 

 

 

Det "värsta" - och som höll i sig lite längre än enbart under den värsta illamåendeperioden - var att jag inte klarade av saffran. Varken doft eller smak. Och då ska du veta att jag i vanliga fall tycker om saffran! När vi var uppe i Dalarna i januari, hade vi köpt saffranssemlor som vi skulle bjuda på som fika (jag fick annat att äta). Älsklingen ställde in dem i sin mammas kylskåp strax innan vi skulle äta middag. När jag skulle ta påfyllning en bra stund efter, ställde jag mig bredvid kylen och började lägga upp maten på min tallrik. Det tog ingen lång stund förrän jag började må illa och nästan behövde springa in på toaletten. Anledningen? Jag kände saffransdoften - och då hade semlorna ändå stått i kylen en bra stund.

 

Under senare delen av graviditeten har jag testat att äta lussebullarna som jag bakade lagom till Lucia (men inte klarade av att äta på grund av graviditetsillamåendet) och det har gått bra! Nu kan jag även dricka vårt Lusse-te som innehåller saffran. :-) Jag kan också ge Den lilla arga mat igen. Så man kan säga att ordningen är återställd.

 

Jag är tacksam över att dessa var de enda smak- och luktbesvär som jag drabbades av nu under graviditeten. Det hade kunnat vara värre. Tänk att inte kunna få sova bredvid älsklingen om nätterna. :-(