Överväganden vid inläggsskrivande
Jag startade den här bloggen dels för att jag hade ett behov av att skriva av mig när jag inte kan skriva skönlitterärt, dels för att älsklingen ville ha något att läsa. Kvaliteten på och innehållet i inläggen har varierat genom åren, men nu är de främst mitt sätt att ventilera mig. Jag skriver med andra ord av mig här när det gäller än det ena, än det andra.
Ibland tvekar jag att skriva vissa inlägg och har emellanåt också låtit bli att göra det, eftersom jag har varit rädd för att en del närstående ska ta illa upp eller bli ledsna. Å andra sidan brukar jag inte hänga ut särskilda personer (i vart fall inte när det gäller något negativt), men risken för att ett visst ämne ska såra någon finns ändå.
Nu har jag börjat fundera på om jag verkligen ska hålla tillbaka? För om jag gör det, blir ju inte bloggen den ventil som jag ibland behöver. Visst, när det gäller väldigt privata saker skriver jag inte om det här. Som du troligtvis har märkt, håller jag en del saker rätt så allmänt. Mitt mående är jag däremot ganska brutal om, men inte alltid orsakerna.
Det är ju först och främst MINA känslor som jag skriver om. Är det då fel av mig att skriva om det jag vill skriva om (under förutsättning att jag inte hänger ut någon), i och med att det finns en risk för att någon särskild person som eventuellt läser bloggen kan bli ledsen? Exempelvis vet jag att min graviditet störde i vart fall en närstående till mig, fast om den personen läser min blogg vet jag inte.
Jag har börjat känna att jag inte ska behöva göra det här övervägandet när jag känner att jag behöver skriva av mig. Om man inte tycker om det jag skriver om, behöver man ju inte läsa. Jag tvingar aldrig någon att läsa mina inlägg (hur skulle jag kunna det?). Att man aldrig kan göra alla nöjda hela tiden, har jag tidigt fått lära mig och det kommer alltid finnas de som har synpunkter på saker och ting.
Med andra ord har jag nu kommit fram till att jag kommer hädanefter att skriva om precis det jag känner för. Om man känner att ett visst inlägg - eller kanske till och med alla inlägg - gör en arg, ledsen etc, behöver man inte läsa. Jag tar inte illa upp. Jag har aldrig haft någon ambition att bli någon storfräsare i bloggsammanhang. Jag är alldeles nöjd med denna lilla oas. Men visst, det är väldigt kul att så många som jag inte känner har hittat hit och fortsätter att besöka mig dag efter dag. Jag är naturligtvis tacksam för att ni tar er tid att läsa det jag skriver. <3 Fast det är inte min drivkraft. Just nu är min drivkraft att få ventilera mig när behovet uppstår. Jag hoppas att du har överseende med det.
Ha det så bra
Kramar
Jessie