Jessicas grotta

Sedan en tid tillbaka, har jag försökt intala mig att det inte gör någon som helst nytta att älta och fastna vid sådant som redan hänt (och det finns heller ingen anledning till att oroa sig för sådant som inte har hänt än). Det finns ju ingenting som man kan göra för att få det ogjort. Det enda man kan göra, är att hantera situationen så som det ser ut just nu. Det enda man får ut av att älta gammal skit (eller sådant som man tror ska hända), är att man mår dåligt.

 

Ändå fortsätter jag att göra just det - älta gammal skit. Då pratar jag inte bara om sådant som ligger veckor tillbaka. Nej, jag pratar om händelser som ligger omkring tio år bakåt i tiden. Hur jag än försöker, kan jag inte släppa det. Det känns många gånger som om min hjärna njuter av att plåga mig.

 

 

 

Framförallt gäller det händelser som har samband med att jag på något sätt jämförs med andra. Eller, att jag jämför mig själv med andra. Min dåliga självkänsla tillåter mig aldrig att känna att jag duger eller är tillräckligt bra. Så fort jag jämför mig själv med andra, är jag alltid sämre och tror att alla andra också tycker det och att mina nära och kära är besvikna på mig på grund av detta.

 

Naturligtvis vet jag att det är min dåliga självkänsla som spökar och att jag behöver jobba ännu mer på att bygga upp den. Det finns ingen som helst anledning till att jag ska gå runt och må dåligt för att jag inte kan sluta tänka på saker och ting som jag ändå inte kan förändra. Om det nu skulle vara så att någon skulle vara besviken på mig och min förmåga, är det upp till den personen att göra något åt sin besvikelse. Jag är den jag är och jag gör så gott jag kan. Mer kan jag inte göra. Jag kan inte ta ansvar för vad andra känner eller eventuellt känner.