Jessicas grotta

Visserligen misstänkte jag att det skulle bli lite uppehåll mellan inläggen här på bloggen i samband med att vi skulle få barn, men jag hade inte räknat med att det skulle bli så här långa uppehåll. Men förhoppningsvis är det bara så nu i början. Kanske blir det lättare att få tillfälle lite längre fram att smyga in här lite oftare och skriva ett och annat inlägg.

 

Ifall du undrar hur det går med tösen och det nya livet som småbarnsförälder, kan jag säga att den första månaden har varit väldigt intensiv. Inte bara för att Tösen emellanåt har velat amma ofta (vissa dagar har det blivit en gång i timmen - minst!), utan även för att hon har velat ha mycket närhet (vilket jag kan förstå och som jag också har tyckt har varit mysigt) och vid två, tre-veckors ålder drabbades hon av magknip. Enligt vår sköterska på BVC beror det troligtvis på bröstmjölken, i och med att Tösen inte har de rätta bakterierna ännu. Så utöver D-vitamindropparna som hon får varje dag, får hon även magdroppar för att skynda på processen med att odla de bakterier som hon behöver. Jag försöker också att hoppa över produkter som innehåller ko-mjölk, eftersom även det kan bidra till att ge henne magknip. Så med andra ord kämpar vi på så gott vi kan. Utöver magknipen - som gör att Tösen gråter/skriker med jämna mellanrum - är hon en snäll och glad flicka som sover rätt bra på nätterna när hon väl somnar (behöver bara gå upp cirka två-tre gånger per natt/morgon för att amma henne).

 

 

Fast den brutna sömnen och det ständiga ammandet gör att jag jämt känner mig trött. Därför har jag försökt att vila lite när Tösen sover under dagen, men det är lättare sagt än gjort. Oftast har det funnits annat som jag behövt göra och som jag inte hunnit med att göra när hon är vaken och nu när hon är fem veckor gammal, sover hon inte lika mycket och länge under dagarna. Men jag måste försöka se till att få tillfällen för både vila och att hinna göra saker som jag tycker om att göra, för jag har dessvärre börjat känna av min tidigare depression mer och mer. Fast det är svårt att hitta den rätta balansen, men för allas vår skull behöver jag göra just det. Jag kommer inte att vara någon bra mamma om jag kör mitt mående i botten. 

 

Nu vet du i alla fall att jag lever och att jag ska försöka kika in här lite oftare än vad jag hittills gjort - med betoning på försöka.