Gå vidare
Begrava och glömma bort. Det är vad som måste göras för att man ska kunna leva igen och inte bara gå omkring med ett stort och gapande svart hål i själen. Man vet att det är vad man borde göra. Men det är svårt och gör för ont. Att den andra personen inte kan förstå smärtan, gör det hela ännu värre. Man känner sig besvärlig. Och elak, för att man inte kan släppa taget trots att man verkligen vill. Trots att man vill att allting ska bli som förut. Innan allt hände. Innan allt kom upp till ytan. Innan man förstod att allt som sagts bara varit lögn. Ett vackert luftslott. Att man inte betyder något. Att man inte är tillräcklig. Att man är utbytbar.
Tårarna ligger hela tiden redo att ta sig ut. Trots att man bara vill glömma. Trots att man vill känna sig hel igen. Kanske måste man acceptera detta svarta hål inom sig. Kanske måste man acceptera att man inte är tillräcklig. Att man aldrig någonsin har varit det. Kanske. Men det gör fruktansvärt ont.
Ha det så bra
Kramar
Jessie