Den överambitiösa sekreteraren
Jag har verkligen förutfattade meningar...
De senaste åren har min chef fått allt fler klienter som antingen inte kan tala eller förstå svenska alls, eller som endast förstår lite svenska. Det innebär att jag oftast får tala engelska med dessa klienter, om de nu förstår engelska. I annat fall brukar vi få boka telefontolk.
För ett tag sedan blev min chef förordnad som offentlig försvarare för en person. Jag läste igenom förundersökningsprotokollet och drog slutsatsen att personen inte talade eller förstod svenska (polisen hade själva fått använda tolk vid varje förhör/samtal med klienten). Därför skrev jag ett brev på engelska, där jag kallade hit klienten till ett besök och informerade klienten om att vi även bokat tolk på det språk denne talade. När jag postade brevet kände jag mig duktig som lyckats få ihop ett hyfsat okej brev på engelska.
Efter bara någon dag ringde klienten. Jag sken upp, för jag hade uppmanat klienten att ringa till oss för att bekräfta att denne mottagit mitt brev och förstått vad som stått i det. Dock visade det sig att klienten inte fått brevet ännu (bara handlingarna från tingsrätten) och till min förvåning talade klienten lite svenska. När jag förklarade att jag hade skickat ett brev till klienten och att jag skrivit detta brev på engelska, skrattade klienten och förklarade att denne inte kunde engelska. Vi kom därför överens om att jag skulle skicka om brevet, fast på svenska den här gången.
Slutsats? Jag ska inte förvänta mig att klienterna inte talar/förstår svenska. Hädanefter är det lika bra att skriva på svenska först och om klienten hellre vill ha brevet på engelska, kan jag göra så. Känns bara dumt att först skriva/översätta ett brev till engelska, för att sedan översätta det till svenska igen ...
Ha det så bra
Kramar
Jessie