Jessicas grotta

Jag vet inte om jag är ensam om att känna så här, men jag upplever det som om samhället mest är fokuserat på att hitta fel hos varandra och lyfta fram dessa. Som om vi enbart vill se livet ur en negativ synvinkel. Till exempel när jag reste mycket med SJ och blev upprörd varje gång tåget var försenat. Om jag istället hade ryckt på axlarna och tänkt på alla de gånger då tåget faktiskt varit i tid, är jag säker på att jag skulle ha mått bättre.

 

Jag har börjat inse mer och mer att det verkligen inte tjänar något till att fastna vid andras fel och brister och absolut inte att beklaga mig över dessa för den berörda personen eller inför andra. Det enda som händer är att jag blir på dåligt humör och riskerar kanske till och med att bli ovän med andra. Naturligtvis finns det tillfällen då det kan vara bra att lyfta fram mindre bra sidor hos någon, så att denne blir medveten om det och får en chans att förbättra sig. Eller att helt enkelt säga ifrån om någon beter sig på ett kränkande sätt eller handlar orätt. Men det beror självklart på situationen.

 

Fast jag är ändå övertygad om att det inte tjänar något till att reta sig på någons mindre tilltalande sidor. Det vore definitivt bättre om vi istället började lyfta fram varandras positiva sidor och berömma varandra för det vi gör - oavsett hur "liten" bedriften i sig än är. Exempelvis, om en person har satt som mål att springa 5 km en dag, men bara orkat med ungefär 2 km - då är det bättre att lyfta fram och poängtera att det är bra gjort av personen att överhuvudtaget orkade springa, oavsett hur långt personen sprang. Bara att ge det ett försök och göra sitt bästa är en vinst i sig.

 

 

Eller, om man har fått ett sommarjobb en sommar, men inte tycker att det är ett väldigt roligt jobb (det är kanske långt ifrån ens drömjobb) - istället för att gå runt och vara besviken, är det mycket bättre att tänka att man i alla fall har ett jobb och får en inkomst och att det här jobbet ger en erfarenheter som man annars kanske inte hade fått.

 

Alla behöver vi bekräftelse - oavsett om det är från oss själva eller från andra. Även om jag hittills har varit ganska dålig på att ta till mig beröm, tycker jag att det är lika trevligt varje gång någon berömmer mig för det jag gör. Att någon annan lägger märke till eller uppmuntrar det jag gör, betyder mycket. Det värmer. Jag är nog inte ensam om att känna så. Varför ska man då inte passa på att göra någon annan glad så ofta man kan? Jag själv känner glädje när jag lyckas göra någon annan glad. Gör inte du det?

 

Jag tror definitivt att samhället hade fått ett trevligare klimat om vi började fokusera mer på det positiva hos varandra och tala om för en annan när denne gjort något bra eller berömma för att denne i alla fall försökt. Även om man kanske inte tror det, finns det i de allra flesta fall en positiv sida. Det gäller bara att vara uppmärksam.