Min första kilometer
Hur som helst, efter att jag hade gjort mina övningar ena kvällen (tror att det var första kvällen jag var nere utan tösen) bestämde jag mig för att jogga en kilometer på löpbandet. Det borde inte vara så jobbigt, väl?
Haha! I normalfallet är en kilometer inte så farligt, men jag har inte joggat/sprungit på cirka ett år och inte tränat ordentligt sedan ca en månad innan tösen föddes. Jag har förvisso gått på pilatespass, men där fokuserar man inte på kondition och promenaderna med vagnen under hösten har inte varit tillräckligt. Resultatet blev alltså att jag höll på att dö. Nåväl, kanske inte bokstavligt talat, men du förstår nog vad jag menar. Mot slutet ökade jag farten bara för att få komma därifrån.
Kändes lite pinsamt att flåsande stappla därifrån, men jag får trösta mig med att troligtvis vet ingen annan hur långt jag joggade. Såvitt alla andra vet, kan jag ha sprungit en mil.
Haha... I wish...
Ha det så bra
Kramar
Jessie