Jessicas grotta

Jag och teknik klickar inte med varandra. Punkt. Även om jag föredrar teknik och papperslöshet i flera sammanhang, är jag ändå inte riktigt teknikfrälst än. Man skulle till och med kunna säga att jag ibland är en smula omodern.

 

För lite mer än ett år sedan tog jag bilen ned till Malmö för att tillsammans med Hanan och Cherry fira Hanans och hennes makes inflytt till deras hus som de då precis köpt. Jag plockade upp Cherry på centralstationen (som jag hittar till), knappade därefter in Hanans adress i bilens inbyggda GPS och brummade sedan vidare.

 

Trots att jag växte upp i Malmö och bodde där i cirka nitton år, hittar jag inte överallt och framförallt inte med bil. Därför kan GPS vara en bra lösning.

 

Ja, jag säger "kan vara", eftersom mitt och GPS:ens förhållande inte är helt smärtfritt. Man skulle till och med kunna påstå att vi inte drar helt jämnt. För att uttrycka det milt.

 

 

 

Vad var det då som hände? Jo, i min värld var kartan nästintill omöjlig att följa, eftersom jag upplevde det som att den var rätt otydlig med var man skulle svänga av. Just när det gäller avfarter tycker jag att den är dålig med att vara tydlig. Den irriterande GPS-kvinnan är inte mycket bättre hon! Usch och tvi och blä!

 

Förutom att hon är väääldigt tjatig, säger hon till alldeles för sent när man ska svänga. Rondeller däremot älskar hon att tjata om så att öronen nästan ramlar av. Det ledde till att jag missade två eller tre "avfarter" (eller vad man nu ska kalla dem), vilket fick Cherry att reagera och försiktigt påpekade hon detta. Jag valde dock att se det som att jag inte alls missade dessa avfarter. Jag valde bara att inte följa GPS-kvinnans råd till en början. Mitt alternativ var ju naturligtvis bättre än hennes. Det gäller att sätta GPS-människorna på plats, så de vet vem det är som bestämmer.

 

Men du kan vara lugn. Jag följde till slut hennes råd (och körde av den anledningen en mindre omväg, jämfört med om jag hade lyssnat på henne från första början), så vi kom fram dit vi skulle.