Jessicas grotta

Att det ska vara så svårt att lära sig att göra saker och ting på ett nytt sätt?! Jag har börjat inse att det ligger något i det som min klassföreståndare på högstadiet sade vid något tillfälle; Det går att lära en gammal hund att sitta om den aldrig lärt sig att sitta tidigare. Däremot går det inte att lära en gammal hund att sitta på ett nytt sätt.

 

Sedan många år tillbaka har jag haft för vana att sitta med benen i kors. Jag trivs bäst så och det går oftast av bara farten. Eller, rättare sagt - det går per automatik. Dock håller jag på att försöka avvänja mig vid detta. "Borde väl inte vara några problem att sluta med det." Ha! Trodde jag ja ...

 

 

 

Tänk vad inrotade vissa vanor är och hur svårt det är att bryta dem. Eller är det bara jag som har den här sortens problem? Oavsett hur mycket jag än försöker tänka att jag inte ska korsa benen, så korsas de ändå. Vad är det för fel på mig?

 

Jag vet dock inte hur jag ska bära mig åt för att sluta. Givetvis slutar jag när jag kommer på mig själv, men fram till dess korsas benen utan att jag tänker på det. Hur får jag stopp på just denna automatik? Krävs det att jag på något sätt betingar mig själv, i form av att bestraffa mig varje gång jag korsar benen? Eller finns det ett enklare sätt?

Dagens citat:

"Varför kämpa med att öppna en dörr mellan oss när hela väggen är en illusion?"
(Rumi)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie