Jessicas grotta

Han betraktade henne ytterst noga när hon läste igenom kortet som han hade gett till henne. Förhoppningen var att hon skulle reagera så som han hade målat upp för sitt inre. Förvisso fanns det inte på världskartan att hon skulle reagera annorlunda, men trots det fanns där ändå ett visst tvivel. Hade han räknat fel trots allt?

 

 

Långsamt växte sig ett leende fram på hennes läppar och så snart hans hjärna hade registrerat att faran var över, andades han ut. Knuten av oro i hans bröst löstes upp på ett ögonblick. Istället kände han en behaglig värme och kunde inte hindra flinet. Det här hade han gjort bra. Han lät en osynlig hand klappa honom på axeln och han såg framför sig vilket tack som han skulle få senare. Han var sannerligen ett geni!

 

Ha det så bra

Kramar

Jessie