Jessicas grotta

Sedan jag drabbades av min depression, har mitt minne definitivt blivit sämre jämfört med tidigare. Under graviditeten har minnet blivit ren katastrof! Enligt älsklingen kommer denna "gravidhjärna" att hålla i sig i två till tre år efter förlossningen. Med andra ord vet jag vad jag har att se fram emot ...

 

Nåväl. Jag tänkte hur som helst dela med mig av en händelse som är ett utmärkt exempel på när min glömska nästintill bara blir löjlig.

 

Jag och min chef försöker fika tillsammans när tillfälle finns, vilket blir rätt sällan eftersom min chef har väldigt mycket att göra och är iväg på förhandlingar var och varannan dag. Hur som helst, när vi en morgon hade bestämt att vi skulle fika, gick jag till köket och satte på kaffe till min chef och tevatten till mig själv. Sedan gick jag tillbaka till receptionen och fortsatte jobba lite till.

 

 

 

Efter en stund gick jag åter ut till köket, eftersom jag reagerade på att vattenkokaren aldrig lät - vilket den alltid gör annars. När jag kom till köket, var vattenkokaren avstängd. Den stänger alltid av sig så snart vattnet har kokat upp, så det i sig var inget konstigt. Jag satte därför händerna runt apparaten för att känna om vattnet hade kokat upp.

 

Iskallt.

 

Jag måste medge att det blir en smula problematiskt att koka upp vatten i en vattenkokare om man inte sätter på den.