Jessicas grotta

 

"När Ninas och Emmas vägar av en slump korsas uppstår en trevande vänskap som för alla utomstående ter sig obegriplig. Emma är hemmafru med en tvåårig son och ännu ett barn på väg, har gett upp sin spännande karriär inom tv och känner sig nedstämd, låst och ensam.

När Nina, den begåvade konstnären, sval, sofistikerad och välbeställd, sträcker ut en hand är det som en livboj för en drunknande. Emma är tagen av Nina, överväldigad och tacksam över hennes intresse. Det dröjer inte länge innan hon betraktar Nina som en god vän.

Men vad Emma inte minns är att de en gång för länge sedan kände varandra. Nina har däremot inte glömt."

 

 

 

Kanske är det bara jag, men jag kände mig rätt besviken på Harriet Lanes Det du inte minns. Av baksidestexten fick jag uppfattningen att det Emma inte mindes var något stort. Denna förväntan stegrades av att Harriet Lane drog ut på svaret. Det är först någonstans mot slutet av boken som man får veta vad det är Emma inte minns och det avslöjandet lämnade mig enbart med en känsla av "Jaha? Var det inte mer?!" Svaret är så löjligt att jag inte tycker att det är värt att skriva en hel bok om det, för i mina ögon finns det inte ens någon riktig konflikt. Jag som läsare kände mig enbart lurad. Snuvad på något riktigt bra.

 

Rent språkmässigt tycker jag att Det du inte minns är en välskriven roman som bjuder på en del spänning. Dock tycker jag att den här och var tenderar att bli lite för utdragen och slutet känns enbart konstigt.

 

Jag kan tänka mig att läsa mer av Harriet Lane, men hoppas då att hon har mer att erbjuda än vad hon hade i Det du inte minns.

 

Dagens citat:

"De svaga kan aldrig förlåta. Förlåtelse är de starkas attribut."
(Mahatma Gandhi)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie