"Det var ju synd."

När jag kom tillbaka från min ledighet, sade de allra flesta att det var roligt att jag var tillbaka. Särskilt vissa domstolssekreterare (åtminstone de som är kvar, för det har börjat en hel del nya på tingsrätten). Dock tycks en av min chefs klienter vara av en annan uppfattning. 

Jag svarade som jag brukar när telefonen ringde och för ett ögonblick blev det alldeles tyst i andra änden. Sedan frågade personen om inte [och sade ett namn som jag inte alls kände igen] jobbade där? Jag trodde att personen ringt fel och förtydligade därför vart personen hade kommit. Återigen frågade personen om inte en viss person jobbar kvar och nu påminde namnet lite om min vikaries namn. Personen bekräftade att det var vikarien denne menade när jag frågade och jag fick då förklara att vikarien bara hade varit där under tiden jag var föräldraledig, men att jag nu var tillbaka. Jag minns att jag sade detta i en mycket vänlig ton.



"Jaha, det var ju synd..."

...

Kanske inte det man vill höra när man kommit tillbaka till sitt jobb. Nåväl, man kan inte alltid göra alla glada. Dessutom vet jag att personen menade att det var synd att vikarien inte jobbade kvar, eftersom hon kände till klientens bakgrund, vilket jag inte riktigt gör  eftersom personen blev klient på byrån strax innan jag gick på ledighet. Det är tur att de flesta andra i alla fall verkar nöjda med att jag är tillbaka. ;-) 

Ha det så bra 
Kramar 
Jessie