Den röde Buddha (Tore Zetterholm)
"När Dawa ser ut mot sin gränd Lhasa upptäcker han att huset är omringat av kinesiska soldater med skjutklara kpistar. Så börjar Tore Zetterholms roman om tibetanen Dawa Changba som har en engelsk far och en tibetansk mor.
Liksom sitt folk slits Dawa mellan ytterligheter: mellan den gamla religiösa livsstilen som gav mening åt ett hårt jordeliv men höll folket kvar i medeltid och misär, och den kinesiska kommunismen som byggde vägar och sjukhus men kunde ge föga tröst inför döden och sorgen.
I ett färgstarkt livsöde sammanfattar Tore Zetterholm det tibetanska dramat, som djupare sett handlar om oss alla, fastän det utspelas på en hög och sällsam scen. För hotas inte även vi av å ena sidan fanatismer och vidskepelse som vill fylla tomrummet efter döda religioner och åden andra av en skenande materialism som glömmer själens hunger? Drömmer inte även vi om den syntes som Dawa Changba tycker sig finna i de gamla tibetanska framställningarna av hur vishet paras med barmhärtighet?
Det har tagit författaren flera år att - ofta på plats i Tibet - samla stoff till sin roman. Den rymmer skakande skrönor om trollkunniga lamor och kinesiska vägbyggare. Men den är varken någon fantasifull reseberättelse eller någon politisk partsinlaga. Den är framför allt ett fascinerande diktverk, förlagt till en del av världen som för de flesta västerlänningar är totalt okänd. Den berättar på skön stram prosa om en evig dröm."
Liksom sitt folk slits Dawa mellan ytterligheter: mellan den gamla religiösa livsstilen som gav mening åt ett hårt jordeliv men höll folket kvar i medeltid och misär, och den kinesiska kommunismen som byggde vägar och sjukhus men kunde ge föga tröst inför döden och sorgen.
I ett färgstarkt livsöde sammanfattar Tore Zetterholm det tibetanska dramat, som djupare sett handlar om oss alla, fastän det utspelas på en hög och sällsam scen. För hotas inte även vi av å ena sidan fanatismer och vidskepelse som vill fylla tomrummet efter döda religioner och åden andra av en skenande materialism som glömmer själens hunger? Drömmer inte även vi om den syntes som Dawa Changba tycker sig finna i de gamla tibetanska framställningarna av hur vishet paras med barmhärtighet?
Det har tagit författaren flera år att - ofta på plats i Tibet - samla stoff till sin roman. Den rymmer skakande skrönor om trollkunniga lamor och kinesiska vägbyggare. Men den är varken någon fantasifull reseberättelse eller någon politisk partsinlaga. Den är framför allt ett fascinerande diktverk, förlagt till en del av världen som för de flesta västerlänningar är totalt okänd. Den berättar på skön stram prosa om en evig dröm."
Tore Zetterholms Den röde Buddha utspelar sig främst i Tibet mellan 1925 - 1982. Under den här tidsperioden får vi följa tibetanen Dawa Changba/David Anderson - som har en tibetansk mor och en engelsk far.
Jag måste erkänna att jag knappt vet något om Tibet och ännu mindre om Kinas ockupation av landet. Det var därför en intressant och spännande läsning om Dawa Changbas liv. Tore Zetterholm fick mig att bland annat förfäras över kinesernas brutalitet, men dessvärre kände jag inget särskilt för Dawa Changba. Jag varken tyckte om eller tyckte illa om honom. Dock lyckades Tore Zetterholm bygga upp berättelsen och skriva på ett sätt som ändå höll mig kvar till sista sidan - även om jag tyckte att de sista sidorna var lite för flummiga för mig.
Som helhet tyckte jag att Den röde Buddha var en välskriven berättelse, som både var intressant och till viss del spännande i dess skildring av hur tibetanerna blev behandlade. Den fungerar utmärkt som ett lugnt tidsfördriv.
Det här exemplaret har jag fått.
Dagens citat:
"Den människa har kommit långt, som när hon är tillsammans med andra, mentalt kan stiga åt sidan för att lugnt och opartiskt betrakta alla inblandade, inklusive sig själv."
(Paul Brunton)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie